Drömmen om dig del 30
Jag log, så snällt av honom, men jag orkade inget så jag gick upp och la mig och somnade nästan direkt.
På morgonen vaknade jag av att min mobil ringde och det var Justin:
-Hej baby.
-Hej snygging.
-Är det ok om jag kommer nu?
-Nu?
-Ja, nu...
-Visst, jag vaknade precis men kom.
-Ses då.
-Ses.
*Klick*
Jag orkade inte gå upp så jag la i sängen tjugo minuter till. Sen kom jag på att Justin skulle komma. Jag tog en två minuters dusch och satte på mig ett par jeans med hål i och ett lila linne. Jag hann precis bli klar innan det ringde på dörren. Jag sprang (tro mig, jag sprang faktiskt) ner och öppnade. Och innan Justin hann få ut ett ord hade jag hoppat på honom och kramat honom så hårt jag kunde. Jag hade verkligen saknat honom. Vi kramades ett tag:
-Gud vad jag har saknat dig Justin.
-Jag har saknat dig med. Jag tänkte på dig under hela konserten.
-Jag älskar dig, sa jag och en liten glädjetår föll ner från mitt öga.
Jag släppte Justin och tittade på honom. Han hade på sig ett par svarta byxor och en vit munkjacka, han såg snygg ut som vanligt. Jag kunde inte låta bli. Jag kramade honom igen.
-Någon här var kramsjuk.
JAg släppte och han kysste mig intesivt. Och jag var tvungen att släppa honom för ett ögonblick för att andas. Jag skrattade till. Justin tittade frågande. Jag sket i att svara och kysste honom igen. Efter ett antal kyssar så gick vi in och jag kom på att jag var hungrig.
-Har du käkat frukost?
-Nej, kom hit så fort jag hade vaknat.
-Haha, ska jag göra ägg och bacon.
-Visst, inte till besvär?
-Skojar du? Du räddar mig från anorexia. Jag käkar bara flingor annars.
Jag gjorde ägg och bacon. Jag råkade bränna en bit bacon men det vände jag om och la på min egen tallrik. Justin märkte inget.
-Så gott!
-Jag vet, jag är också överraskad.
-Haha. Är du så dålig?
Jag visade honom min brända baconbit.
-Hur kan man bränna bacon.
Jag ryckte på axlarna.
Efter frukosten ville Justin ut så jag tog min svarta läderjacka och vita converse och stack ut. Han hade sin bil och jag gick automatiskt mot den, men Justin sa att han ville gån en promend om det var ok med mig. Hur skulle jag säga nej? Varför frågade han ens? Klart jag ville. Vi gick hand i hand hela tiden och han berättade om sin konsert och han berättade också att Usher hade blivit väldigt förtjust i mig precis som Alicia Keys och några till. Jag bara skrattade generat när han sa det.
Efter att ha gått runt i en och en halv timme och pratat så var jag hungrig igen. Justin sa att han visste en jätetbra restaurang som han ville ta mig till så vi gick och när vi kommer närmare så ser jag att det är samma restaurang som jag och Jake åt i igår. Jag fnissade men Justin fattade inget så jag lät bli att berätta. Jag ville men jag ville inte förstöra dagen. Jag visste inte hur Justin skulle reagera.
Jag beställde samma sak som igår. Och en servitris kände igen mig och blinkade mot mig. Justin fatatde fortfarande noll, utom att han tyckte det var konstigt men han sa inget.
Mitt under den tidiga lunchen så hörde jag mitt namn kallas. Både jag och Justin tittade bort där det hade hörts. Det var Jake. Han småsprang emot vårt bord på uteserveringen och kramade mig. Justin mulnade och ännu värre blev det när Jake pussade mig på kinden.
-Hey, vad gör du. Justin hade ställt sig upp.
-Justin, det gör inget. Jag försökte få honom att lyssna men varken han eller Jake lyssnade. Justin kavlade upp sina ärmar och stirrade på Jake.
-Inte som om det är din tjej.
-Det är det faktiskt.
-Sorry man, men det var bara en puss på kinden. Ta det lungt.
Justin skulle slå till Jake men jag ställde mig framför honom och smekte honom på kinden.
-Justin sluta. Snälla. sa jag bedjande och han lyssnade.
Sen vände jag mig om mot Jake och gav honom en blick som var menad som ett förlåt. Han blinkade glatt med ena ögat och gick därifrån. Inget hade hänt, tack och lov för det.
-Vem var det? Justin var fortfarande sur och nu ville han veta.
-Jake, en kille jag träffade första dagen du var i Miami.
-Så när jag är borta så är du med andra killar.
-Justin han är bara en vän. Och det hade du itne sagt om det var en tjej. Snälla släpp det.
-Som du vill. Men om jag ser honom igen....
Jag skrattade och log mot Justin.
-Vad?
-Jag älskar dig. Du är så söt när du är avundsjuk.
-Jag är inte avundsjuk!
-Ok, vi säger det, sa jag och kysste honom på munnen och sen viskade jag, Men det är dig jag älskar, inte honom.
Kommentera!!!!
På morgonen vaknade jag av att min mobil ringde och det var Justin:
-Hej baby.
-Hej snygging.
-Är det ok om jag kommer nu?
-Nu?
-Ja, nu...
-Visst, jag vaknade precis men kom.
-Ses då.
-Ses.
*Klick*
Jag orkade inte gå upp så jag la i sängen tjugo minuter till. Sen kom jag på att Justin skulle komma. Jag tog en två minuters dusch och satte på mig ett par jeans med hål i och ett lila linne. Jag hann precis bli klar innan det ringde på dörren. Jag sprang (tro mig, jag sprang faktiskt) ner och öppnade. Och innan Justin hann få ut ett ord hade jag hoppat på honom och kramat honom så hårt jag kunde. Jag hade verkligen saknat honom. Vi kramades ett tag:
-Gud vad jag har saknat dig Justin.
-Jag har saknat dig med. Jag tänkte på dig under hela konserten.
-Jag älskar dig, sa jag och en liten glädjetår föll ner från mitt öga.
Jag släppte Justin och tittade på honom. Han hade på sig ett par svarta byxor och en vit munkjacka, han såg snygg ut som vanligt. Jag kunde inte låta bli. Jag kramade honom igen.
-Någon här var kramsjuk.
JAg släppte och han kysste mig intesivt. Och jag var tvungen att släppa honom för ett ögonblick för att andas. Jag skrattade till. Justin tittade frågande. Jag sket i att svara och kysste honom igen. Efter ett antal kyssar så gick vi in och jag kom på att jag var hungrig.
-Har du käkat frukost?
-Nej, kom hit så fort jag hade vaknat.
-Haha, ska jag göra ägg och bacon.
-Visst, inte till besvär?
-Skojar du? Du räddar mig från anorexia. Jag käkar bara flingor annars.
Jag gjorde ägg och bacon. Jag råkade bränna en bit bacon men det vände jag om och la på min egen tallrik. Justin märkte inget.
-Så gott!
-Jag vet, jag är också överraskad.
-Haha. Är du så dålig?
Jag visade honom min brända baconbit.
-Hur kan man bränna bacon.
Jag ryckte på axlarna.
Efter frukosten ville Justin ut så jag tog min svarta läderjacka och vita converse och stack ut. Han hade sin bil och jag gick automatiskt mot den, men Justin sa att han ville gån en promend om det var ok med mig. Hur skulle jag säga nej? Varför frågade han ens? Klart jag ville. Vi gick hand i hand hela tiden och han berättade om sin konsert och han berättade också att Usher hade blivit väldigt förtjust i mig precis som Alicia Keys och några till. Jag bara skrattade generat när han sa det.
Efter att ha gått runt i en och en halv timme och pratat så var jag hungrig igen. Justin sa att han visste en jätetbra restaurang som han ville ta mig till så vi gick och när vi kommer närmare så ser jag att det är samma restaurang som jag och Jake åt i igår. Jag fnissade men Justin fattade inget så jag lät bli att berätta. Jag ville men jag ville inte förstöra dagen. Jag visste inte hur Justin skulle reagera.
Jag beställde samma sak som igår. Och en servitris kände igen mig och blinkade mot mig. Justin fatatde fortfarande noll, utom att han tyckte det var konstigt men han sa inget.
Mitt under den tidiga lunchen så hörde jag mitt namn kallas. Både jag och Justin tittade bort där det hade hörts. Det var Jake. Han småsprang emot vårt bord på uteserveringen och kramade mig. Justin mulnade och ännu värre blev det när Jake pussade mig på kinden.
-Hey, vad gör du. Justin hade ställt sig upp.
-Justin, det gör inget. Jag försökte få honom att lyssna men varken han eller Jake lyssnade. Justin kavlade upp sina ärmar och stirrade på Jake.
-Inte som om det är din tjej.
-Det är det faktiskt.
-Sorry man, men det var bara en puss på kinden. Ta det lungt.
Justin skulle slå till Jake men jag ställde mig framför honom och smekte honom på kinden.
-Justin sluta. Snälla. sa jag bedjande och han lyssnade.
Sen vände jag mig om mot Jake och gav honom en blick som var menad som ett förlåt. Han blinkade glatt med ena ögat och gick därifrån. Inget hade hänt, tack och lov för det.
-Vem var det? Justin var fortfarande sur och nu ville han veta.
-Jake, en kille jag träffade första dagen du var i Miami.
-Så när jag är borta så är du med andra killar.
-Justin han är bara en vän. Och det hade du itne sagt om det var en tjej. Snälla släpp det.
-Som du vill. Men om jag ser honom igen....
Jag skrattade och log mot Justin.
-Vad?
-Jag älskar dig. Du är så söt när du är avundsjuk.
-Jag är inte avundsjuk!
-Ok, vi säger det, sa jag och kysste honom på munnen och sen viskade jag, Men det är dig jag älskar, inte honom.
Kommentera!!!!
Drömmen om dig del 29
Förlåt att det förra blev så kort men jag råkade trycka på publicera istället för spara i utkast.
-Så var vill du käka?
-Jag vet typ två restauranger här utom McDonalds så du får välja.
-Gillar du italienskt?
-Yes.
-Då vet jag ett sjukt bra ställe som vi måste besöka.
-Är det ok?
Jag valde att inte svara. Utan jag gick framför honom och sen nickade jag. Lite sent men han fattade i alla fall.
Restaurangen la inte så långt borta så vi gick dit. Vi satte oss på uteserveringen även om det var lite kyligt och beställde båda olika sorters pastarätter. Under tiden som vi väntade på maten berättade Jake att han var elitsimmare som har simmat sen han var fem. Det var då jag också började simhoppa. Han berättade också att han var sexton och gick i samma skola som jag. Skolan var ju i och för sig stor men det var ändå konstigt att jag inte hade sett honom förut. Han gick dessutom i samma årskurs som jag och vi hade två lektioner ihop. Jag kanske inte riktigt brydde mig om vem jag träffade och såg. Han kände också Erik och han sa att hur illa jag än råkade ut så hade hans ex-flickvän fått det ännu värre. När hon gjorde slut med honom våldtog han henne och misshandlade henne så grovt att hon låg i djup koma i tre veckor. Han blev aldrig dömd men alla på skolan visste att han var skyldig. Jag blev helt chockad, var Erik så här mot alla och hela tiden? Jake varnade mig också:
-Du måste hålla dig borta från honom, han är farlig. Men om han stör dig eller gör något så säg till mig. Den jävlen är rädd för mig och med all rätt.
Hans ögon mörknade och han tonfall blev lite hotfullt men snabbt så kom han tillbaka till sitt glada humör igen. Jag rodnade av hans omtanke och blev helt glad över att jag hade sån tur att jag hade träffat två helt underbara killar på mindre än två veckor.
Maten var jättegod men efter att vi ätit oss mätta ( = en extraportion senare) så tog vi bussen hem till honom. Han bodde i ett urgulligt ljustblått radhus ganska nära mig. Hans rum låg precis som mitt på ovanvåningen. Det var ganska stort, lite midre än mitt men mitt var enormt. Det var också lite stökigt men inte men än jag hade förväntat mig. Det här kunde jag klara av. Hans väggar var prydda med simaffischer och medaljer till skillnad från mina som låg i en flyttkartong längst in i garderoben. Rummet var väldigt mysigt och rymligt. Jag satte mig på sängen och precis då kom en lite kille in i rummet. Han var ganska kort och såg jättesöt ut. Han var kanske tio år gammal och han sprang rakt fram till mig och tog min hand och skakade den.
-Hej, mitt namn är Marcus.
-Hej, jag är Gemma.
-Är du Jakes vän?
-Ja, det är jag sa jag lite osäkert.
-Sluta nu Marcus, gå och lek i ditt rum. Jake schasade försiktigt iväg honom.
-Så söt han är. Hur gammal är han?
-Tio och han är inte lika söt efter att ha levt med honom i så länge. Tro mig.
-Haha, tänk mig då. Jag har en storebrorsa på arton år.
-Han som stack till college?
-Ja.
Vi pratade om allt möjligt tills klockan blev mycket och jag tyckte att det var dags för mig att åka hem. Jag ville hinna ta en tur till simhallen innan den stängde. Jag sa hej då till Marcus och till Jake och tackade honom för en rolig dag. Vi båda log när vi kramades innan jag gick mot bussen. Det var så skönt att han bara ville vara vän med mig och inte mer. Jag var tacksam mot honom, och mot Justin, och rätt som det var så ringde min telefon. Det var Justin och jag log glatt när jag hörde hans underbara röst:
-Hej älskling!
-Hej.
-Jag kommer hem ikväll så du skulle kanske vilja hitta på något imorgon?
-Visst. Vad vill du göra?
-Bara hänga med dig.
-Jag saknat dig riktigt mycket Justin.
-Jag vet, sa han kaxigt, men jag har saknat dig mer.
Jag log tyst för mig själv och mitt leende blev bara bredare.
-Hallå, Gemma är du där?
-Oj, haha, jag satt bara och log. Hehe.
-Haha, men då ses vi imorgon då. När ska jag hämta dig?
-När som helst, är ändå helt ensam hemma. Love ya!
-Love ya too. Ses.
*Klick*
Vi la på och jag tog bussen hem och sen sprang jag upp för att hämta min sim väska och sen stack jag än en gång till simhallen. Den här gången gick det mycket bättre, nu var det inte lika pinsamt för nu började min simning likna något.
Efter en timma på simhallen tog jag bussen hem och till min förvåning så var det en lapp på ytterdörren som löd:
"Gemma!
Du glömde din väska hemma hos mig.
Jag ville inte läman den här så
kom förbi och hämta den om du vill,
annars så kan jag lämna den imorgon.
Kram Jake"
Jag log, så snällt av honom, men jag orkade inget så jag gick upp och la mig och somnade nästan direkt.
Är ni nöjda? Kommentera!
-Så var vill du käka?
-Jag vet typ två restauranger här utom McDonalds så du får välja.
-Gillar du italienskt?
-Yes.
-Då vet jag ett sjukt bra ställe som vi måste besöka.
-Är det ok?
Jag valde att inte svara. Utan jag gick framför honom och sen nickade jag. Lite sent men han fattade i alla fall.
Restaurangen la inte så långt borta så vi gick dit. Vi satte oss på uteserveringen även om det var lite kyligt och beställde båda olika sorters pastarätter. Under tiden som vi väntade på maten berättade Jake att han var elitsimmare som har simmat sen han var fem. Det var då jag också började simhoppa. Han berättade också att han var sexton och gick i samma skola som jag. Skolan var ju i och för sig stor men det var ändå konstigt att jag inte hade sett honom förut. Han gick dessutom i samma årskurs som jag och vi hade två lektioner ihop. Jag kanske inte riktigt brydde mig om vem jag träffade och såg. Han kände också Erik och han sa att hur illa jag än råkade ut så hade hans ex-flickvän fått det ännu värre. När hon gjorde slut med honom våldtog han henne och misshandlade henne så grovt att hon låg i djup koma i tre veckor. Han blev aldrig dömd men alla på skolan visste att han var skyldig. Jag blev helt chockad, var Erik så här mot alla och hela tiden? Jake varnade mig också:
-Du måste hålla dig borta från honom, han är farlig. Men om han stör dig eller gör något så säg till mig. Den jävlen är rädd för mig och med all rätt.
Hans ögon mörknade och han tonfall blev lite hotfullt men snabbt så kom han tillbaka till sitt glada humör igen. Jag rodnade av hans omtanke och blev helt glad över att jag hade sån tur att jag hade träffat två helt underbara killar på mindre än två veckor.
Maten var jättegod men efter att vi ätit oss mätta ( = en extraportion senare) så tog vi bussen hem till honom. Han bodde i ett urgulligt ljustblått radhus ganska nära mig. Hans rum låg precis som mitt på ovanvåningen. Det var ganska stort, lite midre än mitt men mitt var enormt. Det var också lite stökigt men inte men än jag hade förväntat mig. Det här kunde jag klara av. Hans väggar var prydda med simaffischer och medaljer till skillnad från mina som låg i en flyttkartong längst in i garderoben. Rummet var väldigt mysigt och rymligt. Jag satte mig på sängen och precis då kom en lite kille in i rummet. Han var ganska kort och såg jättesöt ut. Han var kanske tio år gammal och han sprang rakt fram till mig och tog min hand och skakade den.
-Hej, mitt namn är Marcus.
-Hej, jag är Gemma.
-Är du Jakes vän?
-Ja, det är jag sa jag lite osäkert.
-Sluta nu Marcus, gå och lek i ditt rum. Jake schasade försiktigt iväg honom.
-Så söt han är. Hur gammal är han?
-Tio och han är inte lika söt efter att ha levt med honom i så länge. Tro mig.
-Haha, tänk mig då. Jag har en storebrorsa på arton år.
-Han som stack till college?
-Ja.
Vi pratade om allt möjligt tills klockan blev mycket och jag tyckte att det var dags för mig att åka hem. Jag ville hinna ta en tur till simhallen innan den stängde. Jag sa hej då till Marcus och till Jake och tackade honom för en rolig dag. Vi båda log när vi kramades innan jag gick mot bussen. Det var så skönt att han bara ville vara vän med mig och inte mer. Jag var tacksam mot honom, och mot Justin, och rätt som det var så ringde min telefon. Det var Justin och jag log glatt när jag hörde hans underbara röst:
-Hej älskling!
-Hej.
-Jag kommer hem ikväll så du skulle kanske vilja hitta på något imorgon?
-Visst. Vad vill du göra?
-Bara hänga med dig.
-Jag saknat dig riktigt mycket Justin.
-Jag vet, sa han kaxigt, men jag har saknat dig mer.
Jag log tyst för mig själv och mitt leende blev bara bredare.
-Hallå, Gemma är du där?
-Oj, haha, jag satt bara och log. Hehe.
-Haha, men då ses vi imorgon då. När ska jag hämta dig?
-När som helst, är ändå helt ensam hemma. Love ya!
-Love ya too. Ses.
*Klick*
Vi la på och jag tog bussen hem och sen sprang jag upp för att hämta min sim väska och sen stack jag än en gång till simhallen. Den här gången gick det mycket bättre, nu var det inte lika pinsamt för nu började min simning likna något.
Efter en timma på simhallen tog jag bussen hem och till min förvåning så var det en lapp på ytterdörren som löd:
"Gemma!
Du glömde din väska hemma hos mig.
Jag ville inte läman den här så
kom förbi och hämta den om du vill,
annars så kan jag lämna den imorgon.
Kram Jake"
Jag log, så snällt av honom, men jag orkade inget så jag gick upp och la mig och somnade nästan direkt.
Är ni nöjda? Kommentera!
Drömmen om dig del 28
När han hade gått tackade jag Jake för att ha kommit i precis rätt tid. Jag förklarade vad som hade hänt för honom och han blev riktigt upprörd.
-Va fan är det för fel på killen? Hade jag vetat det tidigare så hade jag fan slått honom.
Jag skrattade. Men han såg bara småsur ut.
-Vad fan är det för fel på honom egentligen?
-Det undrar jag också...men kan vi inte gå nu?
-Klart.
-Ska bara byta om snabbt men kom. Jag började gå upp mot mitt rum och öppnade dörren. Han satte sig på min säng och jag rotade fram ett par jeans och en lila T-shirt i min garderob.
-Snyggt rum.
-Jag vet. Sa jag och blinkade med ena ögat. Jag ska bara byta om i badrummet sa jag och gick.
Jag satte på mig kläderna och applicerade lite mascare också. Mina ögon såg så fjuttigt små ut annars. Sen gick jag ut och när jag kom in i mitt rum så var inte Jake där. Jag stack ut huvudet från mitt rum och tittade runt men ingen var där. Helt plötsligt hoppar Jake på mig bakifrån och jag hoppar till.
-Shit så rädd jag blev.
-Hahaha, det syns. Ska vi gå?
-Visst. Vi börjar gå ner och jag känner att han stirrar på mig men jag ignorerar det. No big deal liksom.Jag tar minmunktröja och tar på mig mina converse och sen är vi ute.
-Så var vill du käka?
-Jag vet typ två restauranger här utom McDonalds så du får välja.
-Gillar du italienskt?
-Yes.
-Då vet jag ett sjukt bra ställe som vi måste besöka.
-Va fan är det för fel på killen? Hade jag vetat det tidigare så hade jag fan slått honom.
Jag skrattade. Men han såg bara småsur ut.
-Vad fan är det för fel på honom egentligen?
-Det undrar jag också...men kan vi inte gå nu?
-Klart.
-Ska bara byta om snabbt men kom. Jag började gå upp mot mitt rum och öppnade dörren. Han satte sig på min säng och jag rotade fram ett par jeans och en lila T-shirt i min garderob.
-Snyggt rum.
-Jag vet. Sa jag och blinkade med ena ögat. Jag ska bara byta om i badrummet sa jag och gick.
Jag satte på mig kläderna och applicerade lite mascare också. Mina ögon såg så fjuttigt små ut annars. Sen gick jag ut och när jag kom in i mitt rum så var inte Jake där. Jag stack ut huvudet från mitt rum och tittade runt men ingen var där. Helt plötsligt hoppar Jake på mig bakifrån och jag hoppar till.
-Shit så rädd jag blev.
-Hahaha, det syns. Ska vi gå?
-Visst. Vi börjar gå ner och jag känner att han stirrar på mig men jag ignorerar det. No big deal liksom.Jag tar minmunktröja och tar på mig mina converse och sen är vi ute.
-Så var vill du käka?
-Jag vet typ två restauranger här utom McDonalds så du får välja.
-Gillar du italienskt?
-Yes.
-Då vet jag ett sjukt bra ställe som vi måste besöka.
Drömmen om dig del 27
Jag kände mig så lycklig. Kvällen hade varit perfekt. Allt tack vare Justin. Hela han var perfekt. Nu kände jag att jag hade förlåtit honom till 100%. Han var min och bara min.
Jag somnade på planet och när limon körde hem till mitt hus så var ingen hemma. Mamma hade åkt och pappa var på jobbet. När jag kom in märkte jag att mamma hade lämnat en fin liten lapp på köksbordet:
"Gemma!
Jag åker nu men jag
hoppas att du klarar dig
ensam hemma.
Pappa kommer om två
dagar och ifall du behöver
hjälp så ring numret nedan
Puss
Mamma"
Jag log men sen sprang jag snabbt upp på mitt rum och tog av mig klänningen. Sen sprang jag in i duschen för fjärde gången idag, eller klockan var snart morgon så igår. Sen gick jag och la mig. Jag somnade på studs men strax innan jag föll i sömn hörde jag att jag hade fått ett sms.
Jag vaknade klockan halv två och var ännu inte helt pigg men jag ville inte ligga kvar i sängen eftersom jag ändå inte skulle somna. Så jag steg upp och tog på mig mjukis byxor octt linne efter att jag duschat snabbt. Sen gick jag ner och gjorde frukost. Inget speciellt, bara flingor eftersom jag inte orkade göra något annat. Jag kom på att jag hade fått ett sms igårkväll så jag kollade min mobil och såg att det nu var tre sms. Ett från Justin, innan jag lade mig, och ett från Jake och ett från mamma medans jag sov.
Det från Justin löd:
"Hej sweetie!
Du sover väl antagligen
nu men jag måste bara säga
att jag hade det skitkul igår.
Eller idag? Tack!
XX Din, Justin"
Leendet på mina läppar gick inte av för hackor. Han hade bjudit mig på världens bästa fest och så tackar han mig? Han var inte klok. Jag tänkte skriva tillbaka men ångrade mig när jag kom på att hans ena dansare faktiskt hade haft han mobil igår. Jakes sms var också roligt att läsa:
"Ringde dig igår,
men du svarade aldrig.
Hur som helst. Skulle du
vilja käka lunch på stan
idag? Det är ju trots allt söndag.
//Jake ;)"
Jag hade ändå inget annat för mig så jag tackade ja och vi kom överens om att han skulle hämta mig om två timmar. Det var sent för lunch men jag hade precis käkat fukost så det var inte lönt att gå nu. Jag förklarade för honom att han kunde ta bussen och hoppa av två stationer senare och att jag bodde mitt emot busshållplatsen. Mammas sms var dock sjukt tråkigt. Ni vet den gamla visan: Är du ok? Klarar du dig? Blablabla. Visst älskade jag min mamma sjukt mycket men snacka om att överdriva.
Efter min lilla frukost packade jag min simväska för jag tänkte att jag skulle simma efter att ha varit ute på stan med Jake. Det gick snabbt och efter det så satt jag och hade tråkigt tills jag kom på att Justins intervju skulle sändas nu. Jag slog på tv:n oh jag hade redan missat början men jag tittade ändå intresserat. mannen som intervjuade honom var en lång, medelålder man som verkade ganska intresserad av Justin. Justin å andra sidan försökte se entusiastisk ut men det gick sådär. Man såg på honom att han tyckte det hela var tråkigt. Det tyckte jag med, men jag tittade på hela. De pratade om hans turne och skiva och såklart kom de in på ämnet tjejer. Justin svarade att han var singel och blinkade med ögat. Svaret var ju förväntat men det stack ändå till i hjärtat när han sa det. Fast jag kunde inte klaga, han hade sagt att jag var hans flickvän sjuttio gånger igår.
Ytterligare en kvart efter intervjun ringde det på dörren och jag öppnade glatt i tron att det var Jake. Men det var det inte. Det var Erik. Jag ville stänga dörren men han hade satt sin fot där.
-Jävla hora, du har fan skickat polisen på mig nu. Tro inte att det är över.
-Vad fan är ditt problem...
-Hallå! Jag hörde en röst någonstans och den blev allt starkare. Det var Jake.
-Är det något problem här?
Jake var mycket muskulösare än Erik så klart att han blev lite skraj. Rätt åt honom.
-Nej. Han vände sig om för att gå men gav mig en mördande blick innan.
När han hade gått tackade jag Jake för att ha kommit i precis rätt tid. Jag förklarade vad som hade hänt för honom och han blev riktigt upprörd.
