jblovestories

Efter två och en halv timme så hade jag, Justin och Usher lagt till och ändrat lite här och var. Vi hade fått fram en färdig version av låten. Och jag var så nöjd man kunde bli. Jag hade kysst Justin säkert ett dussin gånger och kramat Usher minst lika många.

---

När vi skulle tillbaka hem så fick Usher ett samtal om att han var tvungen att träffa någon på sjukhuset. Någon han kände hade hamnat där. Han ville gå och både jag och Justin förstod ju, men Usher frågade ändå om han inte skulle skjutsa oss först. Både jag och Justin skakade på huvudet. Det skulle bara bli mysigt med en promenad.

Vi gick hand i hand, tätt ihopslingrade och pratade tyst med varandra. Inget kunde förstöra min dag. Inget utom...
-GEMMA!!! Gemma vänta!!!
Jag vände mig om och där sprang Jake efter oss, och försökte komma ikapp. Justin släppte mig och automatiskt kavlade han upp ärmarna. Han gick med bestämda steg fram mot Jake och de började bråka. Jag ville säga åt dem att sluta men det var inte lönt. Ingen av dem skulle ändå lyssna och förresten så var det rätt åt Jake. Jag stod och tittade på dem när jag plötsligt hörde en röst bakom mig. Så nära att jag kände andedräkten i nacken:
-Hej Gemma! Jag kände igen rösten. Tyvärr...
Jag vände mig om och Eriks hånflinande aniskte mötte mitt. Bakom honom stod fyra andra killar. Jag backade en bit och sen kommer en smärta i magen, sen axeln och jag ligger på marken. Det börjar svartna för mina ögon och allt jag får ur mig är en viskning:
-Justin.

Justins perspektiv:
Mitt i mitt och Jakes gräl så hör jag ett antal dunsar bakom mig. Jag bryr mig inte om att vända mig om. Men det gör Jake så jag gör samma sak. Vi avbryter vårt gräl för ett ögonblick. Det står fem killar och slår på någon stackare. Helt plötsligt så slår det mig. På den platsen stod Gemma två minuter sedan. Om det hade varit en film så hade en glödlampa ovanför mitt huvud tänts. Nästa ögonblick gick helt i slowmotion. Jag började skrika Gemmas namn och sprang emot killarna. Ur ögonvrån ser jag att Jake springer strax efter mig. Jag ger den första killen en box i magen, och sen en i ansiktet. Två av killarna tar tag i mig bakifrån och håller fast mig så att killen jag slog kunde slå tillbaka. Men strax innan slaget kommer så slår Jake killen på axeln så att han faller bakåt. Jake fortsätter slåss tills tre av dem går därifrån. Jag bryr mig inte om någonting, bara Gemma som ligger på marken med näsblod och jag hjälper henne resa sig upp.
-Justin..
-Schh, prata inte. Jag är här. Du är trygg nu.
En tår faller ner för min kind och samma sekund så börjar Gemma gråta. Jag har brutit mitt löfte, Gemma blev skadad när jag kunde göra något åt det. I denna sekund kände jag ett starkt hat, inte mot Jake, utan mot mig själv. Hur kunde Gemma bli så brutalt misshandlad igen när jag stod bara femtio meter bort? Min fina, vackra Gemma.  Som jag sårar gång på gång. Jag förtjänar henne inte. I bakgrunden hör jag att Jake bråkar med killen jag slog:
-Vad fan Erik, fick du inte nog förra gången? Va?
-Fan ta dig Jake, gå åt helvete. Du ska...
Jag kopplar bort tankarna och fokuserar än en gång på Gemma. Nu har även jag gjort ett beslut. När det här är över så ska jag göra slut med henne. För hennes skull. Bara tanken av det fick mig att gråta men det brydde jag mig inte om. Så måste det bli. Plötsligt så hör jag en hög duns bakom mig. Jake faller till marken och killen som slagit honom springer sin väg. Jag drar fram min mobil och slår numret till larmcentralen. Jag kallar på ambulansen och tio minuter senare kommer de. Först tar de Jake, trots mina protester om att det ska Gemma istället. Sen i nästa ambulans några minuter senare lägger de in henne. Jag får åka med.

Under ambulansfärden så började Gemma må bättre. Det enda hon klagade över var att det var så kallt så jag la en extra filt över hennes så att hon skulle slippa frysa. När jag stoppade om henne så tog hon tag i min hand och klämde försiktigt på den.
-Jag älskar dig, Justin. Tack.
-För vadå?
-För att du finns, och för att du är den absolut bästa killen jag har träffat, någonsin.
Jag vet att jag hade lovat mig själv att göra slut med henne men det gick bara inte. Inte när hon var såhär sårbar. Jag kysste henne på pannan och sen var vi framme.

