Drömmen om dig del 52
Så fort jag hade lagt på så slog jag Justins nummer. Nu var jag säker på mitt beslut och oavsett vad mina föräldrar tyckte så skulle jag hålla fast vid det...
-Hallå?
-hej Justin!
-Gemma.
-Vi måste prata. Skulle du kunna komma hem till mig?
-Nu?
-Mmh. Alltså om du kan.
-Visst, jag är där om en kvart.
-Ses.
-Ses, och du...
-ja?
-Jag älskar dig.
-Naw, jag älskar dig med.
En kvart senare ringde det på dörren och jag öppnar dörren med ett ryck och kramar Justin hårt.
-Hej Gemma. Vad var det du ville prata om?
-Flytten.
-SÅ du vill flytta ihop med mig?
Jag nickade försiktigt och lutade mig mot honom för att kyssa honom men han skuttade up i luften och skrek av glädje.
-Yes! Visste att du skulle säga ja. Har du pratat med dina föräldrar?
-nej, men jag bryr mig inte om vad de säger. Jag älskar dig.
-Hahaha, jag älskar dig med.
Resten av kvällen titatde vi på Avatar och kysstes. Kyssarna övergick i hångel. Hångel som avbröts varje gång något spännade hände i filmen.
Justin åkte hem klockan halv ett och sa att han skulle ringa mig imrogn så att han och Pattie skulle kunna pratta med mina mamma och pappa och på så sätt övertala dem att gå med på min flytt. Hoppas, hoppas, hoppas att de skulel göra det.
Jag gick och lade mig klockan två och sedan vaknade jag tre eftersom min mobil ringde. Det var Justin:
-gemma...hans röst skakade.
-Justin? Vad händer? Var är du?
-Utanför studion. Där vi spelade in...
-Justin ska jag komma?
-Snälla...
-Jag kommer nu!
Jag satte på mig jeans och en jacka och sen sprang jag och hann precis med den sista nattbussen.
Jag hoppade på den och satte mig längst fram. När jag gick av vid studion såg jag att Justin lade på marken. Mina ben sprnag allt vad de orkade fram tilll honom och sen la jag hans huvud i mitt knä.
-Justin, älskling vad har hänt?
-De...de....försökte..råna mig.
-Va? Vem?
-Erik.
Jag blossade upp coh skulle ställt mig upp om jag inte kom på att Justins huvud lade i mitt knä. Istälelt drog jag fram min lur och ringde 911. Ambulansen kom tio minuter senare och ytterligare tio minuter senare var vi framme på sjukhuset.
Förlåt! Och det kommer inte bli bätter med uppdatering. Jag ska utomlands. men efter den 28 så lovar jag att skriva minst två inlägg per dag. Promise.
Förlåt mig!!
Drömmen om dig del 51
-Vill du? Vill du flytta ihop med mig?
-Alltså, ja, men..
-Du måste fråga ok.
Han kysste mig ömt igen och sen öppnade han dörren så att jag skulle kunna hoppa in i bilen.
Jag satte mig i bilen efter ett ögonblicks tvekan och tänkte över vad Justin nyss sagt. Han ville att jag skulle flytta ihop med honom. Det verkade helt perfekt men ju mer jag tänkte på det ju mindre tycktes det som en bra idé. Jag älskade honom visserligen jättemycket men det var kanske för tidigt. Förresten så skulle Justin ju åka på tour väldigt ofta, och var det då meningen att jag skulle bo själv? Mina föräldrar skulle nog ändå inte vilja att jag bor ensam med Justin, förutom det att de inte skulle ha råd med att bo där. Justin hade ju säkert köpt den dyraste lägenheten som fanns, eller i alla fall nästan. Jag ville berätta för honom vad jag tänkte men jag ville inte såra honom. Så det fick vänta i alla fall ett litet tag.
När vi kom fram till Justins hus, efter att vi hade parkerat och kommit in så frågade Pattie rakt ut:
-Ska ni flytta ihop då?
Jag blev stum, chockad, mållös. Visste hon? Jag menar hon borde veta att han skulle flytta men visste hon om att vi var ihop? Justin svarade istället för mig:
-Inget är säkert, men förhoppningsvis.
-Grattis då!
-Kom Gemma.
Justin tog mig till TV-rummet och jag satte mig snabbt på soffan.
-Vet din mamma om oss?
-Klart.
-Sa du något?
-Gemma, alla vet. Mamma också. Jag har inte sagt något men vi har ju inte precis smygit med våra kyssar. Det var förresten hennes idé om att jag skulle fråga dig.
Jag tittade förvånat på honom. Å ena sidan var jag glad å andra sidan inte. Hans mamma visste och accepterade mig, men det var inte Justins idé om att flytta ihop.
Efter ytterligare en timme hos Justin så körde han hem mig. Han hade sett att jag var tankspridd så han körde mig hem. Det var jag mycket tacksam över. Jag behövde lite tid för mig själv för att smälta detta. Justin såg lite ledsen ut eftersom att det var meningen att den här dagen skulle vara bara vi två, men så funkade det inte.
När jag kom hem var ingen hemma så jag tog en dusch och sen slängde jag mig i sängen med telefonen i handen och slog numret till Kahlen. Precis som jag trodde så var hela gänget hos henne. Det var som en liten tradition att alla samlades hos Kahlen en gång i veckan för att ha det mysigt och chill. Som jag saknade dem tiderna. Jag bad Kahlen sätta på högtalare och sedan berättade jag ALLT om Justin och mig.
Reaktionerna var blandade. Killarna ville att jag skulle flytta ihop med Justin och att det var dags för mig att presentera dem för varann. Tjejerna däremot tyckte att jag gjorde rätt i att tveka. De började tjafsa i andra änden av luren. Allt som allt så gjorde ingen av dem stort väsen av att min pojkvän var Justin Bieber. Tack och lov för det. Vi pratade i över en timme inna jag sa att jag var trött så vi la på. Jag var så glad att de visste. Kahlen hade vetat hela tiden men nu visste alla. Jag hade haft lite dåligt samvete innan, men nu var allt bra.
Så fort jag hade lagt på så slog jag Justins nummer. Nu var jag säker på mitt beslut och oavsett vad mina föräldrar tyckte så skulle jag hålla fast vid det...
Förlåt, förlåt, förlåt för den usla uppdateringen men jag har ett ganska fullspäckat liv, sista skolveckan. Hoppas ni förstår.
Kom jättegärna med förslag om vad som ska hända härnäst.
-Alltså, ja, men..
-Du måste fråga ok.
Han kysste mig ömt igen och sen öppnade han dörren så att jag skulle kunna hoppa in i bilen.
Jag satte mig i bilen efter ett ögonblicks tvekan och tänkte över vad Justin nyss sagt. Han ville att jag skulle flytta ihop med honom. Det verkade helt perfekt men ju mer jag tänkte på det ju mindre tycktes det som en bra idé. Jag älskade honom visserligen jättemycket men det var kanske för tidigt. Förresten så skulle Justin ju åka på tour väldigt ofta, och var det då meningen att jag skulle bo själv? Mina föräldrar skulle nog ändå inte vilja att jag bor ensam med Justin, förutom det att de inte skulle ha råd med att bo där. Justin hade ju säkert köpt den dyraste lägenheten som fanns, eller i alla fall nästan. Jag ville berätta för honom vad jag tänkte men jag ville inte såra honom. Så det fick vänta i alla fall ett litet tag.
När vi kom fram till Justins hus, efter att vi hade parkerat och kommit in så frågade Pattie rakt ut:
-Ska ni flytta ihop då?
Jag blev stum, chockad, mållös. Visste hon? Jag menar hon borde veta att han skulle flytta men visste hon om att vi var ihop? Justin svarade istället för mig:
-Inget är säkert, men förhoppningsvis.
-Grattis då!
-Kom Gemma.
Justin tog mig till TV-rummet och jag satte mig snabbt på soffan.
-Vet din mamma om oss?
-Klart.
-Sa du något?
-Gemma, alla vet. Mamma också. Jag har inte sagt något men vi har ju inte precis smygit med våra kyssar. Det var förresten hennes idé om att jag skulle fråga dig.
Jag tittade förvånat på honom. Å ena sidan var jag glad å andra sidan inte. Hans mamma visste och accepterade mig, men det var inte Justins idé om att flytta ihop.
Efter ytterligare en timme hos Justin så körde han hem mig. Han hade sett att jag var tankspridd så han körde mig hem. Det var jag mycket tacksam över. Jag behövde lite tid för mig själv för att smälta detta. Justin såg lite ledsen ut eftersom att det var meningen att den här dagen skulle vara bara vi två, men så funkade det inte.
När jag kom hem var ingen hemma så jag tog en dusch och sen slängde jag mig i sängen med telefonen i handen och slog numret till Kahlen. Precis som jag trodde så var hela gänget hos henne. Det var som en liten tradition att alla samlades hos Kahlen en gång i veckan för att ha det mysigt och chill. Som jag saknade dem tiderna. Jag bad Kahlen sätta på högtalare och sedan berättade jag ALLT om Justin och mig.
Reaktionerna var blandade. Killarna ville att jag skulle flytta ihop med Justin och att det var dags för mig att presentera dem för varann. Tjejerna däremot tyckte att jag gjorde rätt i att tveka. De började tjafsa i andra änden av luren. Allt som allt så gjorde ingen av dem stort väsen av att min pojkvän var Justin Bieber. Tack och lov för det. Vi pratade i över en timme inna jag sa att jag var trött så vi la på. Jag var så glad att de visste. Kahlen hade vetat hela tiden men nu visste alla. Jag hade haft lite dåligt samvete innan, men nu var allt bra.
Så fort jag hade lagt på så slog jag Justins nummer. Nu var jag säker på mitt beslut och oavsett vad mina föräldrar tyckte så skulle jag hålla fast vid det...
Förlåt, förlåt, förlåt för den usla uppdateringen men jag har ett ganska fullspäckat liv, sista skolveckan. Hoppas ni förstår.
Kom jättegärna med förslag om vad som ska hända härnäst.
Drömmen om dig del 50
Vi sprang upp till Justins rum efter att ha hälsat på Pattie, Scooter och Kenny. De var alla väldigt trevliga mot mig vilket jag tog med enorm lättnad.
Så fort vi kommit in i rummet så såg jag att något ändrats...
Hela rummet var tomt. Alla möbler var borta, alla postrar och affischer nedtagna. Alla bilder och hyllor försvunna. Ingenting fanns kvar utom en liten flyttlåda som verkade hyfsat tom.
-justin? vad är detta?
-Jag ska flytta?
-Va? Justin. Vänta, du skojar med mig,
-Nej, jag lovar.
-Justin, varför ska du flytta? Vart ska du flytta? Varför sa du inget? En tår sökte sig ner för min kind. Justin varför ska du flytta?
-Gemma, jag är ledsen, men det är så det blev.
Jag backade tyst ut genom rummet och sen vände jag mig om och sprang nerför trapporna och ut ur huset. Jag började springa allt vad jag kunde och bakom mig hörde jag Justin skrika:
-Gemma, snälla vänta. Låt mig förklara. Jag ber dig.
jag lyssnade inte, jag bara fortsatte springa. Till sist någon minut senare, hade jag ingen ork längre. Jag började istället gå i rask takt. Allt för att komma ifrån faktumet att Justin lämnar mig. Inte så att vi gjorde slut utan att han flyttar. Jag visste att relationer på avstånd var dömda att misslyckas. Och jag ville absolut inte avsluta mitt förhållande med Justin.
Tio minuter senare satte jag mig ner på trottoarkanten och först där och då lät jag mina tårar flöda fritt. Jag kunde inte fatta att han skulle flytta och inte heller det att han inte berättat det för mig. Plötsligt så stannar en bekant bil framför mig och en lika bekant kille hoppar ut.
-Snälla gråt inte, Gemma. Jag har inte sagt allt.
-Vad finns det att säga? Du ska flytta och förhållanden på avstånd funkar inte. Jag vill inte..
-Shh, Gemma snälla låt mig prata.Justin satte sig bredvid mig och kramade om mig, sen torkade han bort mina våta kinder med sitt finger.
-Sådana förhållanden funkar visst, men vi ska ändå inte ha ett sådant.
-Vad menar du? Jag tittade upp på honom.
-Jag ska inte flytta långt. Jag ska fortfarande bo i Altanta. Lite längre bort från ditt hus än nu men fortfarande ganska nära...
jag skulle säga något men Justin gav mig en blick så jag tystnade och stängde min mun igen. Sedan fortsatte han prata:
-Jag vill flytta hemifrån. Jag har köpt en lagom stor lägenhet i ytterkanten av staden. och...ehm...alltså....Gemma...
-Vad?
-Jag skulle vilja att du flyttade med mig. Jag vet att vi varken känt varandra eller varit ihop länge men jag tror, nej jag vet att du är rätt för mig. Det är dig jag vill ha, det är dig jag älskar. Så snälla Gemma Richards, sluta gråta och flytta ihop med mig.
Jag blev helt mållös. Jag visste inte vad jag skulle säga och även om jag visste det så skulle det aldrig komma över mina läppar. Till sist så sa Justin något igen.
-Vill du? Vill du flytta ihop med mig?
-Alltså, ja, men..
-Du måste fråga ok.
Han kysste mig ömt igen och sen öppnade han dörren så att jag skulle kunna hoppa in i bilen.
Kort del jag vet. Kommentera i alla fall
Så fort vi kommit in i rummet så såg jag att något ändrats...
Hela rummet var tomt. Alla möbler var borta, alla postrar och affischer nedtagna. Alla bilder och hyllor försvunna. Ingenting fanns kvar utom en liten flyttlåda som verkade hyfsat tom.
-justin? vad är detta?
-Jag ska flytta?
-Va? Justin. Vänta, du skojar med mig,
-Nej, jag lovar.
-Justin, varför ska du flytta? Vart ska du flytta? Varför sa du inget? En tår sökte sig ner för min kind. Justin varför ska du flytta?
-Gemma, jag är ledsen, men det är så det blev.
Jag backade tyst ut genom rummet och sen vände jag mig om och sprang nerför trapporna och ut ur huset. Jag började springa allt vad jag kunde och bakom mig hörde jag Justin skrika:
-Gemma, snälla vänta. Låt mig förklara. Jag ber dig.
jag lyssnade inte, jag bara fortsatte springa. Till sist någon minut senare, hade jag ingen ork längre. Jag började istället gå i rask takt. Allt för att komma ifrån faktumet att Justin lämnar mig. Inte så att vi gjorde slut utan att han flyttar. Jag visste att relationer på avstånd var dömda att misslyckas. Och jag ville absolut inte avsluta mitt förhållande med Justin.
Tio minuter senare satte jag mig ner på trottoarkanten och först där och då lät jag mina tårar flöda fritt. Jag kunde inte fatta att han skulle flytta och inte heller det att han inte berättat det för mig. Plötsligt så stannar en bekant bil framför mig och en lika bekant kille hoppar ut.
-Snälla gråt inte, Gemma. Jag har inte sagt allt.
-Vad finns det att säga? Du ska flytta och förhållanden på avstånd funkar inte. Jag vill inte..
-Shh, Gemma snälla låt mig prata.Justin satte sig bredvid mig och kramade om mig, sen torkade han bort mina våta kinder med sitt finger.
-Sådana förhållanden funkar visst, men vi ska ändå inte ha ett sådant.
-Vad menar du? Jag tittade upp på honom.
-Jag ska inte flytta långt. Jag ska fortfarande bo i Altanta. Lite längre bort från ditt hus än nu men fortfarande ganska nära...
jag skulle säga något men Justin gav mig en blick så jag tystnade och stängde min mun igen. Sedan fortsatte han prata:
-Jag vill flytta hemifrån. Jag har köpt en lagom stor lägenhet i ytterkanten av staden. och...ehm...alltså....Gemma...
-Vad?
-Jag skulle vilja att du flyttade med mig. Jag vet att vi varken känt varandra eller varit ihop länge men jag tror, nej jag vet att du är rätt för mig. Det är dig jag vill ha, det är dig jag älskar. Så snälla Gemma Richards, sluta gråta och flytta ihop med mig.
Jag blev helt mållös. Jag visste inte vad jag skulle säga och även om jag visste det så skulle det aldrig komma över mina läppar. Till sist så sa Justin något igen.
-Vill du? Vill du flytta ihop med mig?
-Alltså, ja, men..
-Du måste fråga ok.
Han kysste mig ömt igen och sen öppnade han dörren så att jag skulle kunna hoppa in i bilen.
Kort del jag vet. Kommentera i alla fall
Drömmen om dig del 49
-Varför gråter du älskling?
-Det är en glädjetår. Jag har längtat efter denna dagen sen du satte dig i bilen för tre veckor sedan.
Justin lyfte upp mig och borrade in huvudet i mitt hår.
-Det har jag med.
Jag blundade och lät mina läppar möta hans i en passionerad kyss. Jag höll i hans nacke medan han drog sina fingrar genom mitt hår. Ögonblicket strålade av lycka. Det gick inte att förklara hur glad jag var över att få träffa Justin. Jag avslutade kyssen för att ta mig en ordentlig titt på honom. Han såg snyggare ut än vanligt, eller det är vad jag inbillade mig i alla fall. Justin bröt tystnaden.
-Ni har fixat ditt rum igen.
-Ja, eller, det mesta. Men jag vill inte prata om mitt rum.
-Inte jag heller, sa han och log sitt sexiga leende. Sedan lutade han sig mot mig igen och snuddade vid mina läppar. Våra tungor möttes och Justin tryckte lätt upp mig mot väggen. Han höll mig runt midjan och jag hade ett stadigt grepp runt hans. Han flyttade sakta upp sina händer mot mina bröst, allt medan vi kysstes. Jag kände hur hans händer stannade precis under dem och sen åkte de ner mot min rumpa igen. Han tog lätt tag om den. Jag avslutade kyssen.
-Gjorde jag något fel?
Jag skakade på huvudet och pussade honom på kinden.
-Jag har saknat dig så...
-Jag har saknat dig med. Skulle du vilja gå på bio med mig ikväll?
-Absolut.
Han tog min hand och drog ut mig ur rummet.
-Var ska vi?
-Hem till mig, jag måste visa dig en sak.
-Ok
Vi sa hejdå till mamma och vi satte oss i hans bil. han satte i nycklarna men vred inte om dem. Istället lutade han sig över mitt säte och kysste mi.
-Jag kan inte få nog av att kyssa dig.
Jag log och fnissade lite.
Tjugo minuter av prat, då Justin berättade om hela sin tour. Det verkade verkligen som om han tyckte det var jättekul trots att det är så mycket jobb. Han var så trogen sina fans. Han ville inte göra dem besvikna för något i världen. Jag var så stolt över honom, där och då.
Justin parkerade smidigt i garaget. Jag kom aldrig över min förvåning över hur bra han körde vi sexton års ålder... Han steg ut och öppnade snabbt dörren åt mig så att jag kunde gå ut. Vilken gentleman han var. Jag kysste honom lätt på munnen och skulle dra mig tillbaka men han tog lätt tag om mina axlar och fortsatte kyssen. Kyssen ledde till lite hångel och plötsligt så slås dörren upp. Det är Usher.
-Håller ni på sådär, varje gång ni är här i garaget. Han skrattade till men både jag och Justin rodnade lite.
-Äh, det är lugnt, fortsätt ni. Förresten Gemma, jag skickade låten till en kille jag känner och om du vill så kan jag boka samtal med honom. Han satte sig i bilen och åkte iväg.
-Samtal om vad?
-Skivkontrakt.
-Va? Nej.
-Jo, och jag tycker att du förtjänar det. Kom nu, vi går in.
Vi sprang upp till Justins rum efter att ha hälsat på Pattie, Scooter och Kenny. De var alla väldigt trevliga mot mig vilket jag tog med enorm lättnad.
Så fort vi kommit in i rummet så såg jag att något ändrats...
Kommentera vet jag
-Det är en glädjetår. Jag har längtat efter denna dagen sen du satte dig i bilen för tre veckor sedan.
Justin lyfte upp mig och borrade in huvudet i mitt hår.
-Det har jag med.
Jag blundade och lät mina läppar möta hans i en passionerad kyss. Jag höll i hans nacke medan han drog sina fingrar genom mitt hår. Ögonblicket strålade av lycka. Det gick inte att förklara hur glad jag var över att få träffa Justin. Jag avslutade kyssen för att ta mig en ordentlig titt på honom. Han såg snyggare ut än vanligt, eller det är vad jag inbillade mig i alla fall. Justin bröt tystnaden.
-Ni har fixat ditt rum igen.
-Ja, eller, det mesta. Men jag vill inte prata om mitt rum.
-Inte jag heller, sa han och log sitt sexiga leende. Sedan lutade han sig mot mig igen och snuddade vid mina läppar. Våra tungor möttes och Justin tryckte lätt upp mig mot väggen. Han höll mig runt midjan och jag hade ett stadigt grepp runt hans. Han flyttade sakta upp sina händer mot mina bröst, allt medan vi kysstes. Jag kände hur hans händer stannade precis under dem och sen åkte de ner mot min rumpa igen. Han tog lätt tag om den. Jag avslutade kyssen.
-Gjorde jag något fel?
Jag skakade på huvudet och pussade honom på kinden.
-Jag har saknat dig så...
-Jag har saknat dig med. Skulle du vilja gå på bio med mig ikväll?
-Absolut.
Han tog min hand och drog ut mig ur rummet.
-Var ska vi?
-Hem till mig, jag måste visa dig en sak.
-Ok
Vi sa hejdå till mamma och vi satte oss i hans bil. han satte i nycklarna men vred inte om dem. Istället lutade han sig över mitt säte och kysste mi.
-Jag kan inte få nog av att kyssa dig.
Jag log och fnissade lite.
Tjugo minuter av prat, då Justin berättade om hela sin tour. Det verkade verkligen som om han tyckte det var jättekul trots att det är så mycket jobb. Han var så trogen sina fans. Han ville inte göra dem besvikna för något i världen. Jag var så stolt över honom, där och då.
Justin parkerade smidigt i garaget. Jag kom aldrig över min förvåning över hur bra han körde vi sexton års ålder... Han steg ut och öppnade snabbt dörren åt mig så att jag kunde gå ut. Vilken gentleman han var. Jag kysste honom lätt på munnen och skulle dra mig tillbaka men han tog lätt tag om mina axlar och fortsatte kyssen. Kyssen ledde till lite hångel och plötsligt så slås dörren upp. Det är Usher.
-Håller ni på sådär, varje gång ni är här i garaget. Han skrattade till men både jag och Justin rodnade lite.
-Äh, det är lugnt, fortsätt ni. Förresten Gemma, jag skickade låten till en kille jag känner och om du vill så kan jag boka samtal med honom. Han satte sig i bilen och åkte iväg.
-Samtal om vad?
-Skivkontrakt.
-Va? Nej.
-Jo, och jag tycker att du förtjänar det. Kom nu, vi går in.
Vi sprang upp till Justins rum efter att ha hälsat på Pattie, Scooter och Kenny. De var alla väldigt trevliga mot mig vilket jag tog med enorm lättnad.
Så fort vi kommit in i rummet så såg jag att något ändrats...
Kommentera vet jag
Drömmen om dig del 48
Vi kysstes för sista gången och sen gick han tillbaka till bilen. Jag vinkade och stod kvar tills långt efter att bilen blivit utom synhåll. Sen gick jag in och satte mig på soffan och där började tårarna strömma igen.
Under de tre veckorna saknade jag Justin varenda minut av varenda dag. Jag pratade visserligen med honom varje dag över telefon. Han berättade om hur det var på touren och sa också att han saknade mig jättemycket. Jag längtade efter att höra hans röst redan direkt efter att jag lagt på. Han skickade också urgulliga sms vajre dag. Ibland flera stycken om dagen.
Förutom att längta i sönder mig efter honom så hade jag försökt komma underfund med hur min iPhone fungerade. Det gick sådär. Jag hade redan laddat ner en massa appar och var jätteglad över min för tidiga födelsedagspresent från Justin. Fats han fick lite spel på mig ibland när det tog tio minuter för mig att skicka ett kort sms. Jag hade inte förstått mig på den funktionen än.
Jag hade också träffat Dina en massa. Hon var faktiskt en jättetrevlig tjej och eftersom jag hade ont om vänner i Atlanta så var jag bara glad över att vi hade träffats, hur dåliga omständigheterna varit då. Vi hade varit på bio, bowlat och gjort en massa saker som jag annars gjorde med mina bästa kompisar i London.
Min födelsedag hade gått helt perfekt utom det att Justin inte var där. Mina bästa kompisar hade flygit hit från London. Det hade varit så roligt att se Kahlen, Mike, Alicia, Jagger och Jason. Jag hade kört till flygplatsen med mamma för att hämta dem. Deras flyg hade blivit en halvtimme försenat men det gjorde inget så länge jag fick se dem.
-Hey sexy.
-Hej Gems.
-Hej älskling.
-Som vi saknat dig.
Haha, de skulle alltid vara rakt på. Vi hade varit vänner alla fem sedan vi gick på dagis. Jag visste allt om dem och de visste allt om mig. Fast inte det om Justin. Bara Kahlen visste om att jag var ihop med honom. Hon hade nästa skrikit när jag berättade för henne men hon var inget fan direkt så hon lugnade sig efter ett tag. De fick bo på hotell även om jag ville att de skulle bo hos mig, men vi hade inte ifixat huset än efter inbrottet. Tjuvarna var förresten i fängelse nu. De fick tre månader var.
Mina vänner kom ändå över varje dag så det var lugnt. På min födelsedag hade också Nate tagit ledigt från college. De anordnade en stor fest i en lokal och jag hade sjukt roligt. Men det hade man alltid med mina vänenr. Jag ville att de skulle träffa Justin. Jagger hade nog dumpat resten och blivit vän med honom istället, de var nästan likadana både som personer och till utseendet. Men de var tvungna att åka tillbaka till London. Jag kanske kunde ta med Justin dit någon gång.
I födelsedagspresent hade jag fått en massa saker. Av mina kompisar fick jag en MacBook. De hade samlat pengar mellan sig själva och ett par andra av mina kompisar i London och köpt en. Av Nate och mina föräldrar fick jag en resa till New york. Villkoret var förstås att jag skulle ta med en vuxen. Men det skulle nog gå bra. Av Dina fick jag en årsförbrukning av hyrfilm. Och av några tjejer från skolan fick jag pengar. Allt som allt var jag helnöjd med allt. Allt utom Justins frånvaro.
Men nu hade det alltså gått tre veckor och Justin var tillbaka. Han kom redan igår men han var för trött för att hälsa på och vem hade kunnat säga något emot det. Jag hade följt honom på twitter under hela hans tour så jag visste hur hårt han hade jobbat. Han gav verkligen allt för sina fans. Det gjorde mig så stolt, jag vet inte varför men jag kände mig helt enkelt stolt.
