jblovestories

-Jag älskar dig för mycket för att förlora dig Justin.
Jag kände hur en tår sökte sig ner för min kind.
-Det kommer du aldrig göra. Jag kommer aldrig lämna dig.
Gemma höll om och hennes huvud la mot mitt bröst. Jag ville hålla henne trygg mot allt. Jag lovade mig själv att något aldrig skulle hända henne. Inte om jag kunde göra något för att förhindra det.

---

Gemmas perspektiv:
Jag kände mig helt hopplös. Hur kunde Jake förstöra allt, bara så där? Tack och lov för Justin. Han hade fixat situationen. Nu var jag helt hundra på mitt beslut. Det var Justin jag ville vara med. Och för varje dag, väste mitt förtroende för honom och just nu kändes det som om han var det enda som spelade roll. Just nu va han mitt allt. Och där jag stod i hans famn, där han höll om mig, fick jag känslan av att så länge jag hade Justin i närheten så skulle inget ont hända mig. Justin släppte mig och kysste mig på pannan.
-Jag älskar dig.
-Jag älskar dig med. Jag var fortfarande lätt tårögd men både jag och Justin struntade i det. Varför skulle vi egentligen bry oss. Våra händer var fortfarande tätt ihopslingrade, Justin släppte mina händer och smekte mig på kinden. Sen tog han min hand och vi gick mot dörren igen. Vi gick in och i köket stod Pattie och Scooter. Pattie märkte genast att något var fel så hon sprang emot oss och klappade mig lätt på ryggen:
-Vad har hänt? När jag inte svarade utan skakade på huvudet så vände hon sig mot Justin.
-Mamma snälla. Kan du inte bara låta henne va? Vi berättar sen. Ok?
Pattie nickade försiktigt och drog sig tillbaka.  Justin tog mig till sitt rum och jag satte mig på sängen. Det knackade på dörren som visserligen var öppen. Det var Scooter.
-Den här la i garaget. sa han och la min mobil på Justin skrivbord. Och om ni behöver något, vad som helst. bara fråga. Ok? Du också Gemma.
Jag nickade långsamt och började förstå hur Justin kunde vara en så fantastisk kille. Alla runt honom var ju det. Pattie, Scooter och Usher. Scooter gick ut och lämnade dörren öppen så Justin gick för att stänga den.
-Är du ok?
-Ja, alltså. Så jävla fucking töntigt att böla för en sån sak.
-Du är aldrig töntig.
Jag log mot honom och han satte sig bredvid mig. Jag tittade upp på väggen och klockan som hängde där skvallrade om att klockan närmade sig midnatt. Och jag hade skola imorgon. Jag torkade mitt ansikte med ärmen och ställde mig upp.
-Justin, vi bör nog gå och lägga oss, eller i alla fall jag. Jag har skola imorgon.
-Mmmh. Kan du inte bara skippa?
-Du skojar eller?
-Nej, vänta här.
Justin gick ut ur rummet och var borta ett långt tag. Jag kollade mig omkring efter min väska men den var inte här. Den var fortfarande vid bilen. Jag satte mig frustrerat ner på sängen igen och väntade tills Justin skulle komma tillbaka.

Efter en kvart så kom Justin tillbaka, bärande på min, onödigt, tunga väska.
-Om det är ok för dig så kan mamma sjukanmäla dig.
-Vänta va?
-Jag berättade allt för henne. Det är ok eller? Jag nickade. Och hon tycker att det helt okej om du stannar hemma. Fast jag fick lova att du skulle vara med på åtminstone en av mina privatlektioner.
Jag brast ut i skratt. Och kramade honom så att han släppte min väska på golvet.
-Du har väl inget ömtåligt där inne?
-Inget som är värt att bry sig om, sa jag och ryckte på axlarna. Sen lade jag mina armar runt Justins hals och kysste honom.
-Det här är min favoritdel av vårt förhållande, sa han glatt när vi avslutade den. Jag släppte mina armar och medans jag rotade efter en sak i min väska så drog Justin fram sin gitarr.
-Jag har jobbat på en ny låt på sistone, och jag vill höra vad du tycker. sa han och tittade mig rakt i ögonen genom hela låten:

Ohh Ohh Ohh .. and I pray
I just cant sleep tonight.
Knowing that things aint right.
Its in the papers, its on the tv, its everywhere that I go.

Children are crying.
Soldiers are dying
Some people don't have a home

But I know there's sunshine behind that rain
I know there's good times behind that pain, hey
Can you tell me how I can make a change

I close my eyes and I can see a better day
I close my eyes and pray
I close my eyes and I can see a better day
I close my eyes and pray

Han slutade spela.
-Jag har inte kommit längre än så här. Än.
-Det är, jättevackert. Perfekt.
-Tack, det betyder jättemycket att det är just du som säger det.
jag gick fram och kramade honom.
-Ok, vad vill du göra? Eftersom du ändå skolkar imorgon så kan vi vara uppe ett tag till.
-Skolkar, jag fnyste skämtsamt.
-Jaja, kalla det vad du vill. Jag kallar det skolk.
Han drog ner mig i sitt knä. Han hade lagt i från sig gitarren. Sen plötsligt så brast han ut i ett skratt.
-Vad?
-Jag kom på att i övermorgon så ska jag få se dig sjunga.
jag himlade med ögonen men började skratta jag också...

---

Kommentera.