-Va fan är det för fel på killen? Hade jag vetat det tidigare så hade jag fan slått honom.
KOMMENTERA!!!
Jag somnade på planet och när limon körde hem till mitt hus så var ingen hemma. Mamma hade åkt och pappa var på jobbet. När jag kom in märkte jag att mamma hade lämnat en fin liten lapp på köksbordet:
"Gemma!
Jag åker nu men jag
hoppas att du klarar dig
ensam hemma.
Pappa kommer om två
dagar och ifall du behöver
hjälp så ring numret nedan
Puss
Mamma"
Jag log men sen sprang jag snabbt upp på mitt rum och tog av mig klänningen. Sen sprang jag in i duschen för fjärde gången idag, eller klockan var snart morgon så igår. Sen gick jag och la mig. Jag somnade på studs men strax innan jag föll i sömn hörde jag att jag hade fått ett sms.
Jag vaknade klockan halv två och var ännu inte helt pigg men jag ville inte ligga kvar i sängen eftersom jag ändå inte skulle somna. Så jag steg upp och tog på mig mjukis byxor octt linne efter att jag duschat snabbt. Sen gick jag ner och gjorde frukost. Inget speciellt, bara flingor eftersom jag inte orkade göra något annat. Jag kom på att jag hade fått ett sms igårkväll så jag kollade min mobil och såg att det nu var tre sms. Ett från Justin, innan jag lade mig, och ett från Jake och ett från mamma medans jag sov.
Det från Justin löd:
"Hej sweetie!
Du sover väl antagligen
nu men jag måste bara säga
att jag hade det skitkul igår.
Eller idag? Tack!
XX Din, Justin"
Leendet på mina läppar gick inte av för hackor. Han hade bjudit mig på världens bästa fest och så tackar han mig? Han var inte klok. Jag tänkte skriva tillbaka men ångrade mig när jag kom på att hans ena dansare faktiskt hade haft han mobil igår. Jakes sms var också roligt att läsa:
"Ringde dig igår,
men du svarade aldrig.
Hur som helst. Skulle du
vilja käka lunch på stan
idag? Det är ju trots allt söndag.
//Jake ;)"
Jag hade ändå inget annat för mig så jag tackade ja och vi kom överens om att han skulle hämta mig om två timmar. Det var sent för lunch men jag hade precis käkat fukost så det var inte lönt att gå nu. Jag förklarade för honom att han kunde ta bussen och hoppa av två stationer senare och att jag bodde mitt emot busshållplatsen. Mammas sms var dock sjukt tråkigt. Ni vet den gamla visan: Är du ok? Klarar du dig? Blablabla. Visst älskade jag min mamma sjukt mycket men snacka om att överdriva.
Efter min lilla frukost packade jag min simväska för jag tänkte att jag skulle simma efter att ha varit ute på stan med Jake. Det gick snabbt och efter det så satt jag och hade tråkigt tills jag kom på att Justins intervju skulle sändas nu. Jag slog på tv:n oh jag hade redan missat början men jag tittade ändå intresserat. mannen som intervjuade honom var en lång, medelålder man som verkade ganska intresserad av Justin. Justin å andra sidan försökte se entusiastisk ut men det gick sådär. Man såg på honom att han tyckte det hela var tråkigt. Det tyckte jag med, men jag tittade på hela. De pratade om hans turne och skiva och såklart kom de in på ämnet tjejer. Justin svarade att han var singel och blinkade med ögat. Svaret var ju förväntat men det stack ändå till i hjärtat när han sa det. Fast jag kunde inte klaga, han hade sagt att jag var hans flickvän sjuttio gånger igår.
Ytterligare en kvart efter intervjun ringde det på dörren och jag öppnade glatt i tron att det var Jake. Men det var det inte. Det var Erik. Jag ville stänga dörren men han hade satt sin fot där.
-Jävla hora, du har fan skickat polisen på mig nu. Tro inte att det är över.
-Vad fan är ditt problem...
-Hallå! Jag hörde en röst någonstans och den blev allt starkare. Det var Jake.
-Är det något problem här?
Jake var mycket muskulösare än Erik så klart att han blev lite skraj. Rätt åt honom.
-Nej. Han vände sig om för att gå men gav mig en mördande blick innan.
När han hade gått tackade jag Jake för att ha kommit i precis rätt tid. Jag förklarade vad som hade hänt för honom och han blev riktigt upprörd.
-Va fan är det för fel på killen? Hade jag vetat det tidigare så hade jag fan slått honom.
KOMMENTERA!!!
Drömmen om dig del 26
Jag gick ut. När jag kom ut såg jag att Justin stirrade på mig.
-Du ser fantastisk ut.
-Tack, jag rodnade och satte mig tillbaka i sätet.
Nu var vi framme.
Planet landade hyfsat mjukt och jag och Justin gick ut. Utanför stod en limousine som vi snabbt hoppade in i.
-Nu är det bara en kvart kvar.
Under bilresan pratade ingen av oss, jag var helt spänd och tills sist var vi framme.
Justin steg ut på en liten kort röd matta. Inga paparazzis eller fans syntes till men det tyckte jag bara var skönt. Vi gick in och så fort vi är inne slås jag av musiken som spelas. Det är Ushers Dj got us falling in love. Lokalen är ENORM och det är massa folk där. Justin tar tag i min hand och börjar gå mot en grupp människor men på vägen stannas vi av en massa människor som vill hälsa på Justin. Han hälsar artigt och presenterar mig för alla som hans flickvän. Jag ler varje gång jag hör ordet. Det känns så bra helt enkelt. När vi kommer fram till de personer vi först skulle till vänder sig en kille om och jag ser att det är Usher himself. Jag blir helt starstruck och gapar och står där som en idiot. Justin hälsar honom med ett handslag och sen tittar de båda på mig.
-Hej, jag är Usher.
-Ehm...Jag är Gemma.
-Det är min väldigt fina tjej som antagligen är LITE starstruck just nu. Haha. Både Justin och Usher började skratta, jag skrattade lite nervöst också. Det kom en massa människor som ville gratulera Usher så vi började dra oss tillbaka.
-Hur som helst, man. Grattis.
-Tack, ha det så kul och trevligt att träffas Gemma. Han blinkade mot mig.
Vi gick därifrån och jag var fortfarande lite skakad efter att ha träffat Usher, personligen. Justin skrattade och retades lite med mig.
-Förresten, jag har inget till honom.
-Haha, ta det lugnt Gems. Redan fixat. Köpte en snygg rolex till honom. Den killen har inte orkat köpa klocka i snart två månader.
Vi dansade och käkade av den oerhört goda maten. Vi gratulerade Usher igen efter att en jättestor tårta serverats. Justin hade också presenterat mig för sjukt mycket folk som jag beundrat förut. Hela kvällen var sjukt lyckad och jag kunde inte vara gladare över att Justin bjudit dit mig. Vi bröt upp klockan halv tre men de flesta skulle nog hålla på och festa bra mycket längre.
Jag och Justin tog en promenad i månljuset och efter ett tag stannade jag.
-Tack Justin.
-För vad?
-För ikväll, det har varit fantastikt. Sagolikt...
-Allt för dig. Tänkte väl att du skulle gilla det.
Han böjde sig fram mot mig och kysste mig. Vi hade säkert kyssts femtio gånger på festen men här när det var så lugnt och tyst kändes det mer äkta på något vis. Jag drog handen genom hans hår och vi avslutade kyssen.
-En perfekt avslutning på en perfekt kväll, sa jag och började gå.
-Jag håller med. Hey, förresten, dina kryckor?
-Shit. Jag skrattade till. Jag har inte ens märkt att jag går utan dem.
-Är du ok?
-Jaja, men nu när jag tänker på det så gör det lite ont. Fast som vi dansade så...
Vi gick tillbaka till bilen och jag hoppade in. Justin stod kvar.
-Ska inte du följa med?
-Nej, konserten är imorgon ju. Han kysste mig genom bilrutan och sen körde vi iväg. Jag vinkade och jag såg att Justin stod kvar ända tills det han var en liten prick långt borta.
Jag kände mig så lycklig. Kvällen hade varit perfekt. Allt tack vare Justin. Hela han var perfekt. Nu kände jag att jag hade förlåtit honom till 100%. Han var min och bara min.
Kommentera så kanske det blir en del till idag!
-Du ser fantastisk ut.
-Tack, jag rodnade och satte mig tillbaka i sätet.
Nu var vi framme.
Planet landade hyfsat mjukt och jag och Justin gick ut. Utanför stod en limousine som vi snabbt hoppade in i.
-Nu är det bara en kvart kvar.
Under bilresan pratade ingen av oss, jag var helt spänd och tills sist var vi framme.
Justin steg ut på en liten kort röd matta. Inga paparazzis eller fans syntes till men det tyckte jag bara var skönt. Vi gick in och så fort vi är inne slås jag av musiken som spelas. Det är Ushers Dj got us falling in love. Lokalen är ENORM och det är massa folk där. Justin tar tag i min hand och börjar gå mot en grupp människor men på vägen stannas vi av en massa människor som vill hälsa på Justin. Han hälsar artigt och presenterar mig för alla som hans flickvän. Jag ler varje gång jag hör ordet. Det känns så bra helt enkelt. När vi kommer fram till de personer vi först skulle till vänder sig en kille om och jag ser att det är Usher himself. Jag blir helt starstruck och gapar och står där som en idiot. Justin hälsar honom med ett handslag och sen tittar de båda på mig.
-Hej, jag är Usher.
-Ehm...Jag är Gemma.
-Det är min väldigt fina tjej som antagligen är LITE starstruck just nu. Haha. Både Justin och Usher började skratta, jag skrattade lite nervöst också. Det kom en massa människor som ville gratulera Usher så vi började dra oss tillbaka.
-Hur som helst, man. Grattis.
-Tack, ha det så kul och trevligt att träffas Gemma. Han blinkade mot mig.
Vi gick därifrån och jag var fortfarande lite skakad efter att ha träffat Usher, personligen. Justin skrattade och retades lite med mig.
-Förresten, jag har inget till honom.
-Haha, ta det lugnt Gems. Redan fixat. Köpte en snygg rolex till honom. Den killen har inte orkat köpa klocka i snart två månader.
Vi dansade och käkade av den oerhört goda maten. Vi gratulerade Usher igen efter att en jättestor tårta serverats. Justin hade också presenterat mig för sjukt mycket folk som jag beundrat förut. Hela kvällen var sjukt lyckad och jag kunde inte vara gladare över att Justin bjudit dit mig. Vi bröt upp klockan halv tre men de flesta skulle nog hålla på och festa bra mycket längre.
Jag och Justin tog en promenad i månljuset och efter ett tag stannade jag.
-Tack Justin.
-För vad?
-För ikväll, det har varit fantastikt. Sagolikt...
-Allt för dig. Tänkte väl att du skulle gilla det.
Han böjde sig fram mot mig och kysste mig. Vi hade säkert kyssts femtio gånger på festen men här när det var så lugnt och tyst kändes det mer äkta på något vis. Jag drog handen genom hans hår och vi avslutade kyssen.
-En perfekt avslutning på en perfekt kväll, sa jag och började gå.
-Jag håller med. Hey, förresten, dina kryckor?
-Shit. Jag skrattade till. Jag har inte ens märkt att jag går utan dem.
-Är du ok?
-Jaja, men nu när jag tänker på det så gör det lite ont. Fast som vi dansade så...
Vi gick tillbaka till bilen och jag hoppade in. Justin stod kvar.
-Ska inte du följa med?
-Nej, konserten är imorgon ju. Han kysste mig genom bilrutan och sen körde vi iväg. Jag vinkade och jag såg att Justin stod kvar ända tills det han var en liten prick långt borta.
Jag kände mig så lycklig. Kvällen hade varit perfekt. Allt tack vare Justin. Hela han var perfekt. Nu kände jag att jag hade förlåtit honom till 100%. Han var min och bara min.
Kommentera så kanske det blir en del till idag!
Drömmen om dig del 25
-Han sa nåt om ett sms också...
-Mmh, jag tänkte liksom när han kom tillbaka.
-Asså jag fattar inte nåt men du ska i alla fall vara klar sju. Ok?
-Ok. Hälsa Justin.
-Visst. Hej då!
*Klick*
Jag började springa runt i huset. Eller springa och springa det var mer halta men vi säger springa. Jag duschade i en halvtimme och valde kläder i en halvtimme innan jag valde en fin röd spetsklänning som jag bara hade haft en gång på någon fest ett tag sen. Till det tog jag ett par svarta högklackade pumps som jag egentligen inte kunde gå i men jag skulle bita ihop. Jag hade bestämt mig. Klockan var halv sju när jag hade plattat mitt hår och satt på mascara, kajal och läppglans. Jag var alltså klar. I rekordtid dessutom. Jag satte på datorn och kollade in en av Justins fansidor för några ledtrådar på vart vi skulle. Om någon vanlig dödlig människa skulle veta så borde det vara hans fans. Eller så tänkte jag i alla fall. Men det stod inget. Snopet gick jag ner och informerade mamma om vad jag skulle göra resten av kvällen. Hon ville veta när jag skulle hem men hur skulle jag svara på det? Jag svarade att jag skulle vara med Justin och det räckte visst som svar. Klockan tickade på men långsammare än vanligt. När den äntligen var sju sprang jag ut och visst, där stod en lång limousine och det ena fönstret var nervevat. Vems face skulle flina mig rakt i ansiktet om inte Justin. Jag log tillbaka och han öppnade bildörren. Jag satte mig bekvämt och han kysste mig passionerat.
-Gud vad jag har saknat dig.
-Jag med. Var ska vi?
-Över...
-Raskning. Nej det visste jag inte. Sa jag och log överdrivet mycket. Jag var bara glad att vara med Justin.
-Ska du inte vara i Miami?
-Inte nu, men jag ska tillbaks.
Han hade på sig en sjukt snygg kostym och han såg riktigt sexig ut i den. Vi pratade glatt som om vi inte hade sett varann på flera månader. Men strax sa Justin att vi skulle hoppa ut.
jag blev helt shockad ner jag såg att det stod ett litet privatflyg utanför limon. Jag gapade och min haka var säkert nere vid knäna.
-Du ska se din min.
-Men..men...va?
-Du ska följa med mig till Miami.
-Va? Du skojar!
-Hehe, aldrig i livet. Kom nu vi blir sena.
-Till vad?
-Jag berättar på planet.
Jag hoppade in och Justin kom in efter mig, det såg ut som ett litet mini plan med mycket lyxigare säten ohc inredning.
-Sätt dig, sa Justin och pekade på ett säte vid fönstret.
Han satte sig bredvid mig och jag la mitt huvud på hans axel.
-Var ska vi?
-Till Usher!
-Usher? Han bor väl inte i Miami?
-Nej men han födelsedag ska firas där.
-Va? Är jag bjuden på Ushers födelsedags fest?
-Yes.
-Oh My God!
Resten av resan som i och för sig var ganska kort berättade Justin om hans och Ushers relation och det kändes nästan som om Usher var hans typ extra pappa/storebror. När piloten berättade att det var tio minuter kvar så gick jag på toaletten för att fräscha upp mig. Jag tvättade bort allt smink och applicerade nytt för att det skulle se bättre ut. Jag hade fortfarande på mig min cardigan så man såg inte min klänning. Jag tog av den och betraktade mig i spegeln. Helt ok. Jag gick ut. När jag kom ut såg jag att Justin stirrade på mig.
-Du ser fantastisk ut.
-Tack, jag rodnade och satte mig tillbaka i sätet.
Nu var vi framme.
Kommentera kära läsare!
-Mmh, jag tänkte liksom när han kom tillbaka.
-Asså jag fattar inte nåt men du ska i alla fall vara klar sju. Ok?
-Ok. Hälsa Justin.
-Visst. Hej då!
*Klick*
Jag började springa runt i huset. Eller springa och springa det var mer halta men vi säger springa. Jag duschade i en halvtimme och valde kläder i en halvtimme innan jag valde en fin röd spetsklänning som jag bara hade haft en gång på någon fest ett tag sen. Till det tog jag ett par svarta högklackade pumps som jag egentligen inte kunde gå i men jag skulle bita ihop. Jag hade bestämt mig. Klockan var halv sju när jag hade plattat mitt hår och satt på mascara, kajal och läppglans. Jag var alltså klar. I rekordtid dessutom. Jag satte på datorn och kollade in en av Justins fansidor för några ledtrådar på vart vi skulle. Om någon vanlig dödlig människa skulle veta så borde det vara hans fans. Eller så tänkte jag i alla fall. Men det stod inget. Snopet gick jag ner och informerade mamma om vad jag skulle göra resten av kvällen. Hon ville veta när jag skulle hem men hur skulle jag svara på det? Jag svarade att jag skulle vara med Justin och det räckte visst som svar. Klockan tickade på men långsammare än vanligt. När den äntligen var sju sprang jag ut och visst, där stod en lång limousine och det ena fönstret var nervevat. Vems face skulle flina mig rakt i ansiktet om inte Justin. Jag log tillbaka och han öppnade bildörren. Jag satte mig bekvämt och han kysste mig passionerat.
-Gud vad jag har saknat dig.
-Jag med. Var ska vi?
-Över...
-Raskning. Nej det visste jag inte. Sa jag och log överdrivet mycket. Jag var bara glad att vara med Justin.
-Ska du inte vara i Miami?
-Inte nu, men jag ska tillbaks.
Han hade på sig en sjukt snygg kostym och han såg riktigt sexig ut i den. Vi pratade glatt som om vi inte hade sett varann på flera månader. Men strax sa Justin att vi skulle hoppa ut.
jag blev helt shockad ner jag såg att det stod ett litet privatflyg utanför limon. Jag gapade och min haka var säkert nere vid knäna.
-Du ska se din min.
-Men..men...va?
-Du ska följa med mig till Miami.
-Va? Du skojar!
-Hehe, aldrig i livet. Kom nu vi blir sena.
-Till vad?
-Jag berättar på planet.
Jag hoppade in och Justin kom in efter mig, det såg ut som ett litet mini plan med mycket lyxigare säten ohc inredning.
-Sätt dig, sa Justin och pekade på ett säte vid fönstret.
Han satte sig bredvid mig och jag la mitt huvud på hans axel.
-Var ska vi?
-Till Usher!
-Usher? Han bor väl inte i Miami?
-Nej men han födelsedag ska firas där.
-Va? Är jag bjuden på Ushers födelsedags fest?
-Yes.
-Oh My God!
Resten av resan som i och för sig var ganska kort berättade Justin om hans och Ushers relation och det kändes nästan som om Usher var hans typ extra pappa/storebror. När piloten berättade att det var tio minuter kvar så gick jag på toaletten för att fräscha upp mig. Jag tvättade bort allt smink och applicerade nytt för att det skulle se bättre ut. Jag hade fortfarande på mig min cardigan så man såg inte min klänning. Jag tog av den och betraktade mig i spegeln. Helt ok. Jag gick ut. När jag kom ut såg jag att Justin stirrade på mig.
-Du ser fantastisk ut.
-Tack, jag rodnade och satte mig tillbaka i sätet.
Nu var vi framme.
Kommentera kära läsare!
Drömmen om dig del 24
"Hej, jag har sjukt tråkigt,
vill du hänga med och
bowla med några vänner?
// Jake"
Jag var snabb med att svara Jake och ville egentligen inte skriva det jag skrev.
"Min brorsa ska till college
idag så tyvärr"
Till Justin skrev jag bara:
"Saknar dig sjukt mkt <3"
Än en gång kom sms med några sekunders mellanrum:
"Synd, nästa gång då!"
och
"I´m gonna make it up to you.
Du ska se ;)"
Jag svarade inte på något av dem och log. Jag kände mig jätteglad. Jag skulle nog få det bra i Atlanta trots allt. Jag hade ju träffat Justin och om jag hade tur så skulle Jake också visa sig vara en bra kille. Inte som Erik... Och undrar vad Justin skulle göra? Jag hatade att vänta på överraskningar. Men han skulle ju ändå komma tillbaka först om 1-2 dagar. Jag saknade honom.
Jag gick in på datorn och uppdaterade min twitter:
"Världen snurrar på i Atlanta också. Vem kunde tro det?"
Till min förvåning märkte jag att Jake hade börjat följa min twitter. Jag kollade in hans och allt verkade helt lugnt. Han hade uppdaterat den för tio minuter sen.
"Ska bowla med polarna. Too bad you could´t come."
Det var mig han menade eller?
Jag ville ringa Justin men han var ju på intervju så det var ingen ide. Och jag ville inte verka stalker-ish så jag struntade i att ringa Jake. Istället stack jag ner och spenderade resten av timmen med Nate som jag inte skulle se på flera månader. Han skulle nog komma och hälsa på men det räknas ju knappast. Vi pratade lite och skämtade men jag såg att han såg lite för glad ut.
-Är du så glad att du ska sticka eller vad har hänt?
-Det första!
-Nate...
-Det är bara ett jävla sammanträffande. Du vet min flickvän Jane. Hon är lite småkär i din pojkvän om vi nu kan kalla honom det och när jag berättade att ni var ihop så...
-Du ska ju inte berätta sånt!
-Hon säger inget. Trust me.
-I don´t. hihi.
-Men ja. Hon har bokat konserbiljetter och jag...liksom sa att hon skulle få träffa honom personligen också...
-Hmm...och det är en viss syster som ska fixa detta möta kan jag tänka mig?
-Jepp!
-Sure, men jag kan inte lova nåt.
-Känn ingen press, hon kommer bara döda oss båda om det inte blir av.
Jag himlade med ögonen och sen var det dags för honom att åka. Bussen hade kommit och jag gav honom en stor kram. Mamma hade också vaknat och började till på köpet gråta. Mammor alltså...
Sen skulle mamma packa för sin affärsresa så jag drog mig tillbaka till mitt rum och började av tråkighet plugga mina läxor. Jag kunde redan tillräckligt för ett G men ett VG är väl inte sämre.
Plötsligt ringer min lur och det står Justin på skärmen. Jag svarar glatt.
-Hej sweetheart!
-Gemma, det var en okänd röst i andra änden av luren.
-Eh...vem är det.
-Therese, en av Justins dansare. Han kör genrep nu men han ville hälsa att det kommer en överraskning ikväll. En limo kommer och hämtar dig klockan sju. Ta på dig något fint.
-Vänta! Va?
-Lim...
-Nej jag hörde, jag bara...
-Han sa nåt om ett sms också...
-Mmh, jag tänkte liksom när han kom tillbaka.
-Asså jag fattar inte nåt men du ska i alla fall vara klar sju. Ok?
-Ok. Hälsa Justin.
-Visst. Hej då!
*Klick*
Vad kan det vara? Kommentera så får ni veta!
vill du hänga med och
bowla med några vänner?
// Jake"
Jag var snabb med att svara Jake och ville egentligen inte skriva det jag skrev.
"Min brorsa ska till college
idag så tyvärr"
Till Justin skrev jag bara:
"Saknar dig sjukt mkt <3"
Än en gång kom sms med några sekunders mellanrum:
"Synd, nästa gång då!"
och
"I´m gonna make it up to you.
Du ska se ;)"
Jag svarade inte på något av dem och log. Jag kände mig jätteglad. Jag skulle nog få det bra i Atlanta trots allt. Jag hade ju träffat Justin och om jag hade tur så skulle Jake också visa sig vara en bra kille. Inte som Erik... Och undrar vad Justin skulle göra? Jag hatade att vänta på överraskningar. Men han skulle ju ändå komma tillbaka först om 1-2 dagar. Jag saknade honom.
Jag gick in på datorn och uppdaterade min twitter:
"Världen snurrar på i Atlanta också. Vem kunde tro det?"
Till min förvåning märkte jag att Jake hade börjat följa min twitter. Jag kollade in hans och allt verkade helt lugnt. Han hade uppdaterat den för tio minuter sen.
"Ska bowla med polarna. Too bad you could´t come."
Det var mig han menade eller?
Jag ville ringa Justin men han var ju på intervju så det var ingen ide. Och jag ville inte verka stalker-ish så jag struntade i att ringa Jake. Istället stack jag ner och spenderade resten av timmen med Nate som jag inte skulle se på flera månader. Han skulle nog komma och hälsa på men det räknas ju knappast. Vi pratade lite och skämtade men jag såg att han såg lite för glad ut.
-Är du så glad att du ska sticka eller vad har hänt?
-Det första!
-Nate...
-Det är bara ett jävla sammanträffande. Du vet min flickvän Jane. Hon är lite småkär i din pojkvän om vi nu kan kalla honom det och när jag berättade att ni var ihop så...
-Du ska ju inte berätta sånt!
-Hon säger inget. Trust me.
-I don´t. hihi.
-Men ja. Hon har bokat konserbiljetter och jag...liksom sa att hon skulle få träffa honom personligen också...
-Hmm...och det är en viss syster som ska fixa detta möta kan jag tänka mig?
-Jepp!
-Sure, men jag kan inte lova nåt.
-Känn ingen press, hon kommer bara döda oss båda om det inte blir av.
Jag himlade med ögonen och sen var det dags för honom att åka. Bussen hade kommit och jag gav honom en stor kram. Mamma hade också vaknat och började till på köpet gråta. Mammor alltså...
Sen skulle mamma packa för sin affärsresa så jag drog mig tillbaka till mitt rum och började av tråkighet plugga mina läxor. Jag kunde redan tillräckligt för ett G men ett VG är väl inte sämre.
Plötsligt ringer min lur och det står Justin på skärmen. Jag svarar glatt.
-Hej sweetheart!
-Gemma, det var en okänd röst i andra änden av luren.
-Eh...vem är det.
-Therese, en av Justins dansare. Han kör genrep nu men han ville hälsa att det kommer en överraskning ikväll. En limo kommer och hämtar dig klockan sju. Ta på dig något fint.
-Vänta! Va?
-Lim...
-Nej jag hörde, jag bara...
-Han sa nåt om ett sms också...
-Mmh, jag tänkte liksom när han kom tillbaka.
-Asså jag fattar inte nåt men du ska i alla fall vara klar sju. Ok?
-Ok. Hälsa Justin.
-Visst. Hej då!
*Klick*
Vad kan det vara? Kommentera så får ni veta!
Drömmen om dig del 23
Jag gav honom en passionerad kyss och jag hade hållt på i en evighet om inte han skulle iväg. Jag tvingade mig att avsluta kyssen och steg ut. Jag vinkade efter honom tills det att hans range Rover inte syntes längre.
Jag kände mig fånig som stod där och vinkade så länge men med Justin gjorde det inget. Med Justin kunde jag vara mig själv. Jag gick in i simhallen och tog ett skåp. Jag bytte om och och låste mitt skåp. Sen gick jag mot femtiometers bassängen. Det var ganska tomt sånär på kankse ett dussin pensionärer och några ungsomar inte långt från min ålder antog jag. jag hoppade i och började simma lite lugnt. Det gjorde ganska ont i benen men jag bet ihop. Jag skulle klara det. Jag var ju tvungen. Vad skulle jag annars göra. Jag simmade i kanske i tio minuter när en kille stannade mig. Han var ganska lång med fint brunt hår och ljusbruna ögon. Han såg väldigt söt ut.
