Drömmen om dig del 34
Han gav mig en hård kram och jag ville inte släppa. Men jag tvingade mig för att inte ge honom falska förhoppningar.
-Hej då Jake.
-Hej då Gemma.
Jag vände mig om och gick därifrån..
Och hur bra jag än hade det med Jake så hade jag bestämt mig. Det var slut. Jag kunde inte vara vän med honom om han ville vara mer än vänner. Jag ville så gärna vara vän med honom, egentligen. Men inte om jag riskerade Justin. Justin betydde för mycket för mig. Jag skulle aldrig lämna Justin för Jake. Och det hade jag inte gjort även om jag fortsatte vara vän med Jake. Men jag kände mig tvungen att avsluta vänskapen. För min, för hans och för Justins skull. Jag ville inte sätta mig i en position där jag ville umgås med båda men bara kunde vara med en, och jag ville inte att Jake skulle få falska förhoppningar. Och Justin, jag skulle nog på ett eller ett annat sätt förlora Justin också.
Det här var bäst. Absolut bäst för oss alla tre. Men det skulle jag inte berätta för varken Justin eller Jake, kanske senare men inte nu. Nu ville jag bara vara med Justin. Jag kände mig lite skakad av mitt beslut även om jag inte hade sagt det högt. Jake trodde nog fortfarande att vi var helt ok med varandra och Justin trodde väl samma sak om mig och Jake. Det kändes jobbigt men jag visste att det var rätt det jag gjorde.
Jag gick hem istället för att ta bussen. Jag ville tänka lite till och klara upp mina trassliga tankar. Jag tänkte på mitt gamla liv i London, på hur det förändrats när jag flyttat till Atlanta. Jag tänkte också på Justin och min relation och på Jake. Till sist kom jag fram till att jag var i ett desperat behov av en tjejkompis som jag kunde snacka om mina problem med. Annars skulle jag nog bli galen. Jag ville ringa Justin men han var ju på sitt tourmöte så jag bestämde mig för att bara chilla framför datorn resten av kvällen. Jag gick in på min twitter och skrev ett tweet som jag tyckte sammanfattade mina tankar bra:
"I didn´t want to but I did make it. But I´m also happy. Happy for us."
Sen kollade jag Justins twitter och han hade skrivit ett tweet strax efter att jag gick därifrån:
"Tourmöte. Fats vi kommer nog snacka om mer än min tour. Hoppas jag..."
Vad det betydde hade jag ingen aning om och jag undrade om det hade något med mig att göra. Fats jag slog bort tanken. Allt kretsar inte runt dig Gemma.
Därefter kollade jag Jakes twitter, mer av en reflex än av egen vilja. och han hade också skrivit ett tweet. Alldeles nyss:
"I´m sorry. But I hope we´re fine!"
Jag tyckte synd om honom men jag stog fast vid mitt beslut och för att styrka det tog jag bort Jake från min lista på vilka jag twittrade med. Jag tog också bort honom från mina kontakter i min lur. Fast det var lite svårare. Jag raderade alla sms, och bilder som vi tagit igår. Jag skulle försöka låtsas som om han inte existerade även om skulle bli sårad. Jag började andas snabbare. Jag raderade en människa ur mitt liv. En männsika som under kort tid kommit att betyda mycket för mig. Jag andades djupt för att sakta ner. Det här var bäst för alla. Vare sig det var schysst eller inte. Innan jag steg in i duschen och lät iskallt vatten rinna över mig skrev jag ner en rad på ett papper.
"Jake, jag är ledsen. Jag vill inte bryta upp men jag måste"
Jag skulle aldrig ge lappen till Jake, det var nog mer för att få mig att må bätter. Som om jag faktiskt bett Jake om ursäkt. Han visste ju egentligen inte om det. I alla fall inte än.
Plötsligt ringer min lur. Jag svarar utan att kolla på skärmen vem det är. Typiskt! Det är Jake, vad ska jag göra?
-Hej det är Gemma!
-Jake här. Ville bara höra om vi är ok med varandra? Förlåt.
Jag visste inte vad jag skulle säga, jag ville helst bara lägga på men det kände fel så jag svarade bara:
-Jake jag kan inte prata nu. Måste gå.
-Ok, ses.
Jag svarade inte med samma fras. Hur skulle jag säga ses om jag inte ville ses igen?
-Hej då Jake!
Förlåt för ökningen av antalet kommentarer men ni klarar ju er bra. Eller hur? Vi stannar vid fem. Happy?
-Hej då Jake.
-Hej då Gemma.