Justins perspektiv:
Nu hade det äntligen gått tre veckor. Tre väckors av längtan var äntligen över. Jag brukade alltid tycka attdet är synd att touren är över men den här gången var det inget jag hellre ville. Varje gång jag var uppe på scen och sjöng så var Gemma i mina tankar. Varje gång jag gav en intervju så tänkte jag på henne. Det var nära ögat att jag försa mig när de frågade om min flickvän. Och det inte en gång utan flera. Men jag sa inget. Det stack till i hjärtat varje gång jag sa att jag inte hade någon flickvän. Men det hade jag ju. Fast för mig var hon mer än bara en flickvän, fast jag vet inte hur jag ska förklara det.
Gemmas perspektiv:
Han ringde mig först när jag vaknade dagen efter.
-Hej shawty. Kan jag komma nu?
Det var ingen fråga utan mer en förvarning om att han skulle komma.
-Klart. Jag längtar.
-Jag med, ses.
En kvart senare kom han in på mitt rum. Han måste ha tagit nyckeln under dörrmattan igen. Jag hörde att han sa hej till min mamma som läste tidningen i köket. Och sne kom han alltså in på mitt rum. Han hann knappt komma in i rummet innan jag hade hoppat på honom. Vi pratade inte, vi bara kramades och sen kysstes vi passionerat. Jag fick behärska mig ör att inte gå längre fastän jag ville. En tår rann nerför min kind.
-Varför gråter du älskling?
-Det är en glädjetår. Jag har längtat efter denna dagen sen du satte dig i bilen för tre veckor sedan.
Justin lyfte upp mig och borrade in huvudet i mitt hår.
-Det har jag med.
KOMMENTERA VAD NI TYCKER!
Under de tre veckorna saknade jag Justin varenda minut av varenda dag. Jag pratade visserligen med honom varje dag över telefon. Han berättade om hur det var på touren och sa också att han saknade mig jättemycket. Jag längtade efter att höra hans röst redan direkt efter att jag lagt på. Han skickade också urgulliga sms vajre dag. Ibland flera stycken om dagen.
Förutom att längta i sönder mig efter honom så hade jag försökt komma underfund med hur min iPhone fungerade. Det gick sådär. Jag hade redan laddat ner en massa appar och var jätteglad över min för tidiga födelsedagspresent från Justin. Fats han fick lite spel på mig ibland när det tog tio minuter för mig att skicka ett kort sms. Jag hade inte förstått mig på den funktionen än.
Jag hade också träffat Dina en massa. Hon var faktiskt en jättetrevlig tjej och eftersom jag hade ont om vänner i Atlanta så var jag bara glad över att vi hade träffats, hur dåliga omständigheterna varit då. Vi hade varit på bio, bowlat och gjort en massa saker som jag annars gjorde med mina bästa kompisar i London.
Min födelsedag hade gått helt perfekt utom det att Justin inte var där. Mina bästa kompisar hade flygit hit från London. Det hade varit så roligt att se Kahlen, Mike, Alicia, Jagger och Jason. Jag hade kört till flygplatsen med mamma för att hämta dem. Deras flyg hade blivit en halvtimme försenat men det gjorde inget så länge jag fick se dem.
-Hey sexy.
-Hej Gems.
-Hej älskling.
-Som vi saknat dig.
Haha, de skulle alltid vara rakt på. Vi hade varit vänner alla fem sedan vi gick på dagis. Jag visste allt om dem och de visste allt om mig. Fast inte det om Justin. Bara Kahlen visste om att jag var ihop med honom. Hon hade nästa skrikit när jag berättade för henne men hon var inget fan direkt så hon lugnade sig efter ett tag. De fick bo på hotell även om jag ville att de skulle bo hos mig, men vi hade inte ifixat huset än efter inbrottet. Tjuvarna var förresten i fängelse nu. De fick tre månader var.
Mina vänner kom ändå över varje dag så det var lugnt. På min födelsedag hade också Nate tagit ledigt från college. De anordnade en stor fest i en lokal och jag hade sjukt roligt. Men det hade man alltid med mina vänenr. Jag ville att de skulle träffa Justin. Jagger hade nog dumpat resten och blivit vän med honom istället, de var nästan likadana både som personer och till utseendet. Men de var tvungna att åka tillbaka till London. Jag kanske kunde ta med Justin dit någon gång.
I födelsedagspresent hade jag fått en massa saker. Av mina kompisar fick jag en MacBook. De hade samlat pengar mellan sig själva och ett par andra av mina kompisar i London och köpt en. Av Nate och mina föräldrar fick jag en resa till New york. Villkoret var förstås att jag skulle ta med en vuxen. Men det skulle nog gå bra. Av Dina fick jag en årsförbrukning av hyrfilm. Och av några tjejer från skolan fick jag pengar. Allt som allt var jag helnöjd med allt. Allt utom Justins frånvaro.
Men nu hade det alltså gått tre veckor och Justin var tillbaka. Han kom redan igår men han var för trött för att hälsa på och vem hade kunnat säga något emot det. Jag hade följt honom på twitter under hela hans tour så jag visste hur hårt han hade jobbat. Han gav verkligen allt för sina fans. Det gjorde mig så stolt, jag vet inte varför men jag kände mig helt enkelt stolt.
Justins perspektiv:
Nu hade det äntligen gått tre veckor. Tre väckors av längtan var äntligen över. Jag brukade alltid tycka attdet är synd att touren är över men den här gången var det inget jag hellre ville. Varje gång jag var uppe på scen och sjöng så var Gemma i mina tankar. Varje gång jag gav en intervju så tänkte jag på henne. Det var nära ögat att jag försa mig när de frågade om min flickvän. Och det inte en gång utan flera. Men jag sa inget. Det stack till i hjärtat varje gång jag sa att jag inte hade någon flickvän. Men det hade jag ju. Fast för mig var hon mer än bara en flickvän, fast jag vet inte hur jag ska förklara det.
Gemmas perspektiv:
Han ringde mig först när jag vaknade dagen efter.
-Hej shawty. Kan jag komma nu?
Det var ingen fråga utan mer en förvarning om att han skulle komma.
-Klart. Jag längtar.
-Jag med, ses.
En kvart senare kom han in på mitt rum. Han måste ha tagit nyckeln under dörrmattan igen. Jag hörde att han sa hej till min mamma som läste tidningen i köket. Och sne kom han alltså in på mitt rum. Han hann knappt komma in i rummet innan jag hade hoppat på honom. Vi pratade inte, vi bara kramades och sen kysstes vi passionerat. Jag fick behärska mig ör att inte gå längre fastän jag ville. En tår rann nerför min kind.
-Varför gråter du älskling?
-Det är en glädjetår. Jag har längtat efter denna dagen sen du satte dig i bilen för tre veckor sedan.
Justin lyfte upp mig och borrade in huvudet i mitt hår.
-Det har jag med.
KOMMENTERA VAD NI TYCKER!
Drömmen om dig del 47
Efter maten satte vi oss ner i soffan och satte på MTV. Vi kollade egentligen inte, vi bara tittade på varandra.
-Jag är jätteledsen att jag måste åka idag.
-Jag med, men låt oss göra något av den sista dagen i alla fall.
Han log och lutade sig fram för att kyssa mig.
-Jag kan nog komma på något...
Jag satte mitt pekfinger mot hans läppar.
-Har vi inte gjort tillräckligt mycket av det idag?
-Man kan aldrig få för mycket av det, sa han och kittlade mig så att jag kiknade av skratt.
-Justin..sluta... skrek jag mellan skrattattackerna.
Plötsligt slutade Justin. Det var så plötsligt att jag tittade frågande på honom.
-Vad är det?
-Jag hörde en dörr smällas.
Jag reste mig upp och gick ut ur vardagsrummet. Justin gick en bit bakom mig.
-Kom hit fegis, väste jag.
Han småsprang fram till mig och tog min hand.
Vi gick en bit mot ytterdörren och den var öppen. Jag stängde den tyst och sen hörde jag röster på ovanvåningen.
-Ta datorn nu jag kollar de andra rummen.
-Ok, håll käften, grannarna kan höra oss.
När jag hörde det som var inbrottstjuvar hemma hos mig så klämde jag Justins hand så hårt jag kunde. Han klämde min tillbaka och jag började rota igen mina fickor efter min mobil. Jag hade den inte på mig och hemtelefonen var i köket och jag ville inte gå ända dit. Jag tittade på Justin och han fattade vad jag letade efter. Han tog fram sin mobil ur sin ficka och slog 911 (som 112 i Sverige).
-Justin, du kan inte prata här inne. De kommer höra dig. viskade jag.
Han nickade och vi började röra oss mot ytterdörren som jag precis stängt och exakt när jag trycker ner handtaget så hör jag en duns bakom mig. Justin har trillat på min jacka som lade på marken.
-Gemma, jag kan inte röra mitt ben. hans ögon var fyllda med panik och jag försökte få upp honom.
-Vad var det där?? Stanna här jag kollar det. En av inbrottstjuvarna var påväg mot oss. Jag tog i allt vad jag kunde och fick upp Justin precis när han kom ner för trapporna och såg oss.
-Gemma spring.
-Jag lämnar dig inte här.
Inbrottstjuven skrek till sin kompanjon att de hade sällskap. Den andra kom snabbt ner och gick emot oss. De hade rånarluvor på huvudet så man kunde inte se mer än deras ögon men det var tillräckligt för att se att de hånlog. De drog mig och Justin upp för trapporna och slängde in oss i min garderob. Jag försökte rubba dörren men de hade satt för den med något. Det fanns inga fönster eller några andra sätt att komma härifrån. Jag började gråta och bankade på dörren.
-Gemma, kom hit. sa Justin och höll ut armarna.
-Fan. Jag satte mig bredvid honom på golvet och lutade mig mot hans axel. Han tog sin arm runt mig och kysste mig.
-Allt kommer ordna sig. Jag lovar.
Jag såg hur han blundade hårt och stönade lågt av smärta.
-Åh, shit. Justin ditt ben. Fan, du har kanske brutit det. Fan.
-Gemma, jag klarar mig.
Jag kom plötsligt på en genial idé. Justin hade ju mobil.
-Har du din mobil med dig?
-Nej jag tappade den när jag trillade.
Modet sjönk och svor tyst åt hela situationen.
-Vänta. Jag började rota i ett par kartonger, jag visste att Nates gamla mobil lade i en av dem, med laddare och allt. Och det fanns ett uttag i garderoben.
-Vad letar du efter?
-Nates gamla mobil. Den ska ligga här någonstans.
Justin hjälpte mig att leta och till sist hittade vi den och kopplade in den så att den skulle laddas.
-Nu är det bara att vänta tills den laddats tillräckligt.
Tio minuter senare hade den satts på och vi var snabba med att ringa upp 911. Polisen svarade och vi berättade vad som hade hänt, var jag bodde och att vi satt fast i garderoben. De sa att de snart skulle komma och de berömde oss för att ha kommit på idén med den gamla mobilen.
En kvart senare så hade de fortfarande inte kommit och vi hörde hur inbrottstjuvarns gick hitåt. De öppnade dörren med ett ryck och drog ut mig. De satte mig i en stol och satte på munkavel på mig. Sen band de ihop mina armar och ben. Sen tog den ena mannen fram en pistol. Jag började gråta hysteriskt och tittade bedjande på Justin. Som om han skulle kunna göra något. Jag såg att han försökte röra på sig men att det inte gick. Han utstrålade smärta hela han. Det rann floder nerför mina kinder för både min och Justins skull. De skulle säkert döda honom sen också. Mannen med pistolen osäkrade den och siktade med den mot mig. Han finger höll hårt om avtryckaren. Jag blundade och hörde Justin ropa mitt namn. Sen avlossades ett skott. Jag blundade fortfarande. Jag kände ingenting. Var jag död? Jag öppnade sakta ögonen och mannen med pistolen låg medvetslös på marken. Den andre hade sina armar på huvudet. Bakom dem stod två beväpnade poliser. Den ena gick fram emot mig och avslossade mina armar och ben så att jag kunde ta av mig munkaveln. Jag började gråta än en gång och sprang fram mot Justin och kramade honom allt vad jag kunde. Han tog mitt ansikte i sina händer och kysste mig om och om igen. Jag njöt. Vi hade klarat oss.
-Ni ungar måste komma till polisstationen om någon dag och besvara några frågor. Eventuellt får ni vittna också.
Vi nickade samtidigt. Den andre tittande menande på mig och sen sa han något i sin walkie-talkie. Sen tittade jag på Justin igen. Han höll fortfarande mitt ansikte i sina händer.
-Du vet inte hur många tankar som åkte genom mitt huvud när han siktade på dig. Jag skulle dö om han sköt.
Jag skakade på mitt huvud och han kysste mig ömt. Jag log genom mina tårar.
Poliserna hjälpte Justin upp och körde honom till sjukhuset. jag fick inte följa med hur mycket jag än bad dem.
Justin ringde två timmar senare och sa att allt var lugnt. Läkarna hade gipsat hans ben men att han skulle bli helt återställd efter tre veckor. Alltså när hans tour var slut. Justin frågade om han kunde komma förbi en liten stund och säga adjö innan han for iväg. Jag sa självklart ja. Under tiden som jag väntade på honom grät jag när jag gick igenom huset. Allt var förstört. Alla värdesaker borta. Jag hade ringt mina föräldrar och båda var påväg hemåt.
Fyrtio minuter senare var Justin utanför mitt hus. Kenny satt i bilen och väntade. Jag sprang ner och öppnade dörren.
-Vill du komma in?
-Jag hinner inte.
Jag kramade honom. Jag skulle inte se honom på tre veckor. hans ben var gipsat och han såg så söt ut där han stod.
-Jag vet inte hur jag ska klara av att hålla en massa konserter utan dig.
-Du klarar dig, det gör du alltid.
-Gud, vad jag älskar dig, sa han och kysste mig.
-Jag älskar dig med. Jag kommer sakna ihjäl mig.
-Jag lovar att ringa eller messa varje dag.
Jag nickade och tittade ner för att han inte skulle se att jag började gråta. Han tog upp mitt ansikte och kysste mig igen.
-Gråt inte, jag kommer också börja gråta i så fall.
Hans ögon hade redan blivit blanka men först när jag började gråta så föll en tår ner för hans kind. Han torkade bort den och sen torkade han bort dem på mina kinder.
-Förresten, Grattis i förskott, sa han nu leende och tog fram ett paket från bakom ryggen.
-Justin du behövde inte.
-Jo, och när jag är tillbaka så lovar jag att vi ska fira din födelsedag tillsammans.
Jag öppnade paketet och det var en iPhone 4. Den nyaste, som kostade skjortan.
-Justin...
-Gillar du den.
-Jag älskar den. Tack sa jag och kysste honom på munnen.
-Jag vet att din gick sönder så jag tänkte att det var en bra idé.
-Det är perfekt. Helt enkelt perfekt. Precis som du.
Vi kysstes för sista gången och sen gick han tillbaka till bilen. Jag vinkade och stod kvar tills långt efter att bilen blivit utom synhåll. Sen gick jag in och satte mig på soffan och där började tårarna strömma igen.
KOMMENTERA!!! Annars blir det inget mer. Förlåt för att det blir så långt.
-Jag är jätteledsen att jag måste åka idag.
-Jag med, men låt oss göra något av den sista dagen i alla fall.
Han log och lutade sig fram för att kyssa mig.
-Jag kan nog komma på något...
Jag satte mitt pekfinger mot hans läppar.
-Har vi inte gjort tillräckligt mycket av det idag?
-Man kan aldrig få för mycket av det, sa han och kittlade mig så att jag kiknade av skratt.
-Justin..sluta... skrek jag mellan skrattattackerna.
Plötsligt slutade Justin. Det var så plötsligt att jag tittade frågande på honom.
-Vad är det?
-Jag hörde en dörr smällas.
Jag reste mig upp och gick ut ur vardagsrummet. Justin gick en bit bakom mig.
-Kom hit fegis, väste jag.
Han småsprang fram till mig och tog min hand.
Vi gick en bit mot ytterdörren och den var öppen. Jag stängde den tyst och sen hörde jag röster på ovanvåningen.
-Ta datorn nu jag kollar de andra rummen.
-Ok, håll käften, grannarna kan höra oss.
När jag hörde det som var inbrottstjuvar hemma hos mig så klämde jag Justins hand så hårt jag kunde. Han klämde min tillbaka och jag började rota igen mina fickor efter min mobil. Jag hade den inte på mig och hemtelefonen var i köket och jag ville inte gå ända dit. Jag tittade på Justin och han fattade vad jag letade efter. Han tog fram sin mobil ur sin ficka och slog 911 (som 112 i Sverige).
-Justin, du kan inte prata här inne. De kommer höra dig. viskade jag.
Han nickade och vi började röra oss mot ytterdörren som jag precis stängt och exakt när jag trycker ner handtaget så hör jag en duns bakom mig. Justin har trillat på min jacka som lade på marken.
-Gemma, jag kan inte röra mitt ben. hans ögon var fyllda med panik och jag försökte få upp honom.
-Vad var det där?? Stanna här jag kollar det. En av inbrottstjuvarna var påväg mot oss. Jag tog i allt vad jag kunde och fick upp Justin precis när han kom ner för trapporna och såg oss.
-Gemma spring.
-Jag lämnar dig inte här.
Inbrottstjuven skrek till sin kompanjon att de hade sällskap. Den andra kom snabbt ner och gick emot oss. De hade rånarluvor på huvudet så man kunde inte se mer än deras ögon men det var tillräckligt för att se att de hånlog. De drog mig och Justin upp för trapporna och slängde in oss i min garderob. Jag försökte rubba dörren men de hade satt för den med något. Det fanns inga fönster eller några andra sätt att komma härifrån. Jag började gråta och bankade på dörren.
-Gemma, kom hit. sa Justin och höll ut armarna.
-Fan. Jag satte mig bredvid honom på golvet och lutade mig mot hans axel. Han tog sin arm runt mig och kysste mig.
-Allt kommer ordna sig. Jag lovar.
Jag såg hur han blundade hårt och stönade lågt av smärta.
-Åh, shit. Justin ditt ben. Fan, du har kanske brutit det. Fan.
-Gemma, jag klarar mig.
Jag kom plötsligt på en genial idé. Justin hade ju mobil.
-Har du din mobil med dig?
-Nej jag tappade den när jag trillade.
Modet sjönk och svor tyst åt hela situationen.
-Vänta. Jag började rota i ett par kartonger, jag visste att Nates gamla mobil lade i en av dem, med laddare och allt. Och det fanns ett uttag i garderoben.
-Vad letar du efter?
-Nates gamla mobil. Den ska ligga här någonstans.
Justin hjälpte mig att leta och till sist hittade vi den och kopplade in den så att den skulle laddas.
-Nu är det bara att vänta tills den laddats tillräckligt.
Tio minuter senare hade den satts på och vi var snabba med att ringa upp 911. Polisen svarade och vi berättade vad som hade hänt, var jag bodde och att vi satt fast i garderoben. De sa att de snart skulle komma och de berömde oss för att ha kommit på idén med den gamla mobilen.
En kvart senare så hade de fortfarande inte kommit och vi hörde hur inbrottstjuvarns gick hitåt. De öppnade dörren med ett ryck och drog ut mig. De satte mig i en stol och satte på munkavel på mig. Sen band de ihop mina armar och ben. Sen tog den ena mannen fram en pistol. Jag började gråta hysteriskt och tittade bedjande på Justin. Som om han skulle kunna göra något. Jag såg att han försökte röra på sig men att det inte gick. Han utstrålade smärta hela han. Det rann floder nerför mina kinder för både min och Justins skull. De skulle säkert döda honom sen också. Mannen med pistolen osäkrade den och siktade med den mot mig. Han finger höll hårt om avtryckaren. Jag blundade och hörde Justin ropa mitt namn. Sen avlossades ett skott. Jag blundade fortfarande. Jag kände ingenting. Var jag död? Jag öppnade sakta ögonen och mannen med pistolen låg medvetslös på marken. Den andre hade sina armar på huvudet. Bakom dem stod två beväpnade poliser. Den ena gick fram emot mig och avslossade mina armar och ben så att jag kunde ta av mig munkaveln. Jag började gråta än en gång och sprang fram mot Justin och kramade honom allt vad jag kunde. Han tog mitt ansikte i sina händer och kysste mig om och om igen. Jag njöt. Vi hade klarat oss.
-Ni ungar måste komma till polisstationen om någon dag och besvara några frågor. Eventuellt får ni vittna också.
Vi nickade samtidigt. Den andre tittande menande på mig och sen sa han något i sin walkie-talkie. Sen tittade jag på Justin igen. Han höll fortfarande mitt ansikte i sina händer.
-Du vet inte hur många tankar som åkte genom mitt huvud när han siktade på dig. Jag skulle dö om han sköt.
Jag skakade på mitt huvud och han kysste mig ömt. Jag log genom mina tårar.
Poliserna hjälpte Justin upp och körde honom till sjukhuset. jag fick inte följa med hur mycket jag än bad dem.
Justin ringde två timmar senare och sa att allt var lugnt. Läkarna hade gipsat hans ben men att han skulle bli helt återställd efter tre veckor. Alltså när hans tour var slut. Justin frågade om han kunde komma förbi en liten stund och säga adjö innan han for iväg. Jag sa självklart ja. Under tiden som jag väntade på honom grät jag när jag gick igenom huset. Allt var förstört. Alla värdesaker borta. Jag hade ringt mina föräldrar och båda var påväg hemåt.
Fyrtio minuter senare var Justin utanför mitt hus. Kenny satt i bilen och väntade. Jag sprang ner och öppnade dörren.
-Vill du komma in?
-Jag hinner inte.
Jag kramade honom. Jag skulle inte se honom på tre veckor. hans ben var gipsat och han såg så söt ut där han stod.
-Jag vet inte hur jag ska klara av att hålla en massa konserter utan dig.
-Du klarar dig, det gör du alltid.
-Gud, vad jag älskar dig, sa han och kysste mig.
-Jag älskar dig med. Jag kommer sakna ihjäl mig.
-Jag lovar att ringa eller messa varje dag.
Jag nickade och tittade ner för att han inte skulle se att jag började gråta. Han tog upp mitt ansikte och kysste mig igen.
-Gråt inte, jag kommer också börja gråta i så fall.
Hans ögon hade redan blivit blanka men först när jag började gråta så föll en tår ner för hans kind. Han torkade bort den och sen torkade han bort dem på mina kinder.
-Förresten, Grattis i förskott, sa han nu leende och tog fram ett paket från bakom ryggen.
-Justin du behövde inte.
-Jo, och när jag är tillbaka så lovar jag att vi ska fira din födelsedag tillsammans.
Jag öppnade paketet och det var en iPhone 4. Den nyaste, som kostade skjortan.
-Justin...
-Gillar du den.
-Jag älskar den. Tack sa jag och kysste honom på munnen.
-Jag vet att din gick sönder så jag tänkte att det var en bra idé.
-Det är perfekt. Helt enkelt perfekt. Precis som du.
Vi kysstes för sista gången och sen gick han tillbaka till bilen. Jag vinkade och stod kvar tills långt efter att bilen blivit utom synhåll. Sen gick jag in och satte mig på soffan och där började tårarna strömma igen.
KOMMENTERA!!! Annars blir det inget mer. Förlåt för att det blir så långt.
Drömmen om dig del 46
Medans vi hånglade sså smekte hon mig på ryggen under tröjan och jag höll henne om höfterna. Det blev så varmt att jag tog av mig min tröja, hon tittade lite förvånat men fortsatte sedan kyssa mig passionerat...
Jag kysste hennes kind, haka, panna och sen slutligen hennes perfekta läppar igen. Gemma skrattade till och jag log mot henne. Jag pressade försiktigt upp henne mot väggen bredvid sängen. Hon smekte min rygg uppifrån och ner medan hon kysste mig. Kyssarna blev allt vildare och jag slickade mina läppar mellan kyssarna. Jag kunde inte få nog av henne. Långsamt flyttade vi oss ner i sängen. Vi lade oss ner och hon lade ovanpå mig och ritade ett hjärta på min bröstkorg när vi slutade kyssa för ett tag.
-Det där var...eh...WOW. Gemma var väldigt andfådd och jag kände mig likadan. Jag smekte hennes lår och rullade lätt ovanpå henne så vi bytade plats. Jag kände en överväldigande lycka över att få vara med tjejen jag älskade. Hon log sitt änglalika leende och kysste mig på halsen och bröstet. Jag stönade halvhögt och nafsade i hennes örsnibb. Hon råkade stöta till mig skrevet och jag stönade högt till. Gemma stannade upp.
-Förlåt. Jag blev lite generad men hon fortsatte bara kyssa mig. Till slut så orkade ingen av oss mer så jag rullade av henne och vi tittade upp mot taket. Hon höll mig i handen. Hela min kropp värkte av kärlek till den vackraste tjejen i världen.
-Jag älskar dig.
Hon vände sig mot mig och lade sitt huvud mot mitt bröst och pillade på min mage. Det kittlades men jag lät henne göra det.
-Och jag älskar dig.
-Förlåt för igår.
-Kan vi inte bara glömma det?
Jag nickade för det var inget jag hellre ville göra.
Gemmas perspektiv:
Där jag lade i sängen, i Justins famn var min lycka fullbordad. Om det här ögonblicket varade för alltid skulle jag inte behöva mer i livet. Inget...inget utom mat. Jag var vrålhungrig.
-Justin vill du äta något. Jag är svälter.
-Haha, jag med, jag hann inte äta frukost innan jag kom.
-Aww, Justin. Förresten hur kom du in? Ingen släppte in dig.
-Eh...det finns en nyckel under dörrmattan,
Jag garvade och Justin log osäkert.
-Det är lugnt, va?
Jag skrattade för mycket för att svara, istället nickade jag. När jag lugnat ner mig så ställde jag mig upp satte på mig ett par jeans och en t-shirt med texten:
"I <3 my world, and my world is you"
-Nice tröja.
Jag tittade ner på den och log.
-Jag vet, sa jag och tog Justins hand så att vi kunde gå ner och äta. Jag började ta fram lite saker vi hade hemma.
-Vad vill du ha?
-Låt mig fixa frukosten. Det går nog bättre.
Haha, han menade min brända bacon förra gången. Jag ställde mig bredvid honom och ställde mig på tå för att pussa honom på pannan.
-Fixar du frukosten så tar jag en dusch. Ok?
-Allt för dig, sa han och kysste mig tillbaka.
Jag gick upp på ovanvåningen och tog en kall dusch. Precis vad jag behövde för att rensa mina tankar. Justin var helt perfekt och idag när vi kysstes så passionerat så var det något i mig som exploderade av lycka. Det kanske bara var upphetsningen men jag kände att det var mer än så. Hur sur jag än varit på Justin igår, så hade allt gått över idag och ersatts med ren lycka.
När jag kom ner igen så höll Justin på att steka pannkakor.
-Shit så gullig du är Justin.
Han stylade lite genom att vända pannkakorna i luften.
-Jag vet. sa han kaxigt. Men du är gulligare.
-Ska jag hjälpa dig med något?
-Nej då. Jag klarar mig fint.
När han var klar satte vi oss och åt, det var nog de godaste pannkakorna jag någonsin ätit och jag gav Justin rikligt med beröm.
Efter maten satte vi oss ner i soffan och satte på MTV. Vi kollade egentligen inte, vi bara tittade på varandra.
-Jag är jätteledsen att jag måste åka idag.
-Jag med, men låt oss göra något av den sista dagen i alla fall.
