Drömmen om dig del 5

Jag skrev själv ett tweet om dagen:
"Första passet idag, träffade någon som jag ska se imorgon"

Jag stängde av datorn och tog fram min spanskabok. Jag var halv från Chile så jag kunde redan läsa allt och hade förresten läst boken flera gånger, men nu had jag inget att göra. Men jag kunde inte koncentrera mig, jag tänkte bara på Justin...


Jag läste ut sidan och tog fram min mobil och tänkte om jag skulle messa eller inte, jag ville inte vara klängig men jag ville se honom, redan idag. Klockan var redan halv 8 men om jag inte träffade honom snart så skulle jag explodera. Så kändes det i alla fall. Jag bestämde mig för att fråga:
"Vet att det är sent, men skulle du vilja ses? Ikväll?"
Jag väntade i fem minuter och det kom inget svar. Han kanske var på en konsert eller så kanske han inte ville vara taskig och säga nej. Vi hade ju träffats idag, så det var lite konstigt. Men så plingade mobilen till:
"Du läser mina tankar, ska vi ses vid glasskiosken på stortorget om en halvtimme?"
Jag sken upp och började bli lite pirrig i magen. Visste inte vad jag skulle svara så jag skrev bara:
"Visst"

Jag tog på mig en ny fräsch T-shirt och mina slitna jeans. Jag kammade håret och satte på lite mascara och kajal. Jag tittade mig en sista gång i spegeln men sprang snabbt till byrålådan och tog fram en hårsnodd för att sätta upp håret i en hästsvans. Sådärja!

Jag sa till Nate att jag skulle ut och se en kompis, eftersom mamma var och handlade och sen tog jag min munktröja och gula converse innan jag stack till busshållplatsen.
Bussen hade gått 2 minuter sen och nästa skulle komma om en kvart så jag började gå mot nästa hållplats. Efter ca 5 minuter ser jag bussen bakom mig och jag springer för livet för att hinna till nästa hållplats kanske 200 meter bort. Bussen stannar och väntar, men precis när jag ska på hör jag en bekant gapflabb. Justins.
-Du kan alltid köra med mig.
Jag är hur andfådd som helst och börjar bli lite generad. Jag säger till chaffissen att jag inte ska på och bussen åker iväg. Justin börjar gå mot mig, fortfarande skrattandes. Jag sträcker på mig och börjar skratta jag också, men jag säckar ihop igen. Jag kan inte andas.
-Är du ok?
-Jag dör! Du kunde väl messa eller nåt? Jag börjar skratta. Det var verkligen inte värt det att springa ihjäl mig sådär.
-Hahaha, men det tycker jag. Du ser urgullig ut just nu.
-Eh...tack?
Han tar tag i min arm och tar den under sin och vi börjar gå mot hans svarta range rover....


Glöm inte att kommentera! :)

Kommentarer
Postat av: Denice

Hittade din blogg nyss! Jag fortsätter att läsa den.. Hihihi! Kram Denice

2010-12-12 @ 13:48:49
URL: http://deniices.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0