Gemmas perspektiv:
Under den kommande timmen fick jag stå ut med att flera sjuksköterskor skulle pilla på allt runt omkring mig och kolla mina värden var tionde minut. Jag fick aldrig se Justin eller Jake som båda la i varsitt rum på varsin sida om mitt rum. Min pappa hade också hälsat på. Jag fick lite skäll om att jag hade skolkat men pappa lät det vara efter att jag berättat varför. Alltså det som hände med Jake igår.

Efter en och en halvtimme fick jag träffa Justin. Jag knackade på dörren men ingen svarade så jag gläntade på dörren. Justin satt upp i sängen och tittade på mig.
-Varför svarar du inte?
-Gemma, vi måste prata.
Hans röst var allvarlig och han tittade på mig som han aldrig gjort förut.
-Visst. sa jag och satte mig bredvid honom.
-Jag vill inte göra det svårt för dig så jag säger det rakt ut. Jag vill göra slut.
En tystnad uppstod under ett ögonblick innan jag reste mig upp och pressade ut:
-Ehm. Va? Har jag gjort något fel? Vad är det? Är det Jake? Eller det som hände med Erik? Eller...
-Gemma. Det räcker. Jag orkar bara inte mer. Inte med Jake inte med allt runt omkring och inte med...
-Mig. Jag fattar. Jag blev alldeles tårögd och hur jag än försökte så kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. De rann ner för mina kinder. Jag lyckades i alla fall låta bli att snyfta.
-Hej då Justin.
Han närmade sig mig som för att ge mig en sista kram men jag vände på klacken och gick därifrån. Sen hörde jag honom, som en viskning:
-Hej då Gemma.

Jag sprang så fort jag gått ut ur rummet. Jag sprang ut, ut ur sjukhuset trots att jag inte var utskriven. jag satte mig på trapporna utanför ingången och där började jag gråta hejdlöst. Det var mitt fel att han inte orkade med mig längre. Det var mitt fel, alltihop. Jag satt på trappan tills en sjuksköterska hämtade mig in igen.

Den natten somnade jag på en genomblöt kudde och drömde om att jag och Justin gick längs med en vacker strand och kysste varandra i det klara vattnet. Jag vaknade mitt i drömmen, precis när Justin skulel säga att han älskade mig. Det kändes nästan som om det var ett tecken från ovan så jag började gråta igen.

Justins perspektiv:
Jag hatar mig själv, för att jag sårat Gemma igen. Jag visste att hon skulle bli ledsen men inte så här. Hon älskar mig verkligen och jag log åt tanken. Jag kunde inte sova hela natten. jag lyssnade efter Gemma, men allt jag hörde då och då var hennes gråt. Då snyftade jag också. Då kändes det som om mitt liv var över.

På morgonen hälsade Usher på. Mamma och Scooter var där igår.
-Yo killen. Hur är det? Du ser helt utmattad ut.
-Bra. Jag är utmattad.
-Vad har hänt?
-Jag blev sl..
-Jag vet redan det där. Jag menar det andra.
Jag ville berätta men visste inte om jag borde. Jag struntade i att bry mig och sa som det var.
-Jag och Gemma har gjort slut.
-Va?? Varför?
-Jag kan inte vara med henne längre. En tår föll ner på min kind.
-Du vill inte såra henne. Du tror det är ditt fel.
Jag nickade.
-Det är inte ditt fel. Det är han Eriks fel. Inte ditt fel alls. Du måste verkligen fatta det. Gemma kan inte hitta bättre killar än du, Justin. Du sårar henne genom att göra det här. Och även om hon kommer över dig, vilket jag tvivlar på, så kommer hon falla för fel killar. Justin. Jag måste gå men fixa det här. För hennes skull.
jag nickade försiktigt. Usher hade rätt. Som alltid.

Efter att Usher gått, så gick jag för att ta ett glas vatten. Jag ville lugna ner mig först innan jag pratade med Gemma. I cafeterian satt Gemma. Jag blev jätteförvånad men glad. Hon var så vacker. Hur kunde jag göra slut med den vackraste som finns? jag gick fram till henne men ögonblicket som hon märkte mig så reste hon sig och gick med raska steg därifrån.

---

KOMMENTERA!!! Ni suger faktiskt på det. :P