-Hej, jag känner igen dig. Kommer du hit ofta?
-Inte så ofta som jag skulle vilja.
-Ska jag visa dig hur man simmar snabbare?
Jag började gapflabba och han tittade oförstående på mig.
-Förlåt men det behövs inte. Jag kan simma snabbt nog. Han tittade skeptiskt på mig.
-Är du säker, det går ganska segt.
Jag pekade på mina kryckor på kanten.
-Aha, så du simmar snabbt annars?
-Ja. Fast jag simhoppar mycket mer. Och bättre!
-Så du är simhopperska! Nu vet jag vem du är. Du är Gemma Richards.
Jag nickade glatt.
-Trevligt att träffas. Jag visste inte att du hade flyttat till Atlanta. Mitt namn är Jake. Eller Jacob men säg Jake.
-Ok...
-Hur går det med simhoppningen?
-Det gick bättre i London men det går väl helt ok.
-Haha. Men du kan inte ha varit här så länge va?
-Nej jag har bott här i snart två veckor.
-Då känner du nog inte till allt här. Vill du att jag ska visa dig runt någon gång?
-Haha, visst.
Jag fortsatte simma och märkte att Jake simamde bredvid mig.
-DU är ingen stalker va?
-Nej då.
Jag fnissade och simmade vidare.
Efter simningen hade jag och Jake bytt nummer och hoppat på samma buss hem. Det visade sig att han bara bodde två busshållplatser ifrån mig. Han var jättetrevlig och så men det kändes lite konstigt att prata med honom sådär. Och det berodde på Justin. Undrar vad han hade tyckt om det. Men vi pratade ju bara, inget annat. Och jag kunde faktiskt behöva mer än en riktig vän här i Atlanta, den enda jag faktiskt annars umgicks med var ju Justin. Och han skulle väl åka till andra städer bra mycket oftare än hittills.
När jag kom hem packade jag upp min väska och märkte att Nate redan var uppe. Mamma sov.
-Tjena syrran. Whats up?
-Ok, du låter inte mycket som en bror när du pratar sådär, men ok. Själv då?
-Haha, du är krävande men allt är bra. Medan du latade dig på simhallen har jag packat allt inför nästa halvår och till och med hunnit käka frukost.
-Så duktig man kan vara då. När åker du?
-Om en timma typ. Bussen kommer då.
Jag hade tagit ett äpple och mumlade ett aha.
-Men klarar du dig här hemma ensam utan någon.
-Jag är sexton, inte sju.
-Fel! Du är 15 och din mentala ålder är kanske högst tio.
-Käften, sa jag och skrattade. Jag skulle sakna honom.
Medan jag sprang, *host* haltade, upp till mitt rum fick jag ett sms. Och sen ett till direkt efter.
"Saknar dig redan.
Har en intervju om fem minuter,
men jag ringer dig sen.
Love ya.
XX Justin"
"Hej, jag har sjukt tråkigt,
vill du hänga med och
bowla med några vänner?
// Jake"
Nu bli det kanske lite konstigt men det är ju allt större anledning för er att kommentera vad ni tycker!
Jag kände mig fånig som stod där och vinkade så länge men med Justin gjorde det inget. Med Justin kunde jag vara mig själv. Jag gick in i simhallen och tog ett skåp. Jag bytte om och och låste mitt skåp. Sen gick jag mot femtiometers bassängen. Det var ganska tomt sånär på kankse ett dussin pensionärer och några ungsomar inte långt från min ålder antog jag. jag hoppade i och började simma lite lugnt. Det gjorde ganska ont i benen men jag bet ihop. Jag skulle klara det. Jag var ju tvungen. Vad skulle jag annars göra. Jag simmade i kanske i tio minuter när en kille stannade mig. Han var ganska lång med fint brunt hår och ljusbruna ögon. Han såg väldigt söt ut.
-Hej, jag känner igen dig. Kommer du hit ofta?
-Inte så ofta som jag skulle vilja.
-Ska jag visa dig hur man simmar snabbare?
Jag började gapflabba och han tittade oförstående på mig.
-Förlåt men det behövs inte. Jag kan simma snabbt nog. Han tittade skeptiskt på mig.
-Är du säker, det går ganska segt.
Jag pekade på mina kryckor på kanten.
-Aha, så du simmar snabbt annars?
-Ja. Fast jag simhoppar mycket mer. Och bättre!
-Så du är simhopperska! Nu vet jag vem du är. Du är Gemma Richards.
Jag nickade glatt.
-Trevligt att träffas. Jag visste inte att du hade flyttat till Atlanta. Mitt namn är Jake. Eller Jacob men säg Jake.
-Ok...
-Hur går det med simhoppningen?
-Det gick bättre i London men det går väl helt ok.
-Haha. Men du kan inte ha varit här så länge va?
-Nej jag har bott här i snart två veckor.
-Då känner du nog inte till allt här. Vill du att jag ska visa dig runt någon gång?
-Haha, visst.
Jag fortsatte simma och märkte att Jake simamde bredvid mig.
-DU är ingen stalker va?
-Nej då.
Jag fnissade och simmade vidare.
Efter simningen hade jag och Jake bytt nummer och hoppat på samma buss hem. Det visade sig att han bara bodde två busshållplatser ifrån mig. Han var jättetrevlig och så men det kändes lite konstigt att prata med honom sådär. Och det berodde på Justin. Undrar vad han hade tyckt om det. Men vi pratade ju bara, inget annat. Och jag kunde faktiskt behöva mer än en riktig vän här i Atlanta, den enda jag faktiskt annars umgicks med var ju Justin. Och han skulle väl åka till andra städer bra mycket oftare än hittills.
När jag kom hem packade jag upp min väska och märkte att Nate redan var uppe. Mamma sov.
-Tjena syrran. Whats up?
-Ok, du låter inte mycket som en bror när du pratar sådär, men ok. Själv då?
-Haha, du är krävande men allt är bra. Medan du latade dig på simhallen har jag packat allt inför nästa halvår och till och med hunnit käka frukost.
-Så duktig man kan vara då. När åker du?
-Om en timma typ. Bussen kommer då.
Jag hade tagit ett äpple och mumlade ett aha.
-Men klarar du dig här hemma ensam utan någon.
-Jag är sexton, inte sju.
-Fel! Du är 15 och din mentala ålder är kanske högst tio.
-Käften, sa jag och skrattade. Jag skulle sakna honom.
Medan jag sprang, *host* haltade, upp till mitt rum fick jag ett sms. Och sen ett till direkt efter.
"Saknar dig redan.
Har en intervju om fem minuter,
men jag ringer dig sen.
Love ya.
XX Justin"
"Hej, jag har sjukt tråkigt,
vill du hänga med och
bowla med några vänner?
// Jake"
Nu bli det kanske lite konstigt men det är ju allt större anledning för er att kommentera vad ni tycker!
Drömmen om dig del 22
Jag ställde mig i duschen och hällde skållhettvatten över mig i flera minuter innan jag bytte till ljummet. Jag tänkte på Justin och vad som hänt under den här långa, jobbiga dagen. Han hade varit otrogen men sen sagt att han älskade mig. Jag var förvirrad men kunde ändå inte hålla mig borta från honom.
Efter duschen gick jag och la mig igen. Jag vaknade klockan halv nio för att bege mig till simhallen. Även om jag inte skulle kunna simhoppa så skulle jag nog förhoppningsvis kunna simma i alla fall lite grann. Jag gjorde i ordning min simväska och allt som behövdes. Jag kollade min BlackBerry för sms men jag hade inte fått något, istället gick jag in på twitter på den och Justin hade uppdaterat sin. Han hade skrivit:
"Going to Miami, gonna be a great couple days. But I´m gonna miss YOU back home."
Var det mig han menade? Jaja, jag stängde min väska och hoppade ner med mina kryckor. Nate sov fortfarande och jag skulle hinna tillbaka innan han skulle åka. Mamma skullevförst åka på kvällen och pappa var på jobbet så jag var helt ensam vaken hemma. Jag släckte alla ljusen och tog mina nycklar och busskort innan jag låste dörren och hoppade mot busshållplatsen. Halvvägs dit hör jag mitt namn skrikas.
-Gemma! Vänta, Gemma! Det är Justin. Vem annars skulle skrika efter mig klockan nio en lördagsmorgon? Jag stannade och väntade in honom.
-What´s up Gemma?
-Inget ska simma och du ska vara i Miami.
-Vi åker först om två timmar och jag kom på att du är skyldig mig två kyssar. Du kommer inte undan.
-Jaja, en deal är en deal. Eller hur?
jag släppte väskan och kysste honom, jag höll med båda händerna runt hans hals och han höll med sina på mina höfter. Plötsligt ser jag bussen köra förbi, jag avslutar kyssen occh stirrar på den.
-Vad?
-Fan! Bussen!
Han får sig ett skratt och erbjuder sig att skjutsa mig.
-Du missar inget plan eller något va?
-Nej då. Jag hinner.
Han hjälpte mig in i bilen. Så gullig han var! Sen körde vi iväg mot simhallen.
-Du vet låten du skriver..?
jag himlade överdrivet med ögonen men jag log glatt.
-Nej det gör jag inte.
-Den är faktiskt sjukt bra. Jag menar riktigt bra.
-Sluta fjäska, du får ingen kyss.
-Jag är ärlig. Jag skojar inte. Jag började spela på den...
-va?
-bli inte sur, jag kommer inte stjäla den.
-Jag är inte sur bara jäkligt förvånad över att du kom ihåg den efter att ha tittat på den i kankse en halv minut.
-Jag har jättedåligt minne till allt utom noter.
-Hahaha, bra att veta. Och du får gärna stjäla den. Jag skulle aldrig spela upp den.
-Jag skulle aldrig ta någon annas låt, och du bör faktiskt spela upp den.
Jag sa inget men gav honom en menande blick och han log bara. resten av vägen pratade vi om hans resa i Miami och han berättade att han skulle ha några intervjuer förutom konserten och sen också signera sin nya skiva, My worlds acoustic.
-Förresten, på tal om skivan. Här!
Justin räckte mig skivan med ett fint rött band runt om. Jag gav honom en hård kram och pussade honom, han ville kyssa mig tillbaka.
-Eyes on the road.
Han skrattade.
-Glömde! Du distraherade mig.
-Tack! Men typiskt er superstjärnor med ert ego att ge bort något sånt. Tur för dig att jag gillar din musik.
-Så du gillar den?
Jag nickade.
-Jag menar, hur kan man inte gilla min musik men jag ville ändå fråga. Han log ett av sina överlägsna leenden. Jag smälte och sen stannade Justin utanför ingången till simhallen.
-Kommer sakna dig shawty. Älskar dig.
-Älskar dig med.
Jag gav honom en passionerad kyss och jag hade hållt på i en evighet om inte han skulle iväg. Jag tvingade mig att avsluta kyssen och steg ut. Jag vinkade efter honom tills det att hans range Rover inte syntes längre.
Kommentera så blir det roligare för mig attt skriva!
Efter duschen gick jag och la mig igen. Jag vaknade klockan halv nio för att bege mig till simhallen. Även om jag inte skulle kunna simhoppa så skulle jag nog förhoppningsvis kunna simma i alla fall lite grann. Jag gjorde i ordning min simväska och allt som behövdes. Jag kollade min BlackBerry för sms men jag hade inte fått något, istället gick jag in på twitter på den och Justin hade uppdaterat sin. Han hade skrivit:
"Going to Miami, gonna be a great couple days. But I´m gonna miss YOU back home."
Var det mig han menade? Jaja, jag stängde min väska och hoppade ner med mina kryckor. Nate sov fortfarande och jag skulle hinna tillbaka innan han skulle åka. Mamma skullevförst åka på kvällen och pappa var på jobbet så jag var helt ensam vaken hemma. Jag släckte alla ljusen och tog mina nycklar och busskort innan jag låste dörren och hoppade mot busshållplatsen. Halvvägs dit hör jag mitt namn skrikas.
-Gemma! Vänta, Gemma! Det är Justin. Vem annars skulle skrika efter mig klockan nio en lördagsmorgon? Jag stannade och väntade in honom.
-What´s up Gemma?
-Inget ska simma och du ska vara i Miami.
-Vi åker först om två timmar och jag kom på att du är skyldig mig två kyssar. Du kommer inte undan.
-Jaja, en deal är en deal. Eller hur?
jag släppte väskan och kysste honom, jag höll med båda händerna runt hans hals och han höll med sina på mina höfter. Plötsligt ser jag bussen köra förbi, jag avslutar kyssen occh stirrar på den.
-Vad?
-Fan! Bussen!
Han får sig ett skratt och erbjuder sig att skjutsa mig.
-Du missar inget plan eller något va?
-Nej då. Jag hinner.
Han hjälpte mig in i bilen. Så gullig han var! Sen körde vi iväg mot simhallen.
-Du vet låten du skriver..?
jag himlade överdrivet med ögonen men jag log glatt.
-Nej det gör jag inte.
-Den är faktiskt sjukt bra. Jag menar riktigt bra.
-Sluta fjäska, du får ingen kyss.
-Jag är ärlig. Jag skojar inte. Jag började spela på den...
-va?
-bli inte sur, jag kommer inte stjäla den.
-Jag är inte sur bara jäkligt förvånad över att du kom ihåg den efter att ha tittat på den i kankse en halv minut.
-Jag har jättedåligt minne till allt utom noter.
-Hahaha, bra att veta. Och du får gärna stjäla den. Jag skulle aldrig spela upp den.
-Jag skulle aldrig ta någon annas låt, och du bör faktiskt spela upp den.
Jag sa inget men gav honom en menande blick och han log bara. resten av vägen pratade vi om hans resa i Miami och han berättade att han skulle ha några intervjuer förutom konserten och sen också signera sin nya skiva, My worlds acoustic.
-Förresten, på tal om skivan. Här!
Justin räckte mig skivan med ett fint rött band runt om. Jag gav honom en hård kram och pussade honom, han ville kyssa mig tillbaka.
-Eyes on the road.
Han skrattade.
-Glömde! Du distraherade mig.
-Tack! Men typiskt er superstjärnor med ert ego att ge bort något sånt. Tur för dig att jag gillar din musik.
-Så du gillar den?
Jag nickade.
-Jag menar, hur kan man inte gilla min musik men jag ville ändå fråga. Han log ett av sina överlägsna leenden. Jag smälte och sen stannade Justin utanför ingången till simhallen.
-Kommer sakna dig shawty. Älskar dig.
-Älskar dig med.
Jag gav honom en passionerad kyss och jag hade hållt på i en evighet om inte han skulle iväg. Jag tvingade mig att avsluta kyssen och steg ut. Jag vinkade efter honom tills det att hans range Rover inte syntes längre.
Kommentera så blir det roligare för mig attt skriva!
Drömmen om dig del 21
Kyssarna övergick i hångel och till sist så var jag för trött för att fortsätta så jag slutade och la mitt huvud på hans bröst och somnade lyckligt.
Nästa gång jag vaknade var när Justin pussade mig på kinden. Jag öppnade långsamt ögonen men jag var fortfarande sjukt trött.
-Skit, jag väcker dig varje gång, sa han och log.
-Ska du gå?
-Mamma ringde och sa att jag borde hem. Imorgon ska jag till Miami. Jag blir borta ett par dagar.
-Och när tänkte du berätta detta? Efter att jag desperat ringt dig på mobilen sisådär femtioelva gånger?
-Nej, nu :). Han skrattade.
-Nej du, du kommer inte undan. Du ville ju inte väcka mig sa du.
-Sluta nu Gemma. Han kysste mig på munnen och blev liggande kvar i sängen. Jag höll på att somna igenn och mina ögon stängde sig automatiskt.
-Är jag verkligen så tråkig att du somnar? Han skrattade åt sitt dåliga skämt.
-Den var dålig, sa jag men skrattade själv.
-Jaha, varför skrattar du då?
-För att den var så dålig sa jag och räckte ut tungan en liten bit.
Jag satte mig upp i sängen, och märkte att jag fortfarande hade på mig mina dyngsura kläder. Så jag försökte ta mig upp ur sängen för att ta en dusch och byta om.
-Var är dina kryckor?
Jag tänkte och tittade runt mig.
-Jag vet inte. Jag bet mig i läppen. Inte bra!
-Oh, så Justin plötsligt. Jag vet, men vad får jag för det.
-Vad sägs om en kyss?
-Om vi säger två så har vi en deal.
-Deal! Var är de.
-Utanför huset, du slängde ju ifrån dig dem när du så tvunget behöde kyssa mig.
Jag himlade med ögonen innan jag började halta mot dörren för att hämta dem.
-Relax sweetie. Jag hämtar dem.
Han sprang ner och under tiden tittade jag efter min pyjamas att ha på mig. Jag hittade den inte så jag tog fram mina gamla, Nalle Puh byxor och en svart T-shirt och la dem på mitt skrivbord. Justin kom tillbaka och gav mig mina kryckor. Sen vände han sig om och såg min fina pyjamas.
-Hahaha, så gulliga byxor.
-Jag vet, är de inte förtjusande?
Sen såg han ett papper som la under dem och drog fram det. Det var mina notblad som jag hade skissat på ett tag.
-Skriver du låtar?
-Nej, det gör jag inte sa jag och försökte ta dem ifrån honom. Men han var för stark för mig, i alla fall i mitt handikappade tillstånd.
-Det låter bra.
-Käften Bieber. Sa jag lite smått irriterad.
Han skrattade och kysste mig passionerat igen.
-Jag måste verkligen gå nu och jag hoppas vi ses snart igen. Kommer sakna dig baby.
-saknar dig redan!
-Haha...älskar dig Gemma.
-Älskar dig med.
Han gav mig en sista kyss och stack sen ifrån mitt rum. Jag kunde höra hur dörren smällde igen, men snart öppnades den igen, på nedanvåningen. Justin skrek:
-Förlåt...det var en vindpust!
Sen stängde han den igen.
Jag ställde mig i duschen och hällde skållhettvatten över mig i flera minuter innan jag bytte till ljummet. Jag tänkte på Justin och vad som hänt under den här långa, jobbiga dagen. Han hade varit otrogen men sen sagt att han älskade mig. Jag var förvirrad men kunde ändå inte hålla mig borta från honom.
Kommentera! Gillar ni det?
Nästa gång jag vaknade var när Justin pussade mig på kinden. Jag öppnade långsamt ögonen men jag var fortfarande sjukt trött.
-Skit, jag väcker dig varje gång, sa han och log.
-Ska du gå?
-Mamma ringde och sa att jag borde hem. Imorgon ska jag till Miami. Jag blir borta ett par dagar.
-Och när tänkte du berätta detta? Efter att jag desperat ringt dig på mobilen sisådär femtioelva gånger?
-Nej, nu :). Han skrattade.
-Nej du, du kommer inte undan. Du ville ju inte väcka mig sa du.
-Sluta nu Gemma. Han kysste mig på munnen och blev liggande kvar i sängen. Jag höll på att somna igenn och mina ögon stängde sig automatiskt.
-Är jag verkligen så tråkig att du somnar? Han skrattade åt sitt dåliga skämt.
-Den var dålig, sa jag men skrattade själv.
-Jaha, varför skrattar du då?
-För att den var så dålig sa jag och räckte ut tungan en liten bit.
Jag satte mig upp i sängen, och märkte att jag fortfarande hade på mig mina dyngsura kläder. Så jag försökte ta mig upp ur sängen för att ta en dusch och byta om.
-Var är dina kryckor?
Jag tänkte och tittade runt mig.
-Jag vet inte. Jag bet mig i läppen. Inte bra!
-Oh, så Justin plötsligt. Jag vet, men vad får jag för det.
-Vad sägs om en kyss?
-Om vi säger två så har vi en deal.
-Deal! Var är de.
-Utanför huset, du slängde ju ifrån dig dem när du så tvunget behöde kyssa mig.
Jag himlade med ögonen innan jag började halta mot dörren för att hämta dem.
-Relax sweetie. Jag hämtar dem.
Han sprang ner och under tiden tittade jag efter min pyjamas att ha på mig. Jag hittade den inte så jag tog fram mina gamla, Nalle Puh byxor och en svart T-shirt och la dem på mitt skrivbord. Justin kom tillbaka och gav mig mina kryckor. Sen vände han sig om och såg min fina pyjamas.
-Hahaha, så gulliga byxor.
-Jag vet, är de inte förtjusande?
Sen såg han ett papper som la under dem och drog fram det. Det var mina notblad som jag hade skissat på ett tag.
-Skriver du låtar?
-Nej, det gör jag inte sa jag och försökte ta dem ifrån honom. Men han var för stark för mig, i alla fall i mitt handikappade tillstånd.
-Det låter bra.
-Käften Bieber. Sa jag lite smått irriterad.
Han skrattade och kysste mig passionerat igen.
-Jag måste verkligen gå nu och jag hoppas vi ses snart igen. Kommer sakna dig baby.
-saknar dig redan!
-Haha...älskar dig Gemma.
-Älskar dig med.
Han gav mig en sista kyss och stack sen ifrån mitt rum. Jag kunde höra hur dörren smällde igen, men snart öppnades den igen, på nedanvåningen. Justin skrek:
-Förlåt...det var en vindpust!
Sen stängde han den igen.
Jag ställde mig i duschen och hällde skållhettvatten över mig i flera minuter innan jag bytte till ljummet. Jag tänkte på Justin och vad som hänt under den här långa, jobbiga dagen. Han hade varit otrogen men sen sagt att han älskade mig. Jag var förvirrad men kunde ändå inte hålla mig borta från honom.
Kommentera! Gillar ni det?
Drömmen om dig del 20
Jag sjönk ihop där, med ryggen mot dörren. Jag ville förlåta honom men det gick inte. Men kyssen vi hade precis var perfekt. Ett perfekt avslut på vår lilla romans. Jag hoppade upp till mitt rum och och twittrade:
"I thought I meant something. Now I see I didn´t"
Sen kollade jag Justins twees och för bara trettio sekunder sen hade han twittrat genom sin mobil:
"My heart is shattered into a thousand pieces. You´re the reason"
Jag lät en tår rinna ner för min redan våta kind och övervägde om jag skulle ringa honom eller inte. Han hade ju sagt att han älskade mig. Och jag älskade också honom. Jag tittade ut genom fönstret och där stod fortfarande hans bil. Jag sprang ner och var helt säker nu, men ändå tvekade jag när jag skulle öppna dörren. Jag tog ett djupt andetag och hoppade fram med mina kryckor, mot Justins bil. Han tittade ner i sin mobil i förarsätet. Han såg sorgsen ut och det var inte det jag ville. Jag ville bara att han skulle förstå att han hade sårat mig jäkligt mycket. Jag tog mod till mig och öppnade bildörren till passagerarsätet. Han tittade snabbt upp för att se vem det var. Han såg förvånad ut men sen kom han ut ur bilen, gick runt den och ställde sig mitt emot mig. Han tog båda mina händer och tittade djupt i mina ögon.
-För...
-Shh, jag vill inte höra.
Det ville jag inte. Jag gick närmre honom, släppte kryckorna och gav honom en hård kram. Han besvarade kramen och han ville inte släppa. Till sist släppte han och tittade ner. Jag tog tag i hans nacke med mina kalla fingrar och jag kände hur han rös men jag släppte inte. Sen lutade jag mig ännu närmare och kysste honom. Kyssen var inte som någon vi hade haft förut, den var passionerad och intensivare än våra förra. Han började kyssa mig vilt, och en tår från min kind hamnade på hans. Jag slutade kyssas och skrattade lite sorgset. Han skrattade också till.
-Jag älskar dig Justin...
-Jag älsk...han stannade mitt i meningen och stirrade ner på mina fötter.
-Har du inga skor. För fan Gemma dina fötter är blå och du har heller ingen jacka.
-Sånt händer, sa jag och skrattade till.
Han bar mig försiktigt upp och bar hem mig. Sen lade han ner mig på soffan i vardagsrummet. Han hämtade en filt och satte sig sen ner bredvid mig. Jag kurade ihop mig i hans famn och där somnade jag till slut. Men innan jag somnade kände jag att min kropp var fylld med en känsla. Det var lycka.
Jag vaknade av att Justin snubblade lite på trapporna.
-Hej sömntuta. sa han och kysste mig, samtidigt som han bar mig lite vingligt upp för trapporna.
-Vad gör du?
-Du kan inte sova på soffan.
-Jag har inget emot det om du är där du också, sa jag lite flirtigt.
Han skrattade och pussade mig på pannan. Vi kom fram till dörren till mitt rum och jag puttade till den med foten så att den skulle öppnas. Han la ner mig i sängen och la sig bredvid mig. Jag kysste gnast honom på munnen och flyttade mig ner mot hans hals. Han började småstöna och började kyssa mig han också. Kyssarna övergick i hångel och till sist så var jag för trött för att fortsätta så jag slutade och la mitt huvud på hans bröst och somnade lyckligt.
Hur är det??? Är det bra?? Eller kanske dåligt??
Berätta, jag vill veta och bli bättre!
"I thought I meant something. Now I see I didn´t"
Sen kollade jag Justins twees och för bara trettio sekunder sen hade han twittrat genom sin mobil:
"My heart is shattered into a thousand pieces. You´re the reason"
Jag lät en tår rinna ner för min redan våta kind och övervägde om jag skulle ringa honom eller inte. Han hade ju sagt att han älskade mig. Och jag älskade också honom. Jag tittade ut genom fönstret och där stod fortfarande hans bil. Jag sprang ner och var helt säker nu, men ändå tvekade jag när jag skulle öppna dörren. Jag tog ett djupt andetag och hoppade fram med mina kryckor, mot Justins bil. Han tittade ner i sin mobil i förarsätet. Han såg sorgsen ut och det var inte det jag ville. Jag ville bara att han skulle förstå att han hade sårat mig jäkligt mycket. Jag tog mod till mig och öppnade bildörren till passagerarsätet. Han tittade snabbt upp för att se vem det var. Han såg förvånad ut men sen kom han ut ur bilen, gick runt den och ställde sig mitt emot mig. Han tog båda mina händer och tittade djupt i mina ögon.
-För...
-Shh, jag vill inte höra.
Det ville jag inte. Jag gick närmre honom, släppte kryckorna och gav honom en hård kram. Han besvarade kramen och han ville inte släppa. Till sist släppte han och tittade ner. Jag tog tag i hans nacke med mina kalla fingrar och jag kände hur han rös men jag släppte inte. Sen lutade jag mig ännu närmare och kysste honom. Kyssen var inte som någon vi hade haft förut, den var passionerad och intensivare än våra förra. Han började kyssa mig vilt, och en tår från min kind hamnade på hans. Jag slutade kyssas och skrattade lite sorgset. Han skrattade också till.
