Drömmen om dig del 3
Efter insimmet gick jag till simhoppsdelen av simhallen...jag såg att några killar höll på att larva sig där och skulle just gå fram och säga till dem när jag hörde mitt namn.
-GEMMA!!!
Jag vände mig och men jag såg ingen så jag fortsatte gå.
-Gemma, här uppe på "femman".
Det var Justin och han började springa av trampolinen för att säga något, men då snubblade han och föll...
Jag började skrika åt honom att vända sig så att han inte skulle hamna på magen men förgäves. Det blev världens magplask och han kom inte upp ur vattnet på ett tag, jag började bli orolig. Men så kom det äntligen lite luftbubblor och sen kom hans huvud upp ur vattnet. Han stönade något om att hans mage hade spruckit men sen började han bara skratta. Jag hoppade i vattnet och simmade till honom.
-Hur är det?
-Det gör...
-Ont som in i helvete, jag vet, men annars.
-Jag vet inte....hehehe, tänker med magen just nu.
-Du vet väl att första regeln på simhallar är att man inte ska springa, speciellt inte från en höjd?
-Och vet du att min första regel är att alltid fråga en snygg tjej om hennes nummer? sa han flirtigt
- Nej det visste jag inte, sa jag och fnissade
Vi gick upp ur vattnet och jag gav honom min handduk.
-Men får jag det?
-Får du vad?
-Ditt nummer?
-Oj, jaha. Visst
Han började titta omkring sig.
-Fast inte nu, min mobil är i skåpet.
-Haha, jag måste börja simhoppa nu men hoppas att det inte gör så ont i magen längre
-Ja, hoppas :)
Jag gick upp på sjuan och gjorde en enkel sträckt volt ner i vattnet. När jag kom upp till ytan hör jag applåder. Jag ser att det är Justin som sitter vid kanten, och jag rodnar.
Efter ytterligare en halvtimma med applåder tycker jag att jag är nöjd med dagen som den är och börjar gå mot Justin för att säga hej då.
-Du var ju sjukt duktig! Kan man kanske få lite privatlektioner?
-Menar du verkligen det? Jag vet inte.
Vi börjar gå mot omklädningsrummet och hittar en bläckpenna på marken.
-Nu kan du äntligen ge mig ditt nummer!
-Vad ska jag skriva på, sa jag lite blygt
-Hmm...vi kör på handen och hoppas att det inte går bort, annars vet jag ju var du håller till, sa han och blinkade med sitt ena öga.
Jag tog tag i hans lena hand och skrev ner mitt nummer. När jag tittade upp på honom såg jag att han lyste med hela ansiktet.
-Hej då, då! sa jag och började gå
-Va? Får jag inte ens en kram?
Jag log och gav honom en lätt kram. Sen gick jag.
Efter att jag hade duschat så jag att jag hade fått ett sms...
Vad tycker ni om novellen så länge?
-GEMMA!!!
Jag vände mig och men jag såg ingen så jag fortsatte gå.
-Gemma, här uppe på "femman".
Det var Justin och han började springa av trampolinen för att säga något, men då snubblade han och föll...
Jag började skrika åt honom att vända sig så att han inte skulle hamna på magen men förgäves. Det blev världens magplask och han kom inte upp ur vattnet på ett tag, jag började bli orolig. Men så kom det äntligen lite luftbubblor och sen kom hans huvud upp ur vattnet. Han stönade något om att hans mage hade spruckit men sen började han bara skratta. Jag hoppade i vattnet och simmade till honom.
-Hur är det?
-Det gör...
-Ont som in i helvete, jag vet, men annars.
-Jag vet inte....hehehe, tänker med magen just nu.
-Du vet väl att första regeln på simhallar är att man inte ska springa, speciellt inte från en höjd?
-Och vet du att min första regel är att alltid fråga en snygg tjej om hennes nummer? sa han flirtigt
- Nej det visste jag inte, sa jag och fnissade
Vi gick upp ur vattnet och jag gav honom min handduk.
-Men får jag det?
-Får du vad?
-Ditt nummer?
-Oj, jaha. Visst
Han började titta omkring sig.
-Fast inte nu, min mobil är i skåpet.
-Haha, jag måste börja simhoppa nu men