jblovestories

Under en scen i filmen blev jag så rädd att jag började skrika högt och hoppade upp ur soffan. Justin drog ner mig igen. Strax därpå kom min pappa och frågade om vad som hänt. Allt jag gjorde var pekade på TV:n. Han himlade med ögonen och sa att han skulle gå och lägga sig. Då gick Justin igång och började kyssa mig på halsen...

---

-Justin pappa är hemma...
-Jag vet, sa han kaxigt och fortsatte kyssa mig. Jag började småstöna lite grann, det var inget jag kunde kontrollera. Hans händer var under mitt linne. De var kalla så jag rös lite. Plötsligt så hör vi fotsteg i hallen och rätt som det är så öppnar pappa dörren.
-Eh...ungar. Snälla. När jag inte är hemma.
Jag börjar gapflabba men Justin blir generad. Jag skrattar tills jag börjar bli tårögd och då kysser jag honom på axeln.
-Älskar dig Justin.
-Hoppas din pappa också gör det.
-Äh, ta det lugnt. Han sa ju faktiskt inte att vi inte fick göra det. Eller hur?
-Haha, det tänkte jag inte på.
Jag ger honom en kram och sen tittar jag tillbaka på TV:n. Precis samtidigt som en kille med yxa mördar en kvinna. jag skulle skrika men Justin höll för min mun och sen kysste han mig på pannan.
-Alltså jag älskar dig, men jag har hört dig skrika tillräckligt idag.
Jag fnissade lite och satte av TV:n. Sen satte jag mig bredvid Justin i soffan igen. Plötsligt kommer jag på att det finns en sak i min garderob som jag vill visa honom. Så jag öppnar garderoben och skäms lite över hur stökig den är. Men jag bryr mig inte, Justin är inte ihop med mig för min garderob. Eller det hoppas jag i alla fall. Ett par lådor ligger mitt i så är tvungen att flytta på dem innan jag kommer åt utrymmet längst bak i garderoben. Där finns några flyttkartonger så jag börjar öppna dem för att se om det jag letar efter är där. Men det är bara massa gammalt skräp från London som jag inte orkar slänga.
-Gemma, vad gör du?
-Leter efter en sak som jag vill ge dig.
-Är det verkligen värt så mycket att du måste vända upp och ner på garderoben?
-Jepp, den är värd mer.
-Säg vad det är så kan jag hjälpa dig.
-Jag klarar mig, gå tillbaka till att titta på yxmördare, du.
Han skrattade men gick inte. Han ställde sig i stället i dörröppningen och flyttade på några kartonger.
-Vad är det här?? Shit så många du har.
-Jag vände mig snabbt om och råkade snubbla. jag skrattade.
-Öh, vad hände?
Då började jag skratta ännu mer. han hade inte ens märkt något. Han höll lådan med alla mina medaljer och pokaler i armarna.
-Den väger typ tio kilo. Jag visste inte att du är så bra på simhopp. Du har ju vunnit, eh...typ allt. Och du är bara sexton.
Jag rodnade lite grann om kinderna:
-Mm, och förresten så var jag så där bra. Jag VAR.
-Vad menar du?
-Nu får jag inte lika mycket träning, eller ens en tränare. Jag utvecklas inte längre. Jag går bakåt. Min karriär är typ över nu.
-Säg inte så, det kan den inte vara.
-Det är lugnt jag har accepterat det. Men jag tycker att det är sjukt synd.
-Mmm, det är det ju. Kan du inte hämta hit din tränare då?
-Det skulle vara lättare att få dig att sluta med musiken för alltid. Han är envis som en åsna.
-Haha, men... då kanske du kan flytta tillbaka till London. Inte för att jag vill men..
-Jag har också tänkt på det, men det kommer inte gå. Mamma och pappa har perfekta jobb och Nate går ju på sitt drömcollege här. Jag kan inte förstöra för dem.
-Du är en ängel. sa han och lutade sig över alla lådor och kartonger och kysste mig ömt.

