Ny novell eller inte
Rösta här eller i det förra inlägget om jag ska fortsätta på den gamla eller nya novellen.
Imorgon på förmiddagen skriver jag nästa inlägg. Antingen på en ny eller den gamla novellen
En rösta per person och IP-adress!
Tack
Imorgon på förmiddagen skriver jag nästa inlägg. Antingen på en ny eller den gamla novellen
En rösta per person och IP-adress!
Tack
Förlåt
Jag har en fråga.
Det går ganska segt med novellen...jag vet och det är därför att den inte blir så bra. Så ska jag börja skriva på en ny eller?
Ni bestämmer.
Det går ganska segt med novellen...jag vet och det är därför att den inte blir så bra. Så ska jag börja skriva på en ny eller?
Ni bestämmer.
Drömmen om dig del 52
Så fort jag hade lagt på så slog jag Justins nummer. Nu var jag säker på mitt beslut och oavsett vad mina föräldrar tyckte så skulle jag hålla fast vid det...
-Hallå?
-hej Justin!
-Gemma.
-Vi måste prata. Skulle du kunna komma hem till mig?
-Nu?
-Mmh. Alltså om du kan.
-Visst, jag är där om en kvart.
-Ses.
-Ses, och du...
-ja?
-Jag älskar dig.
-Naw, jag älskar dig med.
En kvart senare ringde det på dörren och jag öppnar dörren med ett ryck och kramar Justin hårt.
-Hej Gemma. Vad var det du ville prata om?
-Flytten.
-SÅ du vill flytta ihop med mig?
Jag nickade försiktigt och lutade mig mot honom för att kyssa honom men han skuttade up i luften och skrek av glädje.
-Yes! Visste att du skulle säga ja. Har du pratat med dina föräldrar?
-nej, men jag bryr mig inte om vad de säger. Jag älskar dig.
-Hahaha, jag älskar dig med.
Resten av kvällen titatde vi på Avatar och kysstes. Kyssarna övergick i hångel. Hångel som avbröts varje gång något spännade hände i filmen.
Justin åkte hem klockan halv ett och sa att han skulle ringa mig imrogn så att han och Pattie skulle kunna pratta med mina mamma och pappa och på så sätt övertala dem att gå med på min flytt. Hoppas, hoppas, hoppas att de skulel göra det.
Jag gick och lade mig klockan två och sedan vaknade jag tre eftersom min mobil ringde. Det var Justin:
-gemma...hans röst skakade.
-Justin? Vad händer? Var är du?
-Utanför studion. Där vi spelade in...
-Justin ska jag komma?
-Snälla...
-Jag kommer nu!
Jag satte på mig jeans och en jacka och sen sprang jag och hann precis med den sista nattbussen.
Jag hoppade på den och satte mig längst fram. När jag gick av vid studion såg jag att Justin lade på marken. Mina ben sprnag allt vad de orkade fram tilll honom och sen la jag hans huvud i mitt knä.
-Justin, älskling vad har hänt?
-De...de....försökte..råna mig.
-Va? Vem?
-Erik.
Jag blossade upp coh skulle ställt mig upp om jag inte kom på att Justins huvud lade i mitt knä. Istälelt drog jag fram min lur och ringde 911. Ambulansen kom tio minuter senare och ytterligare tio minuter senare var vi framme på sjukhuset.
Förlåt! Och det kommer inte bli bätter med uppdatering. Jag ska utomlands. men efter den 28 så lovar jag att skriva minst två inlägg per dag. Promise.
Förlåt mig!!
Drömmen om dig del 51
-Vill du? Vill du flytta ihop med mig?
-Alltså, ja, men..
-Du måste fråga ok.
Han kysste mig ömt igen och sen öppnade han dörren så att jag skulle kunna hoppa in i bilen.
Jag satte mig i bilen efter ett ögonblicks tvekan och tänkte över vad Justin nyss sagt. Han ville att jag skulle flytta ihop med honom. Det verkade helt perfekt men ju mer jag tänkte på det ju mindre tycktes det som en bra idé. Jag älskade honom visserligen jättemycket men det var kanske för tidigt. Förresten så skulle Justin ju åka på tour väldigt ofta, och var det då meningen att jag skulle bo själv? Mina föräldrar skulle nog ändå inte vilja att jag bor ensam med Justin, förutom det att de inte skulle ha råd med att bo där. Justin hade ju säkert köpt den dyraste lägenheten som fanns, eller i alla fall nästan. Jag ville berätta för honom vad jag tänkte men jag ville inte såra honom. Så det fick vänta i alla fall ett litet tag.
När vi kom fram till Justins hus, efter att vi hade parkerat och kommit in så frågade Pattie rakt ut:
-Ska ni flytta ihop då?
Jag blev stum, chockad, mållös. Visste hon? Jag menar hon borde veta att han skulle flytta men visste hon om att vi var ihop? Justin svarade istället för mig:
-Inget är säkert, men förhoppningsvis.
-Grattis då!
-Kom Gemma.
Justin tog mig till TV-rummet och jag satte mig snabbt på soffan.
-Vet din mamma om oss?
-Klart.
-Sa du något?
-Gemma, alla vet. Mamma också. Jag har inte sagt något men vi har ju inte precis smygit med våra kyssar. Det var förresten hennes idé om att jag skulle fråga dig.
Jag tittade förvånat på honom. Å ena sidan var jag glad å andra sidan inte. Hans mamma visste och accepterade mig, men det var inte Justins idé om att flytta ihop.
Efter ytterligare en timme hos Justin så körde han hem mig. Han hade sett att jag var tankspridd så han körde mig hem. Det var jag mycket tacksam över. Jag behövde lite tid för mig själv för att smälta detta. Justin såg lite ledsen ut eftersom att det var meningen att den här dagen skulle vara bara vi två, men så funkade det inte.
När jag kom hem var ingen hemma så jag tog en dusch och sen slängde jag mig i sängen med telefonen i handen och slog numret till Kahlen. Precis som jag trodde så var hela gänget hos henne. Det var som en liten tradition att alla samlades hos Kahlen en gång i veckan för att ha det mysigt och chill. Som jag saknade dem tiderna. Jag bad Kahlen sätta på högtalare och sedan berättade jag ALLT om Justin och mig.
Reaktionerna var blandade. Killarna ville att jag skulle flytta ihop med Justin och att det var dags för mig att presentera dem för varann. Tjejerna däremot tyckte att jag gjorde rätt i att tveka. De började tjafsa i andra änden av luren. Allt som allt så gjorde ingen av dem stort väsen av att min pojkvän var Justin Bieber. Tack och lov för det. Vi pratade i över en timme inna jag sa att jag var trött så vi la på. Jag var så glad att de visste. Kahlen hade vetat hela tiden men nu visste alla. Jag hade haft lite dåligt samvete innan, men nu var allt bra.
Så fort jag hade lagt på så slog jag Justins nummer. Nu var jag säker på mitt beslut och oavsett vad mina föräldrar tyckte så skulle jag hålla fast vid det...
Förlåt, förlåt, förlåt för den usla uppdateringen men jag har ett ganska fullspäckat liv, sista skolveckan. Hoppas ni förstår.
Kom jättegärna med förslag om vad som ska hända härnäst.
-Alltså, ja, men..
-Du måste fråga ok.
Han kysste mig ömt igen och sen öppnade han dörren så att jag skulle kunna hoppa in i bilen.
Jag satte mig i bilen efter ett ögonblicks tvekan och tänkte över vad Justin nyss sagt. Han ville att jag skulle flytta ihop med honom. Det verkade helt perfekt men ju mer jag tänkte på det ju mindre tycktes det som en bra idé. Jag älskade honom visserligen jättemycket men det var kanske för tidigt. Förresten så skulle Justin ju åka på tour väldigt ofta, och var det då meningen att jag skulle bo själv? Mina föräldrar skulle nog ändå inte vilja att jag bor ensam med Justin, förutom det att de inte skulle ha råd med att bo där. Justin hade ju säkert köpt den dyraste lägenheten som fanns, eller i alla fall nästan. Jag ville berätta för honom vad jag tänkte men jag ville inte såra honom. Så det fick vänta i alla fall ett litet tag.
När vi kom fram till Justins hus, efter att vi hade parkerat och kommit in så frågade Pattie rakt ut:
-Ska ni flytta ihop då?
Jag blev stum, chockad, mållös. Visste hon? Jag menar hon borde veta att han skulle flytta men visste hon om att vi var ihop? Justin svarade istället för mig:
-Inget är säkert, men förhoppningsvis.
-Grattis då!
-Kom Gemma.
Justin tog mig till TV-rummet och jag satte mig snabbt på soffan.
-Vet din mamma om oss?
-Klart.
-Sa du något?
-Gemma, alla vet. Mamma också. Jag har inte sagt något men vi har ju inte precis smygit med våra kyssar. Det var förresten hennes idé om att jag skulle fråga dig.
Jag tittade förvånat på honom. Å ena sidan var jag glad å andra sidan inte. Hans mamma visste och accepterade mig, men det var inte Justins idé om att flytta ihop.
Efter ytterligare en timme hos Justin så körde han hem mig. Han hade sett att jag var tankspridd så han körde mig hem. Det var jag mycket tacksam över. Jag behövde lite tid för mig själv för att smälta detta. Justin såg lite ledsen ut eftersom att det var meningen att den här dagen skulle vara bara vi två, men så funkade det inte.
När jag kom hem var ingen hemma så jag tog en dusch och sen slängde jag mig i sängen med telefonen i handen och slog numret till Kahlen. Precis som jag trodde så var hela gänget hos henne. Det var som en liten tradition att alla samlades hos Kahlen en gång i veckan för att ha det mysigt och chill. Som jag saknade dem tiderna. Jag bad Kahlen sätta på högtalare och sedan berättade jag ALLT om Justin och mig.
Reaktionerna var blandade. Killarna ville att jag skulle flytta ihop med Justin och att det var dags för mig att presentera dem för varann. Tjejerna däremot tyckte att jag gjorde rätt i att tveka. De började tjafsa i andra änden av luren. Allt som allt så gjorde ingen av dem stort väsen av att min pojkvän var Justin Bieber. Tack och lov för det. Vi pratade i över en timme inna jag sa att jag var trött så vi la på. Jag var så glad att de visste. Kahlen hade vetat hela tiden men nu visste alla. Jag hade haft lite dåligt samvete innan, men nu var allt bra.
Så fort jag hade lagt på så slog jag Justins nummer. Nu var jag säker på mitt beslut och oavsett vad mina föräldrar tyckte så skulle jag hålla fast vid det...
Förlåt, förlåt, förlåt för den usla uppdateringen men jag har ett ganska fullspäckat liv, sista skolveckan. Hoppas ni förstår.
Kom jättegärna med förslag om vad som ska hända härnäst.
Drömmen om dig del 50
Vi sprang upp till Justins rum efter att ha hälsat på Pattie, Scooter och Kenny. De var alla väldigt trevliga mot mig vilket jag tog med enorm lättnad.
Så fort vi kommit in i rummet så såg jag att något ändrats...
Hela rummet var tomt. Alla möbler var borta, alla postrar och affischer nedtagna. Alla bilder och hyllor försvunna. Ingenting fanns kvar utom en liten flyttlåda som verkade hyfsat tom.
-justin? vad är detta?
-Jag ska flytta?
-Va? Justin. Vänta, du skojar med mig,
-Nej, jag lovar.
-Justin, varför ska du flytta? Vart ska du flytta? Varför sa du inget? En tår sökte sig ner för min kind. Justin varför ska du flytta?
-Gemma, jag är ledsen, men det är så det blev.
Jag backade tyst ut genom rummet och sen vände jag mig om och sprang nerför trapporna och ut ur huset. Jag började springa allt vad jag kunde och bakom mig hörde jag Justin skrika:
-Gemma, snälla vänta. Låt mig förklara. Jag ber dig.
jag lyssnade inte, jag bara fortsatte springa. Till sist någon minut senare, hade jag ingen ork längre. Jag började istället gå i rask takt. Allt för att komma ifrån faktumet att Justin lämnar mig. Inte så att vi gjorde slut utan att han flyttar. Jag visste att relationer på avstånd var dömda att misslyckas. Och jag ville absolut inte avsluta mitt förhållande med Justin.
Tio minuter senare satte jag mig ner på trottoarkanten och först där och då lät jag mina tårar flöda fritt. Jag kunde inte fatta att han skulle flytta och inte heller det att han inte berättat det för mig. Plötsligt så stannar en bekant bil framför mig och en lika bekant kille hoppar ut.
-Snälla gråt inte, Gemma. Jag har inte sagt allt.
-Vad finns det att säga? Du ska flytta och förhållanden på avstånd funkar inte. Jag vill inte..
-Shh, Gemma snälla låt mig prata.Justin satte sig bredvid mig och kramade om mig, sen torkade han bort mina våta kinder med sitt finger.
-Sådana förhållanden funkar visst, men vi ska ändå inte ha ett sådant.
-Vad menar du? Jag tittade upp på honom.