Han log och lutade sig fram för att kyssa mig.
-Jag kan nog komma på något...
KOMMENTERA!
Jag kysste hennes kind, haka, panna och sen slutligen hennes perfekta läppar igen. Gemma skrattade till och jag log mot henne. Jag pressade försiktigt upp henne mot väggen bredvid sängen. Hon smekte min rygg uppifrån och ner medan hon kysste mig. Kyssarna blev allt vildare och jag slickade mina läppar mellan kyssarna. Jag kunde inte få nog av henne. Långsamt flyttade vi oss ner i sängen. Vi lade oss ner och hon lade ovanpå mig och ritade ett hjärta på min bröstkorg när vi slutade kyssa för ett tag.
-Det där var...eh...WOW. Gemma var väldigt andfådd och jag kände mig likadan. Jag smekte hennes lår och rullade lätt ovanpå henne så vi bytade plats. Jag kände en överväldigande lycka över att få vara med tjejen jag älskade. Hon log sitt änglalika leende och kysste mig på halsen och bröstet. Jag stönade halvhögt och nafsade i hennes örsnibb. Hon råkade stöta till mig skrevet och jag stönade högt till. Gemma stannade upp.
-Förlåt. Jag blev lite generad men hon fortsatte bara kyssa mig. Till slut så orkade ingen av oss mer så jag rullade av henne och vi tittade upp mot taket. Hon höll mig i handen. Hela min kropp värkte av kärlek till den vackraste tjejen i världen.
-Jag älskar dig.
Hon vände sig mot mig och lade sitt huvud mot mitt bröst och pillade på min mage. Det kittlades men jag lät henne göra det.
-Och jag älskar dig.
-Förlåt för igår.
-Kan vi inte bara glömma det?
Jag nickade för det var inget jag hellre ville göra.
Gemmas perspektiv:
Där jag lade i sängen, i Justins famn var min lycka fullbordad. Om det här ögonblicket varade för alltid skulle jag inte behöva mer i livet. Inget...inget utom mat. Jag var vrålhungrig.
-Justin vill du äta något. Jag är svälter.
-Haha, jag med, jag hann inte äta frukost innan jag kom.
-Aww, Justin. Förresten hur kom du in? Ingen släppte in dig.
-Eh...det finns en nyckel under dörrmattan,
Jag garvade och Justin log osäkert.
-Det är lugnt, va?
Jag skrattade för mycket för att svara, istället nickade jag. När jag lugnat ner mig så ställde jag mig upp satte på mig ett par jeans och en t-shirt med texten:
"I <3 my world, and my world is you"
-Nice tröja.
Jag tittade ner på den och log.
-Jag vet, sa jag och tog Justins hand så att vi kunde gå ner och äta. Jag började ta fram lite saker vi hade hemma.
-Vad vill du ha?
-Låt mig fixa frukosten. Det går nog bättre.
Haha, han menade min brända bacon förra gången. Jag ställde mig bredvid honom och ställde mig på tå för att pussa honom på pannan.
-Fixar du frukosten så tar jag en dusch. Ok?
-Allt för dig, sa han och kysste mig tillbaka.
Jag gick upp på ovanvåningen och tog en kall dusch. Precis vad jag behövde för att rensa mina tankar. Justin var helt perfekt och idag när vi kysstes så passionerat så var det något i mig som exploderade av lycka. Det kanske bara var upphetsningen men jag kände att det var mer än så. Hur sur jag än varit på Justin igår, så hade allt gått över idag och ersatts med ren lycka.
När jag kom ner igen så höll Justin på att steka pannkakor.
-Shit så gullig du är Justin.
Han stylade lite genom att vända pannkakorna i luften.
-Jag vet. sa han kaxigt. Men du är gulligare.
-Ska jag hjälpa dig med något?
-Nej då. Jag klarar mig fint.
När han var klar satte vi oss och åt, det var nog de godaste pannkakorna jag någonsin ätit och jag gav Justin rikligt med beröm.
Efter maten satte vi oss ner i soffan och satte på MTV. Vi kollade egentligen inte, vi bara tittade på varandra.
-Jag är jätteledsen att jag måste åka idag.
-Jag med, men låt oss göra något av den sista dagen i alla fall.
Han log och lutade sig fram för att kyssa mig.
-Jag kan nog komma på något...
KOMMENTERA!
Drömmen om dig del 45
-Bli ihop med Justin igen. Hur fel han än gjorde mot dig precis, genom mig. Så kan du inte hitta en bättre kille.
Hon gav mig en kram och sen var det dags för mig att hoppa av. Klockan var halv fyra på morgonen och mina ögon stängde sig själva. Jag vinkade hej då till Dina och innan jag gick och la mig så skrev jag ett sms till Justin...
"Justin, jag vill ge dig en ny
chans. Men då måste du lova
att ALDRIG göra så här igen."
Svaret kom några sekunder senare.
"Jag älskar dig, och jag
aldrig kommer såra dig
igen. ALDRIG. ALDRIG.
ALDRIG <33"
Jag log när jag läste hans meddelande. Och svarade med ett lite negativt sådant:
"Är det inte du som säger,
att man aldrig ska säga
aldrig?"
Det kom inget svar så jag somnade direkt.
På morgonen väckte min pappa mig för att säga att han ska till jobbet igen. Jag nickade sämnigt och skulle somna om men Justin var ju självklart tvungen att ringa.
-hej babe.
-Eh...Justin`?
-Vem annars?
-Hah, jag sover fortfarande...
-Jag är snart hemma hos dig.
-Va? Kom vi ens överens om att ses?
-Nej, men jag saknar dig och jag måste säga en viktig sa till dig.
-Jaja, kom du då. Hej då. Ses.
-Du, Gemma.
-ja?
-Jag älskar dig.
Jag tänkte på annat.
-gemma är du där?
-öh..va?
-Inget, hahaha, jag kommer snart. Ses
jag lade på och somnade glatt om. Tio minuter senare väcker Justin mig genom att kyssa mig på pannan. Jag viftade med armarna framför mig. justin lade sig istället bredvid mig och höll om mig i kanske en halvtimme innan jag var tillräckligt vaken för att stiga upp. Men jag satte mig bara upp.
-Godmorgon älskling.
-Morgonen hade varit godare om inte Justin Bieber väckte mig klockan halv åtta på morgonen.
-Haha.
Justins perspektiv:
Hon var så vacker när hon sov och jag kände att vi fortfarande inte var helt ok med varandra eller rättare sagt, hon var inte helt ok med mig. Jag ångrade mig jättemycket för det med Dina, men vad skulle jag göra? Det var hennes födelsedag om fyra dagar och då skulle jag inte vara där. Men det var jag tvungen att berätta för henne.
-gemma, vi måste prata. Det är viktigt.
-Ehm..ok.
-Du fyller sexton om fyra dagar.
-Yes, som jag längtar.
-Och jag...jag måste åka på tour igen. Vi ska åka runt lite här och var i USA. Vi åker imorgon.
Min vackra älskling var helt tyst, där hon satt upp i sängen. En tår sökte sig ner för hennes kind och jag kysste bort den. Jag ville be henne följa med men jag kunde inte eftersom vi inte hade plats i tourbussen, den här gången och förresten så ville hon nog fira sin födelsedag hemma.
-Hur länge blir du borta?
Jag smekte hennes ansikte.
-Tre veckor.
Hon svalde och lade sig ner igen.
-Förlåt.
-Det är inte någons fel.
Hon blundade hårt och sen öppnade hon ögonen igen innan hon reste sig upp. Hon hade bara på sig trosor och Bh.
-Sover du sådär?
Jag såg att hon blev generad men mig gjorde det inget. Hennes kropp var perfekt. Hennes bröst var lagom fylliga och hennes bh satt tight runt dem. Och hennes kurvor var... Jag tittade bort lite för det skulle känna konstigt att stirra på henne.
-Nej, men jag bara somnade igår. Orkade inte sätta på mig något.
Hon gick fram mot mig och jag gav henne en kram, sen kysste hon mig på nacken. Jag började kyssa henne intesivt över hela hennes ansikte. Vi började röra oss mot hennes säng. Medans vi hånglade sså smekte hon mig på ryggen under tröjan och jag höll henne om höfterna. Det blev så varmt att jag tog av mig min tröja, hon tittade lite förvånat men fortsatte sedan kyssa mig passionerat...
KOMMENTERA!
Hon gav mig en kram och sen var det dags för mig att hoppa av. Klockan var halv fyra på morgonen och mina ögon stängde sig själva. Jag vinkade hej då till Dina och innan jag gick och la mig så skrev jag ett sms till Justin...
"Justin, jag vill ge dig en ny
chans. Men då måste du lova
att ALDRIG göra så här igen."
Svaret kom några sekunder senare.
"Jag älskar dig, och jag
aldrig kommer såra dig
igen. ALDRIG. ALDRIG.
ALDRIG <33"
Jag log när jag läste hans meddelande. Och svarade med ett lite negativt sådant:
"Är det inte du som säger,
att man aldrig ska säga
aldrig?"
Det kom inget svar så jag somnade direkt.
På morgonen väckte min pappa mig för att säga att han ska till jobbet igen. Jag nickade sämnigt och skulle somna om men Justin var ju självklart tvungen att ringa.
-hej babe.
-Eh...Justin`?
-Vem annars?
-Hah, jag sover fortfarande...
-Jag är snart hemma hos dig.
-Va? Kom vi ens överens om att ses?
-Nej, men jag saknar dig och jag måste säga en viktig sa till dig.
-Jaja, kom du då. Hej då. Ses.
-Du, Gemma.
-ja?
-Jag älskar dig.
Jag tänkte på annat.
-gemma är du där?
-öh..va?
-Inget, hahaha, jag kommer snart. Ses
jag lade på och somnade glatt om. Tio minuter senare väcker Justin mig genom att kyssa mig på pannan. Jag viftade med armarna framför mig. justin lade sig istället bredvid mig och höll om mig i kanske en halvtimme innan jag var tillräckligt vaken för att stiga upp. Men jag satte mig bara upp.
-Godmorgon älskling.
-Morgonen hade varit godare om inte Justin Bieber väckte mig klockan halv åtta på morgonen.
-Haha.
Justins perspektiv:
Hon var så vacker när hon sov och jag kände att vi fortfarande inte var helt ok med varandra eller rättare sagt, hon var inte helt ok med mig. Jag ångrade mig jättemycket för det med Dina, men vad skulle jag göra? Det var hennes födelsedag om fyra dagar och då skulle jag inte vara där. Men det var jag tvungen att berätta för henne.
-gemma, vi måste prata. Det är viktigt.
-Ehm..ok.
-Du fyller sexton om fyra dagar.
-Yes, som jag längtar.
-Och jag...jag måste åka på tour igen. Vi ska åka runt lite här och var i USA. Vi åker imorgon.
Min vackra älskling var helt tyst, där hon satt upp i sängen. En tår sökte sig ner för hennes kind och jag kysste bort den. Jag ville be henne följa med men jag kunde inte eftersom vi inte hade plats i tourbussen, den här gången och förresten så ville hon nog fira sin födelsedag hemma.
-Hur länge blir du borta?
Jag smekte hennes ansikte.
-Tre veckor.
Hon svalde och lade sig ner igen.
-Förlåt.
-Det är inte någons fel.
Hon blundade hårt och sen öppnade hon ögonen igen innan hon reste sig upp. Hon hade bara på sig trosor och Bh.
-Sover du sådär?
Jag såg att hon blev generad men mig gjorde det inget. Hennes kropp var perfekt. Hennes bröst var lagom fylliga och hennes bh satt tight runt dem. Och hennes kurvor var... Jag tittade bort lite för det skulle känna konstigt att stirra på henne.
-Nej, men jag bara somnade igår. Orkade inte sätta på mig något.
Hon gick fram mot mig och jag gav henne en kram, sen kysste hon mig på nacken. Jag började kyssa henne intesivt över hela hennes ansikte. Vi började röra oss mot hennes säng. Medans vi hånglade sså smekte hon mig på ryggen under tröjan och jag höll henne om höfterna. Det blev så varmt att jag tog av mig min tröja, hon tittade lite förvånat men fortsatte sedan kyssa mig passionerat...
KOMMENTERA!
Tävlingsresultat
Hejsan trogna läsare!
Gissa vad. ni vet tävlingen hos http://justinbieberstories.blogg.se som jag nämnde förut?
Jag har vunnit den. Priset är en desing så den kommer komma upp på bloggen om ett tag.
Puss
Sina
Fortsätt kommentera!
Gissa vad. ni vet tävlingen hos http://justinbieberstories.blogg.se som jag nämnde förut?
Jag har vunnit den. Priset är en desing så den kommer komma upp på bloggen om ett tag.
Puss
Sina
Fortsätt kommentera!
Drömmen om dig del 44
Gemmas perspektiv:
Vi hoppade ut ur bilen och höll varann i hand medan vi gick mot en tjejen som stod vid dörren. Hon vänder sig om och Justin stannar. Jag fortsätter gå men eftersom vi håller hand så dras jag bakåt.
-Justin vad är det? viskar jag tyst till honom.
Tjejen springer fram mot Justin och kramar honom. Jag släpper hans hand och helt plötsligt så kysser hon honom passionerat...
-Justin, som jag har saknat dig. sa tjejen när hon slutat kyssa Justin. Du bara försvann efter...du vet. Förresten vem är det här? sa hon och nickade åt mitt håll.
-Det här är Gemma, min...
Va? Hör jag rätt? Tvekar han med att säg att han är min pojkvän efter att han kysst henne. Nu räcker det.
-Jag är Justins ex. Trevligt att träffas, sa jag och skakade hand med tjejen
-Jag är Dina.
Justin såg helt överraskad och förvånad ut. jag skulle inte göra något drama av saken, jag skulle bara gå därifån. Jag vänder mig om och går med raska steg mot busshållplatsen. Men innan jag hinner gå för långt så vänder jag mig om och säger med en så snäll röst jag kunde vid det ögonblicket.
-Hej då Dina, hej då Justin.
Nu verkar Justin komma till liv igen.
-Gemma vänta.
Han lösgör sig ur Dinas armar och börjar springa mot mig. Innan han hinner ända fram så ser jag att hans ögon fylls med tårar. Han når fram till mig och tar mina händer.
-Gemma, snälla låt mig förklara.
-Visst, förklara du. Förklara varför du kysser en tjej mitt framför mina ögon.
-Gem, förlåt, men hon kysste mig.
-Men du lät henne. Det är samma sak.
Han kramade mig men jag slingrade mig undan.
-Justin, det räcker nu. Du sårar mig om och om igen, och jag kan inte hålla på och förlåta dig hela tiden. Det går bara inte. Hej då Justin. Jag vänder mig om igen för att gå därifrån men han går framför mig.
-Jag vet och jag är jätteledsen för det. Ok, jag ska berätta allt för dig nu, men snälla avbryt mig inte.
-jag lovar inget.
En tystnad uppstår och Dina kommer emot oss.
-Vad pratar ni om, ska jag lämna er ifred?
-Ja, säger Justin.
-Nej Dina stanna här, du vill nog också höra vad Justin har att säga.
Han ger mig en blick och sen börjar han prata.
-ok, Dina det här är Gemma, min flickvän.
Dinas ögon tåras och hon slår till Justin på armen.
-Hur kunde du?
-Dina...Justin börjar bli desperat.
-Dina, han är inte min pojkvän. Inte längre.
-Gemma säg inte så. Jag älskar dig.
Då brister Dina ut i en häftig gråt. Jag klappar henne på ryggen. Jag försöker trösta henne, för det här är inte hennes fel, det är Justins.
-Och Gemma, det här är Dina. det var henne jag var otrogen mot dig med.
Nu är det min tur att gråta. Hur kunde Justin såra mig så. Dina tar mig under armen och vi vänder oss båda om och går mot busshållplatsen. Justin står kvar på samma ställe som vi lämnade honom på.
Vi vänder oss inte om utan väntar på bussen tills den kommer. Därefter hoppar vi på den. Vi ska åt samma håll fast Dina ska åka längre längre än jag. Vi sätter oss långt bak i bussen och hon berättar för mig att Justin var tillsammans med henne två år sedan och sen för några veckor sedan när hon hälsade på honom så ledde det ena till det andra. Hon försäkrade mig om att hon inte visste att Justin hade tjej. Hon hade aldrig gjort det då. Och jag trodde faktiskt på henne. jag gllade henne, hon var snäll och inte någon bitch.
Jag berättade för henne hur jag och Justin träffats efter att jag flyttat hit och hur vi blev ihop. Resultatet av våra samtal blev att vi bytte nummer och att Dina lovade att hon aldrig mer skulle ens tänka på Justin som mer än en sångare. Jag lovade ingetnitng och Dina förstod det eftersom jag älskade honom. Kärlek försvinner inte bara sådär. Innan jag skulle hoppa av så fick både jag och Dina varsitt sms av Justin. Vi lät varandra läsa.
Dinas löd:
"Jag är jätteledsen för det som
hände. Jag mår jättedåligt och
jag ångrar mig verkligen. Men jag
älskar Gemma och vill vara med
henne. hoppas du och jag kan
fortsätta vara vänner.
Kram Justin"
Mitt däremot lät så här:
"Jag älskar dig Gemma,
du är mitt allt. Jag ber dig
för allt i världen. Lämna
mig inte. Du kan får vad du
än vill. Men om jag inte får
vara med dig, så vet jag
inte vad jag gör. Snälla.
Älskar dig. Justin"
-Förlåt Gemma. Det är mitt fel allt ihop.
-Du visste inte. Du är förlåten.
-Bli ihop med Justin igen. Hur fel han än gjorde mot dig precis, genom mig. Så kan du inte hitta en bättre kille.
Hon gav mig en kram och sen var det dags för mig att hoppa av. Klockan var halv fyra på morgonen och mina ögon stängde sig själva. Jag vinkade hej då till Dina och innan jag gick och la mig så skrev jag ett sms till Justin...
KOMMENTERA!!
Vi hoppade ut ur bilen och höll varann i hand medan vi gick mot en tjejen som stod vid dörren. Hon vänder sig om och Justin stannar. Jag fortsätter gå men eftersom vi håller hand så dras jag bakåt.
-Justin vad är det? viskar jag tyst till honom.
Tjejen springer fram mot Justin och kramar honom. Jag släpper hans hand och helt plötsligt så kysser hon honom passionerat...
-Justin, som jag har saknat dig. sa tjejen när hon slutat kyssa Justin. Du bara försvann efter...du vet. Förresten vem är det här? sa hon och nickade åt mitt håll.
-Det här är Gemma, min...
Va? Hör jag rätt? Tvekar han med att säg att han är min pojkvän efter att han kysst henne. Nu räcker det.
-Jag är Justins ex. Trevligt att träffas, sa jag och skakade hand med tjejen
-Jag är Dina.
Justin såg helt överraskad och förvånad ut. jag skulle inte göra något drama av saken, jag skulle bara gå därifån. Jag vänder mig om och går med raska steg mot busshållplatsen. Men innan jag hinner gå för långt så vänder jag mig om och säger med en så snäll röst jag kunde vid det ögonblicket.
-Hej då Dina, hej då Justin.
Nu verkar Justin komma till liv igen.
-Gemma vänta.
Han lösgör sig ur Dinas armar och börjar springa mot mig. Innan han hinner ända fram så ser jag att hans ögon fylls med tårar. Han når fram till mig och tar mina händer.
-Gemma, snälla låt mig förklara.
-Visst, förklara du. Förklara varför du kysser en tjej mitt framför mina ögon.
-Gem, förlåt, men hon kysste mig.
-Men du lät henne. Det är samma sak.
Han kramade mig men jag slingrade mig undan.
-Justin, det räcker nu. Du sårar mig om och om igen, och jag kan inte hålla på och förlåta dig hela tiden. Det går bara inte. Hej då Justin. Jag vänder mig om igen för att gå därifrån men han går framför mig.
-Jag vet och jag är jätteledsen för det. Ok, jag ska berätta allt för dig nu, men snälla avbryt mig inte.
-jag lovar inget.
En tystnad uppstår och Dina kommer emot oss.
-Vad pratar ni om, ska jag lämna er ifred?
-Ja, säger Justin.
-Nej Dina stanna här, du vill nog också höra vad Justin har att säga.
Han ger mig en blick och sen börjar han prata.
-ok, Dina det här är Gemma, min flickvän.
Dinas ögon tåras och hon slår till Justin på armen.
-Hur kunde du?
-Dina...Justin börjar bli desperat.
-Dina, han är inte min pojkvän. Inte längre.
-Gemma säg inte så. Jag älskar dig.
Då brister Dina ut i en häftig gråt. Jag klappar henne på ryggen. Jag försöker trösta henne, för det här är inte hennes fel, det är Justins.
-Och Gemma, det här är Dina. det var henne jag var otrogen mot dig med.
Nu är det min tur att gråta. Hur kunde Justin såra mig så. Dina tar mig under armen och vi vänder oss båda om och går mot busshållplatsen. Justin står kvar på samma ställe som vi lämnade honom på.
Vi vänder oss inte om utan väntar på bussen tills den kommer. Därefter hoppar vi på den. Vi ska åt samma håll fast Dina ska åka längre längre än jag. Vi sätter oss långt bak i bussen och hon berättar för mig att Justin var tillsammans med henne två år sedan och sen för några veckor sedan när hon hälsade på honom så ledde det ena till det andra. Hon försäkrade mig om att hon inte visste att Justin hade tjej. Hon hade aldrig gjort det då. Och jag trodde faktiskt på henne. jag gllade henne, hon var snäll och inte någon bitch.
Jag berättade för henne hur jag och Justin träffats efter att jag flyttat hit och hur vi blev ihop. Resultatet av våra samtal blev att vi bytte nummer och att Dina lovade att hon aldrig mer skulle ens tänka på Justin som mer än en sångare. Jag lovade ingetnitng och Dina förstod det eftersom jag älskade honom. Kärlek försvinner inte bara sådär. Innan jag skulle hoppa av så fick både jag och Dina varsitt sms av Justin. Vi lät varandra läsa.
Dinas löd:
"Jag är jätteledsen för det som
hände. Jag mår jättedåligt och
jag ångrar mig verkligen. Men jag
älskar Gemma och vill vara med
henne. hoppas du och jag kan
fortsätta vara vänner.
Kram Justin"
Mitt däremot lät så här:
"Jag älskar dig Gemma,
du är mitt allt. Jag ber dig
för allt i världen. Lämna
mig inte. Du kan får vad du
än vill. Men om jag inte får
vara med dig, så vet jag
inte vad jag gör. Snälla.
Älskar dig. Justin"
-Förlåt Gemma. Det är mitt fel allt ihop.
-Du visste inte. Du är förlåten.
-Bli ihop med Justin igen. Hur fel han än gjorde mot dig precis, genom mig. Så kan du inte hitta en bättre kille.
Hon gav mig en kram och sen var det dags för mig att hoppa av. Klockan var halv fyra på morgonen och mina ögon stängde sig själva. Jag vinkade hej då till Dina och innan jag gick och la mig så skrev jag ett sms till Justin...
KOMMENTERA!!
Drömmen om dig del 43
Under en scen i filmen blev jag så rädd att jag började skrika högt och hoppade upp ur soffan. Justin drog ner mig igen. Strax därpå kom min pappa och frågade om vad som hänt. Allt jag gjorde var pekade på TV:n. Han himlade med ögonen och sa att han skulle gå och lägga sig. Då gick Justin igång och började kyssa mig på halsen...
-Justin pappa är hemma...
-Jag vet, sa han kaxigt och fortsatte kyssa mig. Jag började småstöna lite grann, det var inget jag kunde kontrollera. Hans händer var under mitt linne. De var kalla så jag rös lite. Plötsligt så hör vi fotsteg i hallen och rätt som det är så öppnar pappa dörren.
-Eh...ungar. Snälla. När jag inte är hemma.
Jag börjar gapflabba men Justin blir generad. Jag skrattar tills jag börjar bli tårögd och då kysser jag honom på axeln.
-Älskar dig Justin.
-Hoppas din pappa också gör det.
-Äh, ta det lugnt. Han sa ju faktiskt inte att vi inte fick göra det. Eller hur?
-Haha, det tänkte jag inte på.
Jag ger honom en kram och sen tittar jag tillbaka på TV:n. Precis samtidigt som en kille med yxa mördar en kvinna. jag skulle skrika men Justin höll för min mun och sen kysste han mig på pannan.
-Alltså jag älskar dig, men jag har hört dig skrika tillräckligt idag.
Jag fnissade lite och satte av TV:n. Sen satte jag mig bredvid Justin i soffan igen. Plötsligt kommer jag på att det finns en sak i min garderob som jag vill visa honom. Så jag öppnar garderoben och skäms lite över hur stökig den är. Men jag bryr mig inte, Justin är inte ihop med mig för min garderob. Eller det hoppas jag i alla fall. Ett par lådor ligger mitt i så är tvungen att flytta på dem innan jag kommer åt utrymmet längst bak i garderoben. Där finns några flyttkartonger så jag börjar öppna dem för att se om det jag letar efter är där. Men det är bara massa gammalt skräp från London som jag inte orkar slänga.
-Gemma, vad gör du?
-Leter efter en sak som jag vill ge dig.
-Är det verkligen värt så mycket att du måste vända upp och ner på garderoben?
-Jepp, den är värd mer.
-Säg vad det är så kan jag hjälpa dig.
-Jag klarar mig, gå tillbaka till att titta på yxmördare, du.
Han skrattade men gick inte. Han ställde sig i stället i dörröppningen och flyttade på några kartonger.
-Vad är det här?? Shit så många du har.
-Jag vände mig snabbt om och råkade snubbla. jag skrattade.
-Öh, vad hände?
Då började jag skratta ännu mer. han hade inte ens märkt något. Han höll lådan med alla mina medaljer och pokaler i armarna.
-Den väger typ tio kilo. Jag visste inte att du är så bra på simhopp. Du har ju vunnit, eh...typ allt. Och du är bara sexton.
Jag rodnade lite grann om kinderna:
-Mm, och förresten så var jag så där bra. Jag VAR.
-Vad menar du?
-Nu får jag inte lika mycket träning, eller ens en tränare. Jag utvecklas inte längre. Jag går bakåt. Min karriär är typ över nu.
-Säg inte så, det kan den inte vara.
-Det är lugnt jag har accepterat det. Men jag tycker att det är sjukt synd.
-Mmm, det är det ju. Kan du inte hämta hit din tränare då?
-Det skulle vara lättare att få dig att sluta med musiken för alltid. Han är envis som en åsna.
-Haha, men... då kanske du kan flytta tillbaka till London. Inte för att jag vill men..
-Jag har också tänkt på det, men det kommer inte gå. Mamma och pappa har perfekta jobb och Nate går ju på sitt drömcollege här. Jag kan inte förstöra för dem.
-Du är en ängel. sa han och lutade sig över alla lådor och kartonger och kysste mig ömt.
Jag hittade det jag letade efter, efter ett ganska långt tag. Under tiden så hade Justin inspekterat alla mina medaljer och pokaler och kommenterat någon då och då. Jag går fram till Justin och kramar honom bakifrån och pussar honom på kinden. Han vänder sitt ansikte mot mitt.