-Jag älskar dig Justin...
-Jag älsk...han stannade mitt i meningen och stirrade ner på mina fötter.
-Har du inga skor. För fan Gemma dina fötter är blå och du har heller ingen jacka.
-Sånt händer, sa jag och skrattade till.
Han bar mig försiktigt upp och bar hem mig. Sen lade han ner mig på soffan i vardagsrummet. Han hämtade en filt och satte sig sen ner bredvid mig. Jag kurade ihop mig i hans famn och där somnade jag till slut. Men innan jag somnade kände jag att min kropp var fylld med en känsla. Det var lycka.
Jag vaknade av att Justin snubblade lite på trapporna.
-Hej sömntuta. sa han och kysste mig, samtidigt som han bar mig lite vingligt upp för trapporna.
-Vad gör du?
-Du kan inte sova på soffan.
-Jag har inget emot det om du är där du också, sa jag lite flirtigt.
Han skrattade och pussade mig på pannan. Vi kom fram till dörren till mitt rum och jag puttade till den med foten så att den skulle öppnas. Han la ner mig i sängen och la sig bredvid mig. Jag kysste gnast honom på munnen och flyttade mig ner mot hans hals. Han började småstöna och började kyssa mig han också. Kyssarna övergick i hångel och till sist så var jag för trött för att fortsätta så jag slutade och la mitt huvud på hans bröst och somnade lyckligt.
Hur är det??? Är det bra?? Eller kanske dåligt??
Berätta, jag vill veta och bli bättre!
Drömmen om dig del 19
Jag tittade på honom och han log lite sorgset men han hade gråtit.
-Ska jag hjälpa dig upp? Han sträckte fram sin hand och jag tog den. Han drog snabbt upp mig och räckte mig mina kryckor och mobil. Sen satte jag mig ner på bänken. Han tittade ett tag på mig innan han satte sig bredvid mig. Och där satt vi...
Han vände sig mot mig ett par gånger och öppnade munnen som för att säga något men lät bli för varje gång.
-Du behöver inte sitta här hos mig. Det gör du inte.
-Gemma, du måste förstå...
-Vad finns att förstå som jag inte fattat?
-Anledningen.
-Justin, förlåt men håll käften.. Jag orkar inte lyssna. Jag vill bara vara ifred.
Han tog min hand i sin men jag drog tillbaka den. Jag ville inte vara så nära honom.
-Låt mig åtminstone köra hem dig. Och säg inte att du klarar dig för det gör du inte.
Jag sa ingenting. Justin hjälpte mig upp och jag skuttade fram bredvid honom. Han mumlade något men jag orkade inte bry mig. Jag ville inte bry mig. Så jag gjorde inte det.
Väl framme vid bilen tog han mina kryckor och slänggde in dem i baksätet och öppnade dörren till passagerarsätet och hjälpte mig in. Han höll om min midja och arm medan han gjorde det. Jag tyckte att han sölade medvetet bara för att hålla om mig, för sen så var han tvungen att sätta på mig säkerhetsbältet. Vanligtvis hade jag sagt emot men jag ville inte prata med honom, så jag lät honom göra det.
Under hela resan tillbaka var vi tysta. Inget prat, ingen musik, allt som hördes var mina och Justins andetag. När han körde in på min gata så stannade han mitt på den. Han brydde sig inte om att ingen skulle kunna köra förbi eller att han skulle kunna få böter.
-Gemma, för helvete. Säg något. Jag bryr mig inte om vad, bara säg något.
-Vad ska jag säga. Att jag förlåter dig? Att jag vill bli ihop igen?
-Helst men snälla, prata med mig. Berätta vad du känner.
-VILL DU VETA VAD JAG KÄNNER? VILL DU VERKLIGEN DET? Jag skrek för full hals och jag började gråta. JAG ÄR SÅRAD SOM IN I HELVETE JUSTIN. JAG ÄR SÅ JÄVLA ARG PÅ DIG. Jag...jag...trodde jag betydde mer för dig. Men det spelar ingen roll nu, sa jag betydligt mer sansat. Det spelar ingen roll. Inte längre. det är slut.
-Det spelar visst roll. Och det kan inte vara slut. Det kan det bara inte.
Jag glodde på honom och öppnade bildörren. Men jag vände mig om och sa med ett spydigt tonfall:
-Nähe, och varför inte det?
-För att jag älskar dig Gemma. Jag pallar inte med att vara utan dig. Varje sekund utan att jag hör din röst eller känner din närhet så känner jag mig tom. Fattar du det? Tom, Gemma, tom. Jag älskar dig så mycket. Han snyftade och jag kunde bara inte låta bli. Jag flyttade mig närmre honom och gav honom en hård kram. Jag snyftade nu också och när jag skulle dra mig bort igen så viskade Justin i mitt öra:
-Jag älskar dig verkligen. Snälla.
Jag viskade tyst tillbaka.
-Jag älskar dig med.
Men jag ville ändå tillbaka, hem alltså. Jag ville inte vara med Justin, inte efter det här. Inte efter hans stora svek. Han öppnade dörren från sin sida, tog fram mina kryckor och hjälpte mig ut ur bilen. Han gav mig kryckorna och gick med mig mot min dörr. Sedan titatde han mig djupt i ögonen, helt allvarligt och sa:
-Älskar du mig verkligen?
Jag kunde inte svara, jag bara nickade.
Han drog min haka upp mot sitt ansikte med sitt finger och kysste mig ömt. Men han avslutade snabbt kyssen, innan jag hade chansen till det. Han öppnade dörren och jag gick in. Innan jag låste dörren hörde jag honom:
-Förlåt.
Jag sjönk ihop där, med ryggen mot dörren. Jag ville förlåta honom men det gick inte. Men kyssen vi hade precis var perfekt. Ett perfekt avslut på vår lilla romans. Jag hoppade upp till mitt rum och och twittrade:
"I thought I meant something. Now I see I didn´t"
Sen kollade jag Justins twees och för bara trettio sekunder sen hade han twittrat genom sin mobil:
"My heart is shattered into a thousand pieces. You´re the reason"
KOMMENTERA!
-Ska jag hjälpa dig upp? Han sträckte fram sin hand och jag tog den. Han drog snabbt upp mig och räckte mig mina kryckor och mobil. Sen satte jag mig ner på bänken. Han tittade ett tag på mig innan han satte sig bredvid mig. Och där satt vi...
Han vände sig mot mig ett par gånger och öppnade munnen som för att säga något men lät bli för varje gång.
-Du behöver inte sitta här hos mig. Det gör du inte.
-Gemma, du måste förstå...
-Vad finns att förstå som jag inte fattat?
-Anledningen.
-Justin, förlåt men håll käften.. Jag orkar inte lyssna. Jag vill bara vara ifred.
Han tog min hand i sin men jag drog tillbaka den. Jag ville inte vara så nära honom.
-Låt mig åtminstone köra hem dig. Och säg inte att du klarar dig för det gör du inte.
Jag sa ingenting. Justin hjälpte mig upp och jag skuttade fram bredvid honom. Han mumlade något men jag orkade inte bry mig. Jag ville inte bry mig. Så jag gjorde inte det.
Väl framme vid bilen tog han mina kryckor och slänggde in dem i baksätet och öppnade dörren till passagerarsätet och hjälpte mig in. Han höll om min midja och arm medan han gjorde det. Jag tyckte att han sölade medvetet bara för att hålla om mig, för sen så var han tvungen att sätta på mig säkerhetsbältet. Vanligtvis hade jag sagt emot men jag ville inte prata med honom, så jag lät honom göra det.
Under hela resan tillbaka var vi tysta. Inget prat, ingen musik, allt som hördes var mina och Justins andetag. När han körde in på min gata så stannade han mitt på den. Han brydde sig inte om att ingen skulle kunna köra förbi eller att han skulle kunna få böter.
-Gemma, för helvete. Säg något. Jag bryr mig inte om vad, bara säg något.
-Vad ska jag säga. Att jag förlåter dig? Att jag vill bli ihop igen?
-Helst men snälla, prata med mig. Berätta vad du känner.
-VILL DU VETA VAD JAG KÄNNER? VILL DU VERKLIGEN DET? Jag skrek för full hals och jag började gråta. JAG ÄR SÅRAD SOM IN I HELVETE JUSTIN. JAG ÄR SÅ JÄVLA ARG PÅ DIG. Jag...jag...trodde jag betydde mer för dig. Men det spelar ingen roll nu, sa jag betydligt mer sansat. Det spelar ingen roll. Inte längre. det är slut.
-Det spelar visst roll. Och det kan inte vara slut. Det kan det bara inte.
Jag glodde på honom och öppnade bildörren. Men jag vände mig om och sa med ett spydigt tonfall:
-Nähe, och varför inte det?
-För att jag älskar dig Gemma. Jag pallar inte med att vara utan dig. Varje sekund utan att jag hör din röst eller känner din närhet så känner jag mig tom. Fattar du det? Tom, Gemma, tom. Jag älskar dig så mycket. Han snyftade och jag kunde bara inte låta bli. Jag flyttade mig närmre honom och gav honom en hård kram. Jag snyftade nu också och när jag skulle dra mig bort igen så viskade Justin i mitt öra:
-Jag älskar dig verkligen. Snälla.
Jag viskade tyst tillbaka.
-Jag älskar dig med.
Men jag ville ändå tillbaka, hem alltså. Jag ville inte vara med Justin, inte efter det här. Inte efter hans stora svek. Han öppnade dörren från sin sida, tog fram mina kryckor och hjälpte mig ut ur bilen. Han gav mig kryckorna och gick med mig mot min dörr. Sedan titatde han mig djupt i ögonen, helt allvarligt och sa:
-Älskar du mig verkligen?
Jag kunde inte svara, jag bara nickade.
Han drog min haka upp mot sitt ansikte med sitt finger och kysste mig ömt. Men han avslutade snabbt kyssen, innan jag hade chansen till det. Han öppnade dörren och jag gick in. Innan jag låste dörren hörde jag honom:
-Förlåt.
Jag sjönk ihop där, med ryggen mot dörren. Jag ville förlåta honom men det gick inte. Men kyssen vi hade precis var perfekt. Ett perfekt avslut på vår lilla romans. Jag hoppade upp till mitt rum och och twittrade:
"I thought I meant something. Now I see I didn´t"
Sen kollade jag Justins twees och för bara trettio sekunder sen hade han twittrat genom sin mobil:
"My heart is shattered into a thousand pieces. You´re the reason"
KOMMENTERA!
Drömmen om dig del 18
Jag vände mig om och där satt Gemma med ett par aviators i handen.
-Ta dem.
-Läser du tankar?
Jag tog dem och satte på mig dem.
-Hur ser jag ut?
-Snygg som alltid :)
Gemmas perspektiv:
Han såg sjukt söt ut i mina aviators. Han såg ju alltid söt ut men... Han hade sett lite sorgsen ut på sistone, kanske var det för att jag hamnade på sjukhus, kanske var för något annat. Jag ville veta, men inte fråga. Han kanske skulle säga det själv. Jag hoppade på honom bakifrån och han släppte inte taget.
-Gemma, jag trodde du inte kunde gå. Han var jätteförvånad.
-Det är bara en ursäkt för att skippa skolan.
Han började springa och hoppa runt i parken och jag skrattade hjärtligt. Till sist så stannade han men han släppte inte mig.
-Vad är det? Justin?
Han skakade på huvudet.
-Jag försökte vända på hans huvud från hans rygg och kysste honom på munnen.
-Du kan berätta för mig. Du kan berätta allt.
Han skakade på huvudet igen och jag såg att en tår bildades i hans öga. Jag hoppade av på ett ben och kollapsade ihop på marken. Justin vände sig snabbt om och satte sig på huk för att se vad som hade hänt.
-Justin? Snälla... berätta för mig. Jag kan inte hjälpa dig om du inte berättar.
-Ååhh Gemma, sa han och kramade om mig så hårt att jag knappt kunde andas men jag lät honom eftersom han snyftade så mycket. Efter ett tag så släppte han och jag tog ett djupt andetag. Han log sorgset mot mig.
-Justin vad är det?
-Du kommer hata mig...
Nu började jag blir riktigt orolig. Vad kunde ha hänt egentligen?
-Jag..jag..
Jag tog tag i hans hand så att ha skulle kunna berätta det för mig.
-Jag..jag har...kysst en annan tjej...inte bara kysst. Liksom...strulat...fast...mer...me den tjejen därborta. Sa han och pekade på en jättesöt tjej jag inte kände igen sen förut.
Jag vände mig om och släppte hans hand. Jag lät tårarna flöda.
-Gemma...? Förlåt! Jag menade det verkligen inte. Jag förstår ifall du aldrig vill prata med mig igen men du måste veta att jag ångrar det mer än något annat i mitt liv. Jag skulle gjort vad som helst för att få det ogjort!
Han tog tag i min arm och vände försiktigt på mig. Han började också gråta och vi båda grät där mitt i parken. Han tog mig i sina armar och jag grät ut i hans famn. Jag som hade litat på honom. Vad skulle jag förväntat mig? Vi har känt varann i en vecka. Jag hade brytt mig för mycket, jag måste glömma honom. Vad fan. Gemma!
-Gemma...förlåt. Jag vet inte vad jag ska göra nu.
Jag torkade mina tårar med ärmen och släppte honom. Jag svalde klumpen i halsen och försökte resa mig upp även om det inte gick. Justin hjälpte mig upp. Jag harklade mig och började prata:
-Du behöver inte säga eller göra något. Det är ok.
-Är det sant?
-Mmh...
Han lutade sig glatt fram för att kyssa mig. Jag vände mig bort.
-Men det betyder inte att jag vill fortsätta vara med dig.
Han tittade sorgset på mig. Jag tog mina kryckor, gav honom en sista blick och sen hoppade jag iväg. Jag fortsatte hoppa på mina kryckor tills jag såg att det var mörkt och jag satte mig på en bänk. Jag började gråta igen och kastade bort mina kryckor. Min mobil pep till så jag tog upp den. Jag såg att jag hade 12 meddelanden. Ett från Nate, ett från Kahlen och tio från Justin. Jag öppnade alla. I Nates stod det att han skulle till sin flickvän och jag skulle ringa om något var fel. Kahlens var om hur jag mådde och alla Justins om hans bekännelse. I vart och ett av dem stod:
"Gemma. Jag vet att jag gjorde fel.
Förlåt! Jag ångrar det djupt.
Jag förstår dig...förlåt.
Jag kommer sakna dig shawty.
XX Justin"
De hade kommit med exakt en halvtimmas mellanrum. Jag kunde inte hjälpa det. Jag log. Och sen när jag kom på mig så blev jag så arg igen att jag slängde min lur på marken, brevid mina kryckor. Sen började det ringa. Jag hasade mig av bänken och satt där i mörkret på marken och trevade efter min mobil. Jag hann inte svara men jag brydde mig inte, jag fortsatte sitta där jag satt och stirrade på min mobil. Den började ringa efter ett tag igen, jag skulle precis svara när jag hörde någon säga:
-Ska du inte svara?
Jag kände igen rösten allt för väl, den var perfekt, mjuk och öm. Den var Justins.
Jag tittade inte åt hans håll. Jag fortsatte titta på min mobil utan att svara.
-Fick du mina sms. Jag nickade. Jag menar varje ord jag skrev i dem. Förlåt.
Jag tittade på honom och han log lite sorgset men han hade gråtit.
-Ska jag hjälpa dig upp? Han sträckte fram sin hand och jag tog den. Han drog snabbt upp mig och räckte mig mina kryckor och mobil. Sen satte jag mig ner på bänken. Han tittade ett tag på mig innan han satte sig bredvid mig. Och där satt vi...
Tror ni de blir ihop igen??
KOMMENTERA!!!
-Ta dem.
-Läser du tankar?
Jag tog dem och satte på mig dem.
-Hur ser jag ut?
-Snygg som alltid :)
Gemmas perspektiv:
Han såg sjukt söt ut i mina aviators. Han såg ju alltid söt ut men... Han hade sett lite sorgsen ut på sistone, kanske var det för att jag hamnade på sjukhus, kanske var för något annat. Jag ville veta, men inte fråga. Han kanske skulle säga det själv. Jag hoppade på honom bakifrån och han släppte inte taget.
-Gemma, jag trodde du inte kunde gå. Han var jätteförvånad.
-Det är bara en ursäkt för att skippa skolan.
Han började springa och hoppa runt i parken och jag skrattade hjärtligt. Till sist så stannade han men han släppte inte mig.
-Vad är det? Justin?
Han skakade på huvudet.
-Jag försökte vända på hans huvud från hans rygg och kysste honom på munnen.
-Du kan berätta för mig. Du kan berätta allt.
Han skakade på huvudet igen och jag såg att en tår bildades i hans öga. Jag hoppade av på ett ben och kollapsade ihop på marken. Justin vände sig snabbt om och satte sig på huk för att se vad som hade hänt.
-Justin? Snälla... berätta för mig. Jag kan inte hjälpa dig om du inte berättar.
-Ååhh Gemma, sa han och kramade om mig så hårt att jag knappt kunde andas men jag lät honom eftersom han snyftade så mycket. Efter ett tag så släppte han och jag tog ett djupt andetag. Han log sorgset mot mig.
-Justin vad är det?
-Du kommer hata mig...
Nu började jag blir riktigt orolig. Vad kunde ha hänt egentligen?
-Jag..jag..
Jag tog tag i hans hand så att ha skulle kunna berätta det för mig.
-Jag..jag har...kysst en annan tjej...inte bara kysst. Liksom...strulat...fast...mer...me den tjejen därborta. Sa han och pekade på en jättesöt tjej jag inte kände igen sen förut.
Jag vände mig om och släppte hans hand. Jag lät tårarna flöda.
-Gemma...? Förlåt! Jag menade det verkligen inte. Jag förstår ifall du aldrig vill prata med mig igen men du måste veta att jag ångrar det mer än något annat i mitt liv. Jag skulle gjort vad som helst för att få det ogjort!
Han tog tag i min arm och vände försiktigt på mig. Han började också gråta och vi båda grät där mitt i parken. Han tog mig i sina armar och jag grät ut i hans famn. Jag som hade litat på honom. Vad skulle jag förväntat mig? Vi har känt varann i en vecka. Jag hade brytt mig för mycket, jag måste glömma honom. Vad fan. Gemma!
-Gemma...förlåt. Jag vet inte vad jag ska göra nu.
Jag torkade mina tårar med ärmen och släppte honom. Jag svalde klumpen i halsen och försökte resa mig upp även om det inte gick. Justin hjälpte mig upp. Jag harklade mig och började prata:
-Du behöver inte säga eller göra något. Det är ok.
-Är det sant?
-Mmh...
Han lutade sig glatt fram för att kyssa mig. Jag vände mig bort.
-Men det betyder inte att jag vill fortsätta vara med dig.
Han tittade sorgset på mig. Jag tog mina kryckor, gav honom en sista blick och sen hoppade jag iväg. Jag fortsatte hoppa på mina kryckor tills jag såg att det var mörkt och jag satte mig på en bänk. Jag började gråta igen och kastade bort mina kryckor. Min mobil pep till så jag tog upp den. Jag såg att jag hade 12 meddelanden. Ett från Nate, ett från Kahlen och tio från Justin. Jag öppnade alla. I Nates stod det att han skulle till sin flickvän och jag skulle ringa om något var fel. Kahlens var om hur jag mådde och alla Justins om hans bekännelse. I vart och ett av dem stod:
"Gemma. Jag vet att jag gjorde fel.
Förlåt! Jag ångrar det djupt.
Jag förstår dig...förlåt.
Jag kommer sakna dig shawty.
XX Justin"
De hade kommit med exakt en halvtimmas mellanrum. Jag kunde inte hjälpa det. Jag log. Och sen när jag kom på mig så blev jag så arg igen att jag slängde min lur på marken, brevid mina kryckor. Sen började det ringa. Jag hasade mig av bänken och satt där i mörkret på marken och trevade efter min mobil. Jag hann inte svara men jag brydde mig inte, jag fortsatte sitta där jag satt och stirrade på min mobil. Den började ringa efter ett tag igen, jag skulle precis svara när jag hörde någon säga:
-Ska du inte svara?
Jag kände igen rösten allt för väl, den var perfekt, mjuk och öm. Den var Justins.
Jag tittade inte åt hans håll. Jag fortsatte titta på min mobil utan att svara.
-Fick du mina sms. Jag nickade. Jag menar varje ord jag skrev i dem. Förlåt.
Jag tittade på honom och han log lite sorgset men han hade gråtit.
-Ska jag hjälpa dig upp? Han sträckte fram sin hand och jag tog den. Han drog snabbt upp mig och räckte mig mina kryckor och mobil. Sen satte jag mig ner på bänken. Han tittade ett tag på mig innan han satte sig bredvid mig. Och där satt vi...
Tror ni de blir ihop igen??
KOMMENTERA!!!
Drömmen om dig del 17
-Är vi mer än vänner.
-Jag tvivlar på att vänner strular som vi gör.
-Så ja?
Jag svarade inte utan kysste honom istället. Han lyste med hela ansiktet och hans leende gick från ena örat till det andra.
Jag log också och han ställde sig upp och tog tag i mig och drog mig försiktigt upp ur sängen.
-Var ska vi?
-Ska vi ruttna här inne eller?
-Haahha, aldrig i livet men då får du hämta min kryckor därborta sa jag och pekade mot min garderob.
Han sprang fram och hämtade dem och gav dem till mig.
Justins perspektiv:
Vi började gå mot trappan och jag såg att hon hade svårt att komma ner för dem så jag tog tag i hennes rygg och ben och bar ner henne. Hon började skratta och jag försökte hålla mig för att inte tappa henne. Det gick väldigt klumpigt hela vägen ner. Sen satte jag ner henne på golvet för att springa upp igen och hämta hennes kryckor. Hon tog tag i dem och jag fick dra upp henne men jag drog lite för hårt så hon trillade över mig istället och jag snubblade bakåt och trillade ner på rygg. Hon började gapflabba. Hon var så söt när hon gjorde det. Jag försökte resa på mig men hon la på mig.
-Tänker du ligga här hela dagen, sa jag.
-Nej då. Sa hon glatt innan hon gav mig en snabb kyss på munnen. Sen rullade hon av mig och jag reste mig upp och hjälpte henne också komma upp. Vi gick ut genom ytterdörren men så fort vi var ute så hoppade hon in igen.
-NATE!!
Han sprang snabbt ut ur sitt rum och var lite sur när han såg henne stå där helt ok. Men hon lyste så gulligt att både han och jag blev smittade och log vi också.
-Vad?
-Vi ska ut. Hon log fortfarande.
Nate gav mig en blick innan han vände sig om och gick tillbaka. Då var Gemma reda ute och ett par meter framför mig.
-Juuustiin!
Hon var så gullig att jag sprang fram och tog henne runt midjan och började gå mot bilen.
-Bilen? Aldrig i livet, Biebs. Kan vi inte gå istället?
Biebs? Hade hon kallat mig Biebs? Det var sött men riktigt konstigt. Hela hon var konstig men jag älskade henne för det. Ni hörde rätt, jag älskar henne. Men det tänker jag inte säga.
-Jaha, jag tänkte inte att jag skulle bli barnvakt menmen. Visst.
Vi började gå och kom fram till en park, hon satte sig på en bänk. Jag vände mig om och satte på mig min hoodie för att ingen skulle se mig, ett par solglasögon hade inte skadat, men nu hade jag inte ett par till hands.
-Här.
-Va?
Jag vände mig om och där satt Gemma med ett par aviators i handen.
-Ta dem.
-Läser du tankar?
Hag tog dem och satte på mig dem.
-Hur ser jag ut?
-Snygg som alltid :)
Kortare än vanligt men ni får stå ut! Kommenterar ni så blir det fler imorrn.
-Jag tvivlar på att vänner strular som vi gör.
-Så ja?
Jag svarade inte utan kysste honom istället. Han lyste med hela ansiktet och hans leende gick från ena örat till det andra.
Jag log också och han ställde sig upp och tog tag i mig och drog mig försiktigt upp ur sängen.
-Var ska vi?
-Ska vi ruttna här inne eller?
-Haahha, aldrig i livet men då får du hämta min kryckor därborta sa jag och pekade mot min garderob.
Han sprang fram och hämtade dem och gav dem till mig.
Justins perspektiv:
Vi började gå mot trappan och jag såg att hon hade svårt att komma ner för dem så jag tog tag i hennes rygg och ben och bar ner henne. Hon började skratta och jag försökte hålla mig för att inte tappa henne. Det gick väldigt klumpigt hela vägen ner. Sen satte jag ner henne på golvet för att springa upp igen och hämta hennes kryckor. Hon tog tag i dem och jag fick dra upp henne men jag drog lite för hårt så hon trillade över mig istället och jag snubblade bakåt och trillade ner på rygg. Hon började gapflabba. Hon var så söt när hon gjorde det. Jag försökte resa på mig men hon la på mig.
-Tänker du ligga här hela dagen, sa jag.
-Nej då. Sa hon glatt innan hon gav mig en snabb kyss på munnen. Sen rullade hon av mig och jag reste mig upp och hjälpte henne också komma upp. Vi gick ut genom ytterdörren men så fort vi var ute så hoppade hon in igen.
-NATE!!
Han sprang snabbt ut ur sitt rum och var lite sur när han såg henne stå där helt ok. Men hon lyste så gulligt att både han och jag blev smittade och log vi också.
-Vad?
-Vi ska ut. Hon log fortfarande.
Nate gav mig en blick innan han vände sig om och gick tillbaka. Då var Gemma reda ute och ett par meter framför mig.
-Juuustiin!
Hon var så gullig att jag sprang fram och tog henne runt midjan och började gå mot bilen.
-Bilen? Aldrig i livet, Biebs. Kan vi inte gå istället?
Biebs? Hade hon kallat mig Biebs? Det var sött men riktigt konstigt. Hela hon var konstig men jag älskade henne för det. Ni hörde rätt, jag älskar henne. Men det tänker jag inte säga.
-Jaha, jag tänkte inte att jag skulle bli barnvakt menmen. Visst.
Vi började gå och kom fram till en park, hon satte sig på en bänk. Jag vände mig om och satte på mig min hoodie för att ingen skulle se mig, ett par solglasögon hade inte skadat, men nu hade jag inte ett par till hands.
-Här.
-Va?
Jag vände mig om och där satt Gemma med ett par aviators i handen.
-Ta dem.
-Läser du tankar?
Hag tog dem och satte på mig dem.
-Hur ser jag ut?
-Snygg som alltid :)
Kortare än vanligt men ni får stå ut! Kommenterar ni så blir det fler imorrn.
Drömmen om dig del 16
Jag vaknade av att någon smekte mig på kinden...
Jag öppnade ögonen och där stod Justin. Min fina Justin och log emot mig.
-Hej sunshine! Hur mår du?
-Jag har mått bättre menmen, jag ska inte klaga.