-Jag ska inte flytta långt. Jag ska fortfarande bo i Altanta. Lite längre bort från ditt hus än nu men fortfarande ganska nära...
jag skulle säga något men Justin gav mig en blick så jag tystnade och stängde min mun igen. Sedan fortsatte han prata:
-Jag vill flytta hemifrån. Jag har köpt en lagom stor lägenhet i ytterkanten av staden. och...ehm...alltså....Gemma...
-Vad?
-Jag skulle vilja att du flyttade med mig. Jag vet att vi varken känt varandra eller varit ihop länge men jag tror, nej jag vet att du är rätt för mig. Det är dig jag vill ha, det är dig jag älskar. Så snälla Gemma Richards, sluta gråta och flytta ihop med mig.
Jag blev helt mållös. Jag visste inte vad jag skulle säga och även om jag visste det så skulle det aldrig komma över mina läppar. Till sist så sa Justin något igen.
-Vill du? Vill du flytta ihop med mig?
-Alltså, ja, men..
-Du måste fråga ok.
Han kysste mig ömt igen och sen öppnade han dörren så att jag skulle kunna hoppa in i bilen.
Kort del jag vet. Kommentera i alla fall
Så fort vi kommit in i rummet så såg jag att något ändrats...
Hela rummet var tomt. Alla möbler var borta, alla postrar och affischer nedtagna. Alla bilder och hyllor försvunna. Ingenting fanns kvar utom en liten flyttlåda som verkade hyfsat tom.
-justin? vad är detta?
-Jag ska flytta?
-Va? Justin. Vänta, du skojar med mig,
-Nej, jag lovar.
-Justin, varför ska du flytta? Vart ska du flytta? Varför sa du inget? En tår sökte sig ner för min kind. Justin varför ska du flytta?
-Gemma, jag är ledsen, men det är så det blev.
Jag backade tyst ut genom rummet och sen vände jag mig om och sprang nerför trapporna och ut ur huset. Jag började springa allt vad jag kunde och bakom mig hörde jag Justin skrika:
-Gemma, snälla vänta. Låt mig förklara. Jag ber dig.
jag lyssnade inte, jag bara fortsatte springa. Till sist någon minut senare, hade jag ingen ork längre. Jag började istället gå i rask takt. Allt för att komma ifrån faktumet att Justin lämnar mig. Inte så att vi gjorde slut utan att han flyttar. Jag visste att relationer på avstånd var dömda att misslyckas. Och jag ville absolut inte avsluta mitt förhållande med Justin.
Tio minuter senare satte jag mig ner på trottoarkanten och först där och då lät jag mina tårar flöda fritt. Jag kunde inte fatta att han skulle flytta och inte heller det att han inte berättat det för mig. Plötsligt så stannar en bekant bil framför mig och en lika bekant kille hoppar ut.
-Snälla gråt inte, Gemma. Jag har inte sagt allt.
-Vad finns det att säga? Du ska flytta och förhållanden på avstånd funkar inte. Jag vill inte..
-Shh, Gemma snälla låt mig prata.Justin satte sig bredvid mig och kramade om mig, sen torkade han bort mina våta kinder med sitt finger.
-Sådana förhållanden funkar visst, men vi ska ändå inte ha ett sådant.
-Vad menar du? Jag tittade upp på honom.
-Jag ska inte flytta långt. Jag ska fortfarande bo i Altanta. Lite längre bort från ditt hus än nu men fortfarande ganska nära...
jag skulle säga något men Justin gav mig en blick så jag tystnade och stängde min mun igen. Sedan fortsatte han prata:
-Jag vill flytta hemifrån. Jag har köpt en lagom stor lägenhet i ytterkanten av staden. och...ehm...alltså....Gemma...
-Vad?
-Jag skulle vilja att du flyttade med mig. Jag vet att vi varken känt varandra eller varit ihop länge men jag tror, nej jag vet att du är rätt för mig. Det är dig jag vill ha, det är dig jag älskar. Så snälla Gemma Richards, sluta gråta och flytta ihop med mig.
Jag blev helt mållös. Jag visste inte vad jag skulle säga och även om jag visste det så skulle det aldrig komma över mina läppar. Till sist så sa Justin något igen.
-Vill du? Vill du flytta ihop med mig?
-Alltså, ja, men..
-Du måste fråga ok.
Han kysste mig ömt igen och sen öppnade han dörren så att jag skulle kunna hoppa in i bilen.
Kort del jag vet. Kommentera i alla fall
Drömmen om dig del 49
-Varför gråter du älskling?
-Det är en glädjetår. Jag har längtat efter denna dagen sen du satte dig i bilen för tre veckor sedan.
Justin lyfte upp mig och borrade in huvudet i mitt hår.
-Det har jag med.
Jag blundade och lät mina läppar möta hans i en passionerad kyss. Jag höll i hans nacke medan han drog sina fingrar genom mitt hår. Ögonblicket strålade av lycka. Det gick inte att förklara hur glad jag var över att få träffa Justin. Jag avslutade kyssen för att ta mig en ordentlig titt på honom. Han såg snyggare ut än vanligt, eller det är vad jag inbillade mig i alla fall. Justin bröt tystnaden.
-Ni har fixat ditt rum igen.
-Ja, eller, det mesta. Men jag vill inte prata om mitt rum.
-Inte jag heller, sa han och log sitt sexiga leende. Sedan lutade han sig mot mig igen och snuddade vid mina läppar. Våra tungor möttes och Justin tryckte lätt upp mig mot väggen. Han höll mig runt midjan och jag hade ett stadigt grepp runt hans. Han flyttade sakta upp sina händer mot mina bröst, allt medan vi kysstes. Jag kände hur hans händer stannade precis under dem och sen åkte de ner mot min rumpa igen. Han tog lätt tag om den. Jag avslutade kyssen.
-Gjorde jag något fel?
Jag skakade på huvudet och pussade honom på kinden.
-Jag har saknat dig så...
-Jag har saknat dig med. Skulle du vilja gå på bio med mig ikväll?
-Absolut.
Han tog min hand och drog ut mig ur rummet.
-Var ska vi?
-Hem till mig, jag måste visa dig en sak.
-Ok
Vi sa hejdå till mamma och vi satte oss i hans bil. han satte i nycklarna men vred inte om dem. Istället lutade han sig över mitt säte och kysste mi.
-Jag kan inte få nog av att kyssa dig.
Jag log och fnissade lite.
Tjugo minuter av prat, då Justin berättade om hela sin tour. Det verkade verkligen som om han tyckte det var jättekul trots att det är så mycket jobb. Han var så trogen sina fans. Han ville inte göra dem besvikna för något i världen. Jag var så stolt över honom, där och då.
Justin parkerade smidigt i garaget. Jag kom aldrig över min förvåning över hur bra han körde vi sexton års ålder... Han steg ut och öppnade snabbt dörren åt mig så att jag kunde gå ut. Vilken gentleman han var. Jag kysste honom lätt på munnen och skulle dra mig tillbaka men han tog lätt tag om mina axlar och fortsatte kyssen. Kyssen ledde till lite hångel och plötsligt så slås dörren upp. Det är Usher.
-Håller ni på sådär, varje gång ni är här i garaget. Han skrattade till men både jag och Justin rodnade lite.
-Äh, det är lugnt, fortsätt ni. Förresten Gemma, jag skickade låten till en kille jag känner och om du vill så kan jag boka samtal med honom. Han satte sig i bilen och åkte iväg.
-Samtal om vad?
-Skivkontrakt.
-Va? Nej.
-Jo, och jag tycker att du förtjänar det. Kom nu, vi går in.
Vi sprang upp till Justins rum efter att ha hälsat på Pattie, Scooter och Kenny. De var alla väldigt trevliga mot mig vilket jag tog med enorm lättnad.
Så fort vi kommit in i rummet så såg jag att något ändrats...
Kommentera vet jag
-Det är en glädjetår. Jag har längtat efter denna dagen sen du satte dig i bilen för tre veckor sedan.
Justin lyfte upp mig och borrade in huvudet i mitt hår.
-Det har jag med.
Jag blundade och lät mina läppar möta hans i en passionerad kyss. Jag höll i hans nacke medan han drog sina fingrar genom mitt hår. Ögonblicket strålade av lycka. Det gick inte att förklara hur glad jag var över att få träffa Justin. Jag avslutade kyssen för att ta mig en ordentlig titt på honom. Han såg snyggare ut än vanligt, eller det är vad jag inbillade mig i alla fall. Justin bröt tystnaden.
-Ni har fixat ditt rum igen.
-Ja, eller, det mesta. Men jag vill inte prata om mitt rum.
-Inte jag heller, sa han och log sitt sexiga leende. Sedan lutade han sig mot mig igen och snuddade vid mina läppar. Våra tungor möttes och Justin tryckte lätt upp mig mot väggen. Han höll mig runt midjan och jag hade ett stadigt grepp runt hans. Han flyttade sakta upp sina händer mot mina bröst, allt medan vi kysstes. Jag kände hur hans händer stannade precis under dem och sen åkte de ner mot min rumpa igen. Han tog lätt tag om den. Jag avslutade kyssen.
-Gjorde jag något fel?
Jag skakade på huvudet och pussade honom på kinden.
-Jag har saknat dig så...
-Jag har saknat dig med. Skulle du vilja gå på bio med mig ikväll?
-Absolut.
Han tog min hand och drog ut mig ur rummet.
-Var ska vi?
-Hem till mig, jag måste visa dig en sak.
-Ok
Vi sa hejdå till mamma och vi satte oss i hans bil. han satte i nycklarna men vred inte om dem. Istället lutade han sig över mitt säte och kysste mi.
-Jag kan inte få nog av att kyssa dig.
Jag log och fnissade lite.
Tjugo minuter av prat, då Justin berättade om hela sin tour. Det verkade verkligen som om han tyckte det var jättekul trots att det är så mycket jobb. Han var så trogen sina fans. Han ville inte göra dem besvikna för något i världen. Jag var så stolt över honom, där och då.
Justin parkerade smidigt i garaget. Jag kom aldrig över min förvåning över hur bra han körde vi sexton års ålder... Han steg ut och öppnade snabbt dörren åt mig så att jag kunde gå ut. Vilken gentleman han var. Jag kysste honom lätt på munnen och skulle dra mig tillbaka men han tog lätt tag om mina axlar och fortsatte kyssen. Kyssen ledde till lite hångel och plötsligt så slås dörren upp. Det är Usher.
-Håller ni på sådär, varje gång ni är här i garaget. Han skrattade till men både jag och Justin rodnade lite.
-Äh, det är lugnt, fortsätt ni. Förresten Gemma, jag skickade låten till en kille jag känner och om du vill så kan jag boka samtal med honom. Han satte sig i bilen och åkte iväg.
-Samtal om vad?
-Skivkontrakt.
-Va? Nej.
-Jo, och jag tycker att du förtjänar det. Kom nu, vi går in.
Vi sprang upp till Justins rum efter att ha hälsat på Pattie, Scooter och Kenny. De var alla väldigt trevliga mot mig vilket jag tog med enorm lättnad.
Så fort vi kommit in i rummet så såg jag att något ändrats...
Kommentera vet jag
Drömmen om dig del 48
Vi kysstes för sista gången och sen gick han tillbaka till bilen. Jag vinkade och stod kvar tills långt efter att bilen blivit utom synhåll. Sen gick jag in och satte mig på soffan och där började tårarna strömma igen.
Under de tre veckorna saknade jag Justin varenda minut av varenda dag. Jag pratade visserligen med honom varje dag över telefon. Han berättade om hur det var på touren och sa också att han saknade mig jättemycket. Jag längtade efter att höra hans röst redan direkt efter att jag lagt på. Han skickade också urgulliga sms vajre dag. Ibland flera stycken om dagen.
Förutom att längta i sönder mig efter honom så hade jag försökt komma underfund med hur min iPhone fungerade. Det gick sådär. Jag hade redan laddat ner en massa appar och var jätteglad över min för tidiga födelsedagspresent från Justin. Fats han fick lite spel på mig ibland när det tog tio minuter för mig att skicka ett kort sms. Jag hade inte förstått mig på den funktionen än.
Jag hade också träffat Dina en massa. Hon var faktiskt en jättetrevlig tjej och eftersom jag hade ont om vänner i Atlanta så var jag bara glad över att vi hade träffats, hur dåliga omständigheterna varit då. Vi hade varit på bio, bowlat och gjort en massa saker som jag annars gjorde med mina bästa kompisar i London.
Min födelsedag hade gått helt perfekt utom det att Justin inte var där. Mina bästa kompisar hade flygit hit från London. Det hade varit så roligt att se Kahlen, Mike, Alicia, Jagger och Jason. Jag hade kört till flygplatsen med mamma för att hämta dem. Deras flyg hade blivit en halvtimme försenat men det gjorde inget så länge jag fick se dem.
-Hey sexy.
-Hej Gems.
-Hej älskling.
-Som vi saknat dig.
Haha, de skulle alltid vara rakt på. Vi hade varit vänner alla fem sedan vi gick på dagis. Jag visste allt om dem och de visste allt om mig. Fast inte det om Justin. Bara Kahlen visste om att jag var ihop med honom. Hon hade nästa skrikit när jag berättade för henne men hon var inget fan direkt så hon lugnade sig efter ett tag. De fick bo på hotell även om jag ville att de skulle bo hos mig, men vi hade inte ifixat huset än efter inbrottet. Tjuvarna var förresten i fängelse nu. De fick tre månader var.