-Hittade du det du letade efter?
-Yes, och det är i ganska bra skick, till skillnad från resten av min garderob. Jag tittade bort mot garderoben som nu var om möjligt ännu stökigare.
-Visa mig.
Jag drog fram en gitarr, som visserligen var ganska dammig, men Justin kände direkt igen den.
-Är det...är det verkligen...du skojar?
-Nej, vill du ha den?
Det var en nästan ovärdelig signerad gitarr signerad av Jimi Hendrix. Världens bästa gitarrist genom tiderna.
-Jag kan inte ta den. Den är säker värd...
-Men jag vill inte ha den, kolla som jag behandlar den. Du kommer åtminstone få nytta av den. Men om du inte vill ha den så kan jag behålla den.
-Klart jag vill ha den. Gud, vad jag älskar dig. Du är bäst. Världens bästa, snyggaste, snällaste tjej. Älskar dig.
han kysste mig om och om igen. Sen inspekterade han gitarren in i minsta detalj. Hans ögon lyste som ett litet barns på julafton.
Justins perspektiv:
Hur kunde hon ge mig en sådan gitarr. Det bekräftade bara att jag hade rätt i fråga om henne. Hon var världens mest omtänksamma flickvän. Jag såg ur ögonvrån att hon tittade leende på mig. Med sitt underbara leende. Jag vände mig om och satte försiktigt ner gitarren på marken. Sen sprang jag fram till henne och smekte hennes kind. Jag var överlycklig. Sen kysste hon mig. Jag pressade upp henne mot väggen och fortsatte kyssa henne. Jag tog av mig min tröja, och jag hade gått längre om jag inte kommit på att hennes pappa la och sov i rummet intill.
Jag tog fram gitarren igen och gick ut.
-Kom jag vill visa dig en sak, Gemma.
Hon följde efter mig ut ur huset och på gräsmattan uatnför huset började jag spela för henne:
I always knew you were the best
The coolest girl I know
So prettier than all the rest
The star of my show
So many times I wished you'd be the one for me
I never knew you'd get like this girl what you do to me
Youre who I'm thinking of,
Girl you aint my runner up
No matter what you're always number one
Jag såg att Gemma blev tårögd. Jag kysste henne när hon gått fram emot mig. Jag satte gitarren på trottoaren och satte henne i mitt knä.
-Jag älskar dig. Det är du och jag.
Min mobil börjar ringa mitt i min kyss och jag ser att det är mamma. Jag hade fått tillåtelse att sova över här så det var konstigt att hon ringde så här mitt i natten.
-Hej mamma, har det hänt något?
-Justin kan du komma hem. Det är en tjej här som står och ringer på hela tiden. Jag känner igen henne men jag vet inte vem hon är. Och Kenny är ju och hälsar på hos sin bror.
-Ok, jag kommer.
Jag lade på och frågade Gemma om hon ville följa med och kolla vem det var. Jag ville inte skiljas ifrån henne, inte ens för en timme.
Vi tog min bil och tjugo minuter senare körde vi in mot mitt hus.
Gemmas perspektiv:
Vi hoppade ut ur bilen och höll varann i hand medan vi gick mot en tjejen som stod vid dörren. Hon vänder sig om och Justin stannar. Jag fortsätter gå men eftersom vi håller hand så dras jag bakåt.
-Justin vad är det? viskar jag tyst till honom.
Tjejen springer fram mot Justin och kramar honom. Jag släpper hans hand och helt plötsligt så kysser hon honom passionerat...
Vad är det frågan om??
KOMMENTERA!!
-Justin pappa är hemma...
-Jag vet, sa han kaxigt och fortsatte kyssa mig. Jag började småstöna lite grann, det var inget jag kunde kontrollera. Hans händer var under mitt linne. De var kalla så jag rös lite. Plötsligt så hör vi fotsteg i hallen och rätt som det är så öppnar pappa dörren.
-Eh...ungar. Snälla. När jag inte är hemma.
Jag börjar gapflabba men Justin blir generad. Jag skrattar tills jag börjar bli tårögd och då kysser jag honom på axeln.
-Älskar dig Justin.
-Hoppas din pappa också gör det.
-Äh, ta det lugnt. Han sa ju faktiskt inte att vi inte fick göra det. Eller hur?
-Haha, det tänkte jag inte på.
Jag ger honom en kram och sen tittar jag tillbaka på TV:n. Precis samtidigt som en kille med yxa mördar en kvinna. jag skulle skrika men Justin höll för min mun och sen kysste han mig på pannan.
-Alltså jag älskar dig, men jag har hört dig skrika tillräckligt idag.
Jag fnissade lite och satte av TV:n. Sen satte jag mig bredvid Justin i soffan igen. Plötsligt kommer jag på att det finns en sak i min garderob som jag vill visa honom. Så jag öppnar garderoben och skäms lite över hur stökig den är. Men jag bryr mig inte, Justin är inte ihop med mig för min garderob. Eller det hoppas jag i alla fall. Ett par lådor ligger mitt i så är tvungen att flytta på dem innan jag kommer åt utrymmet längst bak i garderoben. Där finns några flyttkartonger så jag börjar öppna dem för att se om det jag letar efter är där. Men det är bara massa gammalt skräp från London som jag inte orkar slänga.
-Gemma, vad gör du?
-Leter efter en sak som jag vill ge dig.
-Är det verkligen värt så mycket att du måste vända upp och ner på garderoben?
-Jepp, den är värd mer.
-Säg vad det är så kan jag hjälpa dig.
-Jag klarar mig, gå tillbaka till att titta på yxmördare, du.
Han skrattade men gick inte. Han ställde sig i stället i dörröppningen och flyttade på några kartonger.
-Vad är det här?? Shit så många du har.
-Jag vände mig snabbt om och råkade snubbla. jag skrattade.
-Öh, vad hände?
Då började jag skratta ännu mer. han hade inte ens märkt något. Han höll lådan med alla mina medaljer och pokaler i armarna.
-Den väger typ tio kilo. Jag visste inte att du är så bra på simhopp. Du har ju vunnit, eh...typ allt. Och du är bara sexton.
Jag rodnade lite grann om kinderna:
-Mm, och förresten så var jag så där bra. Jag VAR.
-Vad menar du?
-Nu får jag inte lika mycket träning, eller ens en tränare. Jag utvecklas inte längre. Jag går bakåt. Min karriär är typ över nu.
-Säg inte så, det kan den inte vara.
-Det är lugnt jag har accepterat det. Men jag tycker att det är sjukt synd.
-Mmm, det är det ju. Kan du inte hämta hit din tränare då?
-Det skulle vara lättare att få dig att sluta med musiken för alltid. Han är envis som en åsna.
-Haha, men... då kanske du kan flytta tillbaka till London. Inte för att jag vill men..
-Jag har också tänkt på det, men det kommer inte gå. Mamma och pappa har perfekta jobb och Nate går ju på sitt drömcollege här. Jag kan inte förstöra för dem.
-Du är en ängel. sa han och lutade sig över alla lådor och kartonger och kysste mig ömt.
Jag hittade det jag letade efter, efter ett ganska långt tag. Under tiden så hade Justin inspekterat alla mina medaljer och pokaler och kommenterat någon då och då. Jag går fram till Justin och kramar honom bakifrån och pussar honom på kinden. Han vänder sitt ansikte mot mitt.
-Hittade du det du letade efter?
-Yes, och det är i ganska bra skick, till skillnad från resten av min garderob. Jag tittade bort mot garderoben som nu var om möjligt ännu stökigare.
-Visa mig.
Jag drog fram en gitarr, som visserligen var ganska dammig, men Justin kände direkt igen den.
-Är det...är det verkligen...du skojar?
-Nej, vill du ha den?
Det var en nästan ovärdelig signerad gitarr signerad av Jimi Hendrix. Världens bästa gitarrist genom tiderna.
-Jag kan inte ta den. Den är säker värd...
-Men jag vill inte ha den, kolla som jag behandlar den. Du kommer åtminstone få nytta av den. Men om du inte vill ha den så kan jag behålla den.
-Klart jag vill ha den. Gud, vad jag älskar dig. Du är bäst. Världens bästa, snyggaste, snällaste tjej. Älskar dig.
han kysste mig om och om igen. Sen inspekterade han gitarren in i minsta detalj. Hans ögon lyste som ett litet barns på julafton.
Justins perspektiv:
Hur kunde hon ge mig en sådan gitarr. Det bekräftade bara att jag hade rätt i fråga om henne. Hon var världens mest omtänksamma flickvän. Jag såg ur ögonvrån att hon tittade leende på mig. Med sitt underbara leende. Jag vände mig om och satte försiktigt ner gitarren på marken. Sen sprang jag fram till henne och smekte hennes kind. Jag var överlycklig. Sen kysste hon mig. Jag pressade upp henne mot väggen och fortsatte kyssa henne. Jag tog av mig min tröja, och jag hade gått längre om jag inte kommit på att hennes pappa la och sov i rummet intill.
Jag tog fram gitarren igen och gick ut.
-Kom jag vill visa dig en sak, Gemma.
Hon följde efter mig ut ur huset och på gräsmattan uatnför huset började jag spela för henne:
I always knew you were the best
The coolest girl I know
So prettier than all the rest
The star of my show
So many times I wished you'd be the one for me
I never knew you'd get like this girl what you do to me
Youre who I'm thinking of,
Girl you aint my runner up
No matter what you're always number one
Jag såg att Gemma blev tårögd. Jag kysste henne när hon gått fram emot mig. Jag satte gitarren på trottoaren och satte henne i mitt knä.
-Jag älskar dig. Det är du och jag.
Min mobil börjar ringa mitt i min kyss och jag ser att det är mamma. Jag hade fått tillåtelse att sova över här så det var konstigt att hon ringde så här mitt i natten.
-Hej mamma, har det hänt något?
-Justin kan du komma hem. Det är en tjej här som står och ringer på hela tiden. Jag känner igen henne men jag vet inte vem hon är. Och Kenny är ju och hälsar på hos sin bror.
-Ok, jag kommer.
Jag lade på och frågade Gemma om hon ville följa med och kolla vem det var. Jag ville inte skiljas ifrån henne, inte ens för en timme.
Vi tog min bil och tjugo minuter senare körde vi in mot mitt hus.
Gemmas perspektiv:
Vi hoppade ut ur bilen och höll varann i hand medan vi gick mot en tjejen som stod vid dörren. Hon vänder sig om och Justin stannar. Jag fortsätter gå men eftersom vi håller hand så dras jag bakåt.
-Justin vad är det? viskar jag tyst till honom.
Tjejen springer fram mot Justin och kramar honom. Jag släpper hans hand och helt plötsligt så kysser hon honom passionerat...
Vad är det frågan om??
KOMMENTERA!!
Drömmen om dig del 42
I cafeterian satt Gemma. Jag blev jätteförvånad men glad. Hon var så vacker. Hur kunde jag göra slut med den vackraste som finns? jag gick fram till henne men ögonblicket som hon märkte mig så reste hon sig och gick med raska steg därifrån.
Jag började springa efter henne men hon försvann snabbt i vimlet av sjukhuspersonal och patienter. Jag gick istället till hennes rum, för förhoppningsvis var det dit hon hade gått. Men när jag kom in så var det tomt. Ingen syntes till någonstans i rummet. Jag bestämde mig för att vänta på Gemma och satte mig på hennes säng. Hennes kudde var blöt och under den fanns en lite post-it lapp. Jag läste den även om den inte var menad för mig.
"He still loves you
//Usher"
Nu blev jag lite sur. Varför skulle Usher lägga sig i. Visst var det bra att han skrivit lappen och att den la under kudden betydde väl att Gemma läst den. Fats jag var inte alls säker, hon ignorerade mig och var självklart upprörd. Med all rätt. Jag hade lekt med hennes känslor och nu ångrar jag det. Vilken jävla idiot jag är. På hennes bekostnad. Jag lade mig ner på sängen istället, och väntade på att Gemma skulle komma tillbaka.
Mycket riktigt, en kvart senare kom hon in. Hennes ögon var tårfyllda men när hon såg mig så torkade hon dem med ärmen och vände sig om.
-Gemma, snälla vänta...
-Varför? Varför skulle jag göra någonting för dig?
-För att jag älskar dig och för att du är mitt allt. Snälla Gemma förlåt mig.
Hon blev väldigt förvånad och hon tappade fattningen för några sekunder.
-Va? Vänta Justin, så du säger att du gjorde slut, för...för ingenting?
Jag kunde inte svara, jag skämdes. Det jag gjort var fel. Jag nickade knappt märkbart men hon märkte det.
-Jaha...vad vill du att jag ska göra åt saken, Justin?
Min röst var knappt en viskning och jag hörde knappast själv det jag sa:
-Ta mig tillbaka. Jag ska göra allt för att göra upp det till dig.
-Justin. Nu är det jag som inte orkar. Det gör jag verkligen inte. Jag älskar dig och det vet du. Jag älskar dig så det värker i hela kroppen men jag kan inte ha det så här. Jag kan bara inte. Det här är så mycket som jag kan ta.
Jag ställde mig upp och tog hennes båda händer. Hon försökte slingra sig undan men jag höll tillräckligt hårt för att det skulle vara omöjligt. Till sist slutade hon kämpa emot.
-Snälla.
Gemmas perspektiv:
Det enda jag ville var att ta tillbaka honom, krama honom och kyssa hans perfekta läppar. Men hur skulle jag göra det? Han hade sårat mig rejält. Igen. Och hur man än försökte så kunde man inte få det faktumet att försvinna. Justin hade sårat mig.
-Snälla.
Hans ögon var blanka och hans händer höll om mina. Jag kände en överväldigande lust att kyssa honom men jag stod emot. Jag var tvungen.
-Snälla, Gemma. Jag älskar dig.
-Och det gjorde du inte igårkväll?
-Jag kommer alltid älska dig. Och det gjorde jag igår också. Det var bara det som hände igår. Du blev misshandlad framför ögonen på mig.
-Du såg inte. Justin om du tror att det är ditt fel så har du fel. Det var ingens fel att de där idioterna är som de är.
-Men jag hade kunnat stoppa det..
-Det gjorde du också. Du stoppade Erik.
-Nej, inte tillräckligt tidigt.
Jag omfamnade Justin.
-Justin det är inte dittt fel. Jag är inte alls arg eller besviken på dig. Jag lova..
-Det var därför jag gjorde slut. För att du aldrig skulle erkänna det. För att du skulle vara ihop med mig medan du faktiskt hatar mig.
-Justin, säg inte så. Det är inte sant. Du har mitt ord på det. Jag lovar.
Justin skrattade till.
-Lovar du? är du säker?
Jag nickade och närmade mig hans ansikte. Våra näsor snuddade vid varandra men vi gjorde inget. Vi bara satt sådär ett tag tills Justin tog steget och kysste mig. Jag kände inte för det nu, inte efter att jag fått reda på nyheterna om Jake. Jag backade bort en bit.
-Justin...
-Det är för tidigt..
-Nej, det är Jake. Han...han ska opereras.
-Va?
-Erik slog honom så hårt i huvudet att han har fått hjärnblödning. Chanserna att han ska överleva är nästan noll.
Justin kramade mig hårt och pussade mig på pannan.
Samma dag blev vi båda utskrivna. Vi mådde bra och behövde bara ta det lugnt från skolan ett tag. Justin och jag bestämde oss för att gå hem till mig och titta på film. Vi hyrde en film i lokalbutiken. En skräckis. Justin visste nog att jag hatade dem men vi såg den ändå. Justin höll armen runt mina axlar och höll mig i hande. Han lekte lite med mina fingrar och kysste mig på munnen och kinden då och då. Under en scen i filmen blev jag så rädd att jag började skrika högt och hoppade upp ur soffan. Justin drog ner mig igen. Strax därpå kom min pappa och frågade om vad som hänt. Allt jag gjorde var pekade på TV:n. Han himlade med ögonen och sa att han skulle gå och lägga sig. Då gick Justin igång och började kyssa mig på halsen...
KOMMENTERA!!!
Jag började springa efter henne men hon försvann snabbt i vimlet av sjukhuspersonal och patienter. Jag gick istället till hennes rum, för förhoppningsvis var det dit hon hade gått. Men när jag kom in så var det tomt. Ingen syntes till någonstans i rummet. Jag bestämde mig för att vänta på Gemma och satte mig på hennes säng. Hennes kudde var blöt och under den fanns en lite post-it lapp. Jag läste den även om den inte var menad för mig.
"He still loves you
//Usher"
Nu blev jag lite sur. Varför skulle Usher lägga sig i. Visst var det bra att han skrivit lappen och att den la under kudden betydde väl att Gemma läst den. Fats jag var inte alls säker, hon ignorerade mig och var självklart upprörd. Med all rätt. Jag hade lekt med hennes känslor och nu ångrar jag det. Vilken jävla idiot jag är. På hennes bekostnad. Jag lade mig ner på sängen istället, och väntade på att Gemma skulle komma tillbaka.
Mycket riktigt, en kvart senare kom hon in. Hennes ögon var tårfyllda men när hon såg mig så torkade hon dem med ärmen och vände sig om.
-Gemma, snälla vänta...
-Varför? Varför skulle jag göra någonting för dig?
-För att jag älskar dig och för att du är mitt allt. Snälla Gemma förlåt mig.
Hon blev väldigt förvånad och hon tappade fattningen för några sekunder.
-Va? Vänta Justin, så du säger att du gjorde slut, för...för ingenting?
Jag kunde inte svara, jag skämdes. Det jag gjort var fel. Jag nickade knappt märkbart men hon märkte det.
-Jaha...vad vill du att jag ska göra åt saken, Justin?
Min röst var knappt en viskning och jag hörde knappast själv det jag sa:
-Ta mig tillbaka. Jag ska göra allt för att göra upp det till dig.
-Justin. Nu är det jag som inte orkar. Det gör jag verkligen inte. Jag älskar dig och det vet du. Jag älskar dig så det värker i hela kroppen men jag kan inte ha det så här. Jag kan bara inte. Det här är så mycket som jag kan ta.
Jag ställde mig upp och tog hennes båda händer. Hon försökte slingra sig undan men jag höll tillräckligt hårt för att det skulle vara omöjligt. Till sist slutade hon kämpa emot.
-Snälla.
Gemmas perspektiv:
Det enda jag ville var att ta tillbaka honom, krama honom och kyssa hans perfekta läppar. Men hur skulle jag göra det? Han hade sårat mig rejält. Igen. Och hur man än försökte så kunde man inte få det faktumet att försvinna. Justin hade sårat mig.
-Snälla.
Hans ögon var blanka och hans händer höll om mina. Jag kände en överväldigande lust att kyssa honom men jag stod emot. Jag var tvungen.
-Snälla, Gemma. Jag älskar dig.
-Och det gjorde du inte igårkväll?
-Jag kommer alltid älska dig. Och det gjorde jag igår också. Det var bara det som hände igår. Du blev misshandlad framför ögonen på mig.
-Du såg inte. Justin om du tror att det är ditt fel så har du fel. Det var ingens fel att de där idioterna är som de är.
-Men jag hade kunnat stoppa det..
-Det gjorde du också. Du stoppade Erik.
-Nej, inte tillräckligt tidigt.
Jag omfamnade Justin.
-Justin det är inte dittt fel. Jag är inte alls arg eller besviken på dig. Jag lova..
-Det var därför jag gjorde slut. För att du aldrig skulle erkänna det. För att du skulle vara ihop med mig medan du faktiskt hatar mig.
-Justin, säg inte så. Det är inte sant. Du har mitt ord på det. Jag lovar.
Justin skrattade till.
-Lovar du? är du säker?
Jag nickade och närmade mig hans ansikte. Våra näsor snuddade vid varandra men vi gjorde inget. Vi bara satt sådär ett tag tills Justin tog steget och kysste mig. Jag kände inte för det nu, inte efter att jag fått reda på nyheterna om Jake. Jag backade bort en bit.
-Justin...
-Det är för tidigt..
-Nej, det är Jake. Han...han ska opereras.
-Va?
-Erik slog honom så hårt i huvudet att han har fått hjärnblödning. Chanserna att han ska överleva är nästan noll.
Justin kramade mig hårt och pussade mig på pannan.
Samma dag blev vi båda utskrivna. Vi mådde bra och behövde bara ta det lugnt från skolan ett tag. Justin och jag bestämde oss för att gå hem till mig och titta på film. Vi hyrde en film i lokalbutiken. En skräckis. Justin visste nog att jag hatade dem men vi såg den ändå. Justin höll armen runt mina axlar och höll mig i hande. Han lekte lite med mina fingrar och kysste mig på munnen och kinden då och då. Under en scen i filmen blev jag så rädd att jag började skrika högt och hoppade upp ur soffan. Justin drog ner mig igen. Strax därpå kom min pappa och frågade om vad som hänt. Allt jag gjorde var pekade på TV:n. Han himlade med ögonen och sa att han skulle gå och lägga sig. Då gick Justin igång och började kyssa mig på halsen...
KOMMENTERA!!!
TÄVLING
Vad är bäst med Justin?
Jo, det ska jag berätta.
Justin är en absolut vanlig kille, egentligen, som fått sin egen dröm att bli sann. Han var som vilken vanlig kille som helst och kämpade sig fram för att uppnå det han ville ha i livet. Han är en stor inspiration för mig och tusentals andra männsikor, stora som små, unga som gamla. (främst unga :D) Och inte nog med att han lyckades själv, han försöker få fler att nå sina drömmar. För mig är det bäste med Justin inte musiken, även om det är just musiken som definierar honom, för mig är det bästa med Justin att han är en så fantastisk kille. Han var precis som vi, och trots hans framgångar är han fortfarande det. Och det låter han oss inte glömma.
I Love You Justin!
(Hoppas jag vinner XD)
Drömmen om dig del 41
Efter två och en halv timme så hade jag, Justin och Usher lagt till och ändrat lite här och var. Vi hade fått fram en färdig version av låten. Och jag var så nöjd man kunde bli. Jag hade kysst Justin säkert ett dussin gånger och kramat Usher minst lika många.
När vi skulle tillbaka hem så fick Usher ett samtal om att han var tvungen att träffa någon på sjukhuset. Någon han kände hade hamnat där. Han ville gå och både jag och Justin förstod ju, men Usher frågade ändå om han inte skulle skjutsa oss först. Både jag och Justin skakade på huvudet. Det skulle bara bli mysigt med en promenad.
Vi gick hand i hand, tätt ihopslingrade och pratade tyst med varandra. Inget kunde förstöra min dag. Inget utom...
-GEMMA!!! Gemma vänta!!!
Jag vände mig om och där sprang Jake efter oss, och försökte komma ikapp. Justin släppte mig och automatiskt kavlade han upp ärmarna. Han gick med bestämda steg fram mot Jake och de började bråka. Jag ville säga åt dem att sluta men det var inte lönt. Ingen av dem skulle ändå lyssna och förresten så var det rätt åt Jake. Jag stod och tittade på dem när jag plötsligt hörde en röst bakom mig. Så nära att jag kände andedräkten i nacken:
-Hej Gemma! Jag kände igen rösten. Tyvärr...
Jag vände mig om och Eriks hånflinande aniskte mötte mitt. Bakom honom stod fyra andra killar. Jag backade en bit och sen kommer en smärta i magen, sen axeln och jag ligger på marken. Det börjar svartna för mina ögon och allt jag får ur mig är en viskning:
-Justin.
Justins perspektiv:
Mitt i mitt och Jakes gräl så hör jag ett antal dunsar bakom mig. Jag bryr mig inte om att vända mig om. Men det gör Jake så jag gör samma sak. Vi avbryter vårt gräl för ett ögonblick. Det står fem killar och slår på någon stackare. Helt plötsligt så slår det mig. På den platsen stod Gemma två minuter sedan. Om det hade varit en film så hade en glödlampa ovanför mitt huvud tänts. Nästa ögonblick gick helt i slowmotion. Jag började skrika Gemmas namn och sprang emot killarna. Ur ögonvrån ser jag att Jake springer strax efter mig. Jag ger den första killen en box i magen, och sen en i ansiktet. Två av killarna tar tag i mig bakifrån och håller fast mig så att killen jag slog kunde slå tillbaka. Men strax innan slaget kommer så slår Jake killen på axeln så att han faller bakåt. Jake fortsätter slåss tills tre av dem går därifrån. Jag bryr mig inte om någonting, bara Gemma som ligger på marken med näsblod och jag hjälper henne resa sig upp.
-Justin..
-Schh, prata inte. Jag är här. Du är trygg nu.
En tår faller ner för min kind och samma sekund så börjar Gemma gråta. Jag har brutit mitt löfte, Gemma blev skadad när jag kunde göra något åt det. I denna sekund kände jag ett starkt hat, inte mot Jake, utan mot mig själv. Hur kunde Gemma bli så brutalt misshandlad igen när jag stod bara femtio meter bort? Min fina, vackra Gemma. Som jag sårar gång på gång. Jag förtjänar henne inte. I bakgrunden hör jag att Jake bråkar med killen jag slog:
-Vad fan Erik, fick du inte nog förra gången? Va?
-Fan ta dig Jake, gå åt helvete. Du ska...
Jag kopplar bort tankarna och fokuserar än en gång på Gemma. Nu har även jag gjort ett beslut. När det här är över så ska jag göra slut med henne. För hennes skull. Bara tanken av det fick mig att gråta men det brydde jag mig inte om. Så måste det bli. Plötsligt så hör jag en hög duns bakom mig. Jake faller till marken och killen som slagit honom springer sin väg. Jag drar fram min mobil och slår numret till larmcentralen. Jag kallar på ambulansen och tio minuter senare kommer de. Först tar de Jake, trots mina protester om att det ska Gemma istället. Sen i nästa ambulans några minuter senare lägger de in henne. Jag får åka med.
Under ambulansfärden så började Gemma må bättre. Det enda hon klagade över var att det var så kallt så jag la en extra filt över hennes så att hon skulle slippa frysa. När jag stoppade om henne så tog hon tag i min hand och klämde försiktigt på den.
-Jag älskar dig, Justin. Tack.
-För vadå?
-För att du finns, och för att du är den absolut bästa killen jag har träffat, någonsin.
Jag vet att jag hade lovat mig själv att göra slut med henne men det gick bara inte. Inte när hon var såhär sårbar. Jag kysste henne på pannan och sen var vi framme.
Gemmas perspektiv:
Under den kommande timmen fick jag stå ut med att flera sjuksköterskor skulle pilla på allt runt omkring mig och kolla mina värden var tionde minut. Jag fick aldrig se Justin eller Jake som båda la i varsitt rum på varsin sida om mitt rum. Min pappa hade också hälsat på. Jag fick lite skäll om att jag hade skolkat men pappa lät det vara efter att jag berättat varför. Alltså det som hände med Jake igår.
Efter en och en halvtimme fick jag träffa Justin. Jag knackade på dörren men ingen svarade så jag gläntade på dörren. Justin satt upp i sängen och tittade på mig.
-Varför svarar du inte?
-Gemma, vi måste prata.
Hans röst var allvarlig och han tittade på mig som han aldrig gjort förut.
-Visst. sa jag och satte mig bredvid honom.