-Klaga hur myckket du vill, det är ok.
Jag log och han pussade mig ömt på kinden.
-Så, vad vill du göra?
-Jag är handikappad, kan nog bara sitta i sängen. Sa ju att jag var tråkig.
Han tog fram en ryggsäck och öppnade den och drog fram sjukt många filmer.
-Vad vill du se? Action, romantik, skräck...you name it. Jag har allt. Eller så kan vi chilla och snacka eller vara på datorn. Im up for anything. Han fyrade av sitt sötaste leende mot mig och jag smälte på plats.
-Du är bäst, Justin. Jag älskar dig...
Jag menade inte att säga det sista även om det var sant så jag började prata om annat.
-Vad har du för skräckfilmer då?
Han räckte mig dem, det var kanske fem stycken.
-SAW!! Jag har sett alla förutom femman. Vill du se den?
Han svarade inte och satte in den i TV:n sen vände han sig om och satte sig bredvid mig i sängen. Han tog tag i min hand med sin ena och med sin andra arm höll han mig om axlarna. Jag kände mig trygg och glad på samma gång. Jag tittade upp på honom.
-Det är oartigt att stirra sa han och började kittla mig. Jag kiknade av skratt. Och där la vi medan förtexterna på filmen rullade och stirrade in i varandras ögon. Jag började fnissa. Sen började filmen. Han skrattade till och hjälpte mig sätta mig upp. Under filmen kom en sen där jag kände för att skrika och jag började nästan men mitt under så blev det till en grimas istället. Jag kände Justins hand tryckas mot min, fast han fortfarande hade ögonen på TV:n.
-Du, Justin. Jag är verkligen glad att du kom. Och att du tänkte på allt.
-Allt för dig Gems. sa han och smekte mig på armen.
Efter filmen tog vi fram laptopen och tittade på massa roliga videos.
Sen kom jag tänka på att vi inte hade kysst sen innan jag hamnade på sjukhuset. Jag tog tag i han hals och drog honom mot mig. Han gjorde resten. Våra läppar möttes i en underbar kyss men mitt den började min mobil ringa. Jag slutade kyssas.
-Ska jag svara?
-Hahaha, gör det.
-Hej, det är Gemma.
-GEMMA!!! Vad fan är det för fel på di? Du hamnar på sjukhus och du slår inte ens en signal.
-Du skojar, efter dina reaktioner när jag stukar ett finger så vågar man ju inte berätta något., sa jag skämtsamt. Det var Kahlen, en av mina bästisar borta i London. Jag älskade henne med hela mitt hjärta, utan henne skulle jag dö. Men så var hon överbeskyddande också...
-Du Kahlen, kan jag ringa dig senare?
-Vem sippar du mig för? sa hon och skrattade.
Justin tog min lur och sa hej.
-Shoo.
-Du är Justin va?
-Absolut.
-Har inte Gemma lyckats skrämma iväg dig.
-Inte än.
Jag tog luren ifrån Justin.
-Hey, Kahlen, nu räcker det med dina psykningar.
-älskar dig med :) Glöm inte att ringa.
-Sure. Om du kommer ihåg att ha din mobil på...
*klick* Hon lade på.
-Rolig tjej...eller?
-Absolut, den roligaste, men hon har sjuk humor.
-Så var va vi?
Jag skrattade och kysste honom mitt på munnen. Han lutade sig över mig som lade på rygg och vi började kyssas intensivare. Han förde in sin tunga i min mun och nu strulade vi på riktigt.
-AJJ!
-Skit, shit Gemma, förlåt. Jag glömde.
Han hade tryckt lite för hårt på min arm.
-Det är ok.
-Gemma...
-Ja?
-Jag vill bara veta en sak.
-Ok.
-Är vi mer än vänner.
-Jag tvivlar på att vänner strular som vi gör.
-Så ja?
Jag svarade inte utan kysste honom istället. Han lyste med hela ansiktet och hans leende gick från ena örat till det andra.
Kommer mer ifall ni kommenterar kära läsare.
Jag öppnade ögonen och där stod Justin. Min fina Justin och log emot mig.
-Hej sunshine! Hur mår du?
-Jag har mått bättre menmen, jag ska inte klaga.
-Klaga hur myckket du vill, det är ok.
Jag log och han pussade mig ömt på kinden.
-Så, vad vill du göra?
-Jag är handikappad, kan nog bara sitta i sängen. Sa ju att jag var tråkig.
Han tog fram en ryggsäck och öppnade den och drog fram sjukt många filmer.
-Vad vill du se? Action, romantik, skräck...you name it. Jag har allt. Eller så kan vi chilla och snacka eller vara på datorn. Im up for anything. Han fyrade av sitt sötaste leende mot mig och jag smälte på plats.
-Du är bäst, Justin. Jag älskar dig...
Jag menade inte att säga det sista även om det var sant så jag började prata om annat.
-Vad har du för skräckfilmer då?
Han räckte mig dem, det var kanske fem stycken.
-SAW!! Jag har sett alla förutom femman. Vill du se den?
Han svarade inte och satte in den i TV:n sen vände han sig om och satte sig bredvid mig i sängen. Han tog tag i min hand med sin ena och med sin andra arm höll han mig om axlarna. Jag kände mig trygg och glad på samma gång. Jag tittade upp på honom.
-Det är oartigt att stirra sa han och började kittla mig. Jag kiknade av skratt. Och där la vi medan förtexterna på filmen rullade och stirrade in i varandras ögon. Jag började fnissa. Sen började filmen. Han skrattade till och hjälpte mig sätta mig upp. Under filmen kom en sen där jag kände för att skrika och jag började nästan men mitt under så blev det till en grimas istället. Jag kände Justins hand tryckas mot min, fast han fortfarande hade ögonen på TV:n.
-Du, Justin. Jag är verkligen glad att du kom. Och att du tänkte på allt.
-Allt för dig Gems. sa han och smekte mig på armen.
Efter filmen tog vi fram laptopen och tittade på massa roliga videos.
Sen kom jag tänka på att vi inte hade kysst sen innan jag hamnade på sjukhuset. Jag tog tag i han hals och drog honom mot mig. Han gjorde resten. Våra läppar möttes i en underbar kyss men mitt den började min mobil ringa. Jag slutade kyssas.
-Ska jag svara?
-Hahaha, gör det.
-Hej, det är Gemma.
-GEMMA!!! Vad fan är det för fel på di? Du hamnar på sjukhus och du slår inte ens en signal.
-Du skojar, efter dina reaktioner när jag stukar ett finger så vågar man ju inte berätta något., sa jag skämtsamt. Det var Kahlen, en av mina bästisar borta i London. Jag älskade henne med hela mitt hjärta, utan henne skulle jag dö. Men så var hon överbeskyddande också...
-Du Kahlen, kan jag ringa dig senare?
-Vem sippar du mig för? sa hon och skrattade.
Justin tog min lur och sa hej.
-Shoo.
-Du är Justin va?
-Absolut.
-Har inte Gemma lyckats skrämma iväg dig.
-Inte än.
Jag tog luren ifrån Justin.
-Hey, Kahlen, nu räcker det med dina psykningar.
-älskar dig med :) Glöm inte att ringa.
-Sure. Om du kommer ihåg att ha din mobil på...
*klick* Hon lade på.
-Rolig tjej...eller?
-Absolut, den roligaste, men hon har sjuk humor.
-Så var va vi?
Jag skrattade och kysste honom mitt på munnen. Han lutade sig över mig som lade på rygg och vi började kyssas intensivare. Han förde in sin tunga i min mun och nu strulade vi på riktigt.
-AJJ!
-Skit, shit Gemma, förlåt. Jag glömde.
Han hade tryckt lite för hårt på min arm.
-Det är ok.
-Gemma...
-Ja?
-Jag vill bara veta en sak.
-Ok.
-Är vi mer än vänner.
-Jag tvivlar på att vänner strular som vi gör.
-Så ja?
Jag svarade inte utan kysste honom istället. Han lyste med hela ansiktet och hans leende gick från ena örat till det andra.
Kommer mer ifall ni kommenterar kära läsare.
Drömmen om dig del 15
-Justin.
Jag flyttade på mig och gjorde plats i sängen.
Han log och lade sig brevid mig och där la vi alldeles tyst. Ända tills morgonen var här.
-Du vet, jag blev jätteorolig för dig när du inte kom hem när vi skullle ses hemma hos dig.
-Så det var därför du var hemma hos mig. Vad tycker du om min familj.
-Dina föräldrar är jättesnälla men din bror gjorde det klart och tydligt vad som kommer hända ifall...du vet...
-Ja, jag vet. Ifall du sårar mig. Shit, så pinsamt. Han måste då alltid hålla på.
-Du ska vara glad att du har honom. Han är cool, men ärligt så skrämmer han mig.
-Hahaha. Man kan inte bli rädd för Nate.
-Hmm, antagligen inte. Men jag är.
Klockan var halv sju på morgonen och vi hade suttit i samma säng med hans arm runt mina axlar sedan tre. Han var jättegullig som stannat hos mig i natt. Jag hade fått klartecken att lämna sjukhuset nu på morgonen. Justin skulle fotas för en tidning så han var tvungen att gå men han ville vänta tills mamma och Nate skulle hämta mig.
-Du har varit så allvarlig hela natten Justin, vad är det?
-Du skrämde livet ur mig när du kom hem sådär.Jag blev helt chockad, jag vet inte vad jag skulle ha gjort om du inte klarade dig. Jag vet att det är konstigt att känna så efter att ha känt dig i mindre än en vecka men Gemma, sweetheart. Jag är kär i dig. Jag skulle berättat för dig igårkväll men sen kom du hem sådär. Jag blev livrädd Gemma...
-Shh...Justin.
Jag satte mitt finger mot hans läppar och torkade bort hans tårar, för han hade börjat gråta. Jag vände mitt ansikte mot hans och kysste honom för att förmedla alla mina känslor till honom. Jag hade inte vågat säga det då, även om det var sant men jag älskade honom. Jag älskade honom efter tre dagar tillsammans. Jag avslutade kyssen och tittade honom djupt i ögonen precis innan Nate öppnade dörren till min sal.
-Gems!! Han pussade mig på kinden och hjälpte mig upp ur sängen. Jag såg att han gav Justin en blick, men det var ingen håll-dig-borta-blick. Det var en tack-för-att du-är-här-men-du-kan-gå-nu-blick. Justin pussade mig på kinden och jag tittade efter honom när han gick ut.
Vi gick mot bilen, jag var hela tiden lutad mot Nate. Tack och lov för honom. Hade trillat flera gånger annars. Han satte mig i bilen och satte på mig ett säkerhetsbälte inna vi körde hemåt.
-Mamma måste åka imorgon.
-Varför?
-Till New York...affärsresa. Hon kan inte missa den.
-Jag vet Nate, vi har redan pratat om det förut.
-Men nu är saker och ting annorlunda. Du kan knappast gå och jag måste till universitetet imorgon. Hur ska du vara hemma själv?
-Jag klarar mig.
Han mumlade något.
-Kanske ska ringa han Justin.
-Nej, inte Justin. Han har mycket som det är. han är...typ känd.
-Jag vet Gem. Tror du inte jag håller koll på vem du är ihop med?
-Du är 18, det är inte din uppgift.
Vi körde vidare. Han hjälpte mig in i mitt rum och jag bytte om och lade mig i sängen. Nate hämtade sin laptop och lade den på ett sidobord han hämtat från gästrummet. Sen stack han ner och hämtade ett glas vatten och ett äpple.
-Säg till ifall du behöver något.
Jag log och han gick men innan han hann stänga dörren helt ropade jag:
-Älskar dig Nate.
Sen gick han och började packa till sitt college imorgon.
Min mobil pep till och jag kollade att det stod Justin på skärmen.
-Hej.
-Hej Gemma. Kan jag hälsa på idag?
-Är inte du upptagen?
-Inte längre.
-Visst kom när du vill men bara så du vet så är jag världens tråkigaste att vara med nu. Kommer ligga i sängen hela dagen.
-Jag vill bara vara med dig. Det spelar ingen roll vad vi gör. Sen lade han på.
jag sken upp i hela ansiktet och tog en klunk av mitt vatten. Justin, Justin Bieber, Justin Drew Bieber ville vara med mig. Med mig. Inte med någon annan. Jag såg hans vackra ansikte framför mig innan jag somnade.
Jag vaknade av att någon smekte mig på kinden...
Inga mer idag. Men nu får ni allt kommentera annars så är det ju inte lönt att skriva!
Jag flyttade på mig och gjorde plats i sängen.
Han log och lade sig brevid mig och där la vi alldeles tyst. Ända tills morgonen var här.
-Du vet, jag blev jätteorolig för dig när du inte kom hem när vi skullle ses hemma hos dig.
-Så det var därför du var hemma hos mig. Vad tycker du om min familj.
-Dina föräldrar är jättesnälla men din bror gjorde det klart och tydligt vad som kommer hända ifall...du vet...
-Ja, jag vet. Ifall du sårar mig. Shit, så pinsamt. Han måste då alltid hålla på.
-Du ska vara glad att du har honom. Han är cool, men ärligt så skrämmer han mig.
-Hahaha. Man kan inte bli rädd för Nate.
-Hmm, antagligen inte. Men jag är.
Klockan var halv sju på morgonen och vi hade suttit i samma säng med hans arm runt mina axlar sedan tre. Han var jättegullig som stannat hos mig i natt. Jag hade fått klartecken att lämna sjukhuset nu på morgonen. Justin skulle fotas för en tidning så han var tvungen att gå men han ville vänta tills mamma och Nate skulle hämta mig.
-Du har varit så allvarlig hela natten Justin, vad är det?
-Du skrämde livet ur mig när du kom hem sådär.Jag blev helt chockad, jag vet inte vad jag skulle ha gjort om du inte klarade dig. Jag vet att det är konstigt att känna så efter att ha känt dig i mindre än en vecka men Gemma, sweetheart. Jag är kär i dig. Jag skulle berättat för dig igårkväll men sen kom du hem sådär. Jag blev livrädd Gemma...
-Shh...Justin.
Jag satte mitt finger mot hans läppar och torkade bort hans tårar, för han hade börjat gråta. Jag vände mitt ansikte mot hans och kysste honom för att förmedla alla mina känslor till honom. Jag hade inte vågat säga det då, även om det var sant men jag älskade honom. Jag älskade honom efter tre dagar tillsammans. Jag avslutade kyssen och tittade honom djupt i ögonen precis innan Nate öppnade dörren till min sal.
-Gems!! Han pussade mig på kinden och hjälpte mig upp ur sängen. Jag såg att han gav Justin en blick, men det var ingen håll-dig-borta-blick. Det var en tack-för-att du-är-här-men-du-kan-gå-nu-blick. Justin pussade mig på kinden och jag tittade efter honom när han gick ut.
Vi gick mot bilen, jag var hela tiden lutad mot Nate. Tack och lov för honom. Hade trillat flera gånger annars. Han satte mig i bilen och satte på mig ett säkerhetsbälte inna vi körde hemåt.
-Mamma måste åka imorgon.
-Varför?
-Till New York...affärsresa. Hon kan inte missa den.
-Jag vet Nate, vi har redan pratat om det förut.
-Men nu är saker och ting annorlunda. Du kan knappast gå och jag måste till universitetet imorgon. Hur ska du vara hemma själv?
-Jag klarar mig.
Han mumlade något.
-Kanske ska ringa han Justin.
-Nej, inte Justin. Han har mycket som det är. han är...typ känd.
-Jag vet Gem. Tror du inte jag håller koll på vem du är ihop med?
-Du är 18, det är inte din uppgift.
Vi körde vidare. Han hjälpte mig in i mitt rum och jag bytte om och lade mig i sängen. Nate hämtade sin laptop och lade den på ett sidobord han hämtat från gästrummet. Sen stack han ner och hämtade ett glas vatten och ett äpple.
-Säg till ifall du behöver något.
Jag log och han gick men innan han hann stänga dörren helt ropade jag:
-Älskar dig Nate.
Sen gick han och började packa till sitt college imorgon.
Min mobil pep till och jag kollade att det stod Justin på skärmen.
-Hej.
-Hej Gemma. Kan jag hälsa på idag?
-Är inte du upptagen?
-Inte längre.
-Visst kom när du vill men bara så du vet så är jag världens tråkigaste att vara med nu. Kommer ligga i sängen hela dagen.
-Jag vill bara vara med dig. Det spelar ingen roll vad vi gör. Sen lade han på.
jag sken upp i hela ansiktet och tog en klunk av mitt vatten. Justin, Justin Bieber, Justin Drew Bieber ville vara med mig. Med mig. Inte med någon annan. Jag såg hans vackra ansikte framför mig innan jag somnade.
Jag vaknade av att någon smekte mig på kinden...
Inga mer idag. Men nu får ni allt kommentera annars så är det ju inte lönt att skriva!
Drömmen om dig del 14
-Vem fan gjorde detta mot dig, jag ska döda dem. Nate var vansinnig. Vem fan gjorde dig illa Gem?
-Justin, mamma börjar prata. Justin kan du snälla gå.
Han böjer sig över mig, och viskar:
-Du kommer klara dig Gemma. Annars vet jag inte vad jag ska göra.
Jag blundade och jag llät en tår söka sig ner för min kind. Jag kände hur Justin torkade bort den och jag öppnade ögonen igen. Han la en sista blick på mig innan han vände sig om och gick. Jag tyckte jaghörde honom snyfta men det var så mycket kaos att jag inte var säker att det inte var mamma.
-Ring ambulansen. Nu!
Jag somnade igen och ästa gång jag vaknade låg jag tryggt i en sjukhussäng. Mamma och Nate låg bredvid mig och pappa var inte där för tillfället. Plötsligt kom pappa in i sin sjukhusrock och med en patientjournal i handen. Den var min. Jag visste att en läkare inte kunde ha hand om en patient man hade ett speciellt förhållande till eller kände bra men det verkade som att pappa inte brydde sig.
-Är du vaken Gemma älskling?
-Mmmh..typ
-Hur mår du?
-Huvudet och mina armar värker. Jag känner inte mina ben.
Pappa antecknade något och pussade mig sen på pannan innan han gick ut igen.
Mamma hade blivit väckt av samtalet så hon öppnade ögonen, ruskade liv i Nate och rusade fram för att höra hur det var med mig.
-Jag ska ta en kaffe nu när du är vaken.
-Mamma, åk hem! Jag mår bra och sen är ju pappa här.
-Är du säker?
Jag nickade och hon gick ut.
-Nate?
-Kommer om en stund.
Han satte sig på min säng och pussade även han mig på pannan.
-Vem? Han blev tårögd. Vem gjorde det här mot dig?
-En kille på skolan...Erik tror jag han hette.
-jag ska döda honom.
Jag tog tag i hans arm och tittade allvarligt på honom.
-Nej, det ska du inte.
Sen lade jag till skämtsamt.
-Men du kan bra gärna ge honom en buckla. Eller två. ;)
Han orkade inte se mig mer så här så han vände sig om och gick.
-Älskar dig Gemma. Mest av allt. Hang in there.
Jag satt kvar i rummet och då och då tittade en sjuksköterska in. Vid klockan tre på natten kom Justin in.
Han rusade fram mot sängen pussade mig på kinden och jag kände en av hans tårar falla ner på min kind.
-Är du ok?
-Jag är ok.
Han blev lättad och satte sig bredvid mig. Jag tittade på honom men han stirrade rakt fram.
-Justin.
Jag flyttade på mig och gjorde plats i sängen.
Han log och lade sig brevid mig och där la vi alldeles tyst. Ända tills morgonen var här.
Kommentar??
Förresten: Tack till mina tre Julior och en Lisa som kommenterar flitigt!
-Justin, mamma börjar prata. Justin kan du snälla gå.
Han böjer sig över mig, och viskar:
-Du kommer klara dig Gemma. Annars vet jag inte vad jag ska göra.
Jag blundade och jag llät en tår söka sig ner för min kind. Jag kände hur Justin torkade bort den och jag öppnade ögonen igen. Han la en sista blick på mig innan han vände sig om och gick. Jag tyckte jaghörde honom snyfta men det var så mycket kaos att jag inte var säker att det inte var mamma.
-Ring ambulansen. Nu!
Jag somnade igen och ästa gång jag vaknade låg jag tryggt i en sjukhussäng. Mamma och Nate låg bredvid mig och pappa var inte där för tillfället. Plötsligt kom pappa in i sin sjukhusrock och med en patientjournal i handen. Den var min. Jag visste att en läkare inte kunde ha hand om en patient man hade ett speciellt förhållande till eller kände bra men det verkade som att pappa inte brydde sig.
-Är du vaken Gemma älskling?
-Mmmh..typ
-Hur mår du?
-Huvudet och mina armar värker. Jag känner inte mina ben.
Pappa antecknade något och pussade mig sen på pannan innan han gick ut igen.
Mamma hade blivit väckt av samtalet så hon öppnade ögonen, ruskade liv i Nate och rusade fram för att höra hur det var med mig.
-Jag ska ta en kaffe nu när du är vaken.
-Mamma, åk hem! Jag mår bra och sen är ju pappa här.
-Är du säker?
Jag nickade och hon gick ut.
-Nate?
-Kommer om en stund.
Han satte sig på min säng och pussade även han mig på pannan.
-Vem? Han blev tårögd. Vem gjorde det här mot dig?
-En kille på skolan...Erik tror jag han hette.
-jag ska döda honom.
Jag tog tag i hans arm och tittade allvarligt på honom.
-Nej, det ska du inte.
Sen lade jag till skämtsamt.
-Men du kan bra gärna ge honom en buckla. Eller två. ;)
Han orkade inte se mig mer så här så han vände sig om och gick.
-Älskar dig Gemma. Mest av allt. Hang in there.
Jag satt kvar i rummet och då och då tittade en sjuksköterska in. Vid klockan tre på natten kom Justin in.
Han rusade fram mot sängen pussade mig på kinden och jag kände en av hans tårar falla ner på min kind.
-Är du ok?
-Jag är ok.
Han blev lättad och satte sig bredvid mig. Jag tittade på honom men han stirrade rakt fram.
-Justin.
Jag flyttade på mig och gjorde plats i sängen.
Han log och lade sig brevid mig och där la vi alldeles tyst. Ända tills morgonen var här.
Kommentar??
Förresten: Tack till mina tre Julior och en Lisa som kommenterar flitigt!
Drömmen om dig del 13
Hon log och gick ut från rummet, varpå Nate kom in och satte sig på min säng. Jag tittade allvarligt på honom.
-Äh, chilla. De tycker också det är pinsamt. När de skulle snacka med mig så var det mest jag som snackade.
-Chilla? Nate. Chilla? Skojar du....jag kommer dö. Speciellt eftersom jag har bett Justin komma hit imorgon.
-Så han heter Justin. Visst ok, jag ska snacka med mamma och pappa så de inte skämmer ut dig.
Jag log och kramade honom.
-Framför din lilla älskling.
Jag släppte honom och gav honom en blick som kunde ha dödat.
Resten av kvällen pluggade jag ihjäl min stackars hjärna och till på köpet så var jag tvungen att stå ut med mammas menande blickar vid maten. Jag somnade först vi halv ett och då hade jag ändå inte pluggat in ens hälften av et jag var tvungen att kunna.
Jag vaknade på morgonen, lite tidigare än vanligt för att hinna läsa igenom allt. Jag skippade frukosten för att plugga lite till och på bussen såg jag ut som en riktig nörd, där jag satt med näsan fasttryckt i boken. Dagen gick, segare än vanligt och vid minsta rast pluggade jag och mina nya bekanta i skolan till provet. Det skulle vara den sista lektionen så det fanns mycket tid. Till sist kom provet och jag satte mig ner och krafsade ner mitt namn på pappret. jag läste igenom alla frågor och tack och lov så skulle jag kunna svara på de flesta. Jag skrev färdigt provet och gick ut ur klassrummet mot mitt skåp.
-Hej Gemma!
-Hej...? Erik va?
-Yes, vill du hänga lite ikväll?
-Upptagen....sorry
-kom igen det blir säkert roligare än det du planerat.
-Nej, det är ganska svårt att slå.
Han tog tag i min arm och drog mig bort från skåpet.
-Jo, du kommer inte ångra dig.
-Släpp mig!
-Chilla tjejen.
Han drog bort mig och jag stretade emot.
-För fan...släpp mig idiot!
Han släppte stirrade på mig och gick iväg. Jag gick tillbaka till mitt skåp, tog mina böcker och gick jag också. Jag gick ut från skolområdet och mot busshållplatsen. Jag böjde mig ner för att knyta min converse när jag ser ett par skor framför mig. Så jag tittar upp och får en smäll på kinden. Det är Erik.
-Jävla hora tror du jag inte kan göra dig illa.
Han slog till mig en gång till, i magen den här gången och efter det haglade slagen. När han lämnade mig var jag blåslagen och kunde inte röra mig. Någonstans hör jag min mobil ringa, men jag orkar inte svara. Sen blir allt svart.
När jag vaknar igen är det beckmörkt ute och i gränden där jag ligger är det öde. Jag reser mig mödosamt upp och börjar gå den långa vägen hem. Jag öppnar dörren och snubblar in. Alla vänder sig mot mig, och det blir tyst en sekund, som om världen stannat men sen började alla sprinag emot mig. Nate, mammaa, pappa och Justin. Justin? Vad gör han här?
-Vem fan gjorde detta mot dig, jag ska döda dem. Nate var vansinnig. Vem fan gjorde dig illa Gem?
-Justin, mamma börjar prata. Justin kan du snälla gå.
Han böjer sig över mig, och viskar:
-Du kommer klara dig Gemma. Annars vet jag inte vad jag ska göra.
-Äh, chilla. De tycker också det är pinsamt. När de skulle snacka med mig så var det mest jag som snackade.
-Chilla? Nate. Chilla? Skojar du....jag kommer dö. Speciellt eftersom jag har bett Justin komma hit imorgon.
-Så han heter Justin. Visst ok, jag ska snacka med mamma och pappa så de inte skämmer ut dig.
Jag log och kramade honom.
-Framför din lilla älskling.
Jag släppte honom och gav honom en blick som kunde ha dödat.
Resten av kvällen pluggade jag ihjäl min stackars hjärna och till på köpet så var jag tvungen att stå ut med mammas menande blickar vid maten. Jag somnade först vi halv ett och då hade jag ändå inte pluggat in ens hälften av et jag var tvungen att kunna.
Jag vaknade på morgonen, lite tidigare än vanligt för att hinna läsa igenom allt. Jag skippade frukosten för att plugga lite till och på bussen såg jag ut som en riktig nörd, där jag satt med näsan fasttryckt i boken. Dagen gick, segare än vanligt och vid minsta rast pluggade jag och mina nya bekanta i skolan till provet. Det skulle vara den sista lektionen så det fanns mycket tid. Till sist kom provet och jag satte mig ner och krafsade ner mitt namn på pappret. jag läste igenom alla frågor och tack och lov så skulle jag kunna svara på de flesta. Jag skrev färdigt provet och gick ut ur klassrummet mot mitt skåp.
