jblovestories

Efter maten satte vi oss ner i soffan och satte på MTV. Vi kollade egentligen inte, vi bara tittade på varandra.
-Jag är jätteledsen att jag måste åka idag.
-Jag med, men låt oss göra något av den sista dagen i alla fall.
Han log och lutade sig fram för att kyssa mig.
-Jag kan nog komma på något...

---

Jag satte mitt pekfinger mot hans läppar.
-Har vi inte gjort tillräckligt mycket av det idag?
-Man kan aldrig få för mycket av det, sa han och kittlade mig så att jag kiknade av skratt.
-Justin..sluta... skrek jag mellan skrattattackerna.
Plötsligt slutade Justin. Det var så plötsligt att jag tittade frågande på honom.
-Vad är det?
-Jag hörde en dörr smällas.
Jag reste mig upp och gick ut ur vardagsrummet. Justin gick en bit bakom mig.
-Kom hit fegis, väste jag.
Han småsprang fram till mig och tog min hand.
Vi gick en bit mot ytterdörren och den var öppen. Jag stängde den tyst och sen hörde jag röster på ovanvåningen.
-Ta datorn nu jag kollar de andra rummen.
-Ok, håll käften, grannarna kan höra oss.
När jag hörde det som var inbrottstjuvar hemma hos mig så klämde jag Justins hand så hårt jag kunde. Han klämde min tillbaka och jag började rota igen mina fickor efter min mobil. Jag hade den inte på mig och hemtelefonen var i köket och jag ville inte gå ända dit. Jag tittade på Justin och han fattade vad jag letade efter. Han tog fram sin mobil ur sin ficka och slog 911 (som 112 i Sverige).
-Justin, du kan inte prata här inne. De kommer höra dig. viskade jag.
Han nickade och vi började röra oss mot ytterdörren som jag precis stängt och exakt när jag trycker ner handtaget så hör jag en duns bakom mig. Justin har trillat på min jacka som lade på marken.
-Gemma, jag kan inte röra mitt ben. hans ögon var fyllda med panik och jag försökte få upp honom.
-Vad var det där?? Stanna här jag kollar det. En av inbrottstjuvarna var påväg mot oss. Jag tog i allt vad jag kunde och fick upp Justin precis när han kom ner för trapporna och såg oss.
-Gemma spring.
-Jag lämnar dig inte här.
Inbrottstjuven skrek till sin kompanjon att de hade sällskap. Den andra kom snabbt ner och gick emot oss. De hade rånarluvor på huvudet så man kunde inte se mer än deras ögon men det var tillräckligt för att se att de hånlog. De drog mig och Justin upp för trapporna och slängde in oss i min garderob. Jag försökte rubba dörren men de hade satt för den med något. Det fanns inga fönster eller några andra sätt att komma härifrån. Jag började gråta och bankade på dörren.
-Gemma, kom hit. sa Justin och höll ut armarna.
-Fan. Jag satte mig bredvid honom på golvet och lutade mig mot hans axel. Han tog sin arm runt mig och kysste mig.
-Allt kommer ordna sig. Jag lovar.
Jag såg hur han blundade hårt och stönade lågt av smärta.
-Åh, shit. Justin ditt ben. Fan, du har kanske brutit det. Fan.
-Gemma, jag klarar mig.
Jag kom plötsligt på en genial idé. Justin hade ju mobil.
-Har du din mobil med dig?
-Nej jag tappade den när jag trillade.
Modet sjönk och svor tyst åt hela situationen.
-Vänta. Jag började rota i ett par kartonger, jag visste att Nates gamla mobil lade i en av dem, med laddare och allt. Och det fanns ett uttag i garderoben.
-Vad letar du efter?
-Nates gamla mobil. Den ska ligga här någonstans.
Justin hjälpte mig att leta och till sist hittade vi den och kopplade in den så att den skulle laddas.
-Nu är det bara att vänta tills den laddats tillräckligt.

Tio minuter senare hade den satts på och vi var snabba med att ringa upp 911. Polisen svarade och vi berättade vad som hade hänt, var jag bodde och att vi satt fast i garderoben. De sa att de snart skulle komma och de berömde oss för att ha kommit på idén med den gamla mobilen.

