jblovestories

Plötsligt ringer min lur. Jag svarar utan att kolla på skärmen vem det är. Typiskt! Det är Jake, vad ska jag göra?
-Hej det är Gemma!
-Jake här. Ville bara höra om vi är ok med varandra? Förlåt.
Jag visste inte vad jag skulle säga, jag ville helst bara lägga på men det kände fel så jag svarade bara:
-Jake jag kan inte prata nu. Måste gå.
-Ok, ses.
Jag svarade inte med samma fras. Hur skulle jag säga ses om jag inte ville ses igen?
-Hej då Jake!

---

*Klick*
Jag lade på i örat på honom och mådde jättedåligt efter det. Fan att allt måste vara så jobbigt. Jag ville bara vara med Justin men så kom Jake in i bilden och jag ville vara vän med honom. Men ekvationen Jake + Justin går inte ihop. Tyvärr.

Jag väntade i ytterligare en kvart innan jag slog numret till Justin. Jag brukade inte gå in på kontakter eller spara honom som favorit. Jag gillade tanken på att jag kunde hans nummer utantill. Det fick mig att känna ett ytterliggare band till Justin, som om han nummer var värt att kunna. Och det var det ju.
-Hej älskling, vi slutade precis mötet. Perfekt timing.
-Haha, tack. Jag vet att det är sent men skulle vi kunna ses en gång till idag?
-Visst baby. Men ta med pyjamas och vad nu ni tjejer behöver så kan du nog sov över här.
-Tack, du är bäst.
-Jag vet, sa han kaxigt. Vill du att jag sak hämta dig? För i så fall så kör jag nu.
-Nej det är lugnt. Jag tar bussen. Fast, eh...vilken buss?
-Fyran, och hoppa av när du kört förbi den gamla skolan. Ok?
-Yes. Älskar dig. Ses.
-Ses.

Innan jag ens hade lagt på så hade jag tagit fram en väska och packat ner min pyjamas, tandborste, hårgrejer och så annat som jag inte kunde leva utan. (smink, parfym, deodorant, mobil, nycklar, bla, bla, bla...) Jag tog på mig min gråa munkjacka och satte på mig luva. Över det tog jag min svarta läderjacka och till det converse. Det var lite kyligt så jag packade mina mc-handskar också. För säkerhets skull. Precis när jag ska gå ut så kommer jag på att jag har glömt mina nycklar i min simväska så jag springer upp med skor och allt och rotar fram dem ur väskan. När jag väl sen än en gång tror att jag är klar så ringer hemtelefonen och jag tvingas svara. Det är pappa:
-Hej gumman. Förlåt att jag inte kommer hem idag men vi har fått en ganska allvarlig olyckspatient.
-Det är lugnt pappa. Jag ska ändå sova över hos Justin.
-Ok, men jag kommer imorgon.
-Visst, ses.
-Och Gemma...
-Ja pappa...
-Nästa gång så frågar du mig först.
-Jaja, ses, säger jag och himlar med ögonen.

Sen går jag ut med raska steg och tänker att jag nu glömmer något så får det va. Jag låser dörren och går mot busshållplatsen. Fyran brukade alltid komma någon minut efter femman och den kom precis. Innan jag gick hemifrån så ser jag en svart bil åka i samma riktning som jag. Fast den kör inte före mig. Och när jag nästan är framme vid busshållplatsen så ser jag i ögonvrån att den fortfarande kör efter mig. Jag blir lite rädd men bestämmer mig för att vända mig om och se vad det är frågan om. Och gissa vad. Det är Justin. Och han håller sig för skratt.
-Jag visste inte att jag var ihop med en stalker, sa jag och hoppade in i bilen utan att Justin ens bett mig göra det.
-Kom vi inte överens om att jag skulle ta bussen.
-Jag litar tyvärr inte tillräckligt mycket på att du kommer fram.
-Tack för att du tror på mig, säger jag ironiskt och kysser Justin. Och han trampar på gaspedalen och vi kör iväg. Iväg mot Justins hus. Åh, så skönt att slippa sova i mitt jobbigt ödsliga hus.

---

Nu är jag snäll och publicerar efter bara fyra kommentarer, men ...
Alltså inte för att klaga, men ni kan väl skriva lite vad ni tycker om novellen.
(jag vet att jag låter som en tjatig tant...förlåt!!)