Mina vänner kom ändå över varje dag så det var lugnt. På min födelsedag hade också Nate tagit ledigt från college. De anordnade en stor fest i en lokal och jag hade sjukt roligt. Men det hade man alltid med mina vänenr. Jag ville att de skulle träffa Justin. Jagger hade nog dumpat resten och blivit vän med honom istället, de var nästan likadana både som personer och till utseendet. Men de var tvungna att åka tillbaka till London. Jag kanske kunde ta med Justin dit någon gång.
I födelsedagspresent hade jag fått en massa saker. Av mina kompisar fick jag en MacBook. De hade samlat pengar mellan sig själva och ett par andra av mina kompisar i London och köpt en. Av Nate och mina föräldrar fick jag en resa till New york. Villkoret var förstås att jag skulle ta med en vuxen. Men det skulle nog gå bra. Av Dina fick jag en årsförbrukning av hyrfilm. Och av några tjejer från skolan fick jag pengar. Allt som allt var jag helnöjd med allt. Allt utom Justins frånvaro.
Men nu hade det alltså gått tre veckor och Justin var tillbaka. Han kom redan igår men han var för trött för att hälsa på och vem hade kunnat säga något emot det. Jag hade följt honom på twitter under hela hans tour så jag visste hur hårt han hade jobbat. Han gav verkligen allt för sina fans. Det gjorde mig så stolt, jag vet inte varför men jag kände mig helt enkelt stolt.
Justins perspektiv:
Nu hade det äntligen gått tre veckor. Tre väckors av längtan var äntligen över. Jag brukade alltid tycka attdet är synd att touren är över men den här gången var det inget jag hellre ville. Varje gång jag var uppe på scen och sjöng så var Gemma i mina tankar. Varje gång jag gav en intervju så tänkte jag på henne. Det var nära ögat att jag försa mig när de frågade om min flickvän. Och det inte en gång utan flera. Men jag sa inget. Det stack till i hjärtat varje gång jag sa att jag inte hade någon flickvän. Men det hade jag ju. Fast för mig var hon mer än bara en flickvän, fast jag vet inte hur jag ska förklara det.
Gemmas perspektiv:
Han ringde mig först när jag vaknade dagen efter.
-Hej shawty. Kan jag komma nu?
Det var ingen fråga utan mer en förvarning om att han skulle komma.
-Klart. Jag längtar.
-Jag med, ses.
En kvart senare kom han in på mitt rum. Han måste ha tagit nyckeln under dörrmattan igen. Jag hörde att han sa hej till min mamma som läste tidningen i köket. Och sne kom han alltså in på mitt rum. Han hann knappt komma in i rummet innan jag hade hoppat på honom. Vi pratade inte, vi bara kramades och sen kysstes vi passionerat. Jag fick behärska mig ör att inte gå längre fastän jag ville. En tår rann nerför min kind.
-Varför gråter du älskling?
-Det är en glädjetår. Jag har längtat efter denna dagen sen du satte dig i bilen för tre veckor sedan.
Justin lyfte upp mig och borrade in huvudet i mitt hår.
-Det har jag med.
KOMMENTERA VAD NI TYCKER!
Under de tre veckorna saknade jag Justin varenda minut av varenda dag. Jag pratade visserligen med honom varje dag över telefon. Han berättade om hur det var på touren och sa också att han saknade mig jättemycket. Jag längtade efter att höra hans röst redan direkt efter att jag lagt på. Han skickade också urgulliga sms vajre dag. Ibland flera stycken om dagen.
Förutom att längta i sönder mig efter honom så hade jag försökt komma underfund med hur min iPhone fungerade. Det gick sådär. Jag hade redan laddat ner en massa appar och var jätteglad över min för tidiga födelsedagspresent från Justin. Fats han fick lite spel på mig ibland när det tog tio minuter för mig att skicka ett kort sms. Jag hade inte förstått mig på den funktionen än.
Jag hade också träffat Dina en massa. Hon var faktiskt en jättetrevlig tjej och eftersom jag hade ont om vänner i Atlanta så var jag bara glad över att vi hade träffats, hur dåliga omständigheterna varit då. Vi hade varit på bio, bowlat och gjort en massa saker som jag annars gjorde med mina bästa kompisar i London.
Min födelsedag hade gått helt perfekt utom det att Justin inte var där. Mina bästa kompisar hade flygit hit från London. Det hade varit så roligt att se Kahlen, Mike, Alicia, Jagger och Jason. Jag hade kört till flygplatsen med mamma för att hämta dem. Deras flyg hade blivit en halvtimme försenat men det gjorde inget så länge jag fick se dem.
-Hey sexy.
-Hej Gems.
-Hej älskling.
-Som vi saknat dig.
Haha, de skulle alltid vara rakt på. Vi hade varit vänner alla fem sedan vi gick på dagis. Jag visste allt om dem och de visste allt om mig. Fast inte det om Justin. Bara Kahlen visste om att jag var ihop med honom. Hon hade nästa skrikit när jag berättade för henne men hon var inget fan direkt så hon lugnade sig efter ett tag. De fick bo på hotell även om jag ville att de skulle bo hos mig, men vi hade inte ifixat huset än efter inbrottet. Tjuvarna var förresten i fängelse nu. De fick tre månader var.
Mina vänner kom ändå över varje dag så det var lugnt. På min födelsedag hade också Nate tagit ledigt från college. De anordnade en stor fest i en lokal och jag hade sjukt roligt. Men det hade man alltid med mina vänenr. Jag ville att de skulle träffa Justin. Jagger hade nog dumpat resten och blivit vän med honom istället, de var nästan likadana både som personer och till utseendet. Men de var tvungna att åka tillbaka till London. Jag kanske kunde ta med Justin dit någon gång.
I födelsedagspresent hade jag fått en massa saker. Av mina kompisar fick jag en MacBook. De hade samlat pengar mellan sig själva och ett par andra av mina kompisar i London och köpt en. Av Nate och mina föräldrar fick jag en resa till New york. Villkoret var förstås att jag skulle ta med en vuxen. Men det skulle nog gå bra. Av Dina fick jag en årsförbrukning av hyrfilm. Och av några tjejer från skolan fick jag pengar. Allt som allt var jag helnöjd med allt. Allt utom Justins frånvaro.
Men nu hade det alltså gått tre veckor och Justin var tillbaka. Han kom redan igår men han var för trött för att hälsa på och vem hade kunnat säga något emot det. Jag hade följt honom på twitter under hela hans tour så jag visste hur hårt han hade jobbat. Han gav verkligen allt för sina fans. Det gjorde mig så stolt, jag vet inte varför men jag kände mig helt enkelt stolt.
Justins perspektiv:
Nu hade det äntligen gått tre veckor. Tre väckors av längtan var äntligen över. Jag brukade alltid tycka attdet är synd att touren är över men den här gången var det inget jag hellre ville. Varje gång jag var uppe på scen och sjöng så var Gemma i mina tankar. Varje gång jag gav en intervju så tänkte jag på henne. Det var nära ögat att jag försa mig när de frågade om min flickvän. Och det inte en gång utan flera. Men jag sa inget. Det stack till i hjärtat varje gång jag sa att jag inte hade någon flickvän. Men det hade jag ju. Fast för mig var hon mer än bara en flickvän, fast jag vet inte hur jag ska förklara det.
Gemmas perspektiv:
Han ringde mig först när jag vaknade dagen efter.
-Hej shawty. Kan jag komma nu?
Det var ingen fråga utan mer en förvarning om att han skulle komma.
-Klart. Jag längtar.
-Jag med, ses.
En kvart senare kom han in på mitt rum. Han måste ha tagit nyckeln under dörrmattan igen. Jag hörde att han sa hej till min mamma som läste tidningen i köket. Och sne kom han alltså in på mitt rum. Han hann knappt komma in i rummet innan jag hade hoppat på honom. Vi pratade inte, vi bara kramades och sen kysstes vi passionerat. Jag fick behärska mig ör att inte gå längre fastän jag ville. En tår rann nerför min kind.
-Varför gråter du älskling?
-Det är en glädjetår. Jag har längtat efter denna dagen sen du satte dig i bilen för tre veckor sedan.
Justin lyfte upp mig och borrade in huvudet i mitt hår.
-Det har jag med.
KOMMENTERA VAD NI TYCKER!
Drömmen om dig del 47
Efter maten satte vi oss ner i soffan och satte på MTV. Vi kollade egentligen inte, vi bara tittade på varandra.
-Jag är jätteledsen att jag måste åka idag.
-Jag med, men låt oss göra något av den sista dagen i alla fall.
Han log och lutade sig fram för att kyssa mig.
-Jag kan nog komma på något...
Jag satte mitt pekfinger mot hans läppar.
-Har vi inte gjort tillräckligt mycket av det idag?
-Man kan aldrig få för mycket av det, sa han och kittlade mig så att jag kiknade av skratt.
-Justin..sluta... skrek jag mellan skrattattackerna.
Plötsligt slutade Justin. Det var så plötsligt att jag tittade frågande på honom.
-Vad är det?
-Jag hörde en dörr smällas.
Jag reste mig upp och gick ut ur vardagsrummet. Justin gick en bit bakom mig.
-Kom hit fegis, väste jag.
Han småsprang fram till mig och tog min hand.
Vi gick en bit mot ytterdörren och den var öppen. Jag stängde den tyst och sen hörde jag röster på ovanvåningen.
-Ta datorn nu jag kollar de andra rummen.
-Ok, håll käften, grannarna kan höra oss.
När jag hörde det som var inbrottstjuvar hemma hos mig så klämde jag Justins hand så hårt jag kunde. Han klämde min tillbaka och jag började rota igen mina fickor efter min mobil. Jag hade den inte på mig och hemtelefonen var i köket och jag ville inte gå ända dit. Jag tittade på Justin och han fattade vad jag letade efter. Han tog fram sin mobil ur sin ficka och slog 911 (som 112 i Sverige).
-Justin, du kan inte prata här inne. De kommer höra dig. viskade jag.
Han nickade och vi började röra oss mot ytterdörren som jag precis stängt och exakt när jag trycker ner handtaget så hör jag en duns bakom mig. Justin har trillat på min jacka som lade på marken.
-Gemma, jag kan inte röra mitt ben. hans ögon var fyllda med panik och jag försökte få upp honom.
-Vad var det där?? Stanna här jag kollar det. En av inbrottstjuvarna var påväg mot oss. Jag tog i allt vad jag kunde och fick upp Justin precis när han kom ner för trapporna och såg oss.
-Gemma spring.
-Jag lämnar dig inte här.
Inbrottstjuven skrek till sin kompanjon att de hade sällskap. Den andra kom snabbt ner och gick emot oss. De hade rånarluvor på huvudet så man kunde inte se mer än deras ögon men det var tillräckligt för att se att de hånlog. De drog mig och Justin upp för trapporna och slängde in oss i min garderob. Jag försökte rubba dörren men de hade satt för den med något. Det fanns inga fönster eller några andra sätt att komma härifrån. Jag började gråta och bankade på dörren.
-Gemma, kom hit. sa Justin och höll ut armarna.
-Fan. Jag satte mig bredvid honom på golvet och lutade mig mot hans axel. Han tog sin arm runt mig och kysste mig.
-Allt kommer ordna sig. Jag lovar.
Jag såg hur han blundade hårt och stönade lågt av smärta.
-Åh, shit. Justin ditt ben. Fan, du har kanske brutit det. Fan.
-Gemma, jag klarar mig.
Jag kom plötsligt på en genial idé. Justin hade ju mobil.
-Har du din mobil med dig?
-Nej jag tappade den när jag trillade.
Modet sjönk och svor tyst åt hela situationen.
-Vänta. Jag började rota i ett par kartonger, jag visste att Nates gamla mobil lade i en av dem, med laddare och allt. Och det fanns ett uttag i garderoben.
-Vad letar du efter?
-Nates gamla mobil. Den ska ligga här någonstans.
Justin hjälpte mig att leta och till sist hittade vi den och kopplade in den så att den skulle laddas.
-Nu är det bara att vänta tills den laddats tillräckligt.
Tio minuter senare hade den satts på och vi var snabba med att ringa upp 911. Polisen svarade och vi berättade vad som hade hänt, var jag bodde och att vi satt fast i garderoben. De sa att de snart skulle komma och de berömde oss för att ha kommit på idén med den gamla mobilen.
