Drömmen om dig del 6
-Är du ok?
-Jag dör! Du kunde väl messa eller nåt? Jag börjar skratta. Det var verkligen inte värt det att springa ihjäl mig sådär.
-Hahaha, men det tycker jag. Du ser urgullig ut just nu.
-Eh...tack?
Han tar tag i min arm och tar den under sin och vi börjar gå mot hans svarta range rover....
-Jag måste erkänna, du springer sjukt snabbt.
-Jag vet, helt i onödan för den delen också.
Han började skratta
Han öppnade bildörren och jag satte mig i passagerarsätet innan han satte sig i förarsätet.
-Är du ens tillräckligt gammal för att köra bil?
-Jag är 16, inte 10 haha
-Haha, jag vet men i London måste man vara 18.
-Barnungar!
Jag tittade lite småsurt på honom men han genomskådade mig.
-Då blir jag den som kör...snygg bil förresten. Eller hur?
-Nja, sett snyggare
-Klart du har, sa han sarkastiskt
-Nej, men ärligt. Min bror kör en Porche.
-Hur gammal är han då. 40?
-Tro mig ibland känns det så, hehe. Han är 18.
Han satte igång bilen och vi började köra. Det blev en lite pinsam tystnad så han satte på lite radio och är det inte typiskt att en av hans låtar ska börja spela just då?
-Jag kan den här låten, sa han och började sjunga med. Han sjöng lika bra i verkligheten som på radio.
-Nej, det säger du inte? Haha. Bra låt förresten.
-Tack jag vet. Sa han flirtigt
Han körde in på parkeringplatserna och parkerade smidigt med sin stora, och tyvärr lite klumpiga bil. Jag såg hur han bet sig i tungan när han gjorde det. Han såg riktigt söt ut. Han såg hur jag stirrade och stirrade tillbaka. Jag började skratta nervöst. Vi gick ut ur bilen och han tog tag i min hand och började småspringa mot glassbaren. Vi köpte varsin frozen yoghurt. Han i hallon jag i jordgubbssmak. Vi satte och i ett bås som var lite avskilt. Det fanns ändå bara två personer som var där. Helt från ingenstans började de kyssas, så stämningen var en aning pinsam. Och helt plötsligt började Justin skratta från ingenstans. Jag tittade frågande men han fortsatte bara skratta.
-Vad?
-Alla stirrar på dig. Och butiksägaren pekar på dig.
Mycket riktigt och butiksbiträdet kom plötsligt fram till mig.
-Kan jag få din autograf?
-Min autograf? Du menar inte honom eller? Sa jag och pekade på Justin.
-Nej, din..du är väl Gemma Dawn Richards?
-Ja, hur visste du?
-Jag är ett stort fan, följt dig sedan du vann ditt första mästerskap.
-Jaha, jag tog hans anteckningsblock skrev mitt namn och ritade till någon krussidull för att det skulle se finare ut. Sen log jag mot honom och han vände sig om och gick.
Det blev tyst och jag käkade upp min Frozen yoghurt och bad Justin att ta med sig sin ut.
Väl ute:
-Vad var det där om? Justin var chockad, men road.
-De kände väl igen mig från Storbrittanien...
-Men de ville inte ens ha min autograf, de ville ha din!
-Så förvånad då! Jag började sjunga "Jag är kändare än Justin Bieber" om och om igen.
Han började skratta och slog till mig lätt på armen. Min mobil ringde plötsligt.
-Gemma? Var är du?
-På stan med en vän. Jag sa ju till dig.
-Klockan är halv tio.
-Ja...?
-Mamma börjar bli orolig.
-Jaja, jag är hemma snart.
Jag lade på
-Måste du hem?
-Nej, egentligen inte men mamma...jag himlade med ögonen.
-Jag kör dig.
I bilen blev det återigen tyst förutom när jag skulle berätta var han skulle köra. När vi väl var framme sa jag hej då och öppnade bildörren.
-När ska vi ses igen? Jag är ledig imorgon...
-Visst, men jag har lust att sova hela förmiddagen, så vid 3,4?
-3, jag hämtar dig
-Ok då säger vi det.
Jag vände mig om men han tog tag i min arm och lutade sig över mitt säte och kysste mig försiktigt...
Nu börjar det komma igång på allvar, men jag har fastnat lite, några tips?