-Hej Gemma!
-Hej...? Erik va?
-Yes, vill du hänga lite ikväll?
-Upptagen....sorry
-kom igen det blir säkert roligare än det du planerat.
-Nej, det är ganska svårt att slå.
Han tog tag i min arm och drog mig bort från skåpet.
-Jo, du kommer inte ångra dig.
-Släpp mig!
-Chilla tjejen.
Han drog bort mig och jag stretade emot.
-För fan...släpp mig idiot!
Han släppte stirrade på mig och gick iväg. Jag gick tillbaka till mitt skåp, tog mina böcker och gick jag också. Jag gick ut från skolområdet och mot busshållplatsen. Jag böjde mig ner för att knyta min converse när jag ser ett par skor framför mig. Så jag tittar upp och får en smäll på kinden. Det är Erik.
-Jävla hora tror du jag inte kan göra dig illa.
Han slog till mig en gång till, i magen den här gången och efter det haglade slagen. När han lämnade mig var jag blåslagen och kunde inte röra mig. Någonstans hör jag min mobil ringa, men jag orkar inte svara. Sen blir allt svart.
När jag vaknar igen är det beckmörkt ute och i gränden där jag ligger är det öde. Jag reser mig mödosamt upp och börjar gå den långa vägen hem. Jag öppnar dörren och snubblar in. Alla vänder sig mot mig, och det blir tyst en sekund, som om världen stannat men sen började alla sprinag emot mig. Nate, mammaa, pappa och Justin. Justin? Vad gör han här?
-Vem fan gjorde detta mot dig, jag ska döda dem. Nate var vansinnig. Vem fan gjorde dig illa Gem?
-Justin, mamma börjar prata. Justin kan du snälla gå.
Han böjer sig över mig, och viskar:
-Du kommer klara dig Gemma. Annars vet jag inte vad jag ska göra.
Drömmen om dig del 12
Halvvägs in i hallen kom jag på att jag fortfarande hade hans jacka på mig så jag sprang ut igen. Han hade hunnit köra en bit men jag sprang allt vad jag kunde för att hinna ikapp. Han stannade, vevade ner rutan och tittade förvånat på mig.
-Kan du verkligen inte hålla dig borta från mig? Sa han leende, han var glad.
-Om du inte vill att jag ska springa efter så kan jag alltid behålla din jacka. Jag tog av mig den och han tog den genom rutan.
Han passade på att kyssa mig mitt på munnen innan han än en gång körde iväg. Jag stod kvar och tittade efter honom ett bra tag. Jag var hur glad som helst dagen hade varit helt perfekt. Om man bortser från min bula.
Jag gick långsamt hem igen och när jag kom in såg jag att pappa var hemma. Jag sprang in i hans famn som ett litet barn.
-PAPPA!!!
-Hej gumman. Har saknat dig jättemycket.
Nate var tvungen att retas.
-Men han har saknat mig mer.
-Inbilla dig det...
-Ta det lugnt syrran, du har ju din pojkvän.
-Har du pojkvän, Gemma darling?
-Nej....har ni inte lärt er att allt Nate gör här i livet är retas?
Jag gick upp, jag satte mig på min säng och skickade ett sms till Nate som satt i rummet bredvid.
"Fuck you :("
"Älskar dig med Gems :)"
Jag började skratta. Jag älskade min bror över allt annat, han var min solstråle som jag fick damp på ganska ofta. Justin påminde mig mycket honom ibland.
Mamma kom in i rummet.
-Älskling...var ärlig nu. Du har en pojkvän.
Det var ingen fråga men hon ville ändå ha ett svar.
-Mamma...
-Gemma.
-Jag vet faktiskt inte. Jag gillar honom men vi är nog fortfarande inte mycket mer än vänner.
-Vem är han?
-En schysst kille vars namn är hemligt.
-Är du fem eller?
-Sätt en etta framför. Hihi
-Gemma.
-Okej, okej. Han heter Justin.
-Justin?
-ja, Justin. Något problem.
-Nej då gumman men om du gillar honom så måste vi och papap ha ett snack.
-Åh nej mamma! Aldrig i livet. Förresten så har jag både gilalt och varit ihop med massa killar...
-Du är femton, snart sexton. Tror du det inte blir mer allvarligt nu.
-Ok, vi gör såhär, när jag känner att jag och Justin tänker göra något så säger jag till.
-Vi båda vet att du inte kommer göra det.
-Ja...men inte nu mamma snälla.
Hon log och gick ut från rummet, varpå Nate kom in och satte sig på min säng. Jag tittade allvarligt på honom.
-Äh, chilla. De tycker också det är pinsamt. När de skulle snacka med mig så var det mest jag som snackade.
-Chilla? Nate. Chilla? Skojar du....jag kommer dö. Speciellt eftersom jag har bett Justin komma hit imorgon.
-Så han heter Justin. Visst ok, jag ska snacka med mamma och pappa så de inte skämmer ut dig.
Jag log och kramade honom.
-Framför din lilla älskling.
Jag släppte honom och gav honom en blick som kunde ha dödat.
Kommer mer idag. Men kommentera vet ja
-Kan du verkligen inte hålla dig borta från mig? Sa han leende, han var glad.
-Om du inte vill att jag ska springa efter så kan jag alltid behålla din jacka. Jag tog av mig den och han tog den genom rutan.
Han passade på att kyssa mig mitt på munnen innan han än en gång körde iväg. Jag stod kvar och tittade efter honom ett bra tag. Jag var hur glad som helst dagen hade varit helt perfekt. Om man bortser från min bula.
Jag gick långsamt hem igen och när jag kom in såg jag att pappa var hemma. Jag sprang in i hans famn som ett litet barn.
-PAPPA!!!
-Hej gumman. Har saknat dig jättemycket.
Nate var tvungen att retas.
-Men han har saknat mig mer.
-Inbilla dig det...
-Ta det lugnt syrran, du har ju din pojkvän.
-Har du pojkvän, Gemma darling?
-Nej....har ni inte lärt er att allt Nate gör här i livet är retas?
Jag gick upp, jag satte mig på min säng och skickade ett sms till Nate som satt i rummet bredvid.
"Fuck you :("
"Älskar dig med Gems :)"
Jag började skratta. Jag älskade min bror över allt annat, han var min solstråle som jag fick damp på ganska ofta. Justin påminde mig mycket honom ibland.
Mamma kom in i rummet.
-Älskling...var ärlig nu. Du har en pojkvän.
Det var ingen fråga men hon ville ändå ha ett svar.
-Mamma...
-Gemma.
-Jag vet faktiskt inte. Jag gillar honom men vi är nog fortfarande inte mycket mer än vänner.
-Vem är han?
-En schysst kille vars namn är hemligt.
-Är du fem eller?
-Sätt en etta framför. Hihi
-Gemma.
-Okej, okej. Han heter Justin.
-Justin?
-ja, Justin. Något problem.
-Nej då gumman men om du gillar honom så måste vi och papap ha ett snack.
-Åh nej mamma! Aldrig i livet. Förresten så har jag både gilalt och varit ihop med massa killar...
-Du är femton, snart sexton. Tror du det inte blir mer allvarligt nu.
-Ok, vi gör såhär, när jag känner att jag och Justin tänker göra något så säger jag till.
-Vi båda vet att du inte kommer göra det.
-Ja...men inte nu mamma snälla.
Hon log och gick ut från rummet, varpå Nate kom in och satte sig på min säng. Jag tittade allvarligt på honom.
-Äh, chilla. De tycker också det är pinsamt. När de skulle snacka med mig så var det mest jag som snackade.
-Chilla? Nate. Chilla? Skojar du....jag kommer dö. Speciellt eftersom jag har bett Justin komma hit imorgon.
-Så han heter Justin. Visst ok, jag ska snacka med mamma och pappa så de inte skämmer ut dig.
Jag log och kramade honom.
-Framför din lilla älskling.
Jag släppte honom och gav honom en blick som kunde ha dödat.
Kommer mer idag. Men kommentera vet ja
Drömmen om dig del 11
Boom, jag gick in i en stoppskylt.
Justin kunde inte hålla sig för skratt och dubbelvek sig medan han tog tag i mig.
-Förlåt sa han...men hur lyckas man.
-Ja ,du...det frågar jag mig ofta :)
Han fortsatte skratta, hela vägen tillbaka till bilen. När vi nästan var framme kom han på att han inte hade frågat hur det gick:
-Är du ok? Förlåt, det var bara för roligt.
-Tack för omtanken Bieber. Imorgon kommer jag ha en röd kulle på min panna.
-Då kan inte vi ses.
-Nej, du kommer inte undan. Jag kommer hänga efter dig hela dagen så att alla ska se.
-Det var ju inte mitt fel.
-Vem var det jag stirrade på när jag gick in i stolpen?
-Inte mitt fel att du är lite efterbliven. Han log.
-Jag är inte efterbliven...hade du varit ful eller åtminstone halvsnygg så hade jag ju inte stirrat.
-Så jag är snygg?
-Tolka det hur du vill Bieber.
-Förresten, kan du läsa?
-Va? Hur så?
-Det stod liksom stopp på skylten.
-Hahaha, jo de var ju därför jag stannade...fast kanske lite på fel ställe.
Han tog fram sina nycklar och öppnade bilen. Vi båda satte oss i den och han tittade på mig.
-Vad stirrar du på då?
-Vanligtvis för att du är så jävligt söt, men nu har du faktiskt en enorm bula i pannan.
-Va nej! Det har jag inte! Absolut inte. Du skojar! Jag började panikera.
Jag kollade mig i backspegeln och såg en liten röd, svullen bula. Jag pustade ut oc Justin började flabba igen.
-Jättekul. sa jag ironiskt.
-Inte trodde jag att en bula skulle få dig att panikera.
Han satte i nycklarna och vi körde iväg.
-Behöver du åka hem?
-Hur mycket är klockan.
-Halv sju.
-Shit!
-Vadå.
-Jag har historieprov imorgon. Och jag kan...INGET!
-Ta det lugnt, ett IG, kan du väl leva med.
-Nja, jag har redan haft ett, eller rättare sagt flera IG i SO. Så nej, jag kan inte leva med detta.
-Jag kör snabbt då. Vad måste du kunna?
-Hela 1800-talets påverkan av idag...blablabla...och hur det hade kunnat vara och så fucking vidare.
-Sorry, kan inte hjälpa dig.
Vi körde vidare, och den här gången mindes han faktiskt hur han skulle komma hem till mig. Det var egentligen bara en omväg vi blev tvunga att göra men jag sa inget. Han stannade en bit från mitt hus.
-Får jag komma in?
-Inte idag Justin. Jag måste verkligen plugga men om du kommer imorgon så får du träffa min familj. Tror pappa är hemma då också.
-Ok, då säger vi det.
Han kramade mig tvärs över sätet och jag pussade honom på kinden innan jag stängde bildörren och huttrandes sprang in. Halvvägs in i hallen kom jag på att jag fortfarande hade hans jacka på mig så jag sprang ut igen. Han hade hunnit köra en bit men jag sprang allt vad jag kunde för att hinna ikapp. Han stannade, vevade ner rutan och tittade förvånat på mig.
-Kan du verkligen inte hålla dig borta från mig? Sa han leende, han var glad.
-Om du inte vill att jag ska springa efter så kan jag alltid behålla din jacka. Jag tog av mig den och han tog den genom rutan.
Sorry för dålig update idag, men kommer mer imorgon.
Justin kunde inte hålla sig för skratt och dubbelvek sig medan han tog tag i mig.
-Förlåt sa han...men hur lyckas man.
-Ja ,du...det frågar jag mig ofta :)
Han fortsatte skratta, hela vägen tillbaka till bilen. När vi nästan var framme kom han på att han inte hade frågat hur det gick:
-Är du ok? Förlåt, det var bara för roligt.
-Tack för omtanken Bieber. Imorgon kommer jag ha en röd kulle på min panna.
-Då kan inte vi ses.
-Nej, du kommer inte undan. Jag kommer hänga efter dig hela dagen så att alla ska se.
-Det var ju inte mitt fel.
-Vem var det jag stirrade på när jag gick in i stolpen?
-Inte mitt fel att du är lite efterbliven. Han log.
-Jag är inte efterbliven...hade du varit ful eller åtminstone halvsnygg så hade jag ju inte stirrat.
-Så jag är snygg?
-Tolka det hur du vill Bieber.
-Förresten, kan du läsa?
-Va? Hur så?
-Det stod liksom stopp på skylten.
-Hahaha, jo de var ju därför jag stannade...fast kanske lite på fel ställe.
Han tog fram sina nycklar och öppnade bilen. Vi båda satte oss i den och han tittade på mig.
-Vad stirrar du på då?
-Vanligtvis för att du är så jävligt söt, men nu har du faktiskt en enorm bula i pannan.
-Va nej! Det har jag inte! Absolut inte. Du skojar! Jag började panikera.
Jag kollade mig i backspegeln och såg en liten röd, svullen bula. Jag pustade ut oc Justin började flabba igen.
-Jättekul. sa jag ironiskt.
-Inte trodde jag att en bula skulle få dig att panikera.
Han satte i nycklarna och vi körde iväg.
-Behöver du åka hem?
-Hur mycket är klockan.
-Halv sju.
-Shit!
-Vadå.
-Jag har historieprov imorgon. Och jag kan...INGET!
-Ta det lugnt, ett IG, kan du väl leva med.
-Nja, jag har redan haft ett, eller rättare sagt flera IG i SO. Så nej, jag kan inte leva med detta.
-Jag kör snabbt då. Vad måste du kunna?
-Hela 1800-talets påverkan av idag...blablabla...och hur det hade kunnat vara och så fucking vidare.
-Sorry, kan inte hjälpa dig.
Vi körde vidare, och den här gången mindes han faktiskt hur han skulle komma hem till mig. Det var egentligen bara en omväg vi blev tvunga att göra men jag sa inget. Han stannade en bit från mitt hus.
-Får jag komma in?
-Inte idag Justin. Jag måste verkligen plugga men om du kommer imorgon så får du träffa min familj. Tror pappa är hemma då också.
-Ok, då säger vi det.
Han kramade mig tvärs över sätet och jag pussade honom på kinden innan jag stängde bildörren och huttrandes sprang in. Halvvägs in i hallen kom jag på att jag fortfarande hade hans jacka på mig så jag sprang ut igen. Han hade hunnit köra en bit men jag sprang allt vad jag kunde för att hinna ikapp. Han stannade, vevade ner rutan och tittade förvånat på mig.
-Kan du verkligen inte hålla dig borta från mig? Sa han leende, han var glad.
-Om du inte vill att jag ska springa efter så kan jag alltid behålla din jacka. Jag tog av mig den och han tog den genom rutan.
Sorry för dålig update idag, men kommer mer imorgon.
Drömmen om dig del 10
Han tittade länge på mig och lutade sig över bordet och kysste mig.
-Du är fantastisk, vet du.
Jag kände hur jag rodnade...
Efter maten, som hade varit jättegod, gick vi ut på en promenad i de mer folktomma delarna av stan. Vi höll varandras händer och skämtade och skrattade om allt möjligt. Plötsligt började det ösregna, och allt jag hade på mig var ju en T-shirt. Jag huttrade där vi stod.
-Fryser du?
-Typ, jag svettas inte direkt.
Han log och tog av sig sin munkjacka och satte den runt mina axlar. Han tog tag om min midja och vi fortsatte gå en bit.
-Tack.
Så omtänksam han var. Jag såg att han nu också frös och jag skulle precis fråga om vi kanske skulle hämta bilen. Men han stannade istället och jag förblev tyst.
-Du är verkligen vacker Gem!
Jag log, nej jag log inte. Jag grimaserade. För det kunde inte varit ett leende om mina mungipor gick upp mot öronen.
Han smekte min kind och sen tog han mitt ansikte mellan sina lena händer och tittade in i mina ögon. Sen sträckte jag försiktigt på mig så att våra läppar möttes. Vi började kyssas och jag tog tag i hans mjuka hår medan vi kysstes. Den här gången var kyssen intensivare och jag flyttade min hand mot hans hals. Han i sin tur drog mig närmare honom. Jag slutade kyssa för ett ögonblick bara för att andas men han drog snabbt tillbaka mig i kyssen.
Plötsligt hör jag ett bil tuta från ingenstans. Jag slutar kyssas och tittar på bilen som står precis bakom oss och i den sitter en sur gubbe som tutar åt oss.
-Flytta på er!
Oj, då. Jag hade glömt att vi stod mitt på gatan. Jag tog tag i Justins hand och drog honom bort från gatan.
-Jävla skitungar, kyssas kan de men inte se.
Jag började skratta hysteriskt och men det gjorde inte Justin. Vi började gå igen, men nu hade det slutat ösregna. Det regnade bara en droppe då coh då så vi var okej.
-Han kunde faktiskt be snällt....Justin var lite småsur.
-Mmmh, fast det var ju vårt fel. Alltså egentligen.
-Men han behöver ju inte tuta för det.
Jag tog tag i min T-shirt, tog bak ena benet och neg.
-Of course Mr Bieber. Everything for you.
Han började gapflabba. Jag skrattade också. Nu såg jag blixten och Justin tog tag i min hand och han sprang så snabbt han kunde. Det trodde jag i alla fall.
-Tävling då. Först tills stolpen där borta.
Han började springa ännu snabbare och jag tog sats och kutade allt vad jag kunde. Jag hann kanske en halv sekund före honom.
-Du är den snabbaste tjejen jag har träffat.
-Och jag som trodde du hade träffat många tjejer.
-Ja, men alla utmanar mig inte på springtävling.
Vi började andfått gå vidare och jag tittade på Justins fina ansikte.
-Vad stirrar d...
Boom, jag gick in i en stoppskylt.
Justin kunde inte hålla sig för skratt och dubbelvek sig medan han tog tag i mig.
-Förlåt sa han...men hur lyckas man.
-Ja ,du...det frågar jag mig ofta :)
Är det bra?
-Du är fantastisk, vet du.
Jag kände hur jag rodnade...
Efter maten, som hade varit jättegod, gick vi ut på en promenad i de mer folktomma delarna av stan. Vi höll varandras händer och skämtade och skrattade om allt möjligt. Plötsligt började det ösregna, och allt jag hade på mig var ju en T-shirt. Jag huttrade där vi stod.
-Fryser du?
-Typ, jag svettas inte direkt.
Han log och tog av sig sin munkjacka och satte den runt mina axlar. Han tog tag om min midja och vi fortsatte gå en bit.
-Tack.
Så omtänksam han var. Jag såg att han nu också frös och jag skulle precis fråga om vi kanske skulle hämta bilen. Men han stannade istället och jag förblev tyst.
-Du är verkligen vacker Gem!
Jag log, nej jag log inte. Jag grimaserade. För det kunde inte varit ett leende om mina mungipor gick upp mot öronen.
Han smekte min kind och sen tog han mitt ansikte mellan sina lena händer och tittade in i mina ögon. Sen sträckte jag försiktigt på mig så att våra läppar möttes. Vi började kyssas och jag tog tag i hans mjuka hår medan vi kysstes. Den här gången var kyssen intensivare och jag flyttade min hand mot hans hals. Han i sin tur drog mig närmare honom. Jag slutade kyssa för ett ögonblick bara för att andas men han drog snabbt tillbaka mig i kyssen.
Plötsligt hör jag ett bil tuta från ingenstans. Jag slutar kyssas och tittar på bilen som står precis bakom oss och i den sitter en sur gubbe som tutar åt oss.
-Flytta på er!
Oj, då. Jag hade glömt att vi stod mitt på gatan. Jag tog tag i Justins hand och drog honom bort från gatan.
-Jävla skitungar, kyssas kan de men inte se.
Jag började skratta hysteriskt och men det gjorde inte Justin. Vi började gå igen, men nu hade det slutat ösregna. Det regnade bara en droppe då coh då så vi var okej.
-Han kunde faktiskt be snällt....Justin var lite småsur.
-Mmmh, fast det var ju vårt fel. Alltså egentligen.
-Men han behöver ju inte tuta för det.
Jag tog tag i min T-shirt, tog bak ena benet och neg.
-Of course Mr Bieber. Everything for you.
Han började gapflabba. Jag skrattade också. Nu såg jag blixten och Justin tog tag i min hand och han sprang så snabbt han kunde. Det trodde jag i alla fall.
-Tävling då. Först tills stolpen där borta.
Han började springa ännu snabbare och jag tog sats och kutade allt vad jag kunde. Jag hann kanske en halv sekund före honom.
-Du är den snabbaste tjejen jag har träffat.
-Och jag som trodde du hade träffat många tjejer.
-Ja, men alla utmanar mig inte på springtävling.
Vi började andfått gå vidare och jag tittade på Justins fina ansikte.
-Vad stirrar d...
Boom, jag gick in i en stoppskylt.
Justin kunde inte hålla sig för skratt och dubbelvek sig medan han tog tag i mig.
-Förlåt sa han...men hur lyckas man.
-Ja ,du...det frågar jag mig ofta :)
Är det bra?
Drömmen om dig del 9
"Godmorgon gorgeus! Glöm inte att jag hämtar dig klockan 3."
Svaret kom en minut senare.
"Jag hade varit mer gorgeus om jag fick min skönhetssömn :)"
"Förlåt"
"Det är lugnt, hade inte hunnit göra mig klar annars"
"Tar det verkligen fyre timmar?"
"Tror du verkligen att jag är så snygg i verkligheten?"
"Tjejer...."
"Jag vet, haha, men vi ses"
Jag kunde se henne framför mig sitta framför sin BlackBerry och svara på mina sms.
"Längtar"
"Jag med"
Jag satte mig i limon och körde hem igen...
Gemmas perspektiv igen:
Justin hade just messat mig och jag kände mig taggad som in i för dagen. Det var fyra timmar kvar men jag var tvungen att duscha, byta, om, äta och allt annat innan Justin skulle hämta mig så tiden skulle ändå bli knapp. Jag hade fortfarande inte kommit över gårkvällens kyss, och jag längtade tills klockan var 3.
Jag ringde allra först till min bästis i London och pratade en lång stund. Ämnet killar kom upp ganska snabbt och jag sa att jag hade träffat en kille och att vi hade kysst men jag nämnde ingenting om att han hette Justin Bieber.
Sedan jag tog en lång dusch med skållhett vatten bara för att bli riktigt ren. Mitt under duschen började min mobil plinga. Jag hade fått ett sms. Vanligtvis hade jag ignorerat det men nu kanske det var Justin så jag steg ut, helt blöt tog tag i en handduk och kollade min mobil. Mycket riktigt, det stod Justin på skärmen och jag började läsa.
"Jag börjar åka nu...ses"
"Va nu?"
"Kolla klockan Gemma!"
Den var tjugo över två.
"Oups! Ska skynda mig"
Jag sprang ut ur badrummet, bytte om. Tog på mig ett par svarta tights och ett långt vitt linne med en kort T-shirt över. Helt okej. Jag fönade håret och satte upp det i en boll. Sen sprang jag tillbaka till badrummet och applicerade lite mascara och kajal. Sen var jag klar. Det var fortfarande en kvart kvar så jag satte på datorn för att fördriva tiden. Automatiskt kollade jag upp Justins twitter och där stod det:
"Meeting up with an awesome person today"
Så sött, jag gick in på min egen twitter och skulle skriva något, men så ringde min mobil. Jag blev irriterad att de måste ringa just nu när Justin skulle komma men jag svarade i alla fall. Jag kollade inte ens på skärmen vem det var som ringde.
-Hallå? sa jag lite halvsurt
-Hej, det är Justin.
-Justin?
-The one and only, haha
-Skulle inte du komma?
-Jo, men jag har problem. Det är lite pinsamt men..
-Du kan inte komma...jag fattar
-Nej nej. Utan jag har åkt vilse.
Jag började gapflabba.
-Ärligt, jag har åkt vilse.
-Var är du?
Han sa att han var på en plats som jag genast kände igen. Det låg bara några kvarter bort och jag sa att han skulle vänta där. Så att jag skulle komma till honom istället.
Jag halvsprang tills jag såg hans bil. Jag började sakta ner och smyga mot honom. Han stod med ryggen mot mig så jag sprang fram och höll för hans ögon bakifrån.
-Guess who?
-Gemma, du hittade mig! Han verkade uppspelt.
-Hur lyckas man åka vilse? Jag trodde du visste alla vägar. sa jag och kramade honom hårt.
Han lyfte upp mig. Tänk att han faktiskt var så stark.
-Ta det lugnt!
Han satte ner mig och gav mig en lätt kyss och jag kysste honom tillbaka.
-Ska vi åka?
-Visst, var vill du åka?
-Jag känner för att äta något.
-Precis mina tankar, kom så ska jag visa dig en fantastisk restaurang.
Vi satte oss i bilen och vi började prata om allt möjligt.
-Förresten, såg din bror oss, kyssas igår? Han bet sig i läppen.
-Hahaha, ja det gjorde han men det är lugnt. Jag har varit tvungen att se på när han kysser massa tjejer så vi är kvitt.
-Så bra då.
-Yes.
Vi hoppade ut ur bilen och han tog tag i min hand. Jag kände hur jag blev helt varm i kroppen. Plötsligt började en massa tjejer stirra på oss, jag kollade på Justin och han märkte inget. Visserligen hade han solglasögon men man kunde se vem han var i alla fall. Jag drog upp hans luva över hans huvud och han tittade frågande.
Jag pekade på tjejerna.
-Tack. Han log.
Vi gick in i restaurangen och där satt mycket människor men vi valde ett bord i hörnet så att vi inte skulle bli sedda.
-Är det ok för dig med allt det här hemlighetshålleriet.
-Jag klarar mig.
-Förlåt.
-Det är ju inte ditt fel.
-Jo, jag hade ju faktiskt kunnat visa mig med...
-Sch, Justin det är lugnt. Det är säkert. Ha inte dåligt samvete.
Han tittade länge på mig och lutade sig över bordet och kysste mig.
-Du är fantastisk, vet du.
Jag kände hur jag rodnade...
Hur blir det nu? Kommer fler delar imorgon.
Svaret kom en minut senare.
"Jag hade varit mer gorgeus om jag fick min skönhetssömn :)"
"Förlåt"
"Det är lugnt, hade inte hunnit göra mig klar annars"
"Tar det verkligen fyre timmar?"
"Tror du verkligen att jag är så snygg i verkligheten?"
"Tjejer...."
"Jag vet, haha, men vi ses"
Jag kunde se henne framför mig sitta framför sin BlackBerry och svara på mina sms.
"Längtar"
"Jag med"
Jag satte mig i limon och körde hem igen...