En kvart senare så hade de fortfarande inte kommit och vi hörde hur inbrottstjuvarns gick hitåt. De öppnade dörren med ett ryck och drog ut mig. De satte mig i en stol och satte på munkavel på mig. Sen band de ihop mina armar och ben. Sen tog den ena mannen fram en pistol. Jag började gråta hysteriskt och tittade bedjande på Justin. Som om han skulle kunna göra något. Jag såg att han försökte röra på sig men att det inte gick. Han utstrålade smärta hela han. Det rann floder nerför mina kinder för både min och Justins skull. De skulle säkert döda honom sen också. Mannen med pistolen osäkrade den och siktade med den mot mig. Han finger höll hårt om avtryckaren. Jag blundade och hörde Justin ropa mitt namn. Sen avlossades ett skott. Jag blundade fortfarande. Jag kände ingenting. Var jag död? Jag öppnade sakta ögonen och mannen med pistolen låg medvetslös på marken. Den andre hade sina armar på huvudet. Bakom dem stod två beväpnade poliser. Den ena gick fram emot mig och avslossade mina armar och ben så att jag kunde ta av mig munkaveln. Jag började gråta än en gång och sprang fram mot Justin och kramade honom allt vad jag kunde. Han tog mitt ansikte i sina händer och kysste mig om och om igen. Jag njöt. Vi hade klarat oss.
-Ni ungar måste komma till polisstationen om någon dag och besvara några frågor. Eventuellt får ni vittna också.
Vi nickade samtidigt. Den andre tittande menande på mig och sen sa han något i sin walkie-talkie. Sen tittade jag på Justin igen. Han höll fortfarande mitt ansikte i sina händer.
-Du vet inte hur många tankar som åkte genom mitt huvud när han siktade på dig. Jag skulle dö om han sköt.
Jag skakade på mitt huvud och han kysste mig ömt. Jag log genom mina tårar.
Poliserna hjälpte Justin upp och körde honom till sjukhuset. jag fick inte följa med hur mycket jag än bad dem.
Justin ringde två timmar senare och sa att allt var lugnt. Läkarna hade gipsat hans ben men att han skulle bli helt återställd efter tre veckor. Alltså när hans tour var slut. Justin frågade om han kunde komma förbi en liten stund och säga adjö innan han for iväg. Jag sa självklart ja. Under tiden som jag väntade på honom grät jag när jag gick igenom huset. Allt var förstört. Alla värdesaker borta. Jag hade ringt mina föräldrar och båda var påväg hemåt.
Fyrtio minuter senare var Justin utanför mitt hus. Kenny satt i bilen och väntade. Jag sprang ner och öppnade dörren.
-Vill du komma in?
-Jag hinner inte.
Jag kramade honom. Jag skulle inte se honom på tre veckor. hans ben var gipsat och han såg så söt ut där han stod.
-Jag vet inte hur jag ska klara av att hålla en massa konserter utan dig.
-Du klarar dig, det gör du alltid.
-Gud, vad jag älskar dig, sa han och kysste mig.
-Jag älskar dig med. Jag kommer sakna ihjäl mig.
-Jag lovar att ringa eller messa varje dag.
Jag nickade och tittade ner för att han inte skulle se att jag började gråta. Han tog upp mitt ansikte och kysste mig igen.
-Gråt inte, jag kommer också börja gråta i så fall.
Hans ögon hade redan blivit blanka men först när jag började gråta så föll en tår ner för hans kind. Han torkade bort den och sen torkade han bort dem på mina kinder.
-Förresten, Grattis i förskott, sa han nu leende och tog fram ett paket från bakom ryggen.
-Justin du behövde inte.
-Jo, och när jag är tillbaka så lovar jag att vi ska fira din födelsedag tillsammans.
Jag öppnade paketet och det var en iPhone 4. Den nyaste, som kostade skjortan.
-Justin...
-Gillar du den.
-Jag älskar den. Tack sa jag och kysste honom på munnen.
-Jag vet att din gick sönder så jag tänkte att det var en bra idé.
-Det är perfekt. Helt enkelt perfekt. Precis som du.
Vi kysstes för sista gången och sen gick han tillbaka till bilen. Jag vinkade och stod kvar tills långt efter att bilen blivit utom synhåll. Sen gick jag in och satte mig på soffan och där började tårarna strömma igen.
KOMMENTERA!!! Annars blir det inget mer. Förlåt för att det blir så långt.
-Jag är jätteledsen att jag måste åka idag.
-Jag med, men låt oss göra något av den sista dagen i alla fall.
Han log och lutade sig fram för att kyssa mig.
-Jag kan nog komma på något...
Jag satte mitt pekfinger mot hans läppar.
-Har vi inte gjort tillräckligt mycket av det idag?
-Man kan aldrig få för mycket av det, sa han och kittlade mig så att jag kiknade av skratt.
-Justin..sluta... skrek jag mellan skrattattackerna.
Plötsligt slutade Justin. Det var så plötsligt att jag tittade frågande på honom.
-Vad är det?
-Jag hörde en dörr smällas.
Jag reste mig upp och gick ut ur vardagsrummet. Justin gick en bit bakom mig.
-Kom hit fegis, väste jag.
Han småsprang fram till mig och tog min hand.
Vi gick en bit mot ytterdörren och den var öppen. Jag stängde den tyst och sen hörde jag röster på ovanvåningen.
-Ta datorn nu jag kollar de andra rummen.
-Ok, håll käften, grannarna kan höra oss.
När jag hörde det som var inbrottstjuvar hemma hos mig så klämde jag Justins hand så hårt jag kunde. Han klämde min tillbaka och jag började rota igen mina fickor efter min mobil. Jag hade den inte på mig och hemtelefonen var i köket och jag ville inte gå ända dit. Jag tittade på Justin och han fattade vad jag letade efter. Han tog fram sin mobil ur sin ficka och slog 911 (som 112 i Sverige).
-Justin, du kan inte prata här inne. De kommer höra dig. viskade jag.
Han nickade och vi började röra oss mot ytterdörren som jag precis stängt och exakt när jag trycker ner handtaget så hör jag en duns bakom mig. Justin har trillat på min jacka som lade på marken.
-Gemma, jag kan inte röra mitt ben. hans ögon var fyllda med panik och jag försökte få upp honom.
-Vad var det där?? Stanna här jag kollar det. En av inbrottstjuvarna var påväg mot oss. Jag tog i allt vad jag kunde och fick upp Justin precis när han kom ner för trapporna och såg oss.
-Gemma spring.
-Jag lämnar dig inte här.
Inbrottstjuven skrek till sin kompanjon att de hade sällskap. Den andra kom snabbt ner och gick emot oss. De hade rånarluvor på huvudet så man kunde inte se mer än deras ögon men det var tillräckligt för att se att de hånlog. De drog mig och Justin upp för trapporna och slängde in oss i min garderob. Jag försökte rubba dörren men de hade satt för den med något. Det fanns inga fönster eller några andra sätt att komma härifrån. Jag började gråta och bankade på dörren.
-Gemma, kom hit. sa Justin och höll ut armarna.
-Fan. Jag satte mig bredvid honom på golvet och lutade mig mot hans axel. Han tog sin arm runt mig och kysste mig.
-Allt kommer ordna sig. Jag lovar.
Jag såg hur han blundade hårt och stönade lågt av smärta.
-Åh, shit. Justin ditt ben. Fan, du har kanske brutit det. Fan.
-Gemma, jag klarar mig.
Jag kom plötsligt på en genial idé. Justin hade ju mobil.
-Har du din mobil med dig?
-Nej jag tappade den när jag trillade.
Modet sjönk och svor tyst åt hela situationen.
-Vänta. Jag började rota i ett par kartonger, jag visste att Nates gamla mobil lade i en av dem, med laddare och allt. Och det fanns ett uttag i garderoben.
-Vad letar du efter?
-Nates gamla mobil. Den ska ligga här någonstans.
Justin hjälpte mig att leta och till sist hittade vi den och kopplade in den så att den skulle laddas.
-Nu är det bara att vänta tills den laddats tillräckligt.
Tio minuter senare hade den satts på och vi var snabba med att ringa upp 911. Polisen svarade och vi berättade vad som hade hänt, var jag bodde och att vi satt fast i garderoben. De sa att de snart skulle komma och de berömde oss för att ha kommit på idén med den gamla mobilen.
En kvart senare så hade de fortfarande inte kommit och vi hörde hur inbrottstjuvarns gick hitåt. De öppnade dörren med ett ryck och drog ut mig. De satte mig i en stol och satte på munkavel på mig. Sen band de ihop mina armar och ben. Sen tog den ena mannen fram en pistol. Jag började gråta hysteriskt och tittade bedjande på Justin. Som om han skulle kunna göra något. Jag såg att han försökte röra på sig men att det inte gick. Han utstrålade smärta hela han. Det rann floder nerför mina kinder för både min och Justins skull. De skulle säkert döda honom sen också. Mannen med pistolen osäkrade den och siktade med den mot mig. Han finger höll hårt om avtryckaren. Jag blundade och hörde Justin ropa mitt namn. Sen avlossades ett skott. Jag blundade fortfarande. Jag kände ingenting. Var jag död? Jag öppnade sakta ögonen och mannen med pistolen låg medvetslös på marken. Den andre hade sina armar på huvudet. Bakom dem stod två beväpnade poliser. Den ena gick fram emot mig och avslossade mina armar och ben så att jag kunde ta av mig munkaveln. Jag började gråta än en gång och sprang fram mot Justin och kramade honom allt vad jag kunde. Han tog mitt ansikte i sina händer och kysste mig om och om igen. Jag njöt. Vi hade klarat oss.
-Ni ungar måste komma till polisstationen om någon dag och besvara några frågor. Eventuellt får ni vittna också.
Vi nickade samtidigt. Den andre tittande menande på mig och sen sa han något i sin walkie-talkie. Sen tittade jag på Justin igen. Han höll fortfarande mitt ansikte i sina händer.
-Du vet inte hur många tankar som åkte genom mitt huvud när han siktade på dig. Jag skulle dö om han sköt.
Jag skakade på mitt huvud och han kysste mig ömt. Jag log genom mina tårar.
Poliserna hjälpte Justin upp och körde honom till sjukhuset. jag fick inte följa med hur mycket jag än bad dem.
Justin ringde två timmar senare och sa att allt var lugnt. Läkarna hade gipsat hans ben men att han skulle bli helt återställd efter tre veckor. Alltså när hans tour var slut. Justin frågade om han kunde komma förbi en liten stund och säga adjö innan han for iväg. Jag sa självklart ja. Under tiden som jag väntade på honom grät jag när jag gick igenom huset. Allt var förstört. Alla värdesaker borta. Jag hade ringt mina föräldrar och båda var påväg hemåt.
Fyrtio minuter senare var Justin utanför mitt hus. Kenny satt i bilen och väntade. Jag sprang ner och öppnade dörren.
-Vill du komma in?
-Jag hinner inte.
Jag kramade honom. Jag skulle inte se honom på tre veckor. hans ben var gipsat och han såg så söt ut där han stod.
-Jag vet inte hur jag ska klara av att hålla en massa konserter utan dig.
-Du klarar dig, det gör du alltid.
-Gud, vad jag älskar dig, sa han och kysste mig.
-Jag älskar dig med. Jag kommer sakna ihjäl mig.
-Jag lovar att ringa eller messa varje dag.
Jag nickade och tittade ner för att han inte skulle se att jag började gråta. Han tog upp mitt ansikte och kysste mig igen.
-Gråt inte, jag kommer också börja gråta i så fall.
Hans ögon hade redan blivit blanka men först när jag började gråta så föll en tår ner för hans kind. Han torkade bort den och sen torkade han bort dem på mina kinder.
-Förresten, Grattis i förskott, sa han nu leende och tog fram ett paket från bakom ryggen.
-Justin du behövde inte.
-Jo, och när jag är tillbaka så lovar jag att vi ska fira din födelsedag tillsammans.
Jag öppnade paketet och det var en iPhone 4. Den nyaste, som kostade skjortan.
-Justin...
-Gillar du den.
-Jag älskar den. Tack sa jag och kysste honom på munnen.
-Jag vet att din gick sönder så jag tänkte att det var en bra idé.
-Det är perfekt. Helt enkelt perfekt. Precis som du.
Vi kysstes för sista gången och sen gick han tillbaka till bilen. Jag vinkade och stod kvar tills långt efter att bilen blivit utom synhåll. Sen gick jag in och satte mig på soffan och där började tårarna strömma igen.
KOMMENTERA!!! Annars blir det inget mer. Förlåt för att det blir så långt.
Drömmen om dig del 46
Medans vi hånglade sså smekte hon mig på ryggen under tröjan och jag höll henne om höfterna. Det blev så varmt att jag tog av mig min tröja, hon tittade lite förvånat men fortsatte sedan kyssa mig passionerat...
Jag kysste hennes kind, haka, panna och sen slutligen hennes perfekta läppar igen. Gemma skrattade till och jag log mot henne. Jag pressade försiktigt upp henne mot väggen bredvid sängen. Hon smekte min rygg uppifrån och ner medan hon kysste mig. Kyssarna blev allt vildare och jag slickade mina läppar mellan kyssarna. Jag kunde inte få nog av henne. Långsamt flyttade vi oss ner i sängen. Vi lade oss ner och hon lade ovanpå mig och ritade ett hjärta på min bröstkorg när vi slutade kyssa för ett tag.
-Det där var...eh...WOW. Gemma var väldigt andfådd och jag kände mig likadan. Jag smekte hennes lår och rullade lätt ovanpå henne så vi bytade plats. Jag kände en överväldigande lycka över att få vara med tjejen jag älskade. Hon log sitt änglalika leende och kysste mig på halsen och bröstet. Jag stönade halvhögt och nafsade i hennes örsnibb. Hon råkade stöta till mig skrevet och jag stönade högt till. Gemma stannade upp.
