Drömmen om dig del 1
Jag ska börja skriva min första novell nu då. Den heter "Drömmen om dig2 och kommer handla om Gemma som är 16 år och bor i Atlanta, Usa. Allt kommer nog inte stämma men det får bli som det blir.
-Gemma!!!
-Ja, mamma jag är på väg! En sekund bara!
Jag var redan sen och hade missat första bussen men jag kom precis på att jag hade glömt min mobil. Jag var på väg till simhallen för mitt första pass, sedan jag hade flyttat till Usa. Innan bodde jag i London och var en av stadens bästa simhopperskor. Simhopp var mitt liv och jag kände mig mer hemma i vattnet än på land.
-Andra bussen har precis stannat utanför korsningen. Du får allt springa om du ska hinna med.
Jag sprang ner för trapporna och pussade mamma på kinden innan jag började springa för allt som mina ben orkade. Min kondition var inte den en gång varit men jag hann ändå hoppa på bussen...mycket tack vare den snälla busschaffören som väntat på mig.
-Tack, du räddade precis mitt liv!
Jag gick in, men glömde att betala för min biljett.
-Du....
-Oj, förlåt, jag är bara lite andfådd.
Jag satte mig ner i första tomma säte och satte på min ipod på högsta volym. Låten som spelades var någon ny låt av Ke$ha som jag inte riktigt kände igen.
Efter två stationer hoppade en kille med luva på. Jag la inte märke till honom föränn han satte sig bredvid mig. Han började genast prata.
-Hej. Han vände sig om mot mig och jag stirrade in i hans vackra ögon.
-Hej..är du säker på att du ska sitta här?
-Vad menar du? Ska jag flytta?
-Nej, jag bara undrar eftersom det finns fler lediga platser och de flesta brukar vilja sitta för sig själva.
-Inte jag, jag vill ha sällskap.
-Jaha, ok.
Det blev en lite pinsam tystnad...
-Var är du på väg då?
-Simhallen
-Simma?
-Simhoppa faktiskt. Första passet, sedan flytten från London.
-London? Du pratar ju amerikanska!
-Min pappa är amerikan, från Californien. Vart är du på väg då?
-Samma, ska träffa en kompis som jag inte har sett på evigheter.
Han böjde sig ner för att knyta sin sko och när jag satte sig upp igen så trillade hans luva av.
-Är inte du...
-Jo, det är jag.
-Jag menar, är inte du, Jus...
-Shh, inte så högt! Men jo, det är jag. Hahaha. Trodde du skulle märka tidigare.
Vad tycker ni?
-Gemma!!!
-Ja, mamma jag är på väg! En sekund bara!
Jag var redan sen och hade missat första bussen men jag kom precis på att jag hade glömt min mobil. Jag var på väg till simhallen för mitt första pass, sedan jag hade flyttat till Usa. Innan bodde jag i London och var en av stadens bästa simhopperskor. Simhopp var mitt liv och jag kände mig mer hemma i vattnet än på land.
-Andra bussen har precis stannat utanför korsningen. Du får allt springa om du ska hinna med.
Jag sprang ner för trapporna och pussade mamma på kinden innan jag började springa för allt som mina ben orkade. Min kondition var inte den en gång varit men jag hann ändå hoppa på bussen...mycket tack vare den snälla busschaffören som väntat på mig.
-Tack, du räddade precis mitt liv!
Jag gick in, men glömde att betala för min biljett.
-Du....
-Oj, förlåt, jag är bara lite andfådd.
Jag satte mig ner i första tomma säte och satte på min ipod på högsta volym. Låten som spelades var någon ny låt av Ke$ha som jag inte riktigt kände igen.
Efter två stationer hoppade en kille med luva på. Jag la inte märke till honom föränn han satte sig bredvid mig. Han började genast prata.
-Hej. Han vände sig om mot mig och jag stirrade in i hans vackra ögon.
-Hej..är du säker på att du ska sitta här?
-Vad menar du? Ska jag flytta?
-Nej, jag bara undrar eftersom det finns fler lediga platser och de flesta brukar vilja sitta för sig själva.
-Inte jag, jag vill ha sällskap.
-Jaha, ok.
Det blev en lite pinsam tystnad...
-Var är du på väg då?
-Simhallen
-Simma?
-Simhoppa faktiskt. Första passet, sedan flytten från London.
-London? Du pratar ju amerikanska!
-Min pappa är amerikan, från Californien. Vart är du på väg då?
-Samma, ska träffa en kompis som jag inte har sett på evigheter.
Han böjde sig ner för att knyta sin sko och när jag satte sig upp igen så trillade hans luva av.
-Är inte du...
-Jo, det är jag.
-Jag menar, är inte du, Jus...
-Shh, inte så högt! Men jo, det är jag. Hahaha. Trodde du skulle märka tidigare.
Vad tycker ni?
Kommentarer
Postat av: Emma
Skit bra!
Meeeeer!
Postat av: Julia
s-s-s-superbra (yy'
längtar tills nästa del kommer ;pp
Trackback