-Jag vill inte göra det svårt för dig så jag säger det rakt ut. Jag vill göra slut.
En tystnad uppstod under ett ögonblick innan jag reste mig upp och pressade ut:
-Ehm. Va? Har jag gjort något fel? Vad är det? Är det Jake? Eller det som hände med Erik? Eller...
-Gemma. Det räcker. Jag orkar bara inte mer. Inte med Jake inte med allt runt omkring och inte med...
-Mig. Jag fattar. Jag blev alldeles tårögd och hur jag än försökte så kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. De rann ner för mina kinder. Jag lyckades i alla fall låta bli att snyfta.
-Hej då Justin.
Han närmade sig mig som för att ge mig en sista kram men jag vände på klacken och gick därifrån. Sen hörde jag honom, som en viskning:
-Hej då Gemma.
Jag sprang så fort jag gått ut ur rummet. Jag sprang ut, ut ur sjukhuset trots att jag inte var utskriven. jag satte mig på trapporna utanför ingången och där började jag gråta hejdlöst. Det var mitt fel att han inte orkade med mig längre. Det var mitt fel, alltihop. Jag satt på trappan tills en sjuksköterska hämtade mig in igen.
Den natten somnade jag på en genomblöt kudde och drömde om att jag och Justin gick längs med en vacker strand och kysste varandra i det klara vattnet. Jag vaknade mitt i drömmen, precis när Justin skulel säga att han älskade mig. Det kändes nästan som om det var ett tecken från ovan så jag började gråta igen.
Justins perspektiv:
Jag hatar mig själv, för att jag sårat Gemma igen. Jag visste att hon skulle bli ledsen men inte så här. Hon älskar mig verkligen och jag log åt tanken. Jag kunde inte sova hela natten. jag lyssnade efter Gemma, men allt jag hörde då och då var hennes gråt. Då snyftade jag också. Då kändes det som om mitt liv var över.
På morgonen hälsade Usher på. Mamma och Scooter var där igår.
-Yo killen. Hur är det? Du ser helt utmattad ut.
-Bra. Jag är utmattad.
-Vad har hänt?
-Jag blev sl..
-Jag vet redan det där. Jag menar det andra.
Jag ville berätta men visste inte om jag borde. Jag struntade i att bry mig och sa som det var.
-Jag och Gemma har gjort slut.
-Va?? Varför?
-Jag kan inte vara med henne längre. En tår föll ner på min kind.
-Du vill inte såra henne. Du tror det är ditt fel.
Jag nickade.
-Det är inte ditt fel. Det är han Eriks fel. Inte ditt fel alls. Du måste verkligen fatta det. Gemma kan inte hitta bättre killar än du, Justin. Du sårar henne genom att göra det här. Och även om hon kommer över dig, vilket jag tvivlar på, så kommer hon falla för fel killar. Justin. Jag måste gå men fixa det här. För hennes skull.
jag nickade försiktigt. Usher hade rätt. Som alltid.
Efter att Usher gått, så gick jag för att ta ett glas vatten. Jag ville lugna ner mig först innan jag pratade med Gemma. I cafeterian satt Gemma. Jag blev jätteförvånad men glad. Hon var så vacker. Hur kunde jag göra slut med den vackraste som finns? jag gick fram till henne men ögonblicket som hon märkte mig så reste hon sig och gick med raska steg därifrån.
KOMMENTERA!!! Ni suger faktiskt på det. :P
När vi skulle tillbaka hem så fick Usher ett samtal om att han var tvungen att träffa någon på sjukhuset. Någon han kände hade hamnat där. Han ville gå och både jag och Justin förstod ju, men Usher frågade ändå om han inte skulle skjutsa oss först. Både jag och Justin skakade på huvudet. Det skulle bara bli mysigt med en promenad.
Vi gick hand i hand, tätt ihopslingrade och pratade tyst med varandra. Inget kunde förstöra min dag. Inget utom...
-GEMMA!!! Gemma vänta!!!
Jag vände mig om och där sprang Jake efter oss, och försökte komma ikapp. Justin släppte mig och automatiskt kavlade han upp ärmarna. Han gick med bestämda steg fram mot Jake och de började bråka. Jag ville säga åt dem att sluta men det var inte lönt. Ingen av dem skulle ändå lyssna och förresten så var det rätt åt Jake. Jag stod och tittade på dem när jag plötsligt hörde en röst bakom mig. Så nära att jag kände andedräkten i nacken:
-Hej Gemma! Jag kände igen rösten. Tyvärr...
Jag vände mig om och Eriks hånflinande aniskte mötte mitt. Bakom honom stod fyra andra killar. Jag backade en bit och sen kommer en smärta i magen, sen axeln och jag ligger på marken. Det börjar svartna för mina ögon och allt jag får ur mig är en viskning:
-Justin.
Justins perspektiv:
Mitt i mitt och Jakes gräl så hör jag ett antal dunsar bakom mig. Jag bryr mig inte om att vända mig om. Men det gör Jake så jag gör samma sak. Vi avbryter vårt gräl för ett ögonblick. Det står fem killar och slår på någon stackare. Helt plötsligt så slår det mig. På den platsen stod Gemma två minuter sedan. Om det hade varit en film så hade en glödlampa ovanför mitt huvud tänts. Nästa ögonblick gick helt i slowmotion. Jag började skrika Gemmas namn och sprang emot killarna. Ur ögonvrån ser jag att Jake springer strax efter mig. Jag ger den första killen en box i magen, och sen en i ansiktet. Två av killarna tar tag i mig bakifrån och håller fast mig så att killen jag slog kunde slå tillbaka. Men strax innan slaget kommer så slår Jake killen på axeln så att han faller bakåt. Jake fortsätter slåss tills tre av dem går därifrån. Jag bryr mig inte om någonting, bara Gemma som ligger på marken med näsblod och jag hjälper henne resa sig upp.
-Justin..
-Schh, prata inte. Jag är här. Du är trygg nu.
En tår faller ner för min kind och samma sekund så börjar Gemma gråta. Jag har brutit mitt löfte, Gemma blev skadad när jag kunde göra något åt det. I denna sekund kände jag ett starkt hat, inte mot Jake, utan mot mig själv. Hur kunde Gemma bli så brutalt misshandlad igen när jag stod bara femtio meter bort? Min fina, vackra Gemma. Som jag sårar gång på gång. Jag förtjänar henne inte. I bakgrunden hör jag att Jake bråkar med killen jag slog:
-Vad fan Erik, fick du inte nog förra gången? Va?
-Fan ta dig Jake, gå åt helvete. Du ska...
Jag kopplar bort tankarna och fokuserar än en gång på Gemma. Nu har även jag gjort ett beslut. När det här är över så ska jag göra slut med henne. För hennes skull. Bara tanken av det fick mig att gråta men det brydde jag mig inte om. Så måste det bli. Plötsligt så hör jag en hög duns bakom mig. Jake faller till marken och killen som slagit honom springer sin väg. Jag drar fram min mobil och slår numret till larmcentralen. Jag kallar på ambulansen och tio minuter senare kommer de. Först tar de Jake, trots mina protester om att det ska Gemma istället. Sen i nästa ambulans några minuter senare lägger de in henne. Jag får åka med.
Under ambulansfärden så började Gemma må bättre. Det enda hon klagade över var att det var så kallt så jag la en extra filt över hennes så att hon skulle slippa frysa. När jag stoppade om henne så tog hon tag i min hand och klämde försiktigt på den.
-Jag älskar dig, Justin. Tack.
-För vadå?
-För att du finns, och för att du är den absolut bästa killen jag har träffat, någonsin.
Jag vet att jag hade lovat mig själv att göra slut med henne men det gick bara inte. Inte när hon var såhär sårbar. Jag kysste henne på pannan och sen var vi framme.
Gemmas perspektiv:
Under den kommande timmen fick jag stå ut med att flera sjuksköterskor skulle pilla på allt runt omkring mig och kolla mina värden var tionde minut. Jag fick aldrig se Justin eller Jake som båda la i varsitt rum på varsin sida om mitt rum. Min pappa hade också hälsat på. Jag fick lite skäll om att jag hade skolkat men pappa lät det vara efter att jag berättat varför. Alltså det som hände med Jake igår.
Efter en och en halvtimme fick jag träffa Justin. Jag knackade på dörren men ingen svarade så jag gläntade på dörren. Justin satt upp i sängen och tittade på mig.
-Varför svarar du inte?
-Gemma, vi måste prata.
Hans röst var allvarlig och han tittade på mig som han aldrig gjort förut.
-Visst. sa jag och satte mig bredvid honom.
-Jag vill inte göra det svårt för dig så jag säger det rakt ut. Jag vill göra slut.
En tystnad uppstod under ett ögonblick innan jag reste mig upp och pressade ut:
-Ehm. Va? Har jag gjort något fel? Vad är det? Är det Jake? Eller det som hände med Erik? Eller...
-Gemma. Det räcker. Jag orkar bara inte mer. Inte med Jake inte med allt runt omkring och inte med...
-Mig. Jag fattar. Jag blev alldeles tårögd och hur jag än försökte så kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. De rann ner för mina kinder. Jag lyckades i alla fall låta bli att snyfta.
-Hej då Justin.
Han närmade sig mig som för att ge mig en sista kram men jag vände på klacken och gick därifrån. Sen hörde jag honom, som en viskning:
-Hej då Gemma.
Jag sprang så fort jag gått ut ur rummet. Jag sprang ut, ut ur sjukhuset trots att jag inte var utskriven. jag satte mig på trapporna utanför ingången och där började jag gråta hejdlöst. Det var mitt fel att han inte orkade med mig längre. Det var mitt fel, alltihop. Jag satt på trappan tills en sjuksköterska hämtade mig in igen.
Den natten somnade jag på en genomblöt kudde och drömde om att jag och Justin gick längs med en vacker strand och kysste varandra i det klara vattnet. Jag vaknade mitt i drömmen, precis när Justin skulel säga att han älskade mig. Det kändes nästan som om det var ett tecken från ovan så jag började gråta igen.
Justins perspektiv:
Jag hatar mig själv, för att jag sårat Gemma igen. Jag visste att hon skulle bli ledsen men inte så här. Hon älskar mig verkligen och jag log åt tanken. Jag kunde inte sova hela natten. jag lyssnade efter Gemma, men allt jag hörde då och då var hennes gråt. Då snyftade jag också. Då kändes det som om mitt liv var över.
På morgonen hälsade Usher på. Mamma och Scooter var där igår.
-Yo killen. Hur är det? Du ser helt utmattad ut.
-Bra. Jag är utmattad.
-Vad har hänt?
-Jag blev sl..
-Jag vet redan det där. Jag menar det andra.
Jag ville berätta men visste inte om jag borde. Jag struntade i att bry mig och sa som det var.
-Jag och Gemma har gjort slut.
-Va?? Varför?
-Jag kan inte vara med henne längre. En tår föll ner på min kind.
-Du vill inte såra henne. Du tror det är ditt fel.
Jag nickade.
-Det är inte ditt fel. Det är han Eriks fel. Inte ditt fel alls. Du måste verkligen fatta det. Gemma kan inte hitta bättre killar än du, Justin. Du sårar henne genom att göra det här. Och även om hon kommer över dig, vilket jag tvivlar på, så kommer hon falla för fel killar. Justin. Jag måste gå men fixa det här. För hennes skull.
jag nickade försiktigt. Usher hade rätt. Som alltid.
Efter att Usher gått, så gick jag för att ta ett glas vatten. Jag ville lugna ner mig först innan jag pratade med Gemma. I cafeterian satt Gemma. Jag blev jätteförvånad men glad. Hon var så vacker. Hur kunde jag göra slut med den vackraste som finns? jag gick fram till henne men ögonblicket som hon märkte mig så reste hon sig och gick med raska steg därifrån.
KOMMENTERA!!! Ni suger faktiskt på det. :P
Drömmen om dig del 40
Vi fortsatte äta men kom överens om att Kenny skulle hämta dem och säga att Justin ville göra en överraskning till mig med dem. Mitt protesterande gav ingen nytta. Det var bestämt...
Vi gjorde oss klara efter frukosten och prick nio kom Justin privatlärare. En äldre gubbe med mycket trevligt utseende. Han såg väldigt sträng ut men samtidigt glad. Han påminde mig om min morfar. han hade dött när jag var tolv år gammal och jag saknade honom fortfarande. Lektionen satte igång och första ämnet var matte. Pattie hade gett mig ett anteckningsblock så att jag också skulle kunna lära mig något. Tack och lov så var matte ett ämne jag hade lätt för. Jag var inte bra på det men jag lärde mig snabbt. Annorlunda var det med Justin. Han kunde mycket men lärde sig ytterst långsamt. Jag gjorde klart mina tal flera minuter innan honom och snodde hans berömm.
Efter den långtråkiga mattelektionen var det dags för spanska. Yes, nu kunde jag äntligen vara Justin överlägsen. Justin var väldigt trög, han fattade inte ens grunderna. Det kändes lite konstigt att tänka så om Justin men jag kunde inte hjälpa det. Mitt under lektionen var läraren tvungen att gå på toaletten. Justin pustade ut.
-Jag fattar ingenting. Snälla förklara.
-Hahaha, alla vill till himlen...
Men jag hjälpte honom och efter tio minuter så förstod han faktiskt det mesta.
-Du är inte alls trög!
-Trodde du det då?
-Nej, det skulle jag ALDRIG göra.
Läraren kom tillbaka och efter lektionen när vi skulle få en liten paus så bad han om att få prata med mig i enrum.
-Du är jättebra med Justin. Han lär sig.
-Jaha, tack.
-Du är jättebra på spanska, är du spansk?
-Halv. Mamma är chilenska och pappa amerikan.
-Aha. Det förklarar saken. om du vill så har jag ett erbjudande till dig. Du kan bli hans spanskalärare. Självklart för en lön.
-Tack, jag är smickrad. Men jag går också i skolan och jag tror inte att det skulle tilltala mig att Justin betalar mig.
-Ok. Låt gå, men kan du göra det som en tjänst. Hjälpa honom då och då.
-Visst. Det går bra.
-Då säger vi det.
han gick i väg och snabbt ställde sig Justin vid min sida.
-Vad var det där om?
-Han berömde mig bara.
Justin himlade med ögonen.
-Kom nu.
-Vart ska vi?
-Studion. Kommer du inte ihåg? Kenny hämtade dina saker precis.
-Ska vi inte ha en lektion till.
-Nej, vi fick ledigt.
Vi körde till studion som inte alls la så långt bort. När vi kom dit så var Usher redan där. Kenny tog bilen hem så vi skulle få skjuts av Usher sen efteråt.
-Hej Gemma, redo?
-Absolut inte.
-Haha, det kommer gå bra ska du se. Först så kör vi hela låten en gång, och sen har vi tid till att lägga till effekter och akustiken.
-Eh...?
-Han menar att vi ska få det proffisionellt. Justin log sitt underbara leende mot mig. Sen viskade han till mig, när Usher vänt sig om.
-Du ska se att det går bra. Jag lovade ju.
Jag fick sätta mig på en stol i ett litet ljudrum med min gitarr. Noterna var framför mig även om jag redan kunde dem utantill. Detsamma gällde texten, och det var texten jag oroade mig för. Musiken och melodin hade jag skrivit redan i London men texten skrev jag i Atlanta. Det berättade jag också för Justin. Texten handlade om Justin och det var innan vi blev ihop, så det kändes jättepinsamt att sjunga den framför honom. För att inte tala om att han och Usher var världskända superartister. Men jag bet ihop, jag ville få det överstökat. och oavsett vad som hände så kunde jag ju alltid glömma det sen. Ok, då kör vi, jag spelade ett första ackord ochs en när jag kände mig helt säker så började jag spela på introt. Och sen sjöng jag:
jag sjöng klart låten och jag tror att Justin fattade att låten handlade om honom för han sken som en sol när jag var klar. Både han och Usher klappade som galna. Jag blev jätteglad och samtidigt stolt över mig själv. Jag hadeklarat det. Och itne skämt ut mig, precis som Justin lovat. Usher kom in i rummet.
-Det finns faktiskt inte så mycket att göra med låten, den är perfekt. Vi kan kanske lägga om det där tredje ackordet till ett högre och lägga till trummor och en stämma till...
-Det räcker Usher, jag tror hon fattar. Justin kom in och bar upp mig, sen snurrade han runt med mig. Jag skrattade som ett litet barn. Så fort han hade srällt ner mig så kysste han mig passionerat, lite pinsamt inför Usher men jag brydde mig inte.
-Den var helt perfekt.
-Menar du verkligen det?
-Med hela mitt hjärta. Den handlar om mig va?
-Nej, om en annan kille, jag har vid sidan om.
justin skrattade och kysste mig igen. Jag var jätteglad att jag hade gått med på det. Även om nervositeten jag känt var överväldingande i början.
Efter två och en halv timme så hade jag, Justin och Usher lagt till och ändrat lite här och var. Vi hade fått fram en färdig version av låten. Och jag var så nöjd man kunde bli. Jag hade kysst Justin säkert ett dussin gånger och kramat Usher minst lika många.
Hur blir det nu? Är valet av låt bra? Den heter Fallin for you och är skriven av Colbie Calliat. Alltså inget jag skrivit själv. Men passar den?
Tack till Julia som berättade hur man lägger in youtube-klipp!!!
Nu måste ni KOMMENTERA!!!
Kommer mer!
Vi gjorde oss klara efter frukosten och prick nio kom Justin privatlärare. En äldre gubbe med mycket trevligt utseende. Han såg väldigt sträng ut men samtidigt glad. Han påminde mig om min morfar. han hade dött när jag var tolv år gammal och jag saknade honom fortfarande. Lektionen satte igång och första ämnet var matte. Pattie hade gett mig ett anteckningsblock så att jag också skulle kunna lära mig något. Tack och lov så var matte ett ämne jag hade lätt för. Jag var inte bra på det men jag lärde mig snabbt. Annorlunda var det med Justin. Han kunde mycket men lärde sig ytterst långsamt. Jag gjorde klart mina tal flera minuter innan honom och snodde hans berömm.
Efter den långtråkiga mattelektionen var det dags för spanska. Yes, nu kunde jag äntligen vara Justin överlägsen. Justin var väldigt trög, han fattade inte ens grunderna. Det kändes lite konstigt att tänka så om Justin men jag kunde inte hjälpa det. Mitt under lektionen var läraren tvungen att gå på toaletten. Justin pustade ut.
-Jag fattar ingenting. Snälla förklara.
-Hahaha, alla vill till himlen...
Men jag hjälpte honom och efter tio minuter så förstod han faktiskt det mesta.
-Du är inte alls trög!
-Trodde du det då?
-Nej, det skulle jag ALDRIG göra.
Läraren kom tillbaka och efter lektionen när vi skulle få en liten paus så bad han om att få prata med mig i enrum.
-Du är jättebra med Justin. Han lär sig.
-Jaha, tack.
-Du är jättebra på spanska, är du spansk?
-Halv. Mamma är chilenska och pappa amerikan.
-Aha. Det förklarar saken. om du vill så har jag ett erbjudande till dig. Du kan bli hans spanskalärare. Självklart för en lön.
-Tack, jag är smickrad. Men jag går också i skolan och jag tror inte att det skulle tilltala mig att Justin betalar mig.
-Ok. Låt gå, men kan du göra det som en tjänst. Hjälpa honom då och då.
-Visst. Det går bra.
-Då säger vi det.
han gick i väg och snabbt ställde sig Justin vid min sida.
-Vad var det där om?
-Han berömde mig bara.
Justin himlade med ögonen.
-Kom nu.
-Vart ska vi?
-Studion. Kommer du inte ihåg? Kenny hämtade dina saker precis.
-Ska vi inte ha en lektion till.
-Nej, vi fick ledigt.
Vi körde till studion som inte alls la så långt bort. När vi kom dit så var Usher redan där. Kenny tog bilen hem så vi skulle få skjuts av Usher sen efteråt.
-Hej Gemma, redo?
-Absolut inte.
-Haha, det kommer gå bra ska du se. Först så kör vi hela låten en gång, och sen har vi tid till att lägga till effekter och akustiken.
-Eh...?
-Han menar att vi ska få det proffisionellt. Justin log sitt underbara leende mot mig. Sen viskade han till mig, när Usher vänt sig om.
-Du ska se att det går bra. Jag lovade ju.
Jag fick sätta mig på en stol i ett litet ljudrum med min gitarr. Noterna var framför mig även om jag redan kunde dem utantill. Detsamma gällde texten, och det var texten jag oroade mig för. Musiken och melodin hade jag skrivit redan i London men texten skrev jag i Atlanta. Det berättade jag också för Justin. Texten handlade om Justin och det var innan vi blev ihop, så det kändes jättepinsamt att sjunga den framför honom. För att inte tala om att han och Usher var världskända superartister. Men jag bet ihop, jag ville få det överstökat. och oavsett vad som hände så kunde jag ju alltid glömma det sen. Ok, då kör vi, jag spelade ett första ackord ochs en när jag kände mig helt säker så började jag spela på introt. Och sen sjöng jag:
I don’t know but
I think I maybe
Fallin’ for you
Dropping so quickly
Maybe I should
Keep this to myself
Waiting ’til I
Know you better
I am trying
Not to tell you
But I want to
I’m scared of what you’ll say
So I’m hiding what I’m feeling
But I’m tired of
Holding this inside my head
I’ve been spending all my time
Just thinking about ya
I don’t know what to do
I think I’m fallin’ for you
I’ve been waiting all my life
and now I found ya
I don’t know what to do
I think I’m fallin’ for you
I’m fallin’ for you
jag sjöng klart låten och jag tror att Justin fattade att låten handlade om honom för han sken som en sol när jag var klar. Både han och Usher klappade som galna. Jag blev jätteglad och samtidigt stolt över mig själv. Jag hadeklarat det. Och itne skämt ut mig, precis som Justin lovat. Usher kom in i rummet.
-Det finns faktiskt inte så mycket att göra med låten, den är perfekt. Vi kan kanske lägga om det där tredje ackordet till ett högre och lägga till trummor och en stämma till...
-Det räcker Usher, jag tror hon fattar. Justin kom in och bar upp mig, sen snurrade han runt med mig. Jag skrattade som ett litet barn. Så fort han hade srällt ner mig så kysste han mig passionerat, lite pinsamt inför Usher men jag brydde mig inte.
-Den var helt perfekt.
-Menar du verkligen det?
-Med hela mitt hjärta. Den handlar om mig va?
-Nej, om en annan kille, jag har vid sidan om.
justin skrattade och kysste mig igen. Jag var jätteglad att jag hade gått med på det. Även om nervositeten jag känt var överväldingande i början.
Efter två och en halv timme så hade jag, Justin och Usher lagt till och ändrat lite här och var. Vi hade fått fram en färdig version av låten. Och jag var så nöjd man kunde bli. Jag hade kysst Justin säkert ett dussin gånger och kramat Usher minst lika många.
Hur blir det nu? Är valet av låt bra? Den heter Fallin for you och är skriven av Colbie Calliat. Alltså inget jag skrivit själv. Men passar den?
Tack till Julia som berättade hur man lägger in youtube-klipp!!!
Nu måste ni KOMMENTERA!!!
Kommer mer!
Drömmen om dig del 39
Han drog ner mig i sitt knä. Han hade lagt i från sig gitarren. Sen plötsligt så brast han ut i ett skratt.
-Vad?
-Jag kom på att i övermorgon så ska jag få se dig sjunga.
jag himlade med ögonen men började skratta jag också...
Vi bestämde oss för att spela lite tv-spel innan i gick och la oss. Jag hade ju en storebrorsa som precis som alla andra killar älskade att spela så jag hade ganska bra koll på läget. Speciellt när Justin drog fram FIFA. Det hade jag spelat sedan barnsben och lite skills hade man ju. Men när vi väl började spela så märkte man direkt vem som egentligen kunde spela. Justin vann överlägset gång på gång. Till sist så tröttnade han nog på att jag sög så mycket så han satte sig närmare mig och tog tag i min kontroll bakom mig. Han visade mig hur man skulle göra allt snabbare och visade till sist ett fusk.
-Fuskare!
-Nej, skills!
Jag skrattade och vände mig om mot honom för att pussa honom men han hade dragit sig undan. Jag låtsades att det inte spelade någon roll:
-jaja, om du inte vill ha en puss så...
Han fnissade till och pussade mig på kinden. Pussen varade lite längre än pussar brukar göra, men men jag ska inte klaga. Jag vände mig plötsligt om så att han kysste mig på munnen istället. Jag la mig ner och Justin fortsatte kyssa mig. Han la nu över mig i soffan och vi strulade för fullt. Till sist så orkade jag inte mer. jag var för trött så vi la oss istället bredvid varandra och stirrade upp på det vita taket. Normalt. Efter ett tag så hoppade jag av soffan och tog min väska och gick in på toaletten. Eller..eh...det jag trodde var toaletten. det visade sig att det var gästrummet och när jag öppnade dörren så stod Scooter där med bara kalsonger. Han blev röd som en tomat i ansiktet och jag tror jag blev likadan. Jag mumlade ett förlåt och stängde dörren så snabbt jag kunde. Justin hade ställt sig bakom mig, han höll sig för skratt men när jag stängde dörren så skrattade han så att han var tvungen att kippa efter luft. Jag skrattade lite osäkert.
-Toaletten?
Justin pekade mot en dörr längre ner i korridoren, medan han fortfarande skrattade. Fast han började lugna ner sig nu. Jag gick in och rotade fram min pyjamas. Ett par mörkrosa pyjamasshorts och ett svart linne. Jag satte snabbt på mig det och skvätte lite vatten i ansiktet. Sen gick jag ut och eftersom Justin inte var där så la jag mig helt enkelt i hans säng. Justin kom in nästan precis efter att jag lagt mig och han hade bara på sig ett par pyjamasbyxor. Min blick vandrade ner från hans ansikte till hans mage och stannade där. han hade ett litet sexpack och hans mage var riktigt oemotståndlig.
-Eller hur är jag sexig?
-Så självgod man kan vara då, sa jag och makade på mig så att Justin också skulle få plats. Han satte på sig en T-shirt och sen kröp han ihop bredvid mig. Han lade sig med magen mot mig rygg och jag kunde känna hans varma andedräkt mot min nacke. Just som jag höll på att somna så kysste han mig på nacken.
-Love you shawty.
Sen vände han sig om och jag somnade strax därpå.
På morgonen vaknade jag tidigt. Klockan var kanske halv åtta. Kanske sent i vanliga fall, men väldigt tidigt med tanke på att vi la oss halv tre. Justin sov så sött så jag ville inte väcka honom. Istället smög jag tyst upp och lånade duschen. Jag spolade med ganska kallt vatten för att bli helt klarvaken. Det fungerade rätt effektivt men nackdelen blev att jag antagligen fick köldskador. När jag gick tillbaka så bytte jag om och jag råkade väsnas mer än nödvändigt, men det gjorde inget. Justin sov som en stock, oavsett hur mycket oljud jag än förde. Jag hade tänkt krypa ihop bredvid honom igen men när jag såg att min blabkberry fortfarande la på Justins skrivbord så valde jag att pilla med den. Sprickan på skärmen var enorm. Man kunde knappast se vad man gjorde. Men huvudsaken var att den fungerade eller? Jag la tillbaks den. Vem var det jag försökte lura, jag skulle väl vara tvungen att använda Nates gamla tills jag fick en ny. Jag bad tyst att det skulle bli snart. Jag tittade på Justin igen. Hans mun var halvöppen och han hade dragit åt sig det mesta av täcket. Nu orkade jag inte sitta ensam mer, så jag kysste honom. Resultatet blev en justin som viftade med armarna så att han nästan slog mig. Till sist så öppnade han ändå ögonen och tack och lov för det. Annars så hade jag nog hamnat på sjukhuset igen. Nej, men fått en bula eller två.