Gemmas perspektiv igen:
Justin hade just messat mig och jag kände mig taggad som in i för dagen. Det var fyra timmar kvar men jag var tvungen att duscha, byta, om, äta och allt annat innan Justin skulle hämta mig så tiden skulle ändå bli knapp. Jag hade fortfarande inte kommit över gårkvällens kyss, och jag längtade tills klockan var 3.
Jag ringde allra först till min bästis i London och pratade en lång stund. Ämnet killar kom upp ganska snabbt och jag sa att jag hade träffat en kille och att vi hade kysst men jag nämnde ingenting om att han hette Justin Bieber.
Sedan jag tog en lång dusch med skållhett vatten bara för att bli riktigt ren. Mitt under duschen började min mobil plinga. Jag hade fått ett sms. Vanligtvis hade jag ignorerat det men nu kanske det var Justin så jag steg ut, helt blöt tog tag i en handduk och kollade min mobil. Mycket riktigt, det stod Justin på skärmen och jag började läsa.
"Jag börjar åka nu...ses"
"Va nu?"
"Kolla klockan Gemma!"
Den var tjugo över två.
"Oups! Ska skynda mig"
Jag sprang ut ur badrummet, bytte om. Tog på mig ett par svarta tights och ett långt vitt linne med en kort T-shirt över. Helt okej. Jag fönade håret och satte upp det i en boll. Sen sprang jag tillbaka till badrummet och applicerade lite mascara och kajal. Sen var jag klar. Det var fortfarande en kvart kvar så jag satte på datorn för att fördriva tiden. Automatiskt kollade jag upp Justins twitter och där stod det:
"Meeting up with an awesome person today"
Så sött, jag gick in på min egen twitter och skulle skriva något, men så ringde min mobil. Jag blev irriterad att de måste ringa just nu när Justin skulle komma men jag svarade i alla fall. Jag kollade inte ens på skärmen vem det var som ringde.
-Hallå? sa jag lite halvsurt
-Hej, det är Justin.
-Justin?
-The one and only, haha
-Skulle inte du komma?
-Jo, men jag har problem. Det är lite pinsamt men..
-Du kan inte komma...jag fattar
-Nej nej. Utan jag har åkt vilse.
Jag började gapflabba.
-Ärligt, jag har åkt vilse.
-Var är du?
Han sa att han var på en plats som jag genast kände igen. Det låg bara några kvarter bort och jag sa att han skulle vänta där. Så att jag skulle komma till honom istället.
Jag halvsprang tills jag såg hans bil. Jag började sakta ner och smyga mot honom. Han stod med ryggen mot mig så jag sprang fram och höll för hans ögon bakifrån.
-Guess who?
-Gemma, du hittade mig! Han verkade uppspelt.
-Hur lyckas man åka vilse? Jag trodde du visste alla vägar. sa jag och kramade honom hårt.
Han lyfte upp mig. Tänk att han faktiskt var så stark.
-Ta det lugnt!
Han satte ner mig och gav mig en lätt kyss och jag kysste honom tillbaka.
-Ska vi åka?
-Visst, var vill du åka?
-Jag känner för att äta något.
-Precis mina tankar, kom så ska jag visa dig en fantastisk restaurang.
Vi satte oss i bilen och vi började prata om allt möjligt.
-Förresten, såg din bror oss, kyssas igår? Han bet sig i läppen.
-Hahaha, ja det gjorde han men det är lugnt. Jag har varit tvungen att se på när han kysser massa tjejer så vi är kvitt.
-Så bra då.
-Yes.
Vi hoppade ut ur bilen och han tog tag i min hand. Jag kände hur jag blev helt varm i kroppen. Plötsligt började en massa tjejer stirra på oss, jag kollade på Justin och han märkte inget. Visserligen hade han solglasögon men man kunde se vem han var i alla fall. Jag drog upp hans luva över hans huvud och han tittade frågande.
Jag pekade på tjejerna.
-Tack. Han log.
Vi gick in i restaurangen och där satt mycket människor men vi valde ett bord i hörnet så att vi inte skulle bli sedda.
-Är det ok för dig med allt det här hemlighetshålleriet.
-Jag klarar mig.
-Förlåt.
-Det är ju inte ditt fel.
-Jo, jag hade ju faktiskt kunnat visa mig med...
-Sch, Justin det är lugnt. Det är säkert. Ha inte dåligt samvete.
Han tittade länge på mig och lutade sig över bordet och kysste mig.
-Du är fantastisk, vet du.
Jag kände hur jag rodnade...
Hur blir det nu? Kommer fler delar imorgon.
Drömmen om dig del 8
Jag vaknade mitt på natten av att jag slogg i mitt huvud i något. Väggen. Jag sprang tyst ner på undervåningen för att hämta lite is till min snart enorma bula. Sen gick jag upp igen och kollade igenom min skolväska inför imorgon, tvätatde bort mitt smink som runnit ut och borstaade håret. Sen gick jag och lade mig igen. Imorgon skulle jag se Justin igen...
Justins perspektiv:
På morgonen vaknade jag av att min väckarklocka ringde, men som typiskt var kunde jag inte nå snooze-knappen och jag orkade verkligen inte flytta på mig. Istället kom mamma in och ruskade i liv i mig. Inget uppskattat.
-Vakna nu, du har en intervju om en och en halv timme.
-Var inte det i morgon?
-Idag och imorgon, Justin. Seså upp med dig.
Jag orkade verkligen inte men jag visste att den här intervjun var viktig, både för ig själv och för mina trogna fans. Utan dem var jag ingenting. Jag sprang ner för att äta frukost, orkade inte byta om först. Jag åt lite ägg med bacon och sen tog jag en dusch. Jag hällde kallt vatten över mig för att vakna till ordentligt. Vems ide var det att ha en intervju klockan halv elva egentligen? Jag satte på mig en lila T-shirt, svart munkjacka och ett par vita byxor till. Jag fixade håret och sprang sedan ner, pussade mamma på kinden och hoppade in i limousinen.
Vi körde i en kvart innan vi kom fram, jag såg genom fönstret att ett stort gäng tjejer hade samlats utanför ingången. Jag steg ut och de började skrika mitt namn. Jag log, för fastän det var jobbigt med alla fans så älskade jag det. Jag gick fram till tjejerna på ena sidan och de fotade några bilder. Sen skrev jag ett dussin autografer. Borta Vid ingången stod en tjej med nedböjt huvud, jag gick fram till henne:
-Gemma?
-Va?
Hon lyfte huvudet och jag såg att det inte var Gemma. Jag måste få bort henne från mitt huvud, men jag tänkte bara på henne efter gårdagen.
-Inget
Jag gick in och reportern började genast ställa frågor som jag svarade så ärligt som jag kunde på. Sen kom frågan jag hatade, speciellt efter igår.
-Är du ihop med någon? Eller är du helt enkelt på gång med någon?
Jag ville säga att jag har träffat Gemma, men jag visste inte hur det var mellan oss och förresten så kunde jag ändå inte säga det. Jag hoppades att hon inte skulle käna sig dissad eller ledsen. Jag kunde bara inte säga det. Jag hoppades att hon skulle förstå.
-Nej, jag klarar mig som jag är. Jag behöver ingen tjej som så.
Reportern fortsatte ställa närgångan frågor tills en halvtimme gått. Då var den intervjun slut. Äntligen.
Intervjun fick mig återigen att tänka på Gemma. När våra läppar möttes. Jag blev så glad när hon kysste mig där i bilen. Det var helt perfekt. Undrar om hennes bror såg oss. Jag betsämde mig för att messa henne.
"Godmorgon gorgeus! Glöm inte att jag hämtar deig klockan 3."
Svaret kom en minut senare.
"Jag hade varit mer gorgeus om jag fick min skönhetssömn :)"
"Förlåt"
"Det är lugnt, hade inte hunnit göra mig klar annars"
"Tar det verkligen fyre timmar?"
"Tror du verkligen att jag är så snygg i verkligheten?"
"Tjejer...."
"Jag vet, haha, men vi ses"
Jag kunde se henne framför mig sitta frmaför sin BlackBerry och svara på mina sms.
"Längtar"
"Jag med"
Jag satte mig i limon och körde hem igen...
Tycker ni det blir bar att skriva från Justins perspektiv såhär? Eller ska jag hålla mig till att bara skriva Gemmas?
Justins perspektiv:
På morgonen vaknade jag av att min väckarklocka ringde, men som typiskt var kunde jag inte nå snooze-knappen och jag orkade verkligen inte flytta på mig. Istället kom mamma in och ruskade i liv i mig. Inget uppskattat.
-Vakna nu, du har en intervju om en och en halv timme.
-Var inte det i morgon?
-Idag och imorgon, Justin. Seså upp med dig.
Jag orkade verkligen inte men jag visste att den här intervjun var viktig, både för ig själv och för mina trogna fans. Utan dem var jag ingenting. Jag sprang ner för att äta frukost, orkade inte byta om först. Jag åt lite ägg med bacon och sen tog jag en dusch. Jag hällde kallt vatten över mig för att vakna till ordentligt. Vems ide var det att ha en intervju klockan halv elva egentligen? Jag satte på mig en lila T-shirt, svart munkjacka och ett par vita byxor till. Jag fixade håret och sprang sedan ner, pussade mamma på kinden och hoppade in i limousinen.
Vi körde i en kvart innan vi kom fram, jag såg genom fönstret att ett stort gäng tjejer hade samlats utanför ingången. Jag steg ut och de började skrika mitt namn. Jag log, för fastän det var jobbigt med alla fans så älskade jag det. Jag gick fram till tjejerna på ena sidan och de fotade några bilder. Sen skrev jag ett dussin autografer. Borta Vid ingången stod en tjej med nedböjt huvud, jag gick fram till henne:
-Gemma?
-Va?
Hon lyfte huvudet och jag såg att det inte var Gemma. Jag måste få bort henne från mitt huvud, men jag tänkte bara på henne efter gårdagen.
-Inget
Jag gick in och reportern började genast ställa frågor som jag svarade så ärligt som jag kunde på. Sen kom frågan jag hatade, speciellt efter igår.
-Är du ihop med någon? Eller är du helt enkelt på gång med någon?
Jag ville säga att jag har träffat Gemma, men jag visste inte hur det var mellan oss och förresten så kunde jag ändå inte säga det. Jag hoppades att hon inte skulle käna sig dissad eller ledsen. Jag kunde bara inte säga det. Jag hoppades att hon skulle förstå.
-Nej, jag klarar mig som jag är. Jag behöver ingen tjej som så.
Reportern fortsatte ställa närgångan frågor tills en halvtimme gått. Då var den intervjun slut. Äntligen.
Intervjun fick mig återigen att tänka på Gemma. När våra läppar möttes. Jag blev så glad när hon kysste mig där i bilen. Det var helt perfekt. Undrar om hennes bror såg oss. Jag betsämde mig för att messa henne.
"Godmorgon gorgeus! Glöm inte att jag hämtar deig klockan 3."
Svaret kom en minut senare.
"Jag hade varit mer gorgeus om jag fick min skönhetssömn :)"
"Förlåt"
"Det är lugnt, hade inte hunnit göra mig klar annars"
"Tar det verkligen fyre timmar?"
"Tror du verkligen att jag är så snygg i verkligheten?"
"Tjejer...."
"Jag vet, haha, men vi ses"
Jag kunde se henne framför mig sitta frmaför sin BlackBerry och svara på mina sms.
"Längtar"
"Jag med"
Jag satte mig i limon och körde hem igen...
Tycker ni det blir bar att skriva från Justins perspektiv såhär? Eller ska jag hålla mig till att bara skriva Gemmas?
Drömmen om dig del 7
I bilen blev det återigen tyst förutom när jag skulle berätta var han skulle köra. När vi väl var framme sa jag hej då och öppnade bildörren.
-När ska vi ses igen? Jag är ledig imorgon...
-Visst, men jag har lust att sova hela förmiddagen, så vid 3,4?
-3, jag hämtar dig
-Ok då säger vi det.
Jag vände mig om men han tog tag i min arm och lutade sig över mitt säte och kysste mig försiktigt...
Jag visste inte vad jag skulle göra, under de där två kanske tre sekunderna var det enda jag tänkte på Justin Bieber kysser mig. Sen var kyssen slut ochhan såg lite ledsen ut, men han försökte dölja det. Jag hade inte kysst honom tillbaka. Jag bet mig i läppen och log, sen tog jag lutade jag mig fram och kysste honom igen. Jag såg att han log ögonblicket innan våra läppar återigen möttes. Kyssen blev inte den heller lång efetrsom någon öppnade min ytterdörr. Jag slutade kvickt och sa högt och tydligt:
-Vi ses, tack för ikväll!
Justin började skratta.
Sen viskade jag till honom:
-Ses imorgon.
-Ses sweetheart
Jag gick mot dörren och han körde snabbt därifrån.
-Du vet att inte alla vill se dig kyssa någon random kille.
-Shut up Nate. Jag började gå. Och inte ett ord till mamma, eller pappa för den delen.
-Om du låter bli att kyssas framför fönstret.
-Haha, jätteroligt, sa jag och himlade leende med ögonen.
Jag gick upp till mitt rum och satte på datorn. Öppnade direkt spotify och började lyssna på Justins album på högsta volym. Sen klickade jag fram Google och letade fram bilder på Justin. På flera av dem hade galna fans skrivit saker som "Justin, I love you". Som om han någonsin skulle läsa det. Jag tryckte sen på en länk till en skvallersida som var helt tillägnad Justin. Hade folk verkligen inget annat att göra än att spionera på honom. Var han verkligen så viktig för dem? Jag skulle nog inte säga något för jag höll också på att bli besatt av honom.
Jag skrev i min twitter:
"Perfect day today, perfect day tomorrow"
Justins tweet från tio minuter sen löd:
"You made my day :)"
Jag log med mitt antagligen fånigaste face. Hade någon sett mig så hade de aldrig glömt det. Men just nu var allt jag brydde mig om Justin. Justin och hans läppar. Justins läppar och mina läppar. I en kyss. Jag kunde bara inte fatta det. Jag ville berätta för hela världen men vem skulle tro mig? Dessutom så skulle Justin döda mig. Eller hata mig, vilket var nästan samma sak för mig nu.
Jag gick och la mig, jag struntade i att tvätta bort mitt smink, jag glömde borsta tänderna eller bortsta mitt nu ganska rufsiga hår. Allt jag gjorde var att ligga där och stirra upp på mitt blåa tak och tänka på Justin. Och sen somnade jag.
Jag vaknade mitt på natten av att jag slogg i mitt huvud i något. Väggen. Jag sprang tyst ner på undervåningen för att hämta lite is till min snart enorma bula. Sen gick jag upp igen och kollade igenom min skolväska inför imorgon, tvätatde bort mitt smink som runnit ut och borstaade håret. Sen gick jag och lade mig igen. Imorgon skulle jag se Justin igen...
Hur är den?? Kommer en ny snart
Förresten, ni är lite snåla med kommentarer.
-När ska vi ses igen? Jag är ledig imorgon...
-Visst, men jag har lust att sova hela förmiddagen, så vid 3,4?
-3, jag hämtar dig
-Ok då säger vi det.
Jag vände mig om men han tog tag i min arm och lutade sig över mitt säte och kysste mig försiktigt...
Jag visste inte vad jag skulle göra, under de där två kanske tre sekunderna var det enda jag tänkte på Justin Bieber kysser mig. Sen var kyssen slut ochhan såg lite ledsen ut, men han försökte dölja det. Jag hade inte kysst honom tillbaka. Jag bet mig i läppen och log, sen tog jag lutade jag mig fram och kysste honom igen. Jag såg att han log ögonblicket innan våra läppar återigen möttes. Kyssen blev inte den heller lång efetrsom någon öppnade min ytterdörr. Jag slutade kvickt och sa högt och tydligt:
-Vi ses, tack för ikväll!
Justin började skratta.
Sen viskade jag till honom:
-Ses imorgon.
-Ses sweetheart
Jag gick mot dörren och han körde snabbt därifrån.
-Du vet att inte alla vill se dig kyssa någon random kille.
-Shut up Nate. Jag började gå. Och inte ett ord till mamma, eller pappa för den delen.
-Om du låter bli att kyssas framför fönstret.
-Haha, jätteroligt, sa jag och himlade leende med ögonen.
Jag gick upp till mitt rum och satte på datorn. Öppnade direkt spotify och började lyssna på Justins album på högsta volym. Sen klickade jag fram Google och letade fram bilder på Justin. På flera av dem hade galna fans skrivit saker som "Justin, I love you". Som om han någonsin skulle läsa det. Jag tryckte sen på en länk till en skvallersida som var helt tillägnad Justin. Hade folk verkligen inget annat att göra än att spionera på honom. Var han verkligen så viktig för dem? Jag skulle nog inte säga något för jag höll också på att bli besatt av honom.
Jag skrev i min twitter:
"Perfect day today, perfect day tomorrow"
Justins tweet från tio minuter sen löd:
"You made my day :)"
Jag log med mitt antagligen fånigaste face. Hade någon sett mig så hade de aldrig glömt det. Men just nu var allt jag brydde mig om Justin. Justin och hans läppar. Justins läppar och mina läppar. I en kyss. Jag kunde bara inte fatta det. Jag ville berätta för hela världen men vem skulle tro mig? Dessutom så skulle Justin döda mig. Eller hata mig, vilket var nästan samma sak för mig nu.
Jag gick och la mig, jag struntade i att tvätta bort mitt smink, jag glömde borsta tänderna eller bortsta mitt nu ganska rufsiga hår. Allt jag gjorde var att ligga där och stirra upp på mitt blåa tak och tänka på Justin. Och sen somnade jag.
Jag vaknade mitt på natten av att jag slogg i mitt huvud i något. Väggen. Jag sprang tyst ner på undervåningen för att hämta lite is till min snart enorma bula. Sen gick jag upp igen och kollade igenom min skolväska inför imorgon, tvätatde bort mitt smink som runnit ut och borstaade håret. Sen gick jag och lade mig igen. Imorgon skulle jag se Justin igen...
Hur är den?? Kommer en ny snart
Förresten, ni är lite snåla med kommentarer.
Drömmen om dig del 6
-Är du ok?
-Jag dör! Du kunde väl messa eller nåt? Jag börjar skratta. Det var verkligen inte värt det att springa ihjäl mig sådär.
-Hahaha, men det tycker jag. Du ser urgullig ut just nu.
-Eh...tack?
Han tar tag i min arm och tar den under sin och vi börjar gå mot hans svarta range rover....
-Jag måste erkänna, du springer sjukt snabbt.
-Jag vet, helt i onödan för den delen också.
Han började skratta
Han öppnade bildörren och jag satte mig i passagerarsätet innan han satte sig i förarsätet.
-Är du ens tillräckligt gammal för att köra bil?
-Jag är 16, inte 10 haha
-Haha, jag vet men i London måste man vara 18.
-Barnungar!
Jag tittade lite småsurt på honom men han genomskådade mig.
-Då blir jag den som kör...snygg bil förresten. Eller hur?
-Nja, sett snyggare
-Klart du har, sa han sarkastiskt
-Nej, men ärligt. Min bror kör en Porche.
-Hur gammal är han då. 40?
-Tro mig ibland känns det så, hehe. Han är 18.
Han satte igång bilen och vi började köra. Det blev en lite pinsam tystnad så han satte på lite radio och är det inte typiskt att en av hans låtar ska börja spela just då?
-Jag kan den här låten, sa han och började sjunga med. Han sjöng lika bra i verkligheten som på radio.
-Nej, det säger du inte? Haha. Bra låt förresten.
-Tack jag vet. Sa han flirtigt
Han körde in på parkeringplatserna och parkerade smidigt med sin stora, och tyvärr lite klumpiga bil. Jag såg hur han bet sig i tungan när han gjorde det. Han såg riktigt söt ut. Han såg hur jag stirrade och stirrade tillbaka. Jag började skratta nervöst. Vi gick ut ur bilen och han tog tag i min hand och började småspringa mot glassbaren. Vi köpte varsin frozen yoghurt. Han i hallon jag i jordgubbssmak. Vi satte och i ett bås som var lite avskilt. Det fanns ändå bara två personer som var där. Helt från ingenstans började de kyssas, så stämningen var en aning pinsam. Och helt plötsligt började Justin skratta från ingenstans. Jag tittade frågande men han fortsatte bara skratta.
-Vad?
-Alla stirrar på dig. Och butiksägaren pekar på dig.
Mycket riktigt och butiksbiträdet kom plötsligt fram till mig.
-Kan jag få din autograf?
-Min autograf? Du menar inte honom eller? Sa jag och pekade på Justin.
-Nej, din..du är väl Gemma Dawn Richards?
-Ja, hur visste du?
-Jag är ett stort fan, följt dig sedan du vann ditt första mästerskap.
-Jaha, jag tog hans anteckningsblock skrev mitt namn och ritade till någon krussidull för att det skulle se finare ut. Sen log jag mot honom och han vände sig om och gick.
Det blev tyst och jag käkade upp min Frozen yoghurt och bad Justin att ta med sig sin ut.
Väl ute:
-Vad var det där om? Justin var chockad, men road.
-De kände väl igen mig från Storbrittanien...
-Men de ville inte ens ha min autograf, de ville ha din!
-Så förvånad då! Jag började sjunga "Jag är kändare än Justin Bieber" om och om igen.
Han började skratta och slog till mig lätt på armen. Min mobil ringde plötsligt.
-Gemma? Var är du?
-På stan med en vän. Jag sa ju till dig.
-Klockan är halv tio.
-Ja...?
-Mamma börjar bli orolig.
-Jaja, jag är hemma snart.
Jag lade på
-Måste du hem?
-Nej, egentligen inte men mamma...jag himlade med ögonen.
-Jag kör dig.
I bilen blev det återigen tyst förutom när jag skulle berätta var han skulle köra. När vi väl var framme sa jag hej då och öppnade bildörren.
-När ska vi ses igen? Jag är ledig imorgon...
-Visst, men jag har lust att sova hela förmiddagen, så vid 3,4?
-3, jag hämtar dig
-Ok då säger vi det.
Jag vände mig om men han tog tag i min arm och lutade sig över mitt säte och kysste mig försiktigt...
Nu börjar det komma igång på allvar, men jag har fastnat lite, några tips?
-Jag dör! Du kunde väl messa eller nåt? Jag börjar skratta. Det var verkligen inte värt det att springa ihjäl mig sådär.
-Hahaha, men det tycker jag. Du ser urgullig ut just nu.
-Eh...tack?
Han tar tag i min arm och tar den under sin och vi börjar gå mot hans svarta range rover....
-Jag måste erkänna, du springer sjukt snabbt.
-Jag vet, helt i onödan för den delen också.
Han började skratta
Han öppnade bildörren och jag satte mig i passagerarsätet innan han satte sig i förarsätet.
-Är du ens tillräckligt gammal för att köra bil?
-Jag är 16, inte 10 haha
-Haha, jag vet men i London måste man vara 18.
-Barnungar!
Jag tittade lite småsurt på honom men han genomskådade mig.
-Då blir jag den som kör...snygg bil förresten. Eller hur?
-Nja, sett snyggare
-Klart du har, sa han sarkastiskt
-Nej, men ärligt. Min bror kör en Porche.
-Hur gammal är han då. 40?
-Tro mig ibland känns det så, hehe. Han är 18.
Han satte igång bilen och vi började köra. Det blev en lite pinsam tystnad så han satte på lite radio och är det inte typiskt att en av hans låtar ska börja spela just då?
-Jag kan den här låten, sa han och började sjunga med. Han sjöng lika bra i verkligheten som på radio.
-Nej, det säger du inte? Haha. Bra låt förresten.
-Tack jag vet. Sa han flirtigt
Han körde in på parkeringplatserna och parkerade smidigt med sin stora, och tyvärr lite klumpiga bil. Jag såg hur han bet sig i tungan när han gjorde det. Han såg riktigt söt ut. Han såg hur jag stirrade och stirrade tillbaka. Jag började skratta nervöst. Vi gick ut ur bilen och han tog tag i min hand och började småspringa mot glassbaren. Vi köpte varsin frozen yoghurt. Han i hallon jag i jordgubbssmak. Vi satte och i ett bås som var lite avskilt. Det fanns ändå bara två personer som var där. Helt från ingenstans började de kyssas, så stämningen var en aning pinsam. Och helt plötsligt började Justin skratta från ingenstans. Jag tittade frågande men han fortsatte bara skratta.
-Vad?
-Alla stirrar på dig. Och butiksägaren pekar på dig.
Mycket riktigt och butiksbiträdet kom plötsligt fram till mig.
-Kan jag få din autograf?
-Min autograf? Du menar inte honom eller? Sa jag och pekade på Justin.
-Nej, din..du är väl Gemma Dawn Richards?
-Ja, hur visste du?
-Jag är ett stort fan, följt dig sedan du vann ditt första mästerskap.
-Jaha, jag tog hans anteckningsblock skrev mitt namn och ritade till någon krussidull för att det skulle se finare ut. Sen log jag mot honom och han vände sig om och gick.
Det blev tyst och jag käkade upp min Frozen yoghurt och bad Justin att ta med sig sin ut.
Väl ute:
-Vad var det där om? Justin var chockad, men road.
-De kände väl igen mig från Storbrittanien...
-Men de ville inte ens ha min autograf, de ville ha din!
-Så förvånad då! Jag började sjunga "Jag är kändare än Justin Bieber" om och om igen.
Han började skratta och slog till mig lätt på armen. Min mobil ringde plötsligt.
-Gemma? Var är du?
-På stan med en vän. Jag sa ju till dig.
-Klockan är halv tio.
-Ja...?
-Mamma börjar bli orolig.
-Jaja, jag är hemma snart.
Jag lade på
-Måste du hem?
-Nej, egentligen inte men mamma...jag himlade med ögonen.
-Jag kör dig.
I bilen blev det återigen tyst förutom när jag skulle berätta var han skulle köra. När vi väl var framme sa jag hej då och öppnade bildörren.
-När ska vi ses igen? Jag är ledig imorgon...
-Visst, men jag har lust att sova hela förmiddagen, så vid 3,4?
-3, jag hämtar dig
-Ok då säger vi det.
Jag vände mig om men han tog tag i min arm och lutade sig över mitt säte och kysste mig försiktigt...
Nu börjar det komma igång på allvar, men jag har fastnat lite, några tips?
Drömmen om dig del 5
Jag skrev själv ett tweet om dagen:
"Första passet idag, träffade någon som jag ska se imorgon"
Jag stängde av datorn och tog fram min spanskabok. Jag var halv från Chile så jag kunde redan läsa allt och hade förresten läst boken flera gånger, men nu had jag inget att göra. Men jag kunde inte koncentrera mig, jag tänkte bara på Justin...
Jag läste ut sidan och tog fram min mobil och tänkte om jag skulle messa eller inte, jag ville inte vara klängig men jag ville se honom, redan idag. Klockan var redan halv 8 men om jag inte träffade honom snart så skulle jag explodera. Så kändes det i alla fall. Jag bestämde mig för att fråga:
"Vet att det är sent, men skulle du vilja ses? Ikväll?"