En kvart senare så hade de fortfarande inte kommit och vi hörde hur inbrottstjuvarns gick hitåt. De öppnade dörren med ett ryck och drog ut mig. De satte mig i en stol och satte på munkavel på mig. Sen band de ihop mina armar och ben. Sen tog den ena mannen fram en pistol. Jag började gråta hysteriskt och tittade bedjande på Justin. Som om han skulle kunna göra något. Jag såg att han försökte röra på sig men att det inte gick. Han utstrålade smärta hela han. Det rann floder nerför mina kinder för både min och Justins skull. De skulle säkert döda honom sen också. Mannen med pistolen osäkrade den och siktade med den mot mig. Han finger höll hårt om avtryckaren. Jag blundade och hörde Justin ropa mitt namn. Sen avlossades ett skott. Jag blundade fortfarande. Jag kände ingenting. Var jag död? Jag öppnade sakta ögonen och mannen med pistolen låg medvetslös på marken. Den andre hade sina armar på huvudet. Bakom dem stod två beväpnade poliser. Den ena gick fram emot mig och avslossade mina armar och ben så att jag kunde ta av mig munkaveln. Jag började gråta än en gång och sprang fram mot Justin och kramade honom allt vad jag kunde. Han tog mitt ansikte i sina händer och kysste mig om och om igen. Jag njöt. Vi hade klarat oss.
-Ni ungar måste komma till polisstationen om någon dag och besvara några frågor. Eventuellt får ni vittna också.
Vi nickade samtidigt. Den andre tittande menande på mig och sen sa han något i sin walkie-talkie. Sen tittade jag på Justin igen. Han höll fortfarande mitt ansikte i sina händer.
-Du vet inte hur många tankar som åkte genom mitt huvud när han siktade på dig. Jag skulle dö om han sköt.
Jag skakade på mitt huvud och han kysste mig ömt. Jag log genom mina tårar.
Poliserna hjälpte Justin upp och körde honom till sjukhuset. jag fick inte följa med hur mycket jag än bad dem.

Justin ringde två timmar senare och sa att allt var lugnt. Läkarna hade gipsat hans ben men att han skulle bli helt återställd efter tre veckor. Alltså när hans tour var slut. Justin frågade om han kunde komma förbi en liten stund och säga adjö innan han for iväg. Jag sa självklart ja. Under tiden som jag väntade på honom grät jag när jag gick igenom huset. Allt var förstört. Alla värdesaker borta. Jag hade ringt mina föräldrar och båda var påväg hemåt.

Fyrtio minuter senare var Justin utanför mitt hus. Kenny satt i bilen och väntade. Jag sprang ner och öppnade dörren.
-Vill du komma in?
-Jag hinner inte.
Jag kramade honom. Jag skulle inte se honom på tre veckor. hans ben var gipsat och han såg så söt ut där han stod.
-Jag vet inte hur jag ska klara av att hålla en massa konserter utan dig.
-Du klarar dig, det gör du alltid.
-Gud, vad jag älskar dig, sa han och kysste mig.
-Jag älskar dig med. Jag kommer sakna ihjäl mig.
-Jag lovar att ringa eller messa varje dag.
Jag nickade och tittade ner för att han inte skulle se att jag började gråta. Han tog upp mitt ansikte och kysste mig igen.
-Gråt inte, jag kommer också börja gråta i så fall.
Hans ögon hade redan blivit blanka men först när jag började gråta så föll en tår ner för hans kind. Han torkade bort den och sen torkade han bort dem på mina kinder.
-Förresten, Grattis i förskott, sa han nu leende och tog fram ett paket från bakom ryggen.
-Justin du behövde inte.
-Jo, och när jag är tillbaka så lovar jag att vi ska fira din födelsedag tillsammans.
Jag öppnade paketet och det var en iPhone 4. Den nyaste, som kostade skjortan.
-Justin...
-Gillar du den.
-Jag älskar den. Tack sa jag och kysste honom på munnen.
-Jag vet att din gick sönder så jag tänkte att det var en bra idé.
-Det är perfekt. Helt enkelt perfekt. Precis som du.
Vi kysstes för sista gången och sen gick han tillbaka till bilen. Jag vinkade och stod kvar tills långt efter att bilen blivit utom synhåll. Sen gick jag in och satte mig på soffan och där började tårarna strömma igen.

---

KOMMENTERA!!! Annars blir det inget mer. Förlåt för att det blir så långt.