-Förlåt. Jag blev lite generad men hon fortsatte bara kyssa mig. Till slut så orkade ingen av oss mer så jag rullade av henne och vi tittade upp mot taket. Hon höll mig i handen. Hela min kropp värkte av kärlek till den vackraste tjejen i världen.
-Jag älskar dig.
Hon vände sig mot mig och lade sitt huvud mot mitt bröst och pillade på min mage. Det kittlades men jag lät henne göra det.
-Och jag älskar dig.
-Förlåt för igår.
-Kan vi inte bara glömma det?
Jag nickade för det var inget jag hellre ville göra.
Gemmas perspektiv:
Där jag lade i sängen, i Justins famn var min lycka fullbordad. Om det här ögonblicket varade för alltid skulle jag inte behöva mer i livet. Inget...inget utom mat. Jag var vrålhungrig.
-Justin vill du äta något. Jag är svälter.
-Haha, jag med, jag hann inte äta frukost innan jag kom.
-Aww, Justin. Förresten hur kom du in? Ingen släppte in dig.
-Eh...det finns en nyckel under dörrmattan,
Jag garvade och Justin log osäkert.
-Det är lugnt, va?
Jag skrattade för mycket för att svara, istället nickade jag. När jag lugnat ner mig så ställde jag mig upp satte på mig ett par jeans och en t-shirt med texten:
"I <3 my world, and my world is you"
-Nice tröja.
Jag tittade ner på den och log.
-Jag vet, sa jag och tog Justins hand så att vi kunde gå ner och äta. Jag började ta fram lite saker vi hade hemma.
-Vad vill du ha?
-Låt mig fixa frukosten. Det går nog bättre.
Haha, han menade min brända bacon förra gången. Jag ställde mig bredvid honom och ställde mig på tå för att pussa honom på pannan.
-Fixar du frukosten så tar jag en dusch. Ok?
-Allt för dig, sa han och kysste mig tillbaka.
Jag gick upp på ovanvåningen och tog en kall dusch. Precis vad jag behövde för att rensa mina tankar. Justin var helt perfekt och idag när vi kysstes så passionerat så var det något i mig som exploderade av lycka. Det kanske bara var upphetsningen men jag kände att det var mer än så. Hur sur jag än varit på Justin igår, så hade allt gått över idag och ersatts med ren lycka.
När jag kom ner igen så höll Justin på att steka pannkakor.
-Shit så gullig du är Justin.
Han stylade lite genom att vända pannkakorna i luften.
-Jag vet. sa han kaxigt. Men du är gulligare.
-Ska jag hjälpa dig med något?
-Nej då. Jag klarar mig fint.
När han var klar satte vi oss och åt, det var nog de godaste pannkakorna jag någonsin ätit och jag gav Justin rikligt med beröm.
Efter maten satte vi oss ner i soffan och satte på MTV. Vi kollade egentligen inte, vi bara tittade på varandra.
-Jag är jätteledsen att jag måste åka idag.
-Jag med, men låt oss göra något av den sista dagen i alla fall.
Han log och lutade sig fram för att kyssa mig.
-Jag kan nog komma på något...
KOMMENTERA!
Jag kysste hennes kind, haka, panna och sen slutligen hennes perfekta läppar igen. Gemma skrattade till och jag log mot henne. Jag pressade försiktigt upp henne mot väggen bredvid sängen. Hon smekte min rygg uppifrån och ner medan hon kysste mig. Kyssarna blev allt vildare och jag slickade mina läppar mellan kyssarna. Jag kunde inte få nog av henne. Långsamt flyttade vi oss ner i sängen. Vi lade oss ner och hon lade ovanpå mig och ritade ett hjärta på min bröstkorg när vi slutade kyssa för ett tag.
-Det där var...eh...WOW. Gemma var väldigt andfådd och jag kände mig likadan. Jag smekte hennes lår och rullade lätt ovanpå henne så vi bytade plats. Jag kände en överväldigande lycka över att få vara med tjejen jag älskade. Hon log sitt änglalika leende och kysste mig på halsen och bröstet. Jag stönade halvhögt och nafsade i hennes örsnibb. Hon råkade stöta till mig skrevet och jag stönade högt till. Gemma stannade upp.
-Förlåt. Jag blev lite generad men hon fortsatte bara kyssa mig. Till slut så orkade ingen av oss mer så jag rullade av henne och vi tittade upp mot taket. Hon höll mig i handen. Hela min kropp värkte av kärlek till den vackraste tjejen i världen.
-Jag älskar dig.
Hon vände sig mot mig och lade sitt huvud mot mitt bröst och pillade på min mage. Det kittlades men jag lät henne göra det.
-Och jag älskar dig.
-Förlåt för igår.
-Kan vi inte bara glömma det?
Jag nickade för det var inget jag hellre ville göra.
Gemmas perspektiv:
Där jag lade i sängen, i Justins famn var min lycka fullbordad. Om det här ögonblicket varade för alltid skulle jag inte behöva mer i livet. Inget...inget utom mat. Jag var vrålhungrig.
-Justin vill du äta något. Jag är svälter.
-Haha, jag med, jag hann inte äta frukost innan jag kom.
-Aww, Justin. Förresten hur kom du in? Ingen släppte in dig.
-Eh...det finns en nyckel under dörrmattan,
Jag garvade och Justin log osäkert.
-Det är lugnt, va?
Jag skrattade för mycket för att svara, istället nickade jag. När jag lugnat ner mig så ställde jag mig upp satte på mig ett par jeans och en t-shirt med texten:
"I <3 my world, and my world is you"
-Nice tröja.
Jag tittade ner på den och log.
-Jag vet, sa jag och tog Justins hand så att vi kunde gå ner och äta. Jag började ta fram lite saker vi hade hemma.
-Vad vill du ha?
-Låt mig fixa frukosten. Det går nog bättre.
Haha, han menade min brända bacon förra gången. Jag ställde mig bredvid honom och ställde mig på tå för att pussa honom på pannan.
-Fixar du frukosten så tar jag en dusch. Ok?
-Allt för dig, sa han och kysste mig tillbaka.
Jag gick upp på ovanvåningen och tog en kall dusch. Precis vad jag behövde för att rensa mina tankar. Justin var helt perfekt och idag när vi kysstes så passionerat så var det något i mig som exploderade av lycka. Det kanske bara var upphetsningen men jag kände att det var mer än så. Hur sur jag än varit på Justin igår, så hade allt gått över idag och ersatts med ren lycka.
När jag kom ner igen så höll Justin på att steka pannkakor.
-Shit så gullig du är Justin.
Han stylade lite genom att vända pannkakorna i luften.
-Jag vet. sa han kaxigt. Men du är gulligare.
-Ska jag hjälpa dig med något?
-Nej då. Jag klarar mig fint.
När han var klar satte vi oss och åt, det var nog de godaste pannkakorna jag någonsin ätit och jag gav Justin rikligt med beröm.
Efter maten satte vi oss ner i soffan och satte på MTV. Vi kollade egentligen inte, vi bara tittade på varandra.
-Jag är jätteledsen att jag måste åka idag.
-Jag med, men låt oss göra något av den sista dagen i alla fall.
Han log och lutade sig fram för att kyssa mig.
-Jag kan nog komma på något...
KOMMENTERA!
Drömmen om dig del 45
-Bli ihop med Justin igen. Hur fel han än gjorde mot dig precis, genom mig. Så kan du inte hitta en bättre kille.
Hon gav mig en kram och sen var det dags för mig att hoppa av. Klockan var halv fyra på morgonen och mina ögon stängde sig själva. Jag vinkade hej då till Dina och innan jag gick och la mig så skrev jag ett sms till Justin...
"Justin, jag vill ge dig en ny
chans. Men då måste du lova
att ALDRIG göra så här igen."
Svaret kom några sekunder senare.
"Jag älskar dig, och jag
aldrig kommer såra dig
igen. ALDRIG. ALDRIG.
ALDRIG <33"
Jag log när jag läste hans meddelande. Och svarade med ett lite negativt sådant:
"Är det inte du som säger,
att man aldrig ska säga
aldrig?"
Det kom inget svar så jag somnade direkt.
På morgonen väckte min pappa mig för att säga att han ska till jobbet igen. Jag nickade sämnigt och skulle somna om men Justin var ju självklart tvungen att ringa.
-hej babe.
-Eh...Justin`?
-Vem annars?
-Hah, jag sover fortfarande...
-Jag är snart hemma hos dig.
-Va? Kom vi ens överens om att ses?
-Nej, men jag saknar dig och jag måste säga en viktig sa till dig.
-Jaja, kom du då. Hej då. Ses.
-Du, Gemma.
-ja?
-Jag älskar dig.
Jag tänkte på annat.
-gemma är du där?
-öh..va?
-Inget, hahaha, jag kommer snart. Ses
jag lade på och somnade glatt om. Tio minuter senare väcker Justin mig genom att kyssa mig på pannan. Jag viftade med armarna framför mig. justin lade sig istället bredvid mig och höll om mig i kanske en halvtimme innan jag var tillräckligt vaken för att stiga upp. Men jag satte mig bara upp.
-Godmorgon älskling.
-Morgonen hade varit godare om inte Justin Bieber väckte mig klockan halv åtta på morgonen.
-Haha.
Justins perspektiv:
Hon var så vacker när hon sov och jag kände att vi fortfarande inte var helt ok med varandra eller rättare sagt, hon var inte helt ok med mig. Jag ångrade mig jättemycket för det med Dina, men vad skulle jag göra? Det var hennes födelsedag om fyra dagar och då skulle jag inte vara där. Men det var jag tvungen att berätta för henne.
-gemma, vi måste prata. Det är viktigt.
-Ehm..ok.
-Du fyller sexton om fyra dagar.
-Yes, som jag längtar.
-Och jag...jag måste åka på tour igen. Vi ska åka runt lite här och var i USA. Vi åker imorgon.
Min vackra älskling var helt tyst, där hon satt upp i sängen. En tår sökte sig ner för hennes kind och jag kysste bort den. Jag ville be henne följa med men jag kunde inte eftersom vi inte hade plats i tourbussen, den här gången och förresten så ville hon nog fira sin födelsedag hemma.
-Hur länge blir du borta?
Jag smekte hennes ansikte.
-Tre veckor.
Hon svalde och lade sig ner igen.
-Förlåt.
-Det är inte någons fel.
Hon blundade hårt och sen öppnade hon ögonen igen innan hon reste sig upp. Hon hade bara på sig trosor och Bh.
-Sover du sådär?
Jag såg att hon blev generad men mig gjorde det inget. Hennes kropp var perfekt. Hennes bröst var lagom fylliga och hennes bh satt tight runt dem. Och hennes kurvor var... Jag tittade bort lite för det skulle känna konstigt att stirra på henne.
-Nej, men jag bara somnade igår. Orkade inte sätta på mig något.
Hon gick fram mot mig och jag gav henne en kram, sen kysste hon mig på nacken. Jag började kyssa henne intesivt över hela hennes ansikte. Vi började röra oss mot hennes säng. Medans vi hånglade sså smekte hon mig på ryggen under tröjan och jag höll henne om höfterna. Det blev så varmt att jag tog av mig min tröja, hon tittade lite förvånat men fortsatte sedan kyssa mig passionerat...
KOMMENTERA!
Hon gav mig en kram och sen var det dags för mig att hoppa av. Klockan var halv fyra på morgonen och mina ögon stängde sig själva. Jag vinkade hej då till Dina och innan jag gick och la mig så skrev jag ett sms till Justin...
"Justin, jag vill ge dig en ny
chans. Men då måste du lova
att ALDRIG göra så här igen."
Svaret kom några sekunder senare.
"Jag älskar dig, och jag
aldrig kommer såra dig
igen. ALDRIG. ALDRIG.
ALDRIG <33"
Jag log när jag läste hans meddelande. Och svarade med ett lite negativt sådant:
"Är det inte du som säger,
att man aldrig ska säga
aldrig?"
Det kom inget svar så jag somnade direkt.
På morgonen väckte min pappa mig för att säga att han ska till jobbet igen. Jag nickade sämnigt och skulle somna om men Justin var ju självklart tvungen att ringa.
-hej babe.
-Eh...Justin`?
-Vem annars?
-Hah, jag sover fortfarande...
-Jag är snart hemma hos dig.
-Va? Kom vi ens överens om att ses?
-Nej, men jag saknar dig och jag måste säga en viktig sa till dig.
-Jaja, kom du då. Hej då. Ses.
-Du, Gemma.
-ja?
-Jag älskar dig.
Jag tänkte på annat.
-gemma är du där?
-öh..va?
-Inget, hahaha, jag kommer snart. Ses
jag lade på och somnade glatt om. Tio minuter senare väcker Justin mig genom att kyssa mig på pannan. Jag viftade med armarna framför mig. justin lade sig istället bredvid mig och höll om mig i kanske en halvtimme innan jag var tillräckligt vaken för att stiga upp. Men jag satte mig bara upp.