Jag hittade det jag letade efter, efter ett ganska långt tag. Under tiden så hade Justin inspekterat alla mina medaljer och pokaler och kommenterat någon då och då. Jag går fram till Justin och kramar honom bakifrån och pussar honom på kinden. Han vänder sitt ansikte mot mitt.
-Hittade du det du letade efter?
-Yes, och det är i ganska bra skick, till skillnad från resten av min garderob. Jag tittade bort mot garderoben som nu var om möjligt ännu stökigare.
-Visa mig.
Jag drog fram en gitarr, som visserligen var ganska dammig, men Justin kände direkt igen den.
-Är det...är det verkligen...du skojar?
-Nej, vill du ha den?
Det var en nästan ovärdelig signerad gitarr signerad av Jimi Hendrix. Världens bästa gitarrist genom tiderna.
-Jag kan inte ta den. Den är säker värd...
-Men jag vill inte ha den, kolla som jag behandlar den. Du kommer åtminstone få nytta av den. Men om du inte vill ha den så kan jag behålla den.
-Klart jag vill ha den. Gud, vad jag älskar dig. Du är bäst. Världens bästa, snyggaste, snällaste tjej. Älskar dig.
han kysste mig om och om igen. Sen inspekterade han gitarren in i minsta detalj. Hans ögon lyste som ett litet barns på julafton.

Justins perspektiv:
Hur kunde hon ge mig en sådan gitarr. Det bekräftade bara att jag hade rätt i fråga om henne. Hon var världens mest omtänksamma flickvän. Jag såg ur ögonvrån att hon tittade leende på mig. Med sitt underbara leende. Jag vände mig om och satte försiktigt ner gitarren på marken. Sen sprang jag fram till henne  och smekte hennes kind. Jag var överlycklig. Sen kysste hon mig. Jag pressade upp henne mot väggen och fortsatte kyssa henne. Jag tog av mig min tröja, och jag hade gått längre om jag inte kommit på att hennes pappa la och sov i rummet intill.

Jag tog fram gitarren igen och gick ut.
-Kom jag vill visa dig en sak, Gemma.
Hon följde efter mig ut ur huset och på gräsmattan uatnför huset började jag spela för henne:

I always knew you were the best
The coolest girl I know
So prettier than all the rest
The star of my show
So many times I wished you'd be the one for me
I never knew you'd get like this girl what you do to me

Youre who I'm thinking of,
Girl you aint my runner up
No matter what you're always number one

Jag såg att Gemma blev tårögd. Jag kysste henne när hon gått fram emot mig. Jag satte gitarren på trottoaren och satte henne i mitt knä.
-Jag älskar dig. Det är du och jag.

Min mobil börjar ringa mitt i min kyss och jag ser att det är mamma. Jag hade fått tillåtelse att sova över här så det var konstigt att hon ringde så här mitt i natten.
-Hej mamma, har det hänt något?
-Justin kan du komma hem. Det är en tjej här som står och ringer på hela tiden. Jag känner igen henne men jag vet inte vem hon är. Och Kenny är ju och hälsar på hos sin bror.
-Ok, jag kommer.

Jag lade på och frågade Gemma om hon ville följa med och kolla vem det var. Jag ville inte skiljas ifrån henne, inte ens för en timme.

Vi tog min bil och tjugo minuter senare körde vi in mot mitt hus.

Gemmas perspektiv:
Vi hoppade ut ur bilen och höll varann i hand medan vi gick mot en tjejen som stod vid dörren. Hon vänder sig om och Justin stannar. Jag fortsätter gå men eftersom vi håller hand så dras jag bakåt.
-Justin vad är det? viskar jag tyst till honom.
Tjejen springer fram mot Justin och kramar honom. Jag släpper hans hand och helt plötsligt så kysser hon honom passionerat...

---

Vad är det frågan om??
KOMMENTERA!!