-Hello sunshine.
-Godmorgon baby. Hur mycket är klockan?
-Eh..du vill nog inte veta.
han satte sig upp och efter att ha tagit en titt på klockan så pussade han mig på pannan.
-Tack för att du väckte mig.
-Vänta, va? Jag trodde du skulle bli sur. Klockan är åtta.
-Jag brukar faktiskt vakna kvart i.
-Även om du är uppe halva natten och spelar FIFA?
-Det brukar jag inte. Min privat lärare kommer om en timme och då ska jag ha käkat frukost, bytat om, osv. Och vara klar för tre timmars tortyr.
-Haha. Och jag måste vara med.
-Klart. Förresten så är det spanska, matte och historia på schemat.
-Spanska. Yes. Då behöver jag inte lära mig nåt.
-Som du skryter.
Jag räckte ut tungan och drog upp honom ur sängen.
Justin gjorde sig redo och vi sen gick vi ner för att äta frukost. Pattie och Scooter var redan nere. Usher var förvånandsvärt också där. Scooter stirrade lätt på mig.
-Sorry för igår...trodde det var toan.
-Vad hände igår, sa Pattie och Usher i kör. De började skratta
-Inget, sa jag och Scooter. Vi stämde in i skrattet.
-Du Gemma, det är måndag. Ingen skola?
-Skolk, sa Justin.
-Hon är sjuk, sa Pattie exakt samtidigt som Justin.
-Va? Usher fattade noll.
-Jag låtsas att jag är sjuk.
-Varför?
-Jag orkar inte prata om det nu. Berättar sen.
-Visst. Men då blir det ju perfekt. Då kan du ju komma till studion idag. Så slipper vi ha så bråttom imorgon.
-Va? Va?
Justin skrattade halv ihäl sig och Usher skrattade han också.
-Men, men... jag trodde...imorgon. Jag tog tillbaka min vanliga röst. Mina grejer är hemma.
-Hämta dem då?
-Pappa är hemma.
-Och? Det blev tyst och sen fattade Usher. Aha, ok. Jag ber Kenny hämta dem då.
-Kenny?
-Min livvakt, sa Justin. Han har varit sjuk ett tag men idag kommer han tillbaka.
-Tror ni inte att hennes pappa blir lite misstänksam när Justin Biebers livvakt kommer för att hämta Gemmas noter? Scooter var road av situationen.
-Äh...vi säger att Justin behöver dem.
-Och det gör det bättre?
Vi fortsatte äta men kom överens om att Kenny skulle hämta dem och säga att Justin ville göra en överraskning till mig med dem. Mitt protesterande gav ingen nytta. Det var bestämt...
Idag eller imorgon kommer ni få höra låten.
KOMMENTERA!
-Vad?
-Jag kom på att i övermorgon så ska jag få se dig sjunga.
jag himlade med ögonen men började skratta jag också...
Vi bestämde oss för att spela lite tv-spel innan i gick och la oss. Jag hade ju en storebrorsa som precis som alla andra killar älskade att spela så jag hade ganska bra koll på läget. Speciellt när Justin drog fram FIFA. Det hade jag spelat sedan barnsben och lite skills hade man ju. Men när vi väl började spela så märkte man direkt vem som egentligen kunde spela. Justin vann överlägset gång på gång. Till sist så tröttnade han nog på att jag sög så mycket så han satte sig närmare mig och tog tag i min kontroll bakom mig. Han visade mig hur man skulle göra allt snabbare och visade till sist ett fusk.
-Fuskare!
-Nej, skills!
Jag skrattade och vände mig om mot honom för att pussa honom men han hade dragit sig undan. Jag låtsades att det inte spelade någon roll:
-jaja, om du inte vill ha en puss så...
Han fnissade till och pussade mig på kinden. Pussen varade lite längre än pussar brukar göra, men men jag ska inte klaga. Jag vände mig plötsligt om så att han kysste mig på munnen istället. Jag la mig ner och Justin fortsatte kyssa mig. Han la nu över mig i soffan och vi strulade för fullt. Till sist så orkade jag inte mer. jag var för trött så vi la oss istället bredvid varandra och stirrade upp på det vita taket. Normalt. Efter ett tag så hoppade jag av soffan och tog min väska och gick in på toaletten. Eller..eh...det jag trodde var toaletten. det visade sig att det var gästrummet och när jag öppnade dörren så stod Scooter där med bara kalsonger. Han blev röd som en tomat i ansiktet och jag tror jag blev likadan. Jag mumlade ett förlåt och stängde dörren så snabbt jag kunde. Justin hade ställt sig bakom mig, han höll sig för skratt men när jag stängde dörren så skrattade han så att han var tvungen att kippa efter luft. Jag skrattade lite osäkert.
-Toaletten?
Justin pekade mot en dörr längre ner i korridoren, medan han fortfarande skrattade. Fast han började lugna ner sig nu. Jag gick in och rotade fram min pyjamas. Ett par mörkrosa pyjamasshorts och ett svart linne. Jag satte snabbt på mig det och skvätte lite vatten i ansiktet. Sen gick jag ut och eftersom Justin inte var där så la jag mig helt enkelt i hans säng. Justin kom in nästan precis efter att jag lagt mig och han hade bara på sig ett par pyjamasbyxor. Min blick vandrade ner från hans ansikte till hans mage och stannade där. han hade ett litet sexpack och hans mage var riktigt oemotståndlig.
-Eller hur är jag sexig?
-Så självgod man kan vara då, sa jag och makade på mig så att Justin också skulle få plats. Han satte på sig en T-shirt och sen kröp han ihop bredvid mig. Han lade sig med magen mot mig rygg och jag kunde känna hans varma andedräkt mot min nacke. Just som jag höll på att somna så kysste han mig på nacken.
-Love you shawty.
Sen vände han sig om och jag somnade strax därpå.
På morgonen vaknade jag tidigt. Klockan var kanske halv åtta. Kanske sent i vanliga fall, men väldigt tidigt med tanke på att vi la oss halv tre. Justin sov så sött så jag ville inte väcka honom. Istället smög jag tyst upp och lånade duschen. Jag spolade med ganska kallt vatten för att bli helt klarvaken. Det fungerade rätt effektivt men nackdelen blev att jag antagligen fick köldskador. När jag gick tillbaka så bytte jag om och jag råkade väsnas mer än nödvändigt, men det gjorde inget. Justin sov som en stock, oavsett hur mycket oljud jag än förde. Jag hade tänkt krypa ihop bredvid honom igen men när jag såg att min blabkberry fortfarande la på Justins skrivbord så valde jag att pilla med den. Sprickan på skärmen var enorm. Man kunde knappast se vad man gjorde. Men huvudsaken var att den fungerade eller? Jag la tillbaks den. Vem var det jag försökte lura, jag skulle väl vara tvungen att använda Nates gamla tills jag fick en ny. Jag bad tyst att det skulle bli snart. Jag tittade på Justin igen. Hans mun var halvöppen och han hade dragit åt sig det mesta av täcket. Nu orkade jag inte sitta ensam mer, så jag kysste honom. Resultatet blev en justin som viftade med armarna så att han nästan slog mig. Till sist så öppnade han ändå ögonen och tack och lov för det. Annars så hade jag nog hamnat på sjukhuset igen. Nej, men fått en bula eller två.
-Hello sunshine.
-Godmorgon baby. Hur mycket är klockan?
-Eh..du vill nog inte veta.
han satte sig upp och efter att ha tagit en titt på klockan så pussade han mig på pannan.
-Tack för att du väckte mig.
-Vänta, va? Jag trodde du skulle bli sur. Klockan är åtta.
-Jag brukar faktiskt vakna kvart i.
-Även om du är uppe halva natten och spelar FIFA?
-Det brukar jag inte. Min privat lärare kommer om en timme och då ska jag ha käkat frukost, bytat om, osv. Och vara klar för tre timmars tortyr.
-Haha. Och jag måste vara med.
-Klart. Förresten så är det spanska, matte och historia på schemat.
-Spanska. Yes. Då behöver jag inte lära mig nåt.
-Som du skryter.
Jag räckte ut tungan och drog upp honom ur sängen.
Justin gjorde sig redo och vi sen gick vi ner för att äta frukost. Pattie och Scooter var redan nere. Usher var förvånandsvärt också där. Scooter stirrade lätt på mig.
-Sorry för igår...trodde det var toan.
-Vad hände igår, sa Pattie och Usher i kör. De började skratta
-Inget, sa jag och Scooter. Vi stämde in i skrattet.
-Du Gemma, det är måndag. Ingen skola?
-Skolk, sa Justin.
-Hon är sjuk, sa Pattie exakt samtidigt som Justin.
-Va? Usher fattade noll.
-Jag låtsas att jag är sjuk.
-Varför?
-Jag orkar inte prata om det nu. Berättar sen.
-Visst. Men då blir det ju perfekt. Då kan du ju komma till studion idag. Så slipper vi ha så bråttom imorgon.
-Va? Va?
Justin skrattade halv ihäl sig och Usher skrattade han också.
-Men, men... jag trodde...imorgon. Jag tog tillbaka min vanliga röst. Mina grejer är hemma.
-Hämta dem då?
-Pappa är hemma.
-Och? Det blev tyst och sen fattade Usher. Aha, ok. Jag ber Kenny hämta dem då.
-Kenny?
-Min livvakt, sa Justin. Han har varit sjuk ett tag men idag kommer han tillbaka.
-Tror ni inte att hennes pappa blir lite misstänksam när Justin Biebers livvakt kommer för att hämta Gemmas noter? Scooter var road av situationen.
-Äh...vi säger att Justin behöver dem.
-Och det gör det bättre?
Vi fortsatte äta men kom överens om att Kenny skulle hämta dem och säga att Justin ville göra en överraskning till mig med dem. Mitt protesterande gav ingen nytta. Det var bestämt...
Idag eller imorgon kommer ni få höra låten.
KOMMENTERA!
Drömmen om dig del 38
-Jag älskar dig för mycket för att förlora dig Justin.
Jag kände hur en tår sökte sig ner för min kind.
-Det kommer du aldrig göra. Jag kommer aldrig lämna dig.
Gemma höll om och hennes huvud la mot mitt bröst. Jag ville hålla henne trygg mot allt. Jag lovade mig själv att något aldrig skulle hända henne. Inte om jag kunde göra något för att förhindra det.
Gemmas perspektiv:
Jag kände mig helt hopplös. Hur kunde Jake förstöra allt, bara så där? Tack och lov för Justin. Han hade fixat situationen. Nu var jag helt hundra på mitt beslut. Det var Justin jag ville vara med. Och för varje dag, väste mitt förtroende för honom och just nu kändes det som om han var det enda som spelade roll. Just nu va han mitt allt. Och där jag stod i hans famn, där han höll om mig, fick jag känslan av att så länge jag hade Justin i närheten så skulle inget ont hända mig. Justin släppte mig och kysste mig på pannan.
-Jag älskar dig.
-Jag älskar dig med. Jag var fortfarande lätt tårögd men både jag och Justin struntade i det. Varför skulle vi egentligen bry oss. Våra händer var fortfarande tätt ihopslingrade, Justin släppte mina händer och smekte mig på kinden. Sen tog han min hand och vi gick mot dörren igen. Vi gick in och i köket stod Pattie och Scooter. Pattie märkte genast att något var fel så hon sprang emot oss och klappade mig lätt på ryggen:
-Vad har hänt? När jag inte svarade utan skakade på huvudet så vände hon sig mot Justin.
-Mamma snälla. Kan du inte bara låta henne va? Vi berättar sen. Ok?
Pattie nickade försiktigt och drog sig tillbaka. Justin tog mig till sitt rum och jag satte mig på sängen. Det knackade på dörren som visserligen var öppen. Det var Scooter.
-Den här la i garaget. sa han och la min mobil på Justin skrivbord. Och om ni behöver något, vad som helst. bara fråga. Ok? Du också Gemma.
Jag nickade långsamt och började förstå hur Justin kunde vara en så fantastisk kille. Alla runt honom var ju det. Pattie, Scooter och Usher. Scooter gick ut och lämnade dörren öppen så Justin gick för att stänga den.
-Är du ok?
-Ja, alltså. Så jävla fucking töntigt att böla för en sån sak.
-Du är aldrig töntig.
Jag log mot honom och han satte sig bredvid mig. Jag tittade upp på väggen och klockan som hängde där skvallrade om att klockan närmade sig midnatt. Och jag hade skola imorgon. Jag torkade mitt ansikte med ärmen och ställde mig upp.
-Justin, vi bör nog gå och lägga oss, eller i alla fall jag. Jag har skola imorgon.
-Mmmh. Kan du inte bara skippa?
-Du skojar eller?
-Nej, vänta här.
Justin gick ut ur rummet och var borta ett långt tag. Jag kollade mig omkring efter min väska men den var inte här. Den var fortfarande vid bilen. Jag satte mig frustrerat ner på sängen igen och väntade tills Justin skulle komma tillbaka.
Efter en kvart så kom Justin tillbaka, bärande på min, onödigt, tunga väska.
-Om det är ok för dig så kan mamma sjukanmäla dig.
-Vänta va?
-Jag berättade allt för henne. Det är ok eller? Jag nickade. Och hon tycker att det helt okej om du stannar hemma. Fast jag fick lova att du skulle vara med på åtminstone en av mina privatlektioner.
Jag brast ut i skratt. Och kramade honom så att han släppte min väska på golvet.
-Du har väl inget ömtåligt där inne?
-Inget som är värt att bry sig om, sa jag och ryckte på axlarna. Sen lade jag mina armar runt Justins hals och kysste honom.
-Det här är min favoritdel av vårt förhållande, sa han glatt när vi avslutade den. Jag släppte mina armar och medans jag rotade efter en sak i min väska så drog Justin fram sin gitarr.
-Jag har jobbat på en ny låt på sistone, och jag vill höra vad du tycker. sa han och tittade mig rakt i ögonen genom hela låten:
Ohh Ohh Ohh .. and I pray
I just cant sleep tonight.
Knowing that things aint right.
Its in the papers, its on the tv, its everywhere that I go.
Children are crying.
Soldiers are dying
Some people don't have a home
But I know there's sunshine behind that rain
I know there's good times behind that pain, hey
Can you tell me how I can make a change
I close my eyes and I can see a better day
I close my eyes and pray
I close my eyes and I can see a better day
I close my eyes and pray
Han slutade spela.
-Jag har inte kommit längre än så här. Än.
-Det är, jättevackert. Perfekt.
-Tack, det betyder jättemycket att det är just du som säger det.
jag gick fram och kramade honom.
-Ok, vad vill du göra? Eftersom du ändå skolkar imorgon så kan vi vara uppe ett tag till.
-Skolkar, jag fnyste skämtsamt.
-Jaja, kalla det vad du vill. Jag kallar det skolk.
Han drog ner mig i sitt knä. Han hade lagt i från sig gitarren. Sen plötsligt så brast han ut i ett skratt.
-Vad?
-Jag kom på att i övermorgon så ska jag få se dig sjunga.
jag himlade med ögonen men började skratta jag också...
Kommentera.
Jag kände hur en tår sökte sig ner för min kind.
-Det kommer du aldrig göra. Jag kommer aldrig lämna dig.
Gemma höll om och hennes huvud la mot mitt bröst. Jag ville hålla henne trygg mot allt. Jag lovade mig själv att något aldrig skulle hända henne. Inte om jag kunde göra något för att förhindra det.
Gemmas perspektiv:
Jag kände mig helt hopplös. Hur kunde Jake förstöra allt, bara så där? Tack och lov för Justin. Han hade fixat situationen. Nu var jag helt hundra på mitt beslut. Det var Justin jag ville vara med. Och för varje dag, väste mitt förtroende för honom och just nu kändes det som om han var det enda som spelade roll. Just nu va han mitt allt. Och där jag stod i hans famn, där han höll om mig, fick jag känslan av att så länge jag hade Justin i närheten så skulle inget ont hända mig. Justin släppte mig och kysste mig på pannan.
-Jag älskar dig.
-Jag älskar dig med. Jag var fortfarande lätt tårögd men både jag och Justin struntade i det. Varför skulle vi egentligen bry oss. Våra händer var fortfarande tätt ihopslingrade, Justin släppte mina händer och smekte mig på kinden. Sen tog han min hand och vi gick mot dörren igen. Vi gick in och i köket stod Pattie och Scooter. Pattie märkte genast att något var fel så hon sprang emot oss och klappade mig lätt på ryggen:
-Vad har hänt? När jag inte svarade utan skakade på huvudet så vände hon sig mot Justin.
-Mamma snälla. Kan du inte bara låta henne va? Vi berättar sen. Ok?
Pattie nickade försiktigt och drog sig tillbaka. Justin tog mig till sitt rum och jag satte mig på sängen. Det knackade på dörren som visserligen var öppen. Det var Scooter.
-Den här la i garaget. sa han och la min mobil på Justin skrivbord. Och om ni behöver något, vad som helst. bara fråga. Ok? Du också Gemma.
Jag nickade långsamt och började förstå hur Justin kunde vara en så fantastisk kille. Alla runt honom var ju det. Pattie, Scooter och Usher. Scooter gick ut och lämnade dörren öppen så Justin gick för att stänga den.
-Är du ok?
-Ja, alltså. Så jävla fucking töntigt att böla för en sån sak.
-Du är aldrig töntig.
Jag log mot honom och han satte sig bredvid mig. Jag tittade upp på väggen och klockan som hängde där skvallrade om att klockan närmade sig midnatt. Och jag hade skola imorgon. Jag torkade mitt ansikte med ärmen och ställde mig upp.
-Justin, vi bör nog gå och lägga oss, eller i alla fall jag. Jag har skola imorgon.
-Mmmh. Kan du inte bara skippa?
-Du skojar eller?
-Nej, vänta här.
Justin gick ut ur rummet och var borta ett långt tag. Jag kollade mig omkring efter min väska men den var inte här. Den var fortfarande vid bilen. Jag satte mig frustrerat ner på sängen igen och väntade tills Justin skulle komma tillbaka.
Efter en kvart så kom Justin tillbaka, bärande på min, onödigt, tunga väska.
-Om det är ok för dig så kan mamma sjukanmäla dig.
-Vänta va?
-Jag berättade allt för henne. Det är ok eller? Jag nickade. Och hon tycker att det helt okej om du stannar hemma. Fast jag fick lova att du skulle vara med på åtminstone en av mina privatlektioner.
Jag brast ut i skratt. Och kramade honom så att han släppte min väska på golvet.
-Du har väl inget ömtåligt där inne?
-Inget som är värt att bry sig om, sa jag och ryckte på axlarna. Sen lade jag mina armar runt Justins hals och kysste honom.
-Det här är min favoritdel av vårt förhållande, sa han glatt när vi avslutade den. Jag släppte mina armar och medans jag rotade efter en sak i min väska så drog Justin fram sin gitarr.
-Jag har jobbat på en ny låt på sistone, och jag vill höra vad du tycker. sa han och tittade mig rakt i ögonen genom hela låten:
Ohh Ohh Ohh .. and I pray
I just cant sleep tonight.
Knowing that things aint right.
Its in the papers, its on the tv, its everywhere that I go.
Children are crying.
Soldiers are dying
Some people don't have a home
But I know there's sunshine behind that rain
I know there's good times behind that pain, hey
Can you tell me how I can make a change
I close my eyes and I can see a better day
I close my eyes and pray
I close my eyes and I can see a better day
I close my eyes and pray
Han slutade spela.
-Jag har inte kommit längre än så här. Än.
-Det är, jättevackert. Perfekt.
-Tack, det betyder jättemycket att det är just du som säger det.
jag gick fram och kramade honom.
-Ok, vad vill du göra? Eftersom du ändå skolkar imorgon så kan vi vara uppe ett tag till.
-Skolkar, jag fnyste skämtsamt.
-Jaja, kalla det vad du vill. Jag kallar det skolk.
Han drog ner mig i sitt knä. Han hade lagt i från sig gitarren. Sen plötsligt så brast han ut i ett skratt.
-Vad?
-Jag kom på att i övermorgon så ska jag få se dig sjunga.
jag himlade med ögonen men började skratta jag också...
Kommentera.
Drömmen om dig del 37
-Tack! Jag gav honom en hård kram och sen lät jag våra läppar mötas.
-Jag älskar dig verkligen.
-Jag älskar dig med.
Där stod vi mitt i garaget och kysstes tills en viss Usher dök upp...
-Haha, från er kyss att döma så antar jag att du inte berättat för Gemma.
Jag blev lite förvånad över hans ord men flikade snabbt in:
-Jo, det gjorde han faktiskt.
-Är det sant. Och han som trodde att du skulle bli sur. Jag ska aldrig misstro dig igen Gems.
Jag kände hur jag blev varm om kinderna och Justin fnissade.
-Eh...jo, du vet.
Justin tog min lilla sekund tvekan och svarade istället för mig.
-Hon blev faktiskt sur. Jag fixade bara situationen. Han blinkade mot Usher.
-Jaja, skryt på du. Sa jag och pussade honom på kinden. Vi stod fortfarande omfamnade och Usher såg lite obekväm ut men chillade.
-Jag ska lämna er turturduvor ifred. Så att att ni kan...hålla på. Haha. Men då ses vi i övermorgon då Gemma. Ses, ska sticka nu.
han hoppade snabbt in i en sjukt snygg, svart bil och körde iväg.
-Show off, sa Justin innan vi gick tillbaka till att "hålla på" som Usher sa.
Det kändes så härligt att kyssa Justins mjuka läppar. Vi hade kysst många gånger förut men den här gången i garaget var det första gången som vi verkligen kysstes länge. Vi kysstes i kanske tio minuter efter att Usher gått och vi hade någ hållit på ett bra tag till om inte både jag och han börjat huttra i det kalla garaget. VI avslutade kyssen vi var inne i, exakt samtidigt och gick mot dörren. Justin höll om min midja och jag hade mitt huvud mot hans axel. Jag kände mig så trygg i hans famn. Som om ingen kunde göra mig illa. Just då ringer min mobil och jag svarar.
-Gemma, det är Jake. Vad är det med dig? Du har nobbat mina samtal och du svarar inte på mina sms. Vad är det?
Jag suckade och Justin tittade oförstående på mig. Jag tog bort mobilen från örat och viskade till Justin:
-Jake, och jag pallar inte just nu.
-Ska jag? frågade han och sträckte handen mot min mobil.
-Ja, visst. Snälla.
Justin tog mobilen försiktigt ifrån mig och tittade på mig, sen la han den mot örat och började prata.
Justins perspektiv:
Gud, vad jag inte orkade med han Jake. Som skulle förstöra allt. Tack och lov att Gemma börjat förstå att han inte var bra för henne. Jag kände ju honom inte, så det kanske han var men jag ville inte riskera något. Inte när det gällde Gemma. Hon var viktigast. Jag tog hennes blackberry och satte den mot örat.
-Hallå? Är det någon där? Gemma?
-Det är Justin.
Genast ändrades Jakes tonfall och blev halvt spydigt halvt förvånat.
-Och vad fan har du med saken att göra?
-Jag är hennes pojkvän.
-Och, kan jag inte ens prata med Gemma?
-Hon vill inte prata med dig. Bara inse det.
-Det är ditt fel!
-Det räcker Jake. Ok? Jag gillar inte dig och jag får samma vibbar tillbaka men det handlar inte om Gem.
-Allt handlar om Gemma. Det vet du.
-Och? Det är inte din tjej. Låt henne va!
-Varför låter du inte Gemma bestämma?
Gemma hörde det sista Jake sa och tog mobil med ett ryck ifrån mig.
-Det har jag redan gjort. Och det var Justin jag valde.
Hon nästan skrek i luren och sen kastade hon mobilen i marken. Jag såg att skärmen hade fått en stor spricka men hon verkade inte bry sig. Hon bara grät. Min fina Gemma grät. Jag höll om henne och kände hur mitt hat för Jake steg. Hur kunde han? Mot Gemma!
-Förlåt. sa hon och skrattade till. Så jävla töntigt att gråta så här.
-Nej, och vadå förlåt? Det är hans fel, och kanske lite mitt också. Det sista var svårt att säga men jag visste att hon behövde veta det.
-nej det är det inte. Justin, det var mitt beslut att bryta med honom
-För mig...
-Mm, men för mig också. Jag älskar dig för mycket för att förlora dig Justin.
Jag kände hur en tår sökte sig ner för min kind.
-Det kommer du aldrig göra. Jag kommer aldrig lämna dig.
Gemma höll om och hennes huvud la mot mitt bröst. Jag ville hålla henne trygg mot allt. Jag lovade mig själv att något aldrig skulle hända henne. Inte om jag kunde göra något för att förhindra det.
Om ett eller två avsnitt så ska jag visa Gemmas låt, men då behöver någon berätta hur man lägger upp youtubeklipp. Annars så kan jag inte lägga upp låten.
Kommentera!
-Jag älskar dig verkligen.
-Jag älskar dig med.
Där stod vi mitt i garaget och kysstes tills en viss Usher dök upp...
-Haha, från er kyss att döma så antar jag att du inte berättat för Gemma.
Jag blev lite förvånad över hans ord men flikade snabbt in:
-Jo, det gjorde han faktiskt.
-Är det sant. Och han som trodde att du skulle bli sur. Jag ska aldrig misstro dig igen Gems.
Jag kände hur jag blev varm om kinderna och Justin fnissade.
-Eh...jo, du vet.
Justin tog min lilla sekund tvekan och svarade istället för mig.
-Hon blev faktiskt sur. Jag fixade bara situationen. Han blinkade mot Usher.
-Jaja, skryt på du. Sa jag och pussade honom på kinden. Vi stod fortfarande omfamnade och Usher såg lite obekväm ut men chillade.
-Jag ska lämna er turturduvor ifred. Så att att ni kan...hålla på. Haha. Men då ses vi i övermorgon då Gemma. Ses, ska sticka nu.
han hoppade snabbt in i en sjukt snygg, svart bil och körde iväg.
-Show off, sa Justin innan vi gick tillbaka till att "hålla på" som Usher sa.
Det kändes så härligt att kyssa Justins mjuka läppar. Vi hade kysst många gånger förut men den här gången i garaget var det första gången som vi verkligen kysstes länge. Vi kysstes i kanske tio minuter efter att Usher gått och vi hade någ hållit på ett bra tag till om inte både jag och han börjat huttra i det kalla garaget. VI avslutade kyssen vi var inne i, exakt samtidigt och gick mot dörren. Justin höll om min midja och jag hade mitt huvud mot hans axel. Jag kände mig så trygg i hans famn. Som om ingen kunde göra mig illa. Just då ringer min mobil och jag svarar.