-Jag dör! Du kunde väl messa eller nåt? Jag börjar skratta. Det var verkligen inte värt det att springa ihjäl mig sådär.
-Hahaha, men det tycker jag. Du ser urgullig ut just nu.
-Eh...tack?
Han tar tag i min arm och tar den under sin och vi börjar gå mot hans svarta range rover....
-Jag måste erkänna, du springer sjukt snabbt.
-Jag vet, helt i onödan för den delen också.
Han började skratta
Han öppnade bildörren och jag satte mig i passagerarsätet innan han satte sig i förarsätet.
-Är du ens tillräckligt gammal för att köra bil?
-Jag är 16, inte 10 haha
-Haha, jag vet men i London måste man vara 18.
-Barnungar!
Jag tittade lite småsurt på honom men han genomskådade mig.
-Då blir jag den som kör...snygg bil förresten. Eller hur?
-Nja, sett snyggare
-Klart du har, sa han sarkastiskt
-Nej, men ärligt. Min bror kör en Porche.
-Hur gammal är han då. 40?
-Tro mig ibland känns det så, hehe. Han är 18.
Han satte igång bilen och vi började köra. Det blev en lite pinsam tystnad så han satte på lite radio och är det inte typiskt att en av hans låtar ska börja spela just då?
-Jag kan den här låten, sa han och började sjunga med. Han sjöng lika bra i verkligheten som på radio.
-Nej, det säger du inte? Haha. Bra låt förresten.
-Tack jag vet. Sa han flirtigt
Han körde in på parkeringplatserna och parkerade smidigt med sin stora, och tyvärr lite klumpiga bil. Jag såg hur han bet sig i tungan när han gjorde det. Han såg riktigt söt ut. Han såg hur jag stirrade och stirrade tillbaka. Jag började skratta nervöst. Vi gick ut ur bilen och han tog tag i min hand och började småspringa mot glassbaren. Vi köpte varsin frozen yoghurt. Han i hallon jag i jordgubbssmak. Vi satte och i ett bås som var lite avskilt. Det fanns ändå bara två personer som var där. Helt från ingenstans började de kyssas, så stämningen var en aning pinsam. Och helt plötsligt började Justin skratta från ingenstans. Jag tittade frågande men han fortsatte bara skratta.
-Vad?
-Alla stirrar på dig. Och butiksägaren pekar på dig.
Mycket riktigt och butiksbiträdet kom plötsligt fram till mig.
-Kan jag få din autograf?
-Min autograf? Du menar inte honom eller? Sa jag och pekade på Justin.
-Nej, din..du är väl Gemma Dawn Richards?
-Ja, hur visste du?
-Jag är ett stort fan, följt dig sedan du vann ditt första mästerskap.
-Jaha, jag tog hans anteckningsblock skrev mitt namn och ritade till någon krussidull för att det skulle se finare ut. Sen log jag mot honom och han vände sig om och gick.
Det blev tyst och jag käkade upp min Frozen yoghurt och bad Justin att ta med sig sin ut.
Väl ute:
-Vad var det där om? Justin var chockad, men road.
-De kände väl igen mig från Storbrittanien...
-Men de ville inte ens ha min autograf, de ville ha din!
-Så förvånad då! Jag började sjunga "Jag är kändare än Justin Bieber" om och om igen.
Han började skratta och slog till mig lätt på armen. Min mobil ringde plötsligt.
-Gemma? Var är du?
-På stan med en vän. Jag sa ju till dig.
-Klockan är halv tio.
-Ja...?
-Mamma börjar bli orolig.
-Jaja, jag är hemma snart.
Jag lade på
-Måste du hem?
-Nej, egentligen inte men mamma...jag himlade med ögonen.
-Jag kör dig.
I bilen blev det återigen tyst förutom när jag skulle berätta var han skulle köra. När vi väl var framme sa jag hej då och öppnade bildörren.
-När ska vi ses igen? Jag är ledig imorgon...
-Visst, men jag har lust att sova hela förmiddagen, så vid 3,4?
-3, jag hämtar dig
-Ok då säger vi det.
Jag vände mig om men han tog tag i min arm och lutade sig över mitt säte och kysste mig försiktigt...
Nu börjar det komma igång på allvar, men jag har fastnat lite, några tips?
Kommentarer
Postat av: Julia ♥
Åh, va sött ! <3 MER! ♥ :D
Trackback