-Godmorgon älskling.
-Morgonen hade varit godare om inte Justin Bieber väckte mig klockan halv åtta på morgonen.
-Haha.
Justins perspektiv:
Hon var så vacker när hon sov och jag kände att vi fortfarande inte var helt ok med varandra eller rättare sagt, hon var inte helt ok med mig. Jag ångrade mig jättemycket för det med Dina, men vad skulle jag göra? Det var hennes födelsedag om fyra dagar och då skulle jag inte vara där. Men det var jag tvungen att berätta för henne.
-gemma, vi måste prata. Det är viktigt.
-Ehm..ok.
-Du fyller sexton om fyra dagar.
-Yes, som jag längtar.
-Och jag...jag måste åka på tour igen. Vi ska åka runt lite här och var i USA. Vi åker imorgon.
Min vackra älskling var helt tyst, där hon satt upp i sängen. En tår sökte sig ner för hennes kind och jag kysste bort den. Jag ville be henne följa med men jag kunde inte eftersom vi inte hade plats i tourbussen, den här gången och förresten så ville hon nog fira sin födelsedag hemma.
-Hur länge blir du borta?
Jag smekte hennes ansikte.
-Tre veckor.
Hon svalde och lade sig ner igen.
-Förlåt.
-Det är inte någons fel.
Hon blundade hårt och sen öppnade hon ögonen igen innan hon reste sig upp. Hon hade bara på sig trosor och Bh.
-Sover du sådär?
Jag såg att hon blev generad men mig gjorde det inget. Hennes kropp var perfekt. Hennes bröst var lagom fylliga och hennes bh satt tight runt dem. Och hennes kurvor var... Jag tittade bort lite för det skulle känna konstigt att stirra på henne.
-Nej, men jag bara somnade igår. Orkade inte sätta på mig något.
Hon gick fram mot mig och jag gav henne en kram, sen kysste hon mig på nacken. Jag började kyssa henne intesivt över hela hennes ansikte. Vi började röra oss mot hennes säng. Medans vi hånglade sså smekte hon mig på ryggen under tröjan och jag höll henne om höfterna. Det blev så varmt att jag tog av mig min tröja, hon tittade lite förvånat men fortsatte sedan kyssa mig passionerat...
KOMMENTERA!
Tävlingsresultat
Hejsan trogna läsare!
Gissa vad. ni vet tävlingen hos http://justinbieberstories.blogg.se som jag nämnde förut?
Jag har vunnit den. Priset är en desing så den kommer komma upp på bloggen om ett tag.
Puss
Sina
Fortsätt kommentera!
Gissa vad. ni vet tävlingen hos http://justinbieberstories.blogg.se som jag nämnde förut?
Jag har vunnit den. Priset är en desing så den kommer komma upp på bloggen om ett tag.
Puss
Sina
Fortsätt kommentera!
Drömmen om dig del 44
Gemmas perspektiv:
Vi hoppade ut ur bilen och höll varann i hand medan vi gick mot en tjejen som stod vid dörren. Hon vänder sig om och Justin stannar. Jag fortsätter gå men eftersom vi håller hand så dras jag bakåt.
-Justin vad är det? viskar jag tyst till honom.
Tjejen springer fram mot Justin och kramar honom. Jag släpper hans hand och helt plötsligt så kysser hon honom passionerat...
-Justin, som jag har saknat dig. sa tjejen när hon slutat kyssa Justin. Du bara försvann efter...du vet. Förresten vem är det här? sa hon och nickade åt mitt håll.
-Det här är Gemma, min...
Va? Hör jag rätt? Tvekar han med att säg att han är min pojkvän efter att han kysst henne. Nu räcker det.
-Jag är Justins ex. Trevligt att träffas, sa jag och skakade hand med tjejen
-Jag är Dina.
Justin såg helt överraskad och förvånad ut. jag skulle inte göra något drama av saken, jag skulle bara gå därifån. Jag vänder mig om och går med raska steg mot busshållplatsen. Men innan jag hinner gå för långt så vänder jag mig om och säger med en så snäll röst jag kunde vid det ögonblicket.
-Hej då Dina, hej då Justin.
Nu verkar Justin komma till liv igen.
-Gemma vänta.
Han lösgör sig ur Dinas armar och börjar springa mot mig. Innan han hinner ända fram så ser jag att hans ögon fylls med tårar. Han når fram till mig och tar mina händer.
-Gemma, snälla låt mig förklara.
-Visst, förklara du. Förklara varför du kysser en tjej mitt framför mina ögon.
-Gem, förlåt, men hon kysste mig.
-Men du lät henne. Det är samma sak.
Han kramade mig men jag slingrade mig undan.
-Justin, det räcker nu. Du sårar mig om och om igen, och jag kan inte hålla på och förlåta dig hela tiden. Det går bara inte. Hej då Justin. Jag vänder mig om igen för att gå därifrån men han går framför mig.
-Jag vet och jag är jätteledsen för det. Ok, jag ska berätta allt för dig nu, men snälla avbryt mig inte.
-jag lovar inget.
En tystnad uppstår och Dina kommer emot oss.
-Vad pratar ni om, ska jag lämna er ifred?
-Ja, säger Justin.
-Nej Dina stanna här, du vill nog också höra vad Justin har att säga.
Han ger mig en blick och sen börjar han prata.
-ok, Dina det här är Gemma, min flickvän.
Dinas ögon tåras och hon slår till Justin på armen.
-Hur kunde du?
-Dina...Justin börjar bli desperat.
-Dina, han är inte min pojkvän. Inte längre.
-Gemma säg inte så. Jag älskar dig.
Då brister Dina ut i en häftig gråt. Jag klappar henne på ryggen. Jag försöker trösta henne, för det här är inte hennes fel, det är Justins.
-Och Gemma, det här är Dina. det var henne jag var otrogen mot dig med.
Nu är det min tur att gråta. Hur kunde Justin såra mig så. Dina tar mig under armen och vi vänder oss båda om och går mot busshållplatsen. Justin står kvar på samma ställe som vi lämnade honom på.
Vi vänder oss inte om utan väntar på bussen tills den kommer. Därefter hoppar vi på den. Vi ska åt samma håll fast Dina ska åka längre längre än jag. Vi sätter oss långt bak i bussen och hon berättar för mig att Justin var tillsammans med henne två år sedan och sen för några veckor sedan när hon hälsade på honom så ledde det ena till det andra. Hon försäkrade mig om att hon inte visste att Justin hade tjej. Hon hade aldrig gjort det då. Och jag trodde faktiskt på henne. jag gllade henne, hon var snäll och inte någon bitch.
Jag berättade för henne hur jag och Justin träffats efter att jag flyttat hit och hur vi blev ihop. Resultatet av våra samtal blev att vi bytte nummer och att Dina lovade att hon aldrig mer skulle ens tänka på Justin som mer än en sångare. Jag lovade ingetnitng och Dina förstod det eftersom jag älskade honom. Kärlek försvinner inte bara sådär. Innan jag skulle hoppa av så fick både jag och Dina varsitt sms av Justin. Vi lät varandra läsa.
Dinas löd:
"Jag är jätteledsen för det som
hände. Jag mår jättedåligt och
jag ångrar mig verkligen. Men jag
älskar Gemma och vill vara med
henne. hoppas du och jag kan
fortsätta vara vänner.
Kram Justin"
Mitt däremot lät så här:
"Jag älskar dig Gemma,
du är mitt allt. Jag ber dig
för allt i världen. Lämna
mig inte. Du kan får vad du
än vill. Men om jag inte får
vara med dig, så vet jag
inte vad jag gör. Snälla.
Älskar dig. Justin"
-Förlåt Gemma. Det är mitt fel allt ihop.
-Du visste inte. Du är förlåten.
-Bli ihop med Justin igen. Hur fel han än gjorde mot dig precis, genom mig. Så kan du inte hitta en bättre kille.
Hon gav mig en kram och sen var det dags för mig att hoppa av. Klockan var halv fyra på morgonen och mina ögon stängde sig själva. Jag vinkade hej då till Dina och innan jag gick och la mig så skrev jag ett sms till Justin...
KOMMENTERA!!
Vi hoppade ut ur bilen och höll varann i hand medan vi gick mot en tjejen som stod vid dörren. Hon vänder sig om och Justin stannar. Jag fortsätter gå men eftersom vi håller hand så dras jag bakåt.
-Justin vad är det? viskar jag tyst till honom.
Tjejen springer fram mot Justin och kramar honom. Jag släpper hans hand och helt plötsligt så kysser hon honom passionerat...
-Justin, som jag har saknat dig. sa tjejen när hon slutat kyssa Justin. Du bara försvann efter...du vet. Förresten vem är det här? sa hon och nickade åt mitt håll.
-Det här är Gemma, min...
Va? Hör jag rätt? Tvekar han med att säg att han är min pojkvän efter att han kysst henne. Nu räcker det.
-Jag är Justins ex. Trevligt att träffas, sa jag och skakade hand med tjejen
-Jag är Dina.
Justin såg helt överraskad och förvånad ut. jag skulle inte göra något drama av saken, jag skulle bara gå därifån. Jag vänder mig om och går med raska steg mot busshållplatsen. Men innan jag hinner gå för långt så vänder jag mig om och säger med en så snäll röst jag kunde vid det ögonblicket.
-Hej då Dina, hej då Justin.
Nu verkar Justin komma till liv igen.
-Gemma vänta.
Han lösgör sig ur Dinas armar och börjar springa mot mig. Innan han hinner ända fram så ser jag att hans ögon fylls med tårar. Han når fram till mig och tar mina händer.
-Gemma, snälla låt mig förklara.
-Visst, förklara du. Förklara varför du kysser en tjej mitt framför mina ögon.
-Gem, förlåt, men hon kysste mig.
-Men du lät henne. Det är samma sak.
Han kramade mig men jag slingrade mig undan.
-Justin, det räcker nu. Du sårar mig om och om igen, och jag kan inte hålla på och förlåta dig hela tiden. Det går bara inte. Hej då Justin. Jag vänder mig om igen för att gå därifrån men han går framför mig.
-Jag vet och jag är jätteledsen för det. Ok, jag ska berätta allt för dig nu, men snälla avbryt mig inte.
-jag lovar inget.
En tystnad uppstår och Dina kommer emot oss.
-Vad pratar ni om, ska jag lämna er ifred?
-Ja, säger Justin.
-Nej Dina stanna här, du vill nog också höra vad Justin har att säga.
Han ger mig en blick och sen börjar han prata.
-ok, Dina det här är Gemma, min flickvän.
Dinas ögon tåras och hon slår till Justin på armen.
-Hur kunde du?
-Dina...Justin börjar bli desperat.
-Dina, han är inte min pojkvän. Inte längre.
-Gemma säg inte så. Jag älskar dig.
Då brister Dina ut i en häftig gråt. Jag klappar henne på ryggen. Jag försöker trösta henne, för det här är inte hennes fel, det är Justins.
-Och Gemma, det här är Dina. det var henne jag var otrogen mot dig med.
Nu är det min tur att gråta. Hur kunde Justin såra mig så. Dina tar mig under armen och vi vänder oss båda om och går mot busshållplatsen. Justin står kvar på samma ställe som vi lämnade honom på.
Vi vänder oss inte om utan väntar på bussen tills den kommer. Därefter hoppar vi på den. Vi ska åt samma håll fast Dina ska åka längre längre än jag. Vi sätter oss långt bak i bussen och hon berättar för mig att Justin var tillsammans med henne två år sedan och sen för några veckor sedan när hon hälsade på honom så ledde det ena till det andra. Hon försäkrade mig om att hon inte visste att Justin hade tjej. Hon hade aldrig gjort det då. Och jag trodde faktiskt på henne. jag gllade henne, hon var snäll och inte någon bitch.
Jag berättade för henne hur jag och Justin träffats efter att jag flyttat hit och hur vi blev ihop. Resultatet av våra samtal blev att vi bytte nummer och att Dina lovade att hon aldrig mer skulle ens tänka på Justin som mer än en sångare. Jag lovade ingetnitng och Dina förstod det eftersom jag älskade honom. Kärlek försvinner inte bara sådär. Innan jag skulle hoppa av så fick både jag och Dina varsitt sms av Justin. Vi lät varandra läsa.
Dinas löd:
"Jag är jätteledsen för det som
hände. Jag mår jättedåligt och
jag ångrar mig verkligen. Men jag
älskar Gemma och vill vara med
henne. hoppas du och jag kan
fortsätta vara vänner.
Kram Justin"
Mitt däremot lät så här:
"Jag älskar dig Gemma,
du är mitt allt. Jag ber dig
för allt i världen. Lämna
mig inte. Du kan får vad du
än vill. Men om jag inte får
vara med dig, så vet jag
inte vad jag gör. Snälla.
Älskar dig. Justin"
-Förlåt Gemma. Det är mitt fel allt ihop.
-Du visste inte. Du är förlåten.
-Bli ihop med Justin igen. Hur fel han än gjorde mot dig precis, genom mig. Så kan du inte hitta en bättre kille.