-Gemma, det är Jake. Vad är det med dig? Du har nobbat mina samtal och du svarar inte på mina sms. Vad är det?
Jag suckade och Justin tittade oförstående på mig. Jag tog bort mobilen från örat och viskade till Justin:
-Jake, och jag pallar inte just nu.
-Ska jag? frågade han och sträckte handen mot min mobil.
-Ja, visst. Snälla.
Justin tog mobilen försiktigt ifrån mig och tittade på mig, sen la han den mot örat och började prata.
Justins perspektiv:
Gud, vad jag inte orkade med han Jake. Som skulle förstöra allt. Tack och lov att Gemma börjat förstå att han inte var bra för henne. Jag kände ju honom inte, så det kanske han var men jag ville inte riskera något. Inte när det gällde Gemma. Hon var viktigast. Jag tog hennes blackberry och satte den mot örat.
-Hallå? Är det någon där? Gemma?
-Det är Justin.
Genast ändrades Jakes tonfall och blev halvt spydigt halvt förvånat.
-Och vad fan har du med saken att göra?
-Jag är hennes pojkvän.
-Och, kan jag inte ens prata med Gemma?
-Hon vill inte prata med dig. Bara inse det.
-Det är ditt fel!
-Det räcker Jake. Ok? Jag gillar inte dig och jag får samma vibbar tillbaka men det handlar inte om Gem.
-Allt handlar om Gemma. Det vet du.
-Och? Det är inte din tjej. Låt henne va!
-Varför låter du inte Gemma bestämma?
Gemma hörde det sista Jake sa och tog mobil med ett ryck ifrån mig.
-Det har jag redan gjort. Och det var Justin jag valde.
Hon nästan skrek i luren och sen kastade hon mobilen i marken. Jag såg att skärmen hade fått en stor spricka men hon verkade inte bry sig. Hon bara grät. Min fina Gemma grät. Jag höll om henne och kände hur mitt hat för Jake steg. Hur kunde han? Mot Gemma!
-Förlåt. sa hon och skrattade till. Så jävla töntigt att gråta så här.
-Nej, och vadå förlåt? Det är hans fel, och kanske lite mitt också. Det sista var svårt att säga men jag visste att hon behövde veta det.
-nej det är det inte. Justin, det var mitt beslut att bryta med honom
-För mig...
-Mm, men för mig också. Jag älskar dig för mycket för att förlora dig Justin.
Jag kände hur en tår sökte sig ner för min kind.
-Det kommer du aldrig göra. Jag kommer aldrig lämna dig.
Gemma höll om och hennes huvud la mot mitt bröst. Jag ville hålla henne trygg mot allt. Jag lovade mig själv att något aldrig skulle hända henne. Inte om jag kunde göra något för att förhindra det.
Om ett eller två avsnitt så ska jag visa Gemmas låt, men då behöver någon berätta hur man lägger upp youtubeklipp. Annars så kan jag inte lägga upp låten.
Kommentera!
Drömmen om dig del 36
-Jag visste inte att jag var ihop med en stalker, sa jag och hoppade in i bilen utan att Justin ens bett mig göra det.
-Kom vi inte överens om att jag skulle ta bussen.
-Jag litar tyvärr inte tillräckligt mycket på att du kommer fram.
-Tack för att du tror på mig, säger jag ironiskt och kysser Justin. Och han trampar på gaspedalen och vi kör iväg. Iväg mot Justins hus. Åh, så skönt att slippa sova i mitt jobbigt ödsliga hus.
Under bilresan så sätter Justin på radion och hans låt "Somebody to love" spelas så Justin tar tillfället i akt för att retas lite grann. Han sjunger med och berömmer sångaren:
-Alltså killen som sjunger har talang!
Mitt svar blir ett varv som mina ögon rullar.
-Nä, men erkänn! Och han är riktigt snygg också.
-Är du bög, Justin? Alltså jag bara undrar. För då kanske vi ska göra slut.
-Hahaha, nä för du är snyggare! Och bra mycket sötare också!
Jag börjar skratta:
-Precis vad jag ville höra. Och du erkände att jag är snyggare än dig!! Fast han Justin är också söt.
Nu var det Justins tur att himla med ögonen och jag gav honom en puss på kinden eftersom han körde.
-Tack.
-För vad? Pussen?
-Jo, det också. Men tack för att du är bäst.
-Är du sjuk eller något?
-Vad menar du?
-Alltså du har gett mig en massa komplimanger under den korta tid vi har kört i bilen...
-Vadå, får jag inte ge komplimanger till min tjej? Säger han med fejkad förvåning.
-jo då. Haha.
Justin kör in på infarten och parkerar smidigt bilen. Jag hoppar ut men Justin sitter kvar. Jag går fram till hans sida av bilen och öppnar dörren.
-Vad är det?
-Eh..vill du verkligen veta?
han visste vad jag skulle svara så han fortsatte prata efter ett ögonblicks tvekan.
-Lova att inte bli sur.
-Vad har du gjort Justin?
Plötsligt blev han väldigt osäker och hans röst lät tveksam, något den aldrig annars gjorde. men när han började prata så sa han det så snabbt han kunde. Antagligen för att jag inte skulle kunna slänga in en åsikt mitt i.
-Du vet låten du skrev. Jag har sagt till Usher att du borde spela in den. Och han sa att du jättegärna fick göra det. Så allt är typ bokat.
Jag svarade inte. Min haka hängde säkert ner till knäna och allt jag fick ur mig var:
-Justin...
-Det är ok va?
-Justin... eh... jag gillar inte att sjunga framför andra.
-Du behöver bara sjunga för mig och jag räknas ju inte. Och för Usher men du kommer inte märka honom.
-Toppen! Bara två superstjärnor alltså.
Han log sitt finaste leende och hans ögon såg jättegulliga ut. Han såg ut som en lite hundvalp. Men tyvärr så var det min pojkvän som borde lära sig att fråga om grejer innan han gör dem.
-Snälla! Snälla, snälla, snälla!
han satt fortfarande i bilen och jag stod utanför så han steg ut ur den och smekte min kind medans han tittade djupt i mina ögon.
-Ok. Men om jag skämmer ut mig, så ska du få se, sa jag lite halvt skämtsamt, halvt på allvar.
Han slängde sig på mig och kramade mig riktigt hårt. Det kom så plötsligt att jag tappade andan men jag fick snabbt tillbaka den.
-Så det är därför du fjäskade så mycket i bilen.
-Nej, jag sa faktiskt sanningen. Jag älskar dig. Och du kommer inte skämma ut dig. Jag lovar.
-Lovar?
-Lovar!
-Vi får se, mumlade jag. Jag var lite sur på Justin men det gick snabbt över. Det går inte att vara sur på honom. Han är världens snällaste kille. Förresten så skulle varenda tjej hoppa upp och ner om de fick den här möjligheten, men jag blev sur. Så jobbig jag är, blir aldrig nöjd. Han hade säkert ansträngt sig mycket för att få det att hända och så blir jag sur. Jag ville inte att han skulle tro att jag är otacksam. För det var jag definitivt inte, jag blev alltid bara så nervös när jag ska sjunga inför andra. Jag tog tag i Justin hand och drog honom emot mig.
-Tack! Jag gav honom en hård kram och sen lät jag våra läppar mötas.
-Jag älskar dig verkligen.
-Jag älskar dig med.
Där stod vi mitt i garaget och kysstes tills en viss Usher dök upp...
Kommentera!
-Kom vi inte överens om att jag skulle ta bussen.
-Jag litar tyvärr inte tillräckligt mycket på att du kommer fram.
-Tack för att du tror på mig, säger jag ironiskt och kysser Justin. Och han trampar på gaspedalen och vi kör iväg. Iväg mot Justins hus. Åh, så skönt att slippa sova i mitt jobbigt ödsliga hus.
Under bilresan så sätter Justin på radion och hans låt "Somebody to love" spelas så Justin tar tillfället i akt för att retas lite grann. Han sjunger med och berömmer sångaren:
-Alltså killen som sjunger har talang!
Mitt svar blir ett varv som mina ögon rullar.
-Nä, men erkänn! Och han är riktigt snygg också.
-Är du bög, Justin? Alltså jag bara undrar. För då kanske vi ska göra slut.
-Hahaha, nä för du är snyggare! Och bra mycket sötare också!
Jag börjar skratta:
-Precis vad jag ville höra. Och du erkände att jag är snyggare än dig!! Fast han Justin är också söt.
Nu var det Justins tur att himla med ögonen och jag gav honom en puss på kinden eftersom han körde.
-Tack.
-För vad? Pussen?
-Jo, det också. Men tack för att du är bäst.
-Är du sjuk eller något?
-Vad menar du?
-Alltså du har gett mig en massa komplimanger under den korta tid vi har kört i bilen...
-Vadå, får jag inte ge komplimanger till min tjej? Säger han med fejkad förvåning.
-jo då. Haha.
Justin kör in på infarten och parkerar smidigt bilen. Jag hoppar ut men Justin sitter kvar. Jag går fram till hans sida av bilen och öppnar dörren.
-Vad är det?
-Eh..vill du verkligen veta?
han visste vad jag skulle svara så han fortsatte prata efter ett ögonblicks tvekan.
-Lova att inte bli sur.
-Vad har du gjort Justin?
Plötsligt blev han väldigt osäker och hans röst lät tveksam, något den aldrig annars gjorde. men när han började prata så sa han det så snabbt han kunde. Antagligen för att jag inte skulle kunna slänga in en åsikt mitt i.
-Du vet låten du skrev. Jag har sagt till Usher att du borde spela in den. Och han sa att du jättegärna fick göra det. Så allt är typ bokat.
Jag svarade inte. Min haka hängde säkert ner till knäna och allt jag fick ur mig var:
-Justin...
-Det är ok va?
-Justin... eh... jag gillar inte att sjunga framför andra.
-Du behöver bara sjunga för mig och jag räknas ju inte. Och för Usher men du kommer inte märka honom.
-Toppen! Bara två superstjärnor alltså.
Han log sitt finaste leende och hans ögon såg jättegulliga ut. Han såg ut som en lite hundvalp. Men tyvärr så var det min pojkvän som borde lära sig att fråga om grejer innan han gör dem.
-Snälla! Snälla, snälla, snälla!
han satt fortfarande i bilen och jag stod utanför så han steg ut ur den och smekte min kind medans han tittade djupt i mina ögon.
-Ok. Men om jag skämmer ut mig, så ska du få se, sa jag lite halvt skämtsamt, halvt på allvar.
Han slängde sig på mig och kramade mig riktigt hårt. Det kom så plötsligt att jag tappade andan men jag fick snabbt tillbaka den.
-Så det är därför du fjäskade så mycket i bilen.
-Nej, jag sa faktiskt sanningen. Jag älskar dig. Och du kommer inte skämma ut dig. Jag lovar.
-Lovar?
-Lovar!
-Vi får se, mumlade jag. Jag var lite sur på Justin men det gick snabbt över. Det går inte att vara sur på honom. Han är världens snällaste kille. Förresten så skulle varenda tjej hoppa upp och ner om de fick den här möjligheten, men jag blev sur. Så jobbig jag är, blir aldrig nöjd. Han hade säkert ansträngt sig mycket för att få det att hända och så blir jag sur. Jag ville inte att han skulle tro att jag är otacksam. För det var jag definitivt inte, jag blev alltid bara så nervös när jag ska sjunga inför andra. Jag tog tag i Justin hand och drog honom emot mig.
-Tack! Jag gav honom en hård kram och sen lät jag våra läppar mötas.
-Jag älskar dig verkligen.
-Jag älskar dig med.
Där stod vi mitt i garaget och kysstes tills en viss Usher dök upp...
Kommentera!
Drömmen om dig del 35
Plötsligt ringer min lur. Jag svarar utan att kolla på skärmen vem det är. Typiskt! Det är Jake, vad ska jag göra?
-Hej det är Gemma!
-Jake här. Ville bara höra om vi är ok med varandra? Förlåt.
Jag visste inte vad jag skulle säga, jag ville helst bara lägga på men det kände fel så jag svarade bara:
-Jake jag kan inte prata nu. Måste gå.
-Ok, ses.
Jag svarade inte med samma fras. Hur skulle jag säga ses om jag inte ville ses igen?
-Hej då Jake!
*Klick*
Jag lade på i örat på honom och mådde jättedåligt efter det. Fan att allt måste vara så jobbigt. Jag ville bara vara med Justin men så kom Jake in i bilden och jag ville vara vän med honom. Men ekvationen Jake + Justin går inte ihop. Tyvärr.
Jag väntade i ytterligare en kvart innan jag slog numret till Justin. Jag brukade inte gå in på kontakter eller spara honom som favorit. Jag gillade tanken på att jag kunde hans nummer utantill. Det fick mig att känna ett ytterliggare band till Justin, som om han nummer var värt att kunna. Och det var det ju.
-Hej älskling, vi slutade precis mötet. Perfekt timing.
-Haha, tack. Jag vet att det är sent men skulle vi kunna ses en gång till idag?
-Visst baby. Men ta med pyjamas och vad nu ni tjejer behöver så kan du nog sov över här.
-Tack, du är bäst.
-Jag vet, sa han kaxigt. Vill du att jag sak hämta dig? För i så fall så kör jag nu.
-Nej det är lugnt. Jag tar bussen. Fast, eh...vilken buss?
-Fyran, och hoppa av när du kört förbi den gamla skolan. Ok?
-Yes. Älskar dig. Ses.
-Ses.
Innan jag ens hade lagt på så hade jag tagit fram en väska och packat ner min pyjamas, tandborste, hårgrejer och så annat som jag inte kunde leva utan. (smink, parfym, deodorant, mobil, nycklar, bla, bla, bla...) Jag tog på mig min gråa munkjacka och satte på mig luva. Över det tog jag min svarta läderjacka och till det converse. Det var lite kyligt så jag packade mina mc-handskar också. För säkerhets skull. Precis när jag ska gå ut så kommer jag på att jag har glömt mina nycklar i min simväska så jag springer upp med skor och allt och rotar fram dem ur väskan. När jag väl sen än en gång tror att jag är klar så ringer hemtelefonen och jag tvingas svara. Det är pappa:
-Hej gumman. Förlåt att jag inte kommer hem idag men vi har fått en ganska allvarlig olyckspatient.
-Det är lugnt pappa. Jag ska ändå sova över hos Justin.
-Ok, men jag kommer imorgon.
-Visst, ses.
-Och Gemma...
-Ja pappa...
-Nästa gång så frågar du mig först.
-Jaja, ses, säger jag och himlar med ögonen.
Sen går jag ut med raska steg och tänker att jag nu glömmer något så får det va. Jag låser dörren och går mot busshållplatsen. Fyran brukade alltid komma någon minut efter femman och den kom precis. Innan jag gick hemifrån så ser jag en svart bil åka i samma riktning som jag. Fast den kör inte före mig. Och när jag nästan är framme vid busshållplatsen så ser jag i ögonvrån att den fortfarande kör efter mig. Jag blir lite rädd men bestämmer mig för att vända mig om och se vad det är frågan om. Och gissa vad. Det är Justin. Och han håller sig för skratt.
-Jag visste inte att jag var ihop med en stalker, sa jag och hoppade in i bilen utan att Justin ens bett mig göra det.
-Kom vi inte överens om att jag skulle ta bussen.
-Jag litar tyvärr inte tillräckligt mycket på att du kommer fram.
-Tack för att du tror på mig, säger jag ironiskt och kysser Justin. Och han trampar på gaspedalen och vi kör iväg. Iväg mot Justins hus. Åh, så skönt att slippa sova i mitt jobbigt ödsliga hus.
Nu är jag snäll och publicerar efter bara fyra kommentarer, men ...
Alltså inte för att klaga, men ni kan väl skriva lite vad ni tycker om novellen.
(jag vet att jag låter som en tjatig tant...förlåt!!)
-Hej det är Gemma!
-Jake här. Ville bara höra om vi är ok med varandra? Förlåt.
Jag visste inte vad jag skulle säga, jag ville helst bara lägga på men det kände fel så jag svarade bara:
-Jake jag kan inte prata nu. Måste gå.
-Ok, ses.
Jag svarade inte med samma fras. Hur skulle jag säga ses om jag inte ville ses igen?
-Hej då Jake!
*Klick*
Jag lade på i örat på honom och mådde jättedåligt efter det. Fan att allt måste vara så jobbigt. Jag ville bara vara med Justin men så kom Jake in i bilden och jag ville vara vän med honom. Men ekvationen Jake + Justin går inte ihop. Tyvärr.
Jag väntade i ytterligare en kvart innan jag slog numret till Justin. Jag brukade inte gå in på kontakter eller spara honom som favorit. Jag gillade tanken på att jag kunde hans nummer utantill. Det fick mig att känna ett ytterliggare band till Justin, som om han nummer var värt att kunna. Och det var det ju.
-Hej älskling, vi slutade precis mötet. Perfekt timing.
-Haha, tack. Jag vet att det är sent men skulle vi kunna ses en gång till idag?
-Visst baby. Men ta med pyjamas och vad nu ni tjejer behöver så kan du nog sov över här.
-Tack, du är bäst.
-Jag vet, sa han kaxigt. Vill du att jag sak hämta dig? För i så fall så kör jag nu.
-Nej det är lugnt. Jag tar bussen. Fast, eh...vilken buss?
-Fyran, och hoppa av när du kört förbi den gamla skolan. Ok?
-Yes. Älskar dig. Ses.
-Ses.
Innan jag ens hade lagt på så hade jag tagit fram en väska och packat ner min pyjamas, tandborste, hårgrejer och så annat som jag inte kunde leva utan. (smink, parfym, deodorant, mobil, nycklar, bla, bla, bla...) Jag tog på mig min gråa munkjacka och satte på mig luva. Över det tog jag min svarta läderjacka och till det converse. Det var lite kyligt så jag packade mina mc-handskar också. För säkerhets skull. Precis när jag ska gå ut så kommer jag på att jag har glömt mina nycklar i min simväska så jag springer upp med skor och allt och rotar fram dem ur väskan. När jag väl sen än en gång tror att jag är klar så ringer hemtelefonen och jag tvingas svara. Det är pappa:
-Hej gumman. Förlåt att jag inte kommer hem idag men vi har fått en ganska allvarlig olyckspatient.
-Det är lugnt pappa. Jag ska ändå sova över hos Justin.
-Ok, men jag kommer imorgon.
-Visst, ses.
-Och Gemma...
-Ja pappa...
-Nästa gång så frågar du mig först.
-Jaja, ses, säger jag och himlar med ögonen.
Sen går jag ut med raska steg och tänker att jag nu glömmer något så får det va. Jag låser dörren och går mot busshållplatsen. Fyran brukade alltid komma någon minut efter femman och den kom precis. Innan jag gick hemifrån så ser jag en svart bil åka i samma riktning som jag. Fast den kör inte före mig. Och när jag nästan är framme vid busshållplatsen så ser jag i ögonvrån att den fortfarande kör efter mig. Jag blir lite rädd men bestämmer mig för att vända mig om och se vad det är frågan om. Och gissa vad. Det är Justin. Och han håller sig för skratt.
-Jag visste inte att jag var ihop med en stalker, sa jag och hoppade in i bilen utan att Justin ens bett mig göra det.
-Kom vi inte överens om att jag skulle ta bussen.
-Jag litar tyvärr inte tillräckligt mycket på att du kommer fram.
-Tack för att du tror på mig, säger jag ironiskt och kysser Justin. Och han trampar på gaspedalen och vi kör iväg. Iväg mot Justins hus. Åh, så skönt att slippa sova i mitt jobbigt ödsliga hus.
Nu är jag snäll och publicerar efter bara fyra kommentarer, men ...
Alltså inte för att klaga, men ni kan väl skriva lite vad ni tycker om novellen.
(jag vet att jag låter som en tjatig tant...förlåt!!)
Drömmen om dig del 34
Han gav mig en hård kram och jag ville inte släppa. Men jag tvingade mig för att inte ge honom falska förhoppningar.
-Hej då Jake.
-Hej då Gemma.
Jag vände mig om och gick därifrån..
Och hur bra jag än hade det med Jake så hade jag bestämt mig. Det var slut. Jag kunde inte vara vän med honom om han ville vara mer än vänner. Jag ville så gärna vara vän med honom, egentligen. Men inte om jag riskerade Justin. Justin betydde för mycket för mig. Jag skulle aldrig lämna Justin för Jake. Och det hade jag inte gjort även om jag fortsatte vara vän med Jake. Men jag kände mig tvungen att avsluta vänskapen. För min, för hans och för Justins skull. Jag ville inte sätta mig i en position där jag ville umgås med båda men bara kunde vara med en, och jag ville inte att Jake skulle få falska förhoppningar. Och Justin, jag skulle nog på ett eller ett annat sätt förlora Justin också.
Det här var bäst. Absolut bäst för oss alla tre. Men det skulle jag inte berätta för varken Justin eller Jake, kanske senare men inte nu. Nu ville jag bara vara med Justin. Jag kände mig lite skakad av mitt beslut även om jag inte hade sagt det högt. Jake trodde nog fortfarande att vi var helt ok med varandra och Justin trodde väl samma sak om mig och Jake. Det kändes jobbigt men jag visste att det var rätt det jag gjorde.
Jag gick hem istället för att ta bussen. Jag ville tänka lite till och klara upp mina trassliga tankar. Jag tänkte på mitt gamla liv i London, på hur det förändrats när jag flyttat till Atlanta. Jag tänkte också på Justin och min relation och på Jake. Till sist kom jag fram till att jag var i ett desperat behov av en tjejkompis som jag kunde snacka om mina problem med. Annars skulle jag nog bli galen. Jag ville ringa Justin men han var ju på sitt tourmöte så jag bestämde mig för att bara chilla framför datorn resten av kvällen. Jag gick in på min twitter och skrev ett tweet som jag tyckte sammanfattade mina tankar bra:
"I didn´t want to but I did make it. But I´m also happy. Happy for us."
Sen kollade jag Justins twitter och han hade skrivit ett tweet strax efter att jag gick därifrån:
"Tourmöte. Fats vi kommer nog snacka om mer än min tour. Hoppas jag..."
Vad det betydde hade jag ingen aning om och jag undrade om det hade något med mig att göra. Fats jag slog bort tanken. Allt kretsar inte runt dig Gemma.
Därefter kollade jag Jakes twitter, mer av en reflex än av egen vilja. och han hade också skrivit ett tweet. Alldeles nyss:
"I´m sorry. But I hope we´re fine!"
Jag tyckte synd om honom men jag stog fast vid mitt beslut och för att styrka det tog jag bort Jake från min lista på vilka jag twittrade med. Jag tog också bort honom från mina kontakter i min lur. Fast det var lite svårare. Jag raderade alla sms, och bilder som vi tagit igår. Jag skulle försöka låtsas som om han inte existerade även om skulle bli sårad. Jag började andas snabbare. Jag raderade en människa ur mitt liv. En männsika som under kort tid kommit att betyda mycket för mig. Jag andades djupt för att sakta ner. Det här var bäst för alla. Vare sig det var schysst eller inte. Innan jag steg in i duschen och lät iskallt vatten rinna över mig skrev jag ner en rad på ett papper.
"Jake, jag är ledsen. Jag vill inte bryta upp men jag måste"
Jag skulle aldrig ge lappen till Jake, det var nog mer för att få mig att må bätter. Som om jag faktiskt bett Jake om ursäkt. Han visste ju egentligen inte om det. I alla fall inte än.
Plötsligt ringer min lur. Jag svarar utan att kolla på skärmen vem det är. Typiskt! Det är Jake, vad ska jag göra?
-Hej det är Gemma!
-Jake här. Ville bara höra om vi är ok med varandra? Förlåt.
Jag visste inte vad jag skulle säga, jag ville helst bara lägga på men det kände fel så jag svarade bara:
-Jake jag kan inte prata nu. Måste gå.
-Ok, ses.
Jag svarade inte med samma fras. Hur skulle jag säga ses om jag inte ville ses igen?
-Hej då Jake!
Förlåt för ökningen av antalet kommentarer men ni klarar ju er bra. Eller hur? Vi stannar vid fem. Happy?
-Hej då Jake.
-Hej då Gemma.
Jag vände mig om och gick därifrån..
Och hur bra jag än hade det med Jake så hade jag bestämt mig. Det var slut. Jag kunde inte vara vän med honom om han ville vara mer än vänner. Jag ville så gärna vara vän med honom, egentligen. Men inte om jag riskerade Justin. Justin betydde för mycket för mig. Jag skulle aldrig lämna Justin för Jake. Och det hade jag inte gjort även om jag fortsatte vara vän med Jake. Men jag kände mig tvungen att avsluta vänskapen. För min, för hans och för Justins skull. Jag ville inte sätta mig i en position där jag ville umgås med båda men bara kunde vara med en, och jag ville inte att Jake skulle få falska förhoppningar. Och Justin, jag skulle nog på ett eller ett annat sätt förlora Justin också.
Det här var bäst. Absolut bäst för oss alla tre. Men det skulle jag inte berätta för varken Justin eller Jake, kanske senare men inte nu. Nu ville jag bara vara med Justin. Jag kände mig lite skakad av mitt beslut även om jag inte hade sagt det högt. Jake trodde nog fortfarande att vi var helt ok med varandra och Justin trodde väl samma sak om mig och Jake. Det kändes jobbigt men jag visste att det var rätt det jag gjorde.
Jag gick hem istället för att ta bussen. Jag ville tänka lite till och klara upp mina trassliga tankar. Jag tänkte på mitt gamla liv i London, på hur det förändrats när jag flyttat till Atlanta. Jag tänkte också på Justin och min relation och på Jake. Till sist kom jag fram till att jag var i ett desperat behov av en tjejkompis som jag kunde snacka om mina problem med. Annars skulle jag nog bli galen. Jag ville ringa Justin men han var ju på sitt tourmöte så jag bestämde mig för att bara chilla framför datorn resten av kvällen. Jag gick in på min twitter och skrev ett tweet som jag tyckte sammanfattade mina tankar bra:
"I didn´t want to but I did make it. But I´m also happy. Happy for us."
Sen kollade jag Justins twitter och han hade skrivit ett tweet strax efter att jag gick därifrån:
"Tourmöte. Fats vi kommer nog snacka om mer än min tour. Hoppas jag..."
Vad det betydde hade jag ingen aning om och jag undrade om det hade något med mig att göra. Fats jag slog bort tanken. Allt kretsar inte runt dig Gemma.
Därefter kollade jag Jakes twitter, mer av en reflex än av egen vilja. och han hade också skrivit ett tweet. Alldeles nyss:
"I´m sorry. But I hope we´re fine!"
Jag tyckte synd om honom men jag stog fast vid mitt beslut och för att styrka det tog jag bort Jake från min lista på vilka jag twittrade med. Jag tog också bort honom från mina kontakter i min lur. Fast det var lite svårare. Jag raderade alla sms, och bilder som vi tagit igår. Jag skulle försöka låtsas som om han inte existerade även om skulle bli sårad. Jag började andas snabbare. Jag raderade en människa ur mitt liv. En männsika som under kort tid kommit att betyda mycket för mig. Jag andades djupt för att sakta ner. Det här var bäst för alla. Vare sig det var schysst eller inte. Innan jag steg in i duschen och lät iskallt vatten rinna över mig skrev jag ner en rad på ett papper.
