jblovestories

-Vem fan gjorde detta mot dig, jag ska döda dem. Nate var vansinnig. Vem fan gjorde dig illa Gem?
-Justin, mamma börjar prata. Justin kan du snälla gå.
Han böjer sig över mig, och viskar:
-Du kommer klara dig Gemma. Annars vet jag inte vad jag ska göra.

---

Jag blundade och jag llät en tår söka sig ner för min kind. Jag kände hur Justin torkade bort den och jag öppnade ögonen igen. Han la en sista blick på mig innan han vände sig om och gick. Jag tyckte jaghörde honom snyfta men det var så mycket kaos att jag inte var säker att det inte var mamma.
-Ring ambulansen. Nu!
Jag somnade igen och ästa gång jag vaknade låg jag tryggt i en sjukhussäng. Mamma och Nate låg bredvid mig och pappa var inte där för tillfället. Plötsligt kom pappa in i sin sjukhusrock och med en patientjournal i handen. Den var min. Jag visste att en läkare inte kunde ha hand om en patient man hade ett speciellt förhållande till eller kände bra men det verkade som att pappa inte brydde sig.
-Är du vaken Gemma älskling?
-Mmmh..typ
-Hur mår du?
-Huvudet och mina armar värker. Jag känner inte mina ben.
Pappa antecknade något och pussade mig sen på pannan innan han gick ut igen.
Mamma hade blivit väckt av samtalet så hon öppnade ögonen, ruskade liv i Nate och rusade fram för att höra hur det var med mig.
-Jag ska ta en kaffe nu när du är vaken.
-Mamma, åk hem! Jag mår bra och sen är ju pappa här.
-Är du säker?
Jag nickade och hon gick ut.
-Nate?
-Kommer om en stund.
Han satte sig på min säng och pussade även han mig på pannan.
-Vem? Han blev tårögd. Vem gjorde det här mot dig?
-En kille på skolan...Erik tror jag han hette.
-jag ska döda honom.
Jag tog tag i hans arm och tittade allvarligt på honom.
-Nej, det ska du inte.
Sen lade jag till skämtsamt.
-Men du kan bra gärna ge honom en buckla. Eller två. ;)
Han orkade inte se mig mer så här så han vände sig om och gick.
-Älskar dig Gemma. Mest av allt. Hang in there.

Jag satt kvar i rummet och då och då tittade en sjuksköterska in. Vid klockan tre på natten kom Justin in.
Han rusade fram mot sängen pussade mig på kinden och jag kände en av hans tårar falla ner på min kind.
-Är du ok?
-Jag är ok.
Han blev lättad och satte sig bredvid mig. Jag tittade på honom men han stirrade rakt fram.
-Justin.
Jag flyttade på mig och gjorde plats i sängen.
Han log och lade sig brevid mig och där la vi alldeles tyst. Ända tills morgonen var här.

---

Kommentar??

Förresten: Tack till mina tre Julior och en Lisa som kommenterar flitigt!