Hon gav mig en kram och sen var det dags för mig att hoppa av. Klockan var halv fyra på morgonen och mina ögon stängde sig själva. Jag vinkade hej då till Dina och innan jag gick och la mig så skrev jag ett sms till Justin...
KOMMENTERA!!
Drömmen om dig del 43
Under en scen i filmen blev jag så rädd att jag började skrika högt och hoppade upp ur soffan. Justin drog ner mig igen. Strax därpå kom min pappa och frågade om vad som hänt. Allt jag gjorde var pekade på TV:n. Han himlade med ögonen och sa att han skulle gå och lägga sig. Då gick Justin igång och började kyssa mig på halsen...
-Justin pappa är hemma...
-Jag vet, sa han kaxigt och fortsatte kyssa mig. Jag började småstöna lite grann, det var inget jag kunde kontrollera. Hans händer var under mitt linne. De var kalla så jag rös lite. Plötsligt så hör vi fotsteg i hallen och rätt som det är så öppnar pappa dörren.
-Eh...ungar. Snälla. När jag inte är hemma.
Jag börjar gapflabba men Justin blir generad. Jag skrattar tills jag börjar bli tårögd och då kysser jag honom på axeln.
-Älskar dig Justin.
-Hoppas din pappa också gör det.
-Äh, ta det lugnt. Han sa ju faktiskt inte att vi inte fick göra det. Eller hur?
-Haha, det tänkte jag inte på.
Jag ger honom en kram och sen tittar jag tillbaka på TV:n. Precis samtidigt som en kille med yxa mördar en kvinna. jag skulle skrika men Justin höll för min mun och sen kysste han mig på pannan.
-Alltså jag älskar dig, men jag har hört dig skrika tillräckligt idag.
Jag fnissade lite och satte av TV:n. Sen satte jag mig bredvid Justin i soffan igen. Plötsligt kommer jag på att det finns en sak i min garderob som jag vill visa honom. Så jag öppnar garderoben och skäms lite över hur stökig den är. Men jag bryr mig inte, Justin är inte ihop med mig för min garderob. Eller det hoppas jag i alla fall. Ett par lådor ligger mitt i så är tvungen att flytta på dem innan jag kommer åt utrymmet längst bak i garderoben. Där finns några flyttkartonger så jag börjar öppna dem för att se om det jag letar efter är där. Men det är bara massa gammalt skräp från London som jag inte orkar slänga.
-Gemma, vad gör du?
-Leter efter en sak som jag vill ge dig.
-Är det verkligen värt så mycket att du måste vända upp och ner på garderoben?
-Jepp, den är värd mer.
-Säg vad det är så kan jag hjälpa dig.
-Jag klarar mig, gå tillbaka till att titta på yxmördare, du.
Han skrattade men gick inte. Han ställde sig i stället i dörröppningen och flyttade på några kartonger.
-Vad är det här?? Shit så många du har.
-Jag vände mig snabbt om och råkade snubbla. jag skrattade.
-Öh, vad hände?
Då började jag skratta ännu mer. han hade inte ens märkt något. Han höll lådan med alla mina medaljer och pokaler i armarna.
-Den väger typ tio kilo. Jag visste inte att du är så bra på simhopp. Du har ju vunnit, eh...typ allt. Och du är bara sexton.
Jag rodnade lite grann om kinderna:
-Mm, och förresten så var jag så där bra. Jag VAR.
-Vad menar du?
-Nu får jag inte lika mycket träning, eller ens en tränare. Jag utvecklas inte längre. Jag går bakåt. Min karriär är typ över nu.
-Säg inte så, det kan den inte vara.
-Det är lugnt jag har accepterat det. Men jag tycker att det är sjukt synd.
-Mmm, det är det ju. Kan du inte hämta hit din tränare då?
-Det skulle vara lättare att få dig att sluta med musiken för alltid. Han är envis som en åsna.
-Haha, men... då kanske du kan flytta tillbaka till London. Inte för att jag vill men..
-Jag har också tänkt på det, men det kommer inte gå. Mamma och pappa har perfekta jobb och Nate går ju på sitt drömcollege här. Jag kan inte förstöra för dem.
-Du är en ängel. sa han och lutade sig över alla lådor och kartonger och kysste mig ömt.
Jag hittade det jag letade efter, efter ett ganska långt tag. Under tiden så hade Justin inspekterat alla mina medaljer och pokaler och kommenterat någon då och då. Jag går fram till Justin och kramar honom bakifrån och pussar honom på kinden. Han vänder sitt ansikte mot mitt.
-Hittade du det du letade efter?
-Yes, och det är i ganska bra skick, till skillnad från resten av min garderob. Jag tittade bort mot garderoben som nu var om möjligt ännu stökigare.
-Visa mig.
Jag drog fram en gitarr, som visserligen var ganska dammig, men Justin kände direkt igen den.
-Är det...är det verkligen...du skojar?
-Nej, vill du ha den?
Det var en nästan ovärdelig signerad gitarr signerad av Jimi Hendrix. Världens bästa gitarrist genom tiderna.
-Jag kan inte ta den. Den är säker värd...
-Men jag vill inte ha den, kolla som jag behandlar den. Du kommer åtminstone få nytta av den. Men om du inte vill ha den så kan jag behålla den.
-Klart jag vill ha den. Gud, vad jag älskar dig. Du är bäst. Världens bästa, snyggaste, snällaste tjej. Älskar dig.
han kysste mig om och om igen. Sen inspekterade han gitarren in i minsta detalj. Hans ögon lyste som ett litet barns på julafton.
Justins perspektiv:
Hur kunde hon ge mig en sådan gitarr. Det bekräftade bara att jag hade rätt i fråga om henne. Hon var världens mest omtänksamma flickvän. Jag såg ur ögonvrån att hon tittade leende på mig. Med sitt underbara leende. Jag vände mig om och satte försiktigt ner gitarren på marken. Sen sprang jag fram till henne och smekte hennes kind. Jag var överlycklig. Sen kysste hon mig. Jag pressade upp henne mot väggen och fortsatte kyssa henne. Jag tog av mig min tröja, och jag hade gått längre om jag inte kommit på att hennes pappa la och sov i rummet intill.
Jag tog fram gitarren igen och gick ut.
-Kom jag vill visa dig en sak, Gemma.
Hon följde efter mig ut ur huset och på gräsmattan uatnför huset började jag spela för henne:
I always knew you were the best
The coolest girl I know
So prettier than all the rest
The star of my show
So many times I wished you'd be the one for me
I never knew you'd get like this girl what you do to me
Youre who I'm thinking of,
Girl you aint my runner up
No matter what you're always number one
Jag såg att Gemma blev tårögd. Jag kysste henne när hon gått fram emot mig. Jag satte gitarren på trottoaren och satte henne i mitt knä.
-Jag älskar dig. Det är du och jag.
Min mobil börjar ringa mitt i min kyss och jag ser att det är mamma. Jag hade fått tillåtelse att sova över här så det var konstigt att hon ringde så här mitt i natten.
-Hej mamma, har det hänt något?
-Justin kan du komma hem. Det är en tjej här som står och ringer på hela tiden. Jag känner igen henne men jag vet inte vem hon är. Och Kenny är ju och hälsar på hos sin bror.
-Ok, jag kommer.
Jag lade på och frågade Gemma om hon ville följa med och kolla vem det var. Jag ville inte skiljas ifrån henne, inte ens för en timme.
Vi tog min bil och tjugo minuter senare körde vi in mot mitt hus.
Gemmas perspektiv:
Vi hoppade ut ur bilen och höll varann i hand medan vi gick mot en tjejen som stod vid dörren. Hon vänder sig om och Justin stannar. Jag fortsätter gå men eftersom vi håller hand så dras jag bakåt.
-Justin vad är det? viskar jag tyst till honom.
Tjejen springer fram mot Justin och kramar honom. Jag släpper hans hand och helt plötsligt så kysser hon honom passionerat...
Vad är det frågan om??
KOMMENTERA!!
-Justin pappa är hemma...
-Jag vet, sa han kaxigt och fortsatte kyssa mig. Jag började småstöna lite grann, det var inget jag kunde kontrollera. Hans händer var under mitt linne. De var kalla så jag rös lite. Plötsligt så hör vi fotsteg i hallen och rätt som det är så öppnar pappa dörren.
-Eh...ungar. Snälla. När jag inte är hemma.
Jag börjar gapflabba men Justin blir generad. Jag skrattar tills jag börjar bli tårögd och då kysser jag honom på axeln.
-Älskar dig Justin.
-Hoppas din pappa också gör det.
-Äh, ta det lugnt. Han sa ju faktiskt inte att vi inte fick göra det. Eller hur?
-Haha, det tänkte jag inte på.
Jag ger honom en kram och sen tittar jag tillbaka på TV:n. Precis samtidigt som en kille med yxa mördar en kvinna. jag skulle skrika men Justin höll för min mun och sen kysste han mig på pannan.
-Alltså jag älskar dig, men jag har hört dig skrika tillräckligt idag.
Jag fnissade lite och satte av TV:n. Sen satte jag mig bredvid Justin i soffan igen. Plötsligt kommer jag på att det finns en sak i min garderob som jag vill visa honom. Så jag öppnar garderoben och skäms lite över hur stökig den är. Men jag bryr mig inte, Justin är inte ihop med mig för min garderob. Eller det hoppas jag i alla fall. Ett par lådor ligger mitt i så är tvungen att flytta på dem innan jag kommer åt utrymmet längst bak i garderoben. Där finns några flyttkartonger så jag börjar öppna dem för att se om det jag letar efter är där. Men det är bara massa gammalt skräp från London som jag inte orkar slänga.
-Gemma, vad gör du?
-Leter efter en sak som jag vill ge dig.
-Är det verkligen värt så mycket att du måste vända upp och ner på garderoben?
-Jepp, den är värd mer.
-Säg vad det är så kan jag hjälpa dig.
-Jag klarar mig, gå tillbaka till att titta på yxmördare, du.
Han skrattade men gick inte. Han ställde sig i stället i dörröppningen och flyttade på några kartonger.
-Vad är det här?? Shit så många du har.
-Jag vände mig snabbt om och råkade snubbla. jag skrattade.
-Öh, vad hände?
Då började jag skratta ännu mer. han hade inte ens märkt något. Han höll lådan med alla mina medaljer och pokaler i armarna.
-Den väger typ tio kilo. Jag visste inte att du är så bra på simhopp. Du har ju vunnit, eh...typ allt. Och du är bara sexton.
Jag rodnade lite grann om kinderna:
-Mm, och förresten så var jag så där bra. Jag VAR.
-Vad menar du?
-Nu får jag inte lika mycket träning, eller ens en tränare. Jag utvecklas inte längre. Jag går bakåt. Min karriär är typ över nu.
-Säg inte så, det kan den inte vara.
-Det är lugnt jag har accepterat det. Men jag tycker att det är sjukt synd.
-Mmm, det är det ju. Kan du inte hämta hit din tränare då?
-Det skulle vara lättare att få dig att sluta med musiken för alltid. Han är envis som en åsna.
-Haha, men... då kanske du kan flytta tillbaka till London. Inte för att jag vill men..
-Jag har också tänkt på det, men det kommer inte gå. Mamma och pappa har perfekta jobb och Nate går ju på sitt drömcollege här. Jag kan inte förstöra för dem.
-Du är en ängel. sa han och lutade sig över alla lådor och kartonger och kysste mig ömt.
Jag hittade det jag letade efter, efter ett ganska långt tag. Under tiden så hade Justin inspekterat alla mina medaljer och pokaler och kommenterat någon då och då. Jag går fram till Justin och kramar honom bakifrån och pussar honom på kinden. Han vänder sitt ansikte mot mitt.
-Hittade du det du letade efter?
-Yes, och det är i ganska bra skick, till skillnad från resten av min garderob. Jag tittade bort mot garderoben som nu var om möjligt ännu stökigare.
-Visa mig.
Jag drog fram en gitarr, som visserligen var ganska dammig, men Justin kände direkt igen den.
-Är det...är det verkligen...du skojar?
-Nej, vill du ha den?
Det var en nästan ovärdelig signerad gitarr signerad av Jimi Hendrix. Världens bästa gitarrist genom tiderna.
-Jag kan inte ta den. Den är säker värd...
-Men jag vill inte ha den, kolla som jag behandlar den. Du kommer åtminstone få nytta av den. Men om du inte vill ha den så kan jag behålla den.
-Klart jag vill ha den. Gud, vad jag älskar dig. Du är bäst. Världens bästa, snyggaste, snällaste tjej. Älskar dig.
han kysste mig om och om igen. Sen inspekterade han gitarren in i minsta detalj. Hans ögon lyste som ett litet barns på julafton.
Justins perspektiv:
Hur kunde hon ge mig en sådan gitarr. Det bekräftade bara att jag hade rätt i fråga om henne. Hon var världens mest omtänksamma flickvän. Jag såg ur ögonvrån att hon tittade leende på mig. Med sitt underbara leende. Jag vände mig om och satte försiktigt ner gitarren på marken. Sen sprang jag fram till henne och smekte hennes kind. Jag var överlycklig. Sen kysste hon mig. Jag pressade upp henne mot väggen och fortsatte kyssa henne. Jag tog av mig min tröja, och jag hade gått längre om jag inte kommit på att hennes pappa la och sov i rummet intill.