Jag väntade i fem minuter och det kom inget svar. Han kanske var på en konsert eller så kanske han inte ville vara taskig och säga nej. Vi hade ju träffats idag, så det var lite konstigt. Men så plingade mobilen till:
"Du läser mina tankar, ska vi ses vid glasskiosken på stortorget om en halvtimme?"
Jag sken upp och började bli lite pirrig i magen. Visste inte vad jag skulle svara så jag skrev bara:
"Visst"
Jag tog på mig en ny fräsch T-shirt och mina slitna jeans. Jag kammade håret och satte på lite mascara och kajal. Jag tittade mig en sista gång i spegeln men sprang snabbt till byrålådan och tog fram en hårsnodd för att sätta upp håret i en hästsvans. Sådärja!
Jag sa till Nate att jag skulle ut och se en kompis, eftersom mamma var och handlade och sen tog jag min munktröja och gula converse innan jag stack till busshållplatsen.
Bussen hade gått 2 minuter sen och nästa skulle komma om en kvart så jag började gå mot nästa hållplats. Efter ca 5 minuter ser jag bussen bakom mig och jag springer för livet för att hinna till nästa hållplats kanske 200 meter bort. Bussen stannar och väntar, men precis när jag ska på hör jag en bekant gapflabb. Justins.
-Du kan alltid köra med mig.
Jag är hur andfådd som helst och börjar bli lite generad. Jag säger till chaffissen att jag inte ska på och bussen åker iväg. Justin börjar gå mot mig, fortfarande skrattandes. Jag sträcker på mig och börjar skratta jag också, men jag säckar ihop igen. Jag kan inte andas.
-Är du ok?
-Jag dör! Du kunde väl messa eller nåt? Jag börjar skratta. Det var verkligen inte värt det att springa ihjäl mig sådär.
-Hahaha, men det tycker jag. Du ser urgullig ut just nu.
-Eh...tack?
Han tar tag i min arm och tar den under sin och vi börjar gå mot hans svarta range rover....
Glöm inte att kommentera! :)
"Första passet idag, träffade någon som jag ska se imorgon"
Jag stängde av datorn och tog fram min spanskabok. Jag var halv från Chile så jag kunde redan läsa allt och hade förresten läst boken flera gånger, men nu had jag inget att göra. Men jag kunde inte koncentrera mig, jag tänkte bara på Justin...
Jag läste ut sidan och tog fram min mobil och tänkte om jag skulle messa eller inte, jag ville inte vara klängig men jag ville se honom, redan idag. Klockan var redan halv 8 men om jag inte träffade honom snart så skulle jag explodera. Så kändes det i alla fall. Jag bestämde mig för att fråga:
"Vet att det är sent, men skulle du vilja ses? Ikväll?"
Jag väntade i fem minuter och det kom inget svar. Han kanske var på en konsert eller så kanske han inte ville vara taskig och säga nej. Vi hade ju träffats idag, så det var lite konstigt. Men så plingade mobilen till:
"Du läser mina tankar, ska vi ses vid glasskiosken på stortorget om en halvtimme?"
Jag sken upp och började bli lite pirrig i magen. Visste inte vad jag skulle svara så jag skrev bara:
"Visst"
Jag tog på mig en ny fräsch T-shirt och mina slitna jeans. Jag kammade håret och satte på lite mascara och kajal. Jag tittade mig en sista gång i spegeln men sprang snabbt till byrålådan och tog fram en hårsnodd för att sätta upp håret i en hästsvans. Sådärja!
Jag sa till Nate att jag skulle ut och se en kompis, eftersom mamma var och handlade och sen tog jag min munktröja och gula converse innan jag stack till busshållplatsen.
Bussen hade gått 2 minuter sen och nästa skulle komma om en kvart så jag började gå mot nästa hållplats. Efter ca 5 minuter ser jag bussen bakom mig och jag springer för livet för att hinna till nästa hållplats kanske 200 meter bort. Bussen stannar och väntar, men precis när jag ska på hör jag en bekant gapflabb. Justins.
-Du kan alltid köra med mig.
Jag är hur andfådd som helst och börjar bli lite generad. Jag säger till chaffissen att jag inte ska på och bussen åker iväg. Justin börjar gå mot mig, fortfarande skrattandes. Jag sträcker på mig och börjar skratta jag också, men jag säckar ihop igen. Jag kan inte andas.
-Är du ok?
-Jag dör! Du kunde väl messa eller nåt? Jag börjar skratta. Det var verkligen inte värt det att springa ihjäl mig sådär.
-Hahaha, men det tycker jag. Du ser urgullig ut just nu.
-Eh...tack?
Han tar tag i min arm och tar den under sin och vi börjar gå mot hans svarta range rover....
Glöm inte att kommentera! :)
JB-lovers där ute
Jag har ju som sagt precis börjat med bloggen men har ändå fått många läsare, och så har ju alla samma intresse...eller typ i alla fall. Jo, Justin Bieber.
Så om ni vill chatta med mig om något eller bara skicka ett mejl om något som t.ex. tips till bloggen så adda eller mejla:
[email protected]
(annars så kan ni ju alltid kommentera ^^)
Ha det så bra och fortsätt följa bloggen för fortsättningen på "Drömmen om dig".
Kram
Sina
Så om ni vill chatta med mig om något eller bara skicka ett mejl om något som t.ex. tips till bloggen så adda eller mejla:
[email protected]
(annars så kan ni ju alltid kommentera ^^)
Ha det så bra och fortsätt följa bloggen för fortsättningen på "Drömmen om dig".
Kram
Sina
Drömmen om dig del 4
Jag tog tag i hans lena hand och skrev ner mitt nummer. När jag tittade upp på honom såg jag att han lyste med hela ansiktet.
-Hej då, då! sa jag och började gå
-Va? Får jag inte ens en kram?
Jag log och gav honom en lätt kram. Sen gick jag.
Efter att jag hade duschat så jag att jag hade fått ett sms...
"Hej Gemma sweetie! Det är Justin, tänkte att du ville spara mitt nummer."
Jag var snabb med att svara:
"Klart. Hur mår du?"
Svaret kom nästan direkt:
"Förutom att min mage är rödare än en tomat så är jag väl ok."
"Haha, sätt på något kallt, det brukar hjälpa"
"Ok, tack för tipset"
Jag satt nu på bussen och tittade ut genom fönstret. Det var mulet och det hade börjat skymma. Jag satte på min ipod, jag satte på Lady Gaga, men ändrade mig snabbt och bytade snabbt till Maroon 5. Gaga gjorde mig deppig och det ville jag absolut inte känna mig. Jag ville vara glad! Och det var jag. Jag satt där i bussen och log för mig själv tills jag hoppade av. Jag gick in genom ytterdörren hem och hälsade på mamma. Pappa jobbade som kirurg och var ofta borta flera dygn i rad. Min brorsa Nate var också hemma och han kom fram och rufsade till mitt hår.
-Tack för att du sabbade en halvtimmas slit framför spegeln.
-Det var så lite så...du vet att jag gör allt för dig, sa han och skrattade.
Jag stämde in i skrattet och mitt i började min mobil vibrera.
-Jag ska nog skriva tillbaks...
Jag gick upp och ställde ifrån min simväska innan jag läste sms:et.
Det var från Justin:
"Jag har tänkt på dig och undrar om du vill ses imorgon?"
Jag läste sms:et flera gånger om innan jag bestämde mig för skriva tillbaka.
"Ok, men var och när?"
"Sms:ar dig senare"
Jag satte mig framför datorn och letade upp Justins twitter. Jag hade aldrig förut känt att jag ville läsa den men nu ville jag veta mer om honom. Han hade skrivit två tweets för en timma sen.
"Var och simmade med polaren idag"
och
"Tänk vad kul man kan ha om man skippar bilen"
Jag tänkte direkt att han menade vår bussresa, men jag var inte säker.
Jag skrev själv ett tweet om dagen:
"Första passet idag, träffade någon som jag ska se imorgon"
Jag stängde av datorn och tog fram min spanskabok. Jag var halv från Chile så jag kunde redan läsa allt och hade förresten läst boken flera gånger, men nu had jag inget att göra. Men jag kunde inte koncentrera mig, jag tänkte bara på Justin...
Berätta hemskt gärna vad ni tycker!
-Hej då, då! sa jag och började gå
-Va? Får jag inte ens en kram?
Jag log och gav honom en lätt kram. Sen gick jag.
Efter att jag hade duschat så jag att jag hade fått ett sms...
"Hej Gemma sweetie! Det är Justin, tänkte att du ville spara mitt nummer."
Jag var snabb med att svara:
"Klart. Hur mår du?"
Svaret kom nästan direkt:
"Förutom att min mage är rödare än en tomat så är jag väl ok."
"Haha, sätt på något kallt, det brukar hjälpa"
"Ok, tack för tipset"
Jag satt nu på bussen och tittade ut genom fönstret. Det var mulet och det hade börjat skymma. Jag satte på min ipod, jag satte på Lady Gaga, men ändrade mig snabbt och bytade snabbt till Maroon 5. Gaga gjorde mig deppig och det ville jag absolut inte känna mig. Jag ville vara glad! Och det var jag. Jag satt där i bussen och log för mig själv tills jag hoppade av. Jag gick in genom ytterdörren hem och hälsade på mamma. Pappa jobbade som kirurg och var ofta borta flera dygn i rad. Min brorsa Nate var också hemma och han kom fram och rufsade till mitt hår.
-Tack för att du sabbade en halvtimmas slit framför spegeln.
-Det var så lite så...du vet att jag gör allt för dig, sa han och skrattade.
Jag stämde in i skrattet och mitt i började min mobil vibrera.
-Jag ska nog skriva tillbaks...
Jag gick upp och ställde ifrån min simväska innan jag läste sms:et.
Det var från Justin:
"Jag har tänkt på dig och undrar om du vill ses imorgon?"
Jag läste sms:et flera gånger om innan jag bestämde mig för skriva tillbaka.
"Ok, men var och när?"
"Sms:ar dig senare"
Jag satte mig framför datorn och letade upp Justins twitter. Jag hade aldrig förut känt att jag ville läsa den men nu ville jag veta mer om honom. Han hade skrivit två tweets för en timma sen.
"Var och simmade med polaren idag"
och
"Tänk vad kul man kan ha om man skippar bilen"
Jag tänkte direkt att han menade vår bussresa, men jag var inte säker.
Jag skrev själv ett tweet om dagen:
"Första passet idag, träffade någon som jag ska se imorgon"
Jag stängde av datorn och tog fram min spanskabok. Jag var halv från Chile så jag kunde redan läsa allt och hade förresten läst boken flera gånger, men nu had jag inget att göra. Men jag kunde inte koncentrera mig, jag tänkte bara på Justin...
Berätta hemskt gärna vad ni tycker!
Drömmen om dig del 3
Efter insimmet gick jag till simhoppsdelen av simhallen...jag såg att några killar höll på att larva sig där och skulle just gå fram och säga till dem när jag hörde mitt namn.
-GEMMA!!!
Jag vände mig och men jag såg ingen så jag fortsatte gå.
-Gemma, här uppe på "femman".
Det var Justin och han började springa av trampolinen för att säga något, men då snubblade han och föll...
Jag började skrika åt honom att vända sig så att han inte skulle hamna på magen men förgäves. Det blev världens magplask och han kom inte upp ur vattnet på ett tag, jag började bli orolig. Men så kom det äntligen lite luftbubblor och sen kom hans huvud upp ur vattnet. Han stönade något om att hans mage hade spruckit men sen började han bara skratta. Jag hoppade i vattnet och simmade till honom.
-Hur är det?
-Det gör...
-Ont som in i helvete, jag vet, men annars.
-Jag vet inte....hehehe, tänker med magen just nu.
-Du vet väl att första regeln på simhallar är att man inte ska springa, speciellt inte från en höjd?
-Och vet du att min första regel är att alltid fråga en snygg tjej om hennes nummer? sa han flirtigt
- Nej det visste jag inte, sa jag och fnissade
Vi gick upp ur vattnet och jag gav honom min handduk.
-Men får jag det?
-Får du vad?
-Ditt nummer?
-Oj, jaha. Visst
Han började titta omkring sig.
-Fast inte nu, min mobil är i skåpet.
-Haha, jag måste börja simhoppa nu men hoppas att det inte gör så ont i magen längre
-Ja, hoppas :)
Jag gick upp på sjuan och gjorde en enkel sträckt volt ner i vattnet. När jag kom upp till ytan hör jag applåder. Jag ser att det är Justin som sitter vid kanten, och jag rodnar.
Efter ytterligare en halvtimma med applåder tycker jag att jag är nöjd med dagen som den är och börjar gå mot Justin för att säga hej då.
-Du var ju sjukt duktig! Kan man kanske få lite privatlektioner?
-Menar du verkligen det? Jag vet inte.
Vi börjar gå mot omklädningsrummet och hittar en bläckpenna på marken.
-Nu kan du äntligen ge mig ditt nummer!
-Vad ska jag skriva på, sa jag lite blygt
-Hmm...vi kör på handen och hoppas att det inte går bort, annars vet jag ju var du håller till, sa han och blinkade med sitt ena öga.
Jag tog tag i hans lena hand och skrev ner mitt nummer. När jag tittade upp på honom såg jag att han lyste med hela ansiktet.
-Hej då, då! sa jag och började gå
-Va? Får jag inte ens en kram?
Jag log och gav honom en lätt kram. Sen gick jag.
Efter att jag hade duschat så jag att jag hade fått ett sms...
Vad tycker ni om novellen så länge?
-GEMMA!!!
Jag vände mig och men jag såg ingen så jag fortsatte gå.
-Gemma, här uppe på "femman".
Det var Justin och han började springa av trampolinen för att säga något, men då snubblade han och föll...
Jag började skrika åt honom att vända sig så att han inte skulle hamna på magen men förgäves. Det blev världens magplask och han kom inte upp ur vattnet på ett tag, jag började bli orolig. Men så kom det äntligen lite luftbubblor och sen kom hans huvud upp ur vattnet. Han stönade något om att hans mage hade spruckit men sen började han bara skratta. Jag hoppade i vattnet och simmade till honom.
-Hur är det?
-Det gör...
-Ont som in i helvete, jag vet, men annars.
-Jag vet inte....hehehe, tänker med magen just nu.
-Du vet väl att första regeln på simhallar är att man inte ska springa, speciellt inte från en höjd?
-Och vet du att min första regel är att alltid fråga en snygg tjej om hennes nummer? sa han flirtigt
- Nej det visste jag inte, sa jag och fnissade
Vi gick upp ur vattnet och jag gav honom min handduk.
-Men får jag det?
-Får du vad?
-Ditt nummer?
-Oj, jaha. Visst
Han började titta omkring sig.
-Fast inte nu, min mobil är i skåpet.
-Haha, jag måste börja simhoppa nu men hoppas att det inte gör så ont i magen längre
-Ja, hoppas :)
Jag gick upp på sjuan och gjorde en enkel sträckt volt ner i vattnet. När jag kom upp till ytan hör jag applåder. Jag ser att det är Justin som sitter vid kanten, och jag rodnar.
Efter ytterligare en halvtimma med applåder tycker jag att jag är nöjd med dagen som den är och börjar gå mot Justin för att säga hej då.
-Du var ju sjukt duktig! Kan man kanske få lite privatlektioner?
-Menar du verkligen det? Jag vet inte.
Vi börjar gå mot omklädningsrummet och hittar en bläckpenna på marken.
-Nu kan du äntligen ge mig ditt nummer!
-Vad ska jag skriva på, sa jag lite blygt
-Hmm...vi kör på handen och hoppas att det inte går bort, annars vet jag ju var du håller till, sa han och blinkade med sitt ena öga.
Jag tog tag i hans lena hand och skrev ner mitt nummer. När jag tittade upp på honom såg jag att han lyste med hela ansiktet.
-Hej då, då! sa jag och började gå
-Va? Får jag inte ens en kram?
Jag log och gav honom en lätt kram. Sen gick jag.
Efter att jag hade duschat så jag att jag hade fått ett sms...
Vad tycker ni om novellen så länge?
Drömmen om dig del 2
Han böjde sig ner för att knyta sin sko och när jag satte sig upp igen så trillade hans luva av.
-Är inte du...
-Jo, det är jag.
-Jag menar, är inte du, Jus...
-Shh, inte så högt! Men jo, det är jag. Hahaha. Trodde du skulle märka tidigare.
-Vill du ha en autograf..eller??
-Nej, jag är inget riktigt fan. Inget illa menat.
-Men du vet vem jag är?
-Ja, efter att du sjungit Baby, baby babay ooh...på radion ett dusssin gånger så fastnar ditt namn
Han började skratta och jag fnissade lätt. Resten av resan skämtade vi lite med varandra och det kändes som att han flirtade med mig, men jag var inte säker. Vi hade så kul att jag missade busshållplatsen där vi skulle hoppa av och han och jag började hysteriskt trycka på stoppknapparna för att åtminstone hoppa av på hållplatsen därpå.
Jag kollade på klockan och såg att det var sent. Han såg hur jag snörpte på munnen.
-Du är inte jättesen va?
-Nja, nej...eller jo, typ. Och det är ditt fel. Sa jag surt.
-Förlåt det var verkligen inte meningen. Men det var ju lite ditt fel också.
-Jag vet, jag skojade bara.
-Jaha, haha.
Vi gick till simhallen och fortsatte prata under tiden, och började märka hur jag faktiskt gillade honom. Han var snäll och urgullig. Men det hade jag aldrig sagt till honom. Fast han märkte nog att jag stirrade lite då och då.
-Du tycker jag är söt eller?`Eller ful?
-Söt, sa jag lite blygt och började skratta. Han skrattade också.
Vi kom fram till simhallen och jag sa ett snabbt hej då och sprang ner för att byta om, och hinna simma i alla fall lite av den tiden som var kvar. Jag hörde att han ropade något efter mig men jag var redan sen så jag orkade inte vända mig om.
I omklädningrummet som förresten var tomt började jag tänka på hans fina ansikte och söta skratt. Jag letade fram mobilen i min väska och satte på radion. Jag zappade mellan radiokanalerna och hittade till sist en som spelade Justins låt, Love me.
Love me, love me
say that you love me
....
Jag kom på mig själv med att sjunga med och stängde snabbt av. Jag gillade ju faktiskt inte hans musik. Inte egentligen.
Jag låste mitt skåp och sprang till bassängen och började simma in. Tränaren hade redan tidigare sagt att det inte fanns någon som var lika bra som jag så att det inte skulle finnas någon coach till mig heller men att jag skulle få tillgång till alla trampoliner och bassänger som jag ville ha.
Efter insimmet gick jag till simhoppsdelen av simhallen...jag såg att några killar höll på att larva sig där och skulle just gå fram och säga till dem när jag hörde mitt namn.
-GEMMA!!!
Jag vände mig och men jag såg ingen så jag fortsatte gå.
-Gemma, här uppe på "femman".
Det var Justin och han började springa av trampolinen för att säga något, men då snubblade han och föll...
Hur är det än så länge??
-Är inte du...
-Jo, det är jag.
-Jag menar, är inte du, Jus...
-Shh, inte så högt! Men jo, det är jag. Hahaha. Trodde du skulle märka tidigare.
-Vill du ha en autograf..eller??
-Nej, jag är inget riktigt fan. Inget illa menat.
-Men du vet vem jag är?
-Ja, efter att du sjungit Baby, baby babay ooh...på radion ett dusssin gånger så fastnar ditt namn
Han började skratta och jag fnissade lätt. Resten av resan skämtade vi lite med varandra och det kändes som att han flirtade med mig, men jag var inte säker. Vi hade så kul att jag missade busshållplatsen där vi skulle hoppa av och han och jag började hysteriskt trycka på stoppknapparna för att åtminstone hoppa av på hållplatsen därpå.
Jag kollade på klockan och såg att det var sent. Han såg hur jag snörpte på munnen.
-Du är inte jättesen va?
-Nja, nej...eller jo, typ. Och det är ditt fel. Sa jag surt.
-Förlåt det var verkligen inte meningen. Men det var ju lite ditt fel också.
-Jag vet, jag skojade bara.
-Jaha, haha.
Vi gick till simhallen och fortsatte prata under tiden, och började märka hur jag faktiskt gillade honom. Han var snäll och urgullig. Men det hade jag aldrig sagt till honom. Fast han märkte nog att jag stirrade lite då och då.
-Du tycker jag är söt eller?`Eller ful?
-Söt, sa jag lite blygt och började skratta. Han skrattade också.
Vi kom fram till simhallen och jag sa ett snabbt hej då och sprang ner för att byta om, och hinna simma i alla fall lite av den tiden som var kvar. Jag hörde att han ropade något efter mig men jag var redan sen så jag orkade inte vända mig om.
I omklädningrummet som förresten var tomt började jag tänka på hans fina ansikte och söta skratt. Jag letade fram mobilen i min väska och satte på radion. Jag zappade mellan radiokanalerna och hittade till sist en som spelade Justins låt, Love me.
Love me, love me
say that you love me
....
Jag kom på mig själv med att sjunga med och stängde snabbt av. Jag gillade ju faktiskt inte hans musik. Inte egentligen.
Jag låste mitt skåp och sprang till bassängen och började simma in. Tränaren hade redan tidigare sagt att det inte fanns någon som var lika bra som jag så att det inte skulle finnas någon coach till mig heller men att jag skulle få tillgång till alla trampoliner och bassänger som jag ville ha.
Efter insimmet gick jag till simhoppsdelen av simhallen...jag såg att några killar höll på att larva sig där och skulle just gå fram och säga till dem när jag hörde mitt namn.
-GEMMA!!!
Jag vände mig och men jag såg ingen så jag fortsatte gå.
-Gemma, här uppe på "femman".
Det var Justin och han började springa av trampolinen för att säga något, men då snubblade han och föll...
Hur är det än så länge??
Drömmen om dig del 1
Jag ska börja skriva min första novell nu då. Den heter "Drömmen om dig2 och kommer handla om Gemma som är 16 år och bor i Atlanta, Usa. Allt kommer nog inte stämma men det får bli som det blir.
-Gemma!!!
-Ja, mamma jag är på väg! En sekund bara!
Jag var redan sen och hade missat första bussen men jag kom precis på att jag hade glömt min mobil. Jag var på väg till simhallen för mitt första pass, sedan jag hade flyttat till Usa. Innan bodde jag i London och var en av stadens bästa simhopperskor. Simhopp var mitt liv och jag kände mig mer hemma i vattnet än på land.
-Andra bussen har precis stannat utanför korsningen. Du får allt springa om du ska hinna med.
Jag sprang ner för trapporna och pussade mamma på kinden innan jag började springa för allt som mina ben orkade. Min kondition var inte den en gång varit men jag hann ändå hoppa på bussen...mycket tack vare den snälla busschaffören som väntat på mig.
-Tack, du räddade precis mitt liv!
Jag gick in, men glömde att betala för min biljett.
-Du....
-Oj, förlåt, jag är bara lite andfådd.
Jag satte mig ner i första tomma säte och satte på min ipod på högsta volym. Låten som spelades var någon ny låt av Ke$ha som jag inte riktigt kände igen.
Efter två stationer hoppade en kille med luva på. Jag la inte märke till honom föränn han satte sig bredvid mig. Han började genast prata.
-Hej. Han vände sig om mot mig och jag stirrade in i hans vackra ögon.
-Hej..är du säker på att du ska sitta här?
-Vad menar du? Ska jag flytta?
-Nej, jag bara undrar eftersom det finns fler lediga platser och de flesta brukar vilja sitta för sig själva.
-Inte jag, jag vill ha sällskap.
-Jaha, ok.
Det blev en lite pinsam tystnad...
-Var är du på väg då?
-Simhallen
-Simma?
-Simhoppa faktiskt. Första passet, sedan flytten från London.
-London? Du pratar ju amerikanska!
-Min pappa är amerikan, från Californien. Vart är du på väg då?
-Samma, ska träffa en kompis som jag inte har sett på evigheter.
Han böjde sig ner för att knyta sin sko och när jag satte sig upp igen så trillade hans luva av.
-Är inte du...
-Jo, det är jag.
-Jag menar, är inte du, Jus...
-Shh, inte så högt! Men jo, det är jag. Hahaha. Trodde du skulle märka tidigare.
Vad tycker ni?
-Gemma!!!
-Ja, mamma jag är på väg! En sekund bara!
Jag var redan sen och hade missat första bussen men jag kom precis på att jag hade glömt min mobil. Jag var på väg till simhallen för mitt första pass, sedan jag hade flyttat till Usa. Innan bodde jag i London och var en av stadens bästa simhopperskor. Simhopp var mitt liv och jag kände mig mer hemma i vattnet än på land.
-Andra bussen har precis stannat utanför korsningen. Du får allt springa om du ska hinna med.
Jag sprang ner för trapporna och pussade mamma på kinden innan jag började springa för allt som mina ben orkade. Min kondition var inte den en gång varit men jag hann ändå hoppa på bussen...mycket tack vare den snälla busschaffören som väntat på mig.
-Tack, du räddade precis mitt liv!
Jag gick in, men glömde att betala för min biljett.
-Du....
-Oj, förlåt, jag är bara lite andfådd.
Jag satte mig ner i första tomma säte och satte på min ipod på högsta volym. Låten som spelades var någon ny låt av Ke$ha som jag inte riktigt kände igen.
Efter två stationer hoppade en kille med luva på. Jag la inte märke till honom föränn han satte sig bredvid mig. Han började genast prata.
-Hej. Han vände sig om mot mig och jag stirrade in i hans vackra ögon.
-Hej..är du säker på att du ska sitta här?
-Vad menar du? Ska jag flytta?
-Nej, jag bara undrar eftersom det finns fler lediga platser och de flesta brukar vilja sitta för sig själva.
-Inte jag, jag vill ha sällskap.
-Jaha, ok.
Det blev en lite pinsam tystnad...
-Var är du på väg då?
-Simhallen
-Simma?
-Simhoppa faktiskt. Första passet, sedan flytten från London.
-London? Du pratar ju amerikanska!
-Min pappa är amerikan, från Californien. Vart är du på väg då?
-Samma, ska träffa en kompis som jag inte har sett på evigheter.
Han böjde sig ner för att knyta sin sko och när jag satte sig upp igen så trillade hans luva av.
-Är inte du...
-Jo, det är jag.
-Jag menar, är inte du, Jus...
-Shh, inte så högt! Men jo, det är jag. Hahaha. Trodde du skulle märka tidigare.
Vad tycker ni?
Nytt på gång
Jag har äntligen börjat med en novell blogg, som kommer handla om våra allas Justin Bieber.
Kommentera gärna inläggen som kommer komma i olika delar.
Låt mig veta vad ni tycker.
Kram
Kommentera gärna inläggen som kommer komma i olika delar.
Låt mig veta vad ni tycker.
Kram
