Drömmen om dig del 25
-Han sa nåt om ett sms också...
-Mmh, jag tänkte liksom när han kom tillbaka.
-Asså jag fattar inte nåt men du ska i alla fall vara klar sju. Ok?
-Ok. Hälsa Justin.
-Visst. Hej då!
*Klick*
Jag började springa runt i huset. Eller springa och springa det var mer halta men vi säger springa. Jag duschade i en halvtimme och valde kläder i en halvtimme innan jag valde en fin röd spetsklänning som jag bara hade haft en gång på någon fest ett tag sen. Till det tog jag ett par svarta högklackade pumps som jag egentligen inte kunde gå i men jag skulle bita ihop. Jag hade bestämt mig. Klockan var halv sju när jag hade plattat mitt hår och satt på mascara, kajal och läppglans. Jag var alltså klar. I rekordtid dessutom. Jag satte på datorn och kollade in en av Justins fansidor för några ledtrådar på vart vi skulle. Om någon vanlig dödlig människa skulle veta så borde det vara hans fans. Eller så tänkte jag i alla fall. Men det stod inget. Snopet gick jag ner och informerade mamma om vad jag skulle göra resten av kvällen. Hon ville veta när jag skulle hem men hur skulle jag svara på det? Jag svarade att jag skulle vara med Justin och det räckte visst som svar. Klockan tickade på men långsammare än vanligt. När den äntligen var sju sprang jag ut och visst, där stod en lång limousine och det ena fönstret var nervevat. Vems face skulle flina mig rakt i ansiktet om inte Justin. Jag log tillbaka och han öppnade bildörren. Jag satte mig bekvämt och han kysste mig passionerat.
-Gud vad jag har saknat dig.
-Jag med. Var ska vi?
-Över...
-Raskning. Nej det visste jag inte. Sa jag och log överdrivet mycket. Jag var bara glad att vara med Justin.
-Ska du inte vara i Miami?
-Inte nu, men jag ska tillbaks.
Han hade på sig en sjukt snygg kostym och han såg riktigt sexig ut i den. Vi pratade glatt som om vi inte hade sett varann på flera månader. Men strax sa Justin att vi skulle hoppa ut.
jag blev helt shockad ner jag såg att det stod ett litet privatflyg utanför limon. Jag gapade och min haka var säkert nere vid knäna.
-Du ska se din min.
-Men..men...va?
-Du ska följa med mig till Miami.
-Va? Du skojar!
-Hehe, aldrig i livet. Kom nu vi blir sena.
-Till vad?
-Jag berättar på planet.
Jag hoppade in och Justin kom in efter mig, det såg ut som ett litet mini plan med mycket lyxigare säten ohc inredning.
-Sätt dig, sa Justin och pekade på ett säte vid fönstret.
Han satte sig bredvid mig och jag la mitt huvud på hans axel.
-Var ska vi?
-Till Usher!
-Usher? Han bor väl inte i Miami?
-Nej men han födelsedag ska firas där.
-Va? Är jag bjuden på Ushers födelsedags fest?
-Yes.
-Oh My God!
Resten av resan som i och för sig var ganska kort berättade Justin om hans och Ushers relation och det kändes nästan som om Usher var hans typ extra pappa/storebror. När piloten berättade att det var tio minuter kvar så gick jag på toaletten för att fräscha upp mig. Jag tvättade bort allt smink och applicerade nytt för att det skulle se bättre ut. Jag hade fortfarande på mig min cardigan så man såg inte min klänning. Jag tog av den och betraktade mig i spegeln. Helt ok. Jag gick ut. När jag kom ut såg jag att Justin stirrade på mig.
-Du ser fantastisk ut.
-Tack, jag rodnade och satte mig tillbaka i sätet.
Nu var vi framme.
Kommentera kära läsare!
-Mmh, jag tänkte liksom när han kom tillbaka.
-Asså jag fattar inte nåt men du ska i alla fall vara klar sju. Ok?
-Ok. Hälsa Justin.
-Visst. Hej då!
*Klick*
Jag började springa runt i huset. Eller springa och springa det var mer halta men vi säger springa. Jag duschade i en halvtimme och valde kläder i en halvtimme innan jag valde en fin röd spetsklänning som jag bara hade haft en gång på någon fest ett tag sen. Till det tog jag ett par svarta högklackade pumps som jag egentligen inte kunde gå i men jag skulle bita ihop. Jag hade bestämt mig. Klockan var halv sju när jag hade plattat mitt hår och satt på mascara, kajal och läppglans. Jag var alltså klar. I rekordtid dessutom. Jag satte på datorn och kollade in en av Justins fansidor för några ledtrådar på vart vi skulle. Om någon vanlig dödlig människa skulle veta så borde det vara hans fans. Eller så tänkte jag i alla fall. Men det stod inget. Snopet gick jag ner och informerade mamma om vad jag skulle göra resten av kvällen. Hon ville veta när jag skulle hem men hur skulle jag svara på det? Jag svarade att jag skulle vara med Justin och det räckte visst som svar. Klockan tickade på men långsammare än vanligt. När den äntligen var sju sprang jag ut och visst, där stod en lång limousine och det ena fönstret var nervevat. Vems face skulle flina mig rakt i ansiktet om inte Justin. Jag log tillbaka och han öppnade bildörren. Jag satte mig bekvämt och han kysste mig passionerat.
-Gud vad jag har saknat dig.
-Jag med. Var ska vi?
-Över...
-Raskning. Nej det visste jag inte. Sa jag och log överdrivet mycket. Jag var bara glad att vara med Justin.
-Ska du inte vara i Miami?
-Inte nu, men jag ska tillbaks.
Han hade på sig en sjukt snygg kostym och han såg riktigt sexig ut i den. Vi pratade glatt som om vi inte hade sett varann på flera månader. Men strax sa Justin att vi skulle hoppa ut.
jag blev helt shockad ner jag såg att det stod ett litet privatflyg utanför limon. Jag gapade och min haka var säkert nere vid knäna.
-Du ska se din min.
-Men..men...va?
-Du ska följa med mig till Miami.
-Va? Du skojar!
-Hehe, aldrig i livet. Kom nu vi blir sena.
-Till vad?
-Jag berättar på planet.
Jag hoppade in och Justin kom in efter mig, det såg ut som ett litet mini plan med mycket lyxigare säten ohc inredning.
-Sätt dig, sa Justin och pekade på ett säte vid fönstret.
Han satte sig bredvid mig och jag la mitt huvud på hans axel.
-Var ska vi?
-Till Usher!
-Usher? Han bor väl inte i Miami?
-Nej men han födelsedag ska firas där.
-Va? Är jag bjuden på Ushers födelsedags fest?
-Yes.
-Oh My God!
Resten av resan som i och för sig var ganska kort berättade Justin om hans och Ushers relation och det kändes nästan som om Usher var hans typ extra pappa/storebror. När piloten berättade att det var tio minuter kvar så gick jag på toaletten för att fräscha upp mig. Jag tvättade bort allt smink och applicerade nytt för att det skulle se bättre ut. Jag hade fortfarande på mig min cardigan så man såg inte min klänning. Jag tog av den och betraktade mig i spegeln. Helt ok. Jag gick ut. När jag kom ut såg jag att Justin stirrade på mig.
-Du ser fantastisk ut.
-Tack, jag rodnade och satte mig tillbaka i sätet.
Nu var vi framme.
Kommentera kära läsare!
Kommentarer
Trackback