Jag vände mig om och gick därifrån..
Och hur bra jag än hade det med Jake så hade jag bestämt mig. Det var slut. Jag kunde inte vara vän med honom om han ville vara mer än vänner. Jag ville så gärna vara vän med honom, egentligen. Men inte om jag riskerade Justin. Justin betydde för mycket för mig. Jag skulle aldrig lämna Justin för Jake. Och det hade jag inte gjort även om jag fortsatte vara vän med Jake. Men jag kände mig tvungen att avsluta vänskapen. För min, för hans och för Justins skull. Jag ville inte sätta mig i en position där jag ville umgås med båda men bara kunde vara med en, och jag ville inte att Jake skulle få falska förhoppningar. Och Justin, jag skulle nog på ett eller ett annat sätt förlora Justin också.
Det här var bäst. Absolut bäst för oss alla tre. Men det skulle jag inte berätta för varken Justin eller Jake, kanske senare men inte nu. Nu ville jag bara vara med Justin. Jag kände mig lite skakad av mitt beslut även om jag inte hade sagt det högt. Jake trodde nog fortfarande att vi var helt ok med varandra och Justin trodde väl samma sak om mig och Jake. Det kändes jobbigt men jag visste att det var rätt det jag gjorde.
Jag gick hem istället för att ta bussen. Jag ville tänka lite till och klara upp mina trassliga tankar. Jag tänkte på mitt gamla liv i London, på hur det förändrats när jag flyttat till Atlanta. Jag tänkte också på Justin och min relation och på Jake. Till sist kom jag fram till att jag var i ett desperat behov av en tjejkompis som jag kunde snacka om mina problem med. Annars skulle jag nog bli galen. Jag ville ringa Justin men han var ju på sitt tourmöte så jag bestämde mig för att bara chilla framför datorn resten av kvällen. Jag gick in på min twitter och skrev ett tweet som jag tyckte sammanfattade mina tankar bra:
"I didn´t want to but I did make it. But I´m also happy. Happy for us."
Sen kollade jag Justins twitter och han hade skrivit ett tweet strax efter att jag gick därifrån:
"Tourmöte. Fats vi kommer nog snacka om mer än min tour. Hoppas jag..."
Vad det betydde hade jag ingen aning om och jag undrade om det hade något med mig att göra. Fats jag slog bort tanken. Allt kretsar inte runt dig Gemma.
Därefter kollade jag Jakes twitter, mer av en reflex än av egen vilja. och han hade också skrivit ett tweet. Alldeles nyss:
"I´m sorry. But I hope we´re fine!"
Jag tyckte synd om honom men jag stog fast vid mitt beslut och för att styrka det tog jag bort Jake från min lista på vilka jag twittrade med. Jag tog också bort honom från mina kontakter i min lur. Fast det var lite svårare. Jag raderade alla sms, och bilder som vi tagit igår. Jag skulle försöka låtsas som om han inte existerade även om skulle bli sårad. Jag började andas snabbare. Jag raderade en människa ur mitt liv. En männsika som under kort tid kommit att betyda mycket för mig. Jag andades djupt för att sakta ner. Det här var bäst för alla. Vare sig det var schysst eller inte. Innan jag steg in i duschen och lät iskallt vatten rinna över mig skrev jag ner en rad på ett papper.
"Jake, jag är ledsen. Jag vill inte bryta upp men jag måste"
Jag skulle aldrig ge lappen till Jake, det var nog mer för att få mig att må bätter. Som om jag faktiskt bett Jake om ursäkt. Han visste ju egentligen inte om det. I alla fall inte än.
Plötsligt ringer min lur. Jag svarar utan att kolla på skärmen vem det är. Typiskt! Det är Jake, vad ska jag göra?
-Hej det är Gemma!
-Jake här. Ville bara höra om vi är ok med varandra? Förlåt.
Jag visste inte vad jag skulle säga, jag ville helst bara lägga på men det kände fel så jag svarade bara:
-Jake jag kan inte prata nu. Måste gå.
-Ok, ses.
Jag svarade inte med samma fras. Hur skulle jag säga ses om jag inte ville ses igen?
-Hej då Jake!
Förlåt för ökningen av antalet kommentarer men ni klarar ju er bra. Eller hur? Vi stannar vid fem. Happy?
Kommentarer
Postat av: Anonym
suuuuuper ! <3
Postat av: Kajsa
meeeer!
Postat av: Anonym
meer!
Postat av: Julia
asbra , mer :)
Postat av: Anonym
mer :)
Trackback