"Jake, jag är ledsen. Jag vill inte bryta upp men jag måste"
Jag skulle aldrig ge lappen till Jake, det var nog mer för att få mig att må bätter. Som om jag faktiskt bett Jake om ursäkt. Han visste ju egentligen inte om det. I alla fall inte än.
Plötsligt ringer min lur. Jag svarar utan att kolla på skärmen vem det är. Typiskt! Det är Jake, vad ska jag göra?
-Hej det är Gemma!
-Jake här. Ville bara höra om vi är ok med varandra? Förlåt.
Jag visste inte vad jag skulle säga, jag ville helst bara lägga på men det kände fel så jag svarade bara:
-Jake jag kan inte prata nu. Måste gå.
-Ok, ses.
Jag svarade inte med samma fras. Hur skulle jag säga ses om jag inte ville ses igen?
-Hej då Jake!
Förlåt för ökningen av antalet kommentarer men ni klarar ju er bra. Eller hur? Vi stannar vid fem. Happy?
Drömmen om dig del 33
"Vill du hänga med till
simhallen idag?
Hör av dig!
XX Jake"
Jag svarade inte eftersom jag inte visste om jag skulle stanna hos Justin längre. Och även om jag ville stanna så ville jag också träffa Jake...
Justin såg fortfarande tankspridd ut och eftersom jag visste anledningen så satte jag mig bredvid honom och kysste honom på halsen. Han småstönade lite och svarade med att nafsa i min örsnibb. Jag skrattade och tittade sedan på honom.
-Vad tänker du på?
-Dig! Och hur sjukt lyckligt lottad jag är att ha träffat en så fantastisk tjej som du. Som vill ha mig för mig, och inte för idolen Justin Bieber.
Det värmde om hjärtat när han sa så. Det var sant men att han sa det högt var bara för fint.
-Jag älskar dig!
-Hahha, du skulle bara våga annat. Hur mycket är klockan?
-Halv sju..
-Fan! Förlåt men jag måste köra ut dig. Jag har tourmöte om en halvtimme. Förlåt.
Jag skrattde och pussade honom på kinden sen visade jag honom att ringa mig, sen vände jag mig om för att gå ut. Justin skrek efter mig:
-Älskar dig!
-Älskar dig med, sa jag och blinkade med ena ögat, lite flirtigt. När jag var nere sa jag hejdå till Pattie och gick sen hem. Jag tog bussen och när jag hoppade på så skrev jag ett snabbt sms till Jake.
"Visst, hämta mig om tre kvart"
Svaret lät inte vänta på sig:
"Ok. :)"
Jag sprang runt hemma och packade ihop min väska innan Jake skulle komma. Jake kom väldigt punktligt och då jag öppnade dörren stod han där och smilade. Han hade en stor ryggsäck på ryggen och jag frågade inte ens om han skulle komma in. Jag satte bara på mig skor och jacka innan vi kutade till busshållplatsen för att hinna med bussen. Vi hann och under halva bussfärden flåsade vi som galna. Vi kunde knappast prata.
Då vi hoppade av så gick vi in i var sitt omkädningrum och bytte om. Vi kom ut ganska samtidigt. Han kom någon minut före mig. Sen gick vi långsamt mot femtio meter bassängen. Jake hoppade i direkt och började simma medan jag stog ett tag vid kanten.
-Fegis!
-Visst inte!
Jag hoppade i med bomben och simmade lugnt 200 meter innan Jake kom med den brillianta (not) idén om att vi skulle tävla. Jag ville ju inte verka feg så jag gick med på det. Vi bad en äldre gubbe starta oss och sen var det igång. Jag märkte snabbt att Jake simmade en bra bit före mig. Jag ökade allt vad jag kunde och märkte att jag började knappa in på honom. Han vann med bara två sekunder. Jag tänkte att han kanske inte simmat sittt snabbaste men när jag såg att han var lika andfådd som jag så försvann alla tvivel.
-Du är en jäkel på att simma.
-Jag vet, haha. Sa jag mellan mina djupa flåsningar.
Efter att vi fått tillbaka andan så simmade vi ganska lugnt i kanske tjugo minuter till. Vi simmade i tillräckligt långsamt tempo för att Jake skulle fråga det jag inte orkade svara på:
-Vem var killen idag?
-Justin.
-Justin vem?
-Justin min pojkvän.
-Har du pojkvän?
-Se inte så förvånad ut....
-Sorry men...fast det förklarar ju varför han var så konstig.
-Konstig?? Du hade kunnat vara en random kille som Erik...
-Jaja, men det är jag ju inte. Eller hur?
-Jag vet men, det gör ju inte han.
jag orkade inte mer så jag upp.
-Blev du sur?
-Nej jag pallar bara inte med att förklara mig hela tiden.
-Ok, vi skiter i att snacka om honom då.
-tack.
Jag hoppade ändå inte i utan gick istället mot trampolinerna och Jake fattade vart jag skulle så han hängde på.
-Du får visa mig lite tricks!
-Hahaha, det skulle du bra gärna vilja.
Vi simhoppade i över en timme tills Jake kanppt kunde röra sig mer.
-Jag orkar inte mer.
-För många magplask?
-Käften, sa han och skrattade.
-Ok, kom vi sticker hem då.
VI gick för att byta om och tog bussen hem. Jag hoppade av på samma station som Jake även om jag egentligen skulle åka två till men jag var tvungen att fråga en sak, privat.
-Hej då Gemma, jag hade det jättekul idag. Det får vi göra om!
-Vänta Jake, jag måste fråga en sak.
-Fråga på, sa han lite tveksamt.
-Ehm, hur ska jag säga detta... Vi är bara vänenr eller hur? Och du vill väl inte mer?
-Ska jag vara ärlig. Jag nickade långsamt. Jag vet inte. Jag gillar dig Gemma. Jag gillar dig väldigt mycket. Och om det inte varit för din pojkvän så hade jag nog...
-Jake...
-Förlåt men jag kan inte hjälpa det.
-Jag vet, det är jag som ska säga förlåt!
Han gav mig en hård kram och jag ville inte släppa. Men jag tvingade mig för att inte ge honom falska förhoppningar.
-Hej då Jake.
-Hej då Gemma.
Jag vände mig om och gick därifrån..
Minst fem kommentarer...
simhallen idag?
Hör av dig!
XX Jake"
Jag svarade inte eftersom jag inte visste om jag skulle stanna hos Justin längre. Och även om jag ville stanna så ville jag också träffa Jake...
Justin såg fortfarande tankspridd ut och eftersom jag visste anledningen så satte jag mig bredvid honom och kysste honom på halsen. Han småstönade lite och svarade med att nafsa i min örsnibb. Jag skrattade och tittade sedan på honom.
-Vad tänker du på?
-Dig! Och hur sjukt lyckligt lottad jag är att ha träffat en så fantastisk tjej som du. Som vill ha mig för mig, och inte för idolen Justin Bieber.
Det värmde om hjärtat när han sa så. Det var sant men att han sa det högt var bara för fint.
-Jag älskar dig!
-Hahha, du skulle bara våga annat. Hur mycket är klockan?
-Halv sju..
-Fan! Förlåt men jag måste köra ut dig. Jag har tourmöte om en halvtimme. Förlåt.
Jag skrattde och pussade honom på kinden sen visade jag honom att ringa mig, sen vände jag mig om för att gå ut. Justin skrek efter mig:
-Älskar dig!
-Älskar dig med, sa jag och blinkade med ena ögat, lite flirtigt. När jag var nere sa jag hejdå till Pattie och gick sen hem. Jag tog bussen och när jag hoppade på så skrev jag ett snabbt sms till Jake.
"Visst, hämta mig om tre kvart"
Svaret lät inte vänta på sig:
"Ok. :)"
Jag sprang runt hemma och packade ihop min väska innan Jake skulle komma. Jake kom väldigt punktligt och då jag öppnade dörren stod han där och smilade. Han hade en stor ryggsäck på ryggen och jag frågade inte ens om han skulle komma in. Jag satte bara på mig skor och jacka innan vi kutade till busshållplatsen för att hinna med bussen. Vi hann och under halva bussfärden flåsade vi som galna. Vi kunde knappast prata.
Då vi hoppade av så gick vi in i var sitt omkädningrum och bytte om. Vi kom ut ganska samtidigt. Han kom någon minut före mig. Sen gick vi långsamt mot femtio meter bassängen. Jake hoppade i direkt och började simma medan jag stog ett tag vid kanten.
-Fegis!
-Visst inte!
Jag hoppade i med bomben och simmade lugnt 200 meter innan Jake kom med den brillianta (not) idén om att vi skulle tävla. Jag ville ju inte verka feg så jag gick med på det. Vi bad en äldre gubbe starta oss och sen var det igång. Jag märkte snabbt att Jake simmade en bra bit före mig. Jag ökade allt vad jag kunde och märkte att jag började knappa in på honom. Han vann med bara två sekunder. Jag tänkte att han kanske inte simmat sittt snabbaste men när jag såg att han var lika andfådd som jag så försvann alla tvivel.
-Du är en jäkel på att simma.
-Jag vet, haha. Sa jag mellan mina djupa flåsningar.
Efter att vi fått tillbaka andan så simmade vi ganska lugnt i kanske tjugo minuter till. Vi simmade i tillräckligt långsamt tempo för att Jake skulle fråga det jag inte orkade svara på:
-Vem var killen idag?
-Justin.
-Justin vem?
-Justin min pojkvän.
-Har du pojkvän?
-Se inte så förvånad ut....
-Sorry men...fast det förklarar ju varför han var så konstig.
-Konstig?? Du hade kunnat vara en random kille som Erik...
-Jaja, men det är jag ju inte. Eller hur?
-Jag vet men, det gör ju inte han.
jag orkade inte mer så jag upp.
-Blev du sur?
-Nej jag pallar bara inte med att förklara mig hela tiden.
-Ok, vi skiter i att snacka om honom då.
-tack.
Jag hoppade ändå inte i utan gick istället mot trampolinerna och Jake fattade vart jag skulle så han hängde på.
-Du får visa mig lite tricks!
-Hahaha, det skulle du bra gärna vilja.
Vi simhoppade i över en timme tills Jake kanppt kunde röra sig mer.
-Jag orkar inte mer.
-För många magplask?
-Käften, sa han och skrattade.
-Ok, kom vi sticker hem då.
VI gick för att byta om och tog bussen hem. Jag hoppade av på samma station som Jake även om jag egentligen skulle åka två till men jag var tvungen att fråga en sak, privat.
-Hej då Gemma, jag hade det jättekul idag. Det får vi göra om!
-Vänta Jake, jag måste fråga en sak.
-Fråga på, sa han lite tveksamt.
-Ehm, hur ska jag säga detta... Vi är bara vänenr eller hur? Och du vill väl inte mer?
-Ska jag vara ärlig. Jag nickade långsamt. Jag vet inte. Jag gillar dig Gemma. Jag gillar dig väldigt mycket. Och om det inte varit för din pojkvän så hade jag nog...
-Jake...
-Förlåt men jag kan inte hjälpa det.
-Jag vet, det är jag som ska säga förlåt!
Han gav mig en hård kram och jag ville inte släppa. Men jag tvingade mig för att inte ge honom falska förhoppningar.
-Hej då Jake.
-Hej då Gemma.
Jag vände mig om och gick därifrån..
Minst fem kommentarer...
Drömmen om dig del 32
Jag öppnade ögonen och drog ut den filmen jag pekat på. Det var Step Up 3D. Han satte in den och vi satte oss bekvämt i soffan. Och där satt vi och myste genom filmen när alla dansade helt galet. Vi såg aldrig färdigt filmen för mitt under den började vi göra annat...
Våra kyssar blev allt intesivare och tills satt i i soffan och grovhånglade. Vi blev avbrutna när justins mamma, Pattie knackade och kom in utan att vänta på svar. Jag vet inte om hon såg något eller inte men jag skämdes ändå lite och jag såg att också Justin var generad.
-Middagen är klar. Kommer ni ner?
Pattie gick ut och jag rättade till mitt linne innan jag drog upp mig själv och Justin ur soffan.
När vi kom ner luktade det gott. Jag fick mig en rejäl överraskning när jag såg att även Usher och Justins manager var där. Scooter hette han va? Usher ställde sig upp och hälsade direkt:
-Tja Gemma. Kul att ses igen.
-Haha, ja det är det.
Justin presenterade mig för Scooter och han verkade schysst. Under maten så var det mest Usher, Scooter och Justin som snackade. Jag var tyst och pratade bara när någon frågade mig eller sa något riktat direkt till mig. Pattie var också tyst så länge hon kände att hon inte behövde kommentera något.
Efter den goda maten sprang jag och Justin upp igen, för att fortsätta "titta på filmen". men innan vi ens hann sätta oss ner så kallade Usher på Justin.
-JB,kan vi snacka utanför? är det ok, Gemma?
-Visst, sa både jag och Justin i kör.
Justin gick ut och även om jag visste att jag inte borde göra det så tjuvlyssnade jag på deras samtal. Jag fick en chock när jag hörde mitt namn nämnas flera gånger.
-Den är jättebra. Gemma måste säkert jobbat med den länge.
-Visst, jag kan låta henne göra det men då måste hon gå med på det.
-Där har vi problemet. Hon tycker inte att hennes röst duger.
-Vi får se. Men om du fixar att hon kommer så fixar jag att hon får spela in den. Ok?
-Visst. Tack Usher. Love ya man.
-Haha, ok. Ses sen. Ska sticka med Scooter för att fixa en grej till touren.
När jag hörde att samtalet skulle avslutas så sprang jag och satte mig i soffan. Jag hann precis innan Justin kom in. Han satte sig bredvid mig men nämnde inget omdet han snackat med Usher om. Jag betsämde mig för att fråga.
-Vad var det där ute om?
-Hörde du?
-Nej, bara undrar.
-Jaha, bara en grej en låt Usher har skrivit.
-Aha. sa jag men jag visste att han ljög. Jag tror att Justin misstänkte att jag fattade för han såg nervös ut men vi fortsatte att kolla på filmen. Jag fattade ingenting men kollade ändå.
Var det min låt de snackade om? Den där låten som jag suttit med sedan London? Shit. Om han ville att jag skulle spela in den så skulle jag säga nej. Jag hatar att sjunga framför andra. Förresten är låten inte ens klar och det var kanske inte ens min låt de snackade om. Men en del av mig kunde inte låta bli att hoppas...
Vi kollade faktiskt färdigt på filmen, utan några kysspauser. Justin tänkte på något och jag tänkte nog på samma sak. Vi höll bara händer och myste där på soffan.
Efter att eftertexterna börjat rulla ställde jag mig upp och tog upp min lur. Jag hade fått ett sms från Jake så jag skyndade mig att öppna det.
"Vill du hänga med till
simhallen idag?
Hör av dig!
XX Jake"
Jag svarade inte eftersom jag inte visste om jag skulle stanna hos Justin längre. Och även om jag ville stanna så ville jag också träffa Jake...
Vi kör som förut. Minst fyra kommentarer.
Våra kyssar blev allt intesivare och tills satt i i soffan och grovhånglade. Vi blev avbrutna när justins mamma, Pattie knackade och kom in utan att vänta på svar. Jag vet inte om hon såg något eller inte men jag skämdes ändå lite och jag såg att också Justin var generad.
-Middagen är klar. Kommer ni ner?
Pattie gick ut och jag rättade till mitt linne innan jag drog upp mig själv och Justin ur soffan.
När vi kom ner luktade det gott. Jag fick mig en rejäl överraskning när jag såg att även Usher och Justins manager var där. Scooter hette han va? Usher ställde sig upp och hälsade direkt:
-Tja Gemma. Kul att ses igen.
-Haha, ja det är det.
Justin presenterade mig för Scooter och han verkade schysst. Under maten så var det mest Usher, Scooter och Justin som snackade. Jag var tyst och pratade bara när någon frågade mig eller sa något riktat direkt till mig. Pattie var också tyst så länge hon kände att hon inte behövde kommentera något.
Efter den goda maten sprang jag och Justin upp igen, för att fortsätta "titta på filmen". men innan vi ens hann sätta oss ner så kallade Usher på Justin.
-JB,kan vi snacka utanför? är det ok, Gemma?
-Visst, sa både jag och Justin i kör.
Justin gick ut och även om jag visste att jag inte borde göra det så tjuvlyssnade jag på deras samtal. Jag fick en chock när jag hörde mitt namn nämnas flera gånger.
-Den är jättebra. Gemma måste säkert jobbat med den länge.
-Visst, jag kan låta henne göra det men då måste hon gå med på det.
-Där har vi problemet. Hon tycker inte att hennes röst duger.
-Vi får se. Men om du fixar att hon kommer så fixar jag att hon får spela in den. Ok?
-Visst. Tack Usher. Love ya man.
-Haha, ok. Ses sen. Ska sticka med Scooter för att fixa en grej till touren.
När jag hörde att samtalet skulle avslutas så sprang jag och satte mig i soffan. Jag hann precis innan Justin kom in. Han satte sig bredvid mig men nämnde inget omdet han snackat med Usher om. Jag betsämde mig för att fråga.
-Vad var det där ute om?
-Hörde du?
-Nej, bara undrar.
-Jaha, bara en grej en låt Usher har skrivit.
-Aha. sa jag men jag visste att han ljög. Jag tror att Justin misstänkte att jag fattade för han såg nervös ut men vi fortsatte att kolla på filmen. Jag fattade ingenting men kollade ändå.
Var det min låt de snackade om? Den där låten som jag suttit med sedan London? Shit. Om han ville att jag skulle spela in den så skulle jag säga nej. Jag hatar att sjunga framför andra. Förresten är låten inte ens klar och det var kanske inte ens min låt de snackade om. Men en del av mig kunde inte låta bli att hoppas...
Vi kollade faktiskt färdigt på filmen, utan några kysspauser. Justin tänkte på något och jag tänkte nog på samma sak. Vi höll bara händer och myste där på soffan.
Efter att eftertexterna börjat rulla ställde jag mig upp och tog upp min lur. Jag hade fått ett sms från Jake så jag skyndade mig att öppna det.
"Vill du hänga med till
simhallen idag?
Hör av dig!
XX Jake"
Jag svarade inte eftersom jag inte visste om jag skulle stanna hos Justin längre. Och även om jag ville stanna så ville jag också träffa Jake...
Vi kör som förut. Minst fyra kommentarer.
Drömmen om dig del 31
Jag skrattade och log mot Justin.
-Vad?
-Jag älskar dig. Du är så söt när du är avundsjuk.
-Jag är inte avundsjuk!
-Ok, vi säger det, sa jag och kysste honom på munnen och sen viskade jag, Men det är dig jag älskar, inte honom.
Justin log och kysste mig igen. Jag avslutade kyssen ganska snabbt och sa allvarligt:
-Justin, du fattar väl att det inte är något mellan mig och Jake va?
-Mmh, men jag gillar honom inte. Ok?
-Visst, du behöver inte gilla honom.
Efter lunchen frågade Justin om jag ville följa med hem till honom. Jag hade aldrig varit där och jag var välsigt nyfiken på hur han bodde så jag svarade entusiastiskt ja. Vi var tvungna att först gå tillbaka hem till mig för att hämta hans bil och från mig var det tjugo minuter till Justins hus.
Hans hus var som hämtat från en saga. Det var enormt och jättefint. Fasaden var vit och när vi kom in såg jag att huset var smakfullt dekorerat. Antagligen hans mamma. Justin höll i min hand och drog mig mot köket där hans mamma stog.
-Hej mamma. Det här är Gemma, en mycket bra vän till mig. Gemma det här är min mamma.
-Hej Gemma, trevligt att träffas- Jag är Pattie.
Hon tog lätt tag i min hand och skakade den försiktigt. Justins mobil började plötsligt ringa så han gick ut från köket för att svara. Nu var det bara jag och Pattie kvar i köket.
-Så Gemma, hur länge har du känt Justin.
-Drygt en vecka kanske.
-Oj, det var inte länge. Men det märks att ni är bra kompisar, sa hon och tittade menande på min hand som jag hade hållit i Justins med. Jag trodde hon skulle bli sur men när jag tittade upp på henne så log hon.
-Stannar du på middag? Frågade hon när hon återgick till matlagningen.
Jag hann inte svara för just då kom Justin in i köket och svarade åt mig.
-Yes, det gör hon. Kom nu Gemma.
-Trevligt att träffas, försökte jag säga när Justin bokstavligt drog mig därifrån. Vi gick upp på andra våningen och han öppnade dörren till sitt rum. Jag blev helt paff, medan Justin gick in stod jag vid gaveln och gapade. Rumemt var ENORMT. Mitt var pyttelitet jämfört med hans. I ena änden fanns en stor säng och i den andra enn stor soffgrupp. Mitt emellan fanns bord, skrivbord, gitarrer och det skulle ta tre timmar att räkna upp allt. på väggarna fanns en hel del hockey affischer och en hel hylla hade också dedikerats sporten. Han måste verkligen älska hockey.
-Ska du komma in eller?
Jag började skratta, jag stod fortfarande utanför hans rum och överblickade rummet. Jag steg långsamt in och satte mig på soffan. Den var väldigt mjuk.
-Du älskar verklligen hockey, va?
-Haha, efter musiken är den mitt liv. Kan du spela?
-Jaja, absolut. Bara det att det är ett mirakel om jag lyckas stå på ett par skridskor längre än fem minuter. Och om du sätter en hockeyklubba i min hand så har du en färdig mördarmaskin. Tro mig. Jag är livsfarlig på is.
Justin började gapflabba och han satte sig bredvid mig. Han tog tag i min ena hand och emd sin andra smekte han mig kind. Jag blundade och våra läppar möttes. Kyssen var perfekt, elelr det var i och för sig alla våra kyssar, men den här kändes lite speciell. Justin tog tag i fjärrkontrollen och satte på TV:n.
-Vilken film vill du se?
-Hmm... har du någon bra film?
-Jag har allt! sa han och pekade på en lång hylla. Sen märkte jag att det var två hyllor till med filmer. När jag läste såg jag att alla nya filmer och gamla klassiker hade en plats på hans hylla. Jag blundade och pekade med fingrer innan jag stannade. Jag öppnade ögonen och drog ut den filmen jag pekat på. Det var Step Up 3D. Han satte in den och vi satte oss bekvämt i soffan. Och där satt vi och myste genom filmen när alla dansade helt galet. Vi såg aldrig färdigt filmen för mitt under den började vi göra annat...
Ny regel. Innan jag släpper nästa del så måste jag ha minst tre kommentarer från olika läsare. OK?
För att även om jag har sjukt mycket läsare så tycker jag att ni ska lägga ner tjugo sekunder på att skriva en lite feedback.
-Vad?
-Jag älskar dig. Du är så söt när du är avundsjuk.
-Jag är inte avundsjuk!
-Ok, vi säger det, sa jag och kysste honom på munnen och sen viskade jag, Men det är dig jag älskar, inte honom.
Justin log och kysste mig igen. Jag avslutade kyssen ganska snabbt och sa allvarligt:
-Justin, du fattar väl att det inte är något mellan mig och Jake va?
-Mmh, men jag gillar honom inte. Ok?
-Visst, du behöver inte gilla honom.
Efter lunchen frågade Justin om jag ville följa med hem till honom. Jag hade aldrig varit där och jag var välsigt nyfiken på hur han bodde så jag svarade entusiastiskt ja. Vi var tvungna att först gå tillbaka hem till mig för att hämta hans bil och från mig var det tjugo minuter till Justins hus.
Hans hus var som hämtat från en saga. Det var enormt och jättefint. Fasaden var vit och när vi kom in såg jag att huset var smakfullt dekorerat. Antagligen hans mamma. Justin höll i min hand och drog mig mot köket där hans mamma stog.
-Hej mamma. Det här är Gemma, en mycket bra vän till mig. Gemma det här är min mamma.
-Hej Gemma, trevligt att träffas- Jag är Pattie.
Hon tog lätt tag i min hand och skakade den försiktigt. Justins mobil började plötsligt ringa så han gick ut från köket för att svara. Nu var det bara jag och Pattie kvar i köket.
-Så Gemma, hur länge har du känt Justin.
-Drygt en vecka kanske.
-Oj, det var inte länge. Men det märks att ni är bra kompisar, sa hon och tittade menande på min hand som jag hade hållit i Justins med. Jag trodde hon skulle bli sur men när jag tittade upp på henne så log hon.
-Stannar du på middag? Frågade hon när hon återgick till matlagningen.
Jag hann inte svara för just då kom Justin in i köket och svarade åt mig.
-Yes, det gör hon. Kom nu Gemma.
-Trevligt att träffas, försökte jag säga när Justin bokstavligt drog mig därifrån. Vi gick upp på andra våningen och han öppnade dörren till sitt rum. Jag blev helt paff, medan Justin gick in stod jag vid gaveln och gapade. Rumemt var ENORMT. Mitt var pyttelitet jämfört med hans. I ena änden fanns en stor säng och i den andra enn stor soffgrupp. Mitt emellan fanns bord, skrivbord, gitarrer och det skulle ta tre timmar att räkna upp allt. på väggarna fanns en hel del hockey affischer och en hel hylla hade också dedikerats sporten. Han måste verkligen älska hockey.
-Ska du komma in eller?
Jag började skratta, jag stod fortfarande utanför hans rum och överblickade rummet. Jag steg långsamt in och satte mig på soffan. Den var väldigt mjuk.
-Du älskar verklligen hockey, va?
-Haha, efter musiken är den mitt liv. Kan du spela?
-Jaja, absolut. Bara det att det är ett mirakel om jag lyckas stå på ett par skridskor längre än fem minuter. Och om du sätter en hockeyklubba i min hand så har du en färdig mördarmaskin. Tro mig. Jag är livsfarlig på is.
Justin började gapflabba och han satte sig bredvid mig. Han tog tag i min ena hand och emd sin andra smekte han mig kind. Jag blundade och våra läppar möttes. Kyssen var perfekt, elelr det var i och för sig alla våra kyssar, men den här kändes lite speciell. Justin tog tag i fjärrkontrollen och satte på TV:n.
-Vilken film vill du se?
-Hmm... har du någon bra film?
-Jag har allt! sa han och pekade på en lång hylla. Sen märkte jag att det var två hyllor till med filmer. När jag läste såg jag att alla nya filmer och gamla klassiker hade en plats på hans hylla. Jag blundade och pekade med fingrer innan jag stannade. Jag öppnade ögonen och drog ut den filmen jag pekat på. Det var Step Up 3D. Han satte in den och vi satte oss bekvämt i soffan. Och där satt vi och myste genom filmen när alla dansade helt galet. Vi såg aldrig färdigt filmen för mitt under den började vi göra annat...
Ny regel. Innan jag släpper nästa del så måste jag ha minst tre kommentarer från olika läsare. OK?
För att även om jag har sjukt mycket läsare så tycker jag att ni ska lägga ner tjugo sekunder på att skriva en lite feedback.