Jag tog fram gitarren igen och gick ut.
-Kom jag vill visa dig en sak, Gemma.
Hon följde efter mig ut ur huset och på gräsmattan uatnför huset började jag spela för henne:
I always knew you were the best
The coolest girl I know
So prettier than all the rest
The star of my show
So many times I wished you'd be the one for me
I never knew you'd get like this girl what you do to me
Youre who I'm thinking of,
Girl you aint my runner up
No matter what you're always number one
Jag såg att Gemma blev tårögd. Jag kysste henne när hon gått fram emot mig. Jag satte gitarren på trottoaren och satte henne i mitt knä.
-Jag älskar dig. Det är du och jag.
Min mobil börjar ringa mitt i min kyss och jag ser att det är mamma. Jag hade fått tillåtelse att sova över här så det var konstigt att hon ringde så här mitt i natten.
-Hej mamma, har det hänt något?
-Justin kan du komma hem. Det är en tjej här som står och ringer på hela tiden. Jag känner igen henne men jag vet inte vem hon är. Och Kenny är ju och hälsar på hos sin bror.
-Ok, jag kommer.
Jag lade på och frågade Gemma om hon ville följa med och kolla vem det var. Jag ville inte skiljas ifrån henne, inte ens för en timme.
Vi tog min bil och tjugo minuter senare körde vi in mot mitt hus.
Gemmas perspektiv:
Vi hoppade ut ur bilen och höll varann i hand medan vi gick mot en tjejen som stod vid dörren. Hon vänder sig om och Justin stannar. Jag fortsätter gå men eftersom vi håller hand så dras jag bakåt.
-Justin vad är det? viskar jag tyst till honom.
Tjejen springer fram mot Justin och kramar honom. Jag släpper hans hand och helt plötsligt så kysser hon honom passionerat...
Vad är det frågan om??
KOMMENTERA!!
Drömmen om dig del 42
I cafeterian satt Gemma. Jag blev jätteförvånad men glad. Hon var så vacker. Hur kunde jag göra slut med den vackraste som finns? jag gick fram till henne men ögonblicket som hon märkte mig så reste hon sig och gick med raska steg därifrån.
Jag började springa efter henne men hon försvann snabbt i vimlet av sjukhuspersonal och patienter. Jag gick istället till hennes rum, för förhoppningsvis var det dit hon hade gått. Men när jag kom in så var det tomt. Ingen syntes till någonstans i rummet. Jag bestämde mig för att vänta på Gemma och satte mig på hennes säng. Hennes kudde var blöt och under den fanns en lite post-it lapp. Jag läste den även om den inte var menad för mig.
"He still loves you
//Usher"
Nu blev jag lite sur. Varför skulle Usher lägga sig i. Visst var det bra att han skrivit lappen och att den la under kudden betydde väl att Gemma läst den. Fats jag var inte alls säker, hon ignorerade mig och var självklart upprörd. Med all rätt. Jag hade lekt med hennes känslor och nu ångrar jag det. Vilken jävla idiot jag är. På hennes bekostnad. Jag lade mig ner på sängen istället, och väntade på att Gemma skulle komma tillbaka.
Mycket riktigt, en kvart senare kom hon in. Hennes ögon var tårfyllda men när hon såg mig så torkade hon dem med ärmen och vände sig om.
-Gemma, snälla vänta...
-Varför? Varför skulle jag göra någonting för dig?
-För att jag älskar dig och för att du är mitt allt. Snälla Gemma förlåt mig.
Hon blev väldigt förvånad och hon tappade fattningen för några sekunder.
-Va? Vänta Justin, så du säger att du gjorde slut, för...för ingenting?
Jag kunde inte svara, jag skämdes. Det jag gjort var fel. Jag nickade knappt märkbart men hon märkte det.
-Jaha...vad vill du att jag ska göra åt saken, Justin?
Min röst var knappt en viskning och jag hörde knappast själv det jag sa:
-Ta mig tillbaka. Jag ska göra allt för att göra upp det till dig.
-Justin. Nu är det jag som inte orkar. Det gör jag verkligen inte. Jag älskar dig och det vet du. Jag älskar dig så det värker i hela kroppen men jag kan inte ha det så här. Jag kan bara inte. Det här är så mycket som jag kan ta.
Jag ställde mig upp och tog hennes båda händer. Hon försökte slingra sig undan men jag höll tillräckligt hårt för att det skulle vara omöjligt. Till sist slutade hon kämpa emot.
-Snälla.
Gemmas perspektiv:
Det enda jag ville var att ta tillbaka honom, krama honom och kyssa hans perfekta läppar. Men hur skulle jag göra det? Han hade sårat mig rejält. Igen. Och hur man än försökte så kunde man inte få det faktumet att försvinna. Justin hade sårat mig.
-Snälla.
Hans ögon var blanka och hans händer höll om mina. Jag kände en överväldigande lust att kyssa honom men jag stod emot. Jag var tvungen.
-Snälla, Gemma. Jag älskar dig.
-Och det gjorde du inte igårkväll?
-Jag kommer alltid älska dig. Och det gjorde jag igår också. Det var bara det som hände igår. Du blev misshandlad framför ögonen på mig.
-Du såg inte. Justin om du tror att det är ditt fel så har du fel. Det var ingens fel att de där idioterna är som de är.
-Men jag hade kunnat stoppa det..
-Det gjorde du också. Du stoppade Erik.
-Nej, inte tillräckligt tidigt.
Jag omfamnade Justin.
-Justin det är inte dittt fel. Jag är inte alls arg eller besviken på dig. Jag lova..
-Det var därför jag gjorde slut. För att du aldrig skulle erkänna det. För att du skulle vara ihop med mig medan du faktiskt hatar mig.
-Justin, säg inte så. Det är inte sant. Du har mitt ord på det. Jag lovar.
Justin skrattade till.
-Lovar du? är du säker?
Jag nickade och närmade mig hans ansikte. Våra näsor snuddade vid varandra men vi gjorde inget. Vi bara satt sådär ett tag tills Justin tog steget och kysste mig. Jag kände inte för det nu, inte efter att jag fått reda på nyheterna om Jake. Jag backade bort en bit.
-Justin...
-Det är för tidigt..
-Nej, det är Jake. Han...han ska opereras.
-Va?
-Erik slog honom så hårt i huvudet att han har fått hjärnblödning. Chanserna att han ska överleva är nästan noll.
Justin kramade mig hårt och pussade mig på pannan.
Samma dag blev vi båda utskrivna. Vi mådde bra och behövde bara ta det lugnt från skolan ett tag. Justin och jag bestämde oss för att gå hem till mig och titta på film. Vi hyrde en film i lokalbutiken. En skräckis. Justin visste nog att jag hatade dem men vi såg den ändå. Justin höll armen runt mina axlar och höll mig i hande. Han lekte lite med mina fingrar och kysste mig på munnen och kinden då och då. Under en scen i filmen blev jag så rädd att jag började skrika högt och hoppade upp ur soffan. Justin drog ner mig igen. Strax därpå kom min pappa och frågade om vad som hänt. Allt jag gjorde var pekade på TV:n. Han himlade med ögonen och sa att han skulle gå och lägga sig. Då gick Justin igång och började kyssa mig på halsen...
KOMMENTERA!!!
Jag började springa efter henne men hon försvann snabbt i vimlet av sjukhuspersonal och patienter. Jag gick istället till hennes rum, för förhoppningsvis var det dit hon hade gått. Men när jag kom in så var det tomt. Ingen syntes till någonstans i rummet. Jag bestämde mig för att vänta på Gemma och satte mig på hennes säng. Hennes kudde var blöt och under den fanns en lite post-it lapp. Jag läste den även om den inte var menad för mig.
"He still loves you
//Usher"
Nu blev jag lite sur. Varför skulle Usher lägga sig i. Visst var det bra att han skrivit lappen och att den la under kudden betydde väl att Gemma läst den. Fats jag var inte alls säker, hon ignorerade mig och var självklart upprörd. Med all rätt. Jag hade lekt med hennes känslor och nu ångrar jag det. Vilken jävla idiot jag är. På hennes bekostnad. Jag lade mig ner på sängen istället, och väntade på att Gemma skulle komma tillbaka.
Mycket riktigt, en kvart senare kom hon in. Hennes ögon var tårfyllda men när hon såg mig så torkade hon dem med ärmen och vände sig om.
-Gemma, snälla vänta...
-Varför? Varför skulle jag göra någonting för dig?
-För att jag älskar dig och för att du är mitt allt. Snälla Gemma förlåt mig.
Hon blev väldigt förvånad och hon tappade fattningen för några sekunder.
-Va? Vänta Justin, så du säger att du gjorde slut, för...för ingenting?
Jag kunde inte svara, jag skämdes. Det jag gjort var fel. Jag nickade knappt märkbart men hon märkte det.
-Jaha...vad vill du att jag ska göra åt saken, Justin?
Min röst var knappt en viskning och jag hörde knappast själv det jag sa:
-Ta mig tillbaka. Jag ska göra allt för att göra upp det till dig.
-Justin. Nu är det jag som inte orkar. Det gör jag verkligen inte. Jag älskar dig och det vet du. Jag älskar dig så det värker i hela kroppen men jag kan inte ha det så här. Jag kan bara inte. Det här är så mycket som jag kan ta.
Jag ställde mig upp och tog hennes båda händer. Hon försökte slingra sig undan men jag höll tillräckligt hårt för att det skulle vara omöjligt. Till sist slutade hon kämpa emot.
-Snälla.
Gemmas perspektiv:
Det enda jag ville var att ta tillbaka honom, krama honom och kyssa hans perfekta läppar. Men hur skulle jag göra det? Han hade sårat mig rejält. Igen. Och hur man än försökte så kunde man inte få det faktumet att försvinna. Justin hade sårat mig.
-Snälla.
Hans ögon var blanka och hans händer höll om mina. Jag kände en överväldigande lust att kyssa honom men jag stod emot. Jag var tvungen.
-Snälla, Gemma. Jag älskar dig.
-Och det gjorde du inte igårkväll?
-Jag kommer alltid älska dig. Och det gjorde jag igår också. Det var bara det som hände igår. Du blev misshandlad framför ögonen på mig.
-Du såg inte. Justin om du tror att det är ditt fel så har du fel. Det var ingens fel att de där idioterna är som de är.
-Men jag hade kunnat stoppa det..
-Det gjorde du också. Du stoppade Erik.
-Nej, inte tillräckligt tidigt.
Jag omfamnade Justin.
-Justin det är inte dittt fel. Jag är inte alls arg eller besviken på dig. Jag lova..
-Det var därför jag gjorde slut. För att du aldrig skulle erkänna det. För att du skulle vara ihop med mig medan du faktiskt hatar mig.
-Justin, säg inte så. Det är inte sant. Du har mitt ord på det. Jag lovar.
Justin skrattade till.
-Lovar du? är du säker?
Jag nickade och närmade mig hans ansikte. Våra näsor snuddade vid varandra men vi gjorde inget. Vi bara satt sådär ett tag tills Justin tog steget och kysste mig. Jag kände inte för det nu, inte efter att jag fått reda på nyheterna om Jake. Jag backade bort en bit.
-Justin...
-Det är för tidigt..
-Nej, det är Jake. Han...han ska opereras.
-Va?
-Erik slog honom så hårt i huvudet att han har fått hjärnblödning. Chanserna att han ska överleva är nästan noll.
Justin kramade mig hårt och pussade mig på pannan.
Samma dag blev vi båda utskrivna. Vi mådde bra och behövde bara ta det lugnt från skolan ett tag. Justin och jag bestämde oss för att gå hem till mig och titta på film. Vi hyrde en film i lokalbutiken. En skräckis. Justin visste nog att jag hatade dem men vi såg den ändå. Justin höll armen runt mina axlar och höll mig i hande. Han lekte lite med mina fingrar och kysste mig på munnen och kinden då och då. Under en scen i filmen blev jag så rädd att jag började skrika högt och hoppade upp ur soffan. Justin drog ner mig igen. Strax därpå kom min pappa och frågade om vad som hänt. Allt jag gjorde var pekade på TV:n. Han himlade med ögonen och sa att han skulle gå och lägga sig. Då gick Justin igång och började kyssa mig på halsen...
KOMMENTERA!!!
TÄVLING
Vad är bäst med Justin?
Jo, det ska jag berätta.
Justin är en absolut vanlig kille, egentligen, som fått sin egen dröm att bli sann. Han var som vilken vanlig kille som helst och kämpade sig fram för att uppnå det han ville ha i livet. Han är en stor inspiration för mig och tusentals andra männsikor, stora som små, unga som gamla. (främst unga :D) Och inte nog med att han lyckades själv, han försöker få fler att nå sina drömmar. För mig är det bäste med Justin inte musiken, även om det är just musiken som definierar honom, för mig är det bästa med Justin att han är en så fantastisk kille. Han var precis som vi, och trots hans framgångar är han fortfarande det. Och det låter han oss inte glömma.
I Love You Justin!
(Hoppas jag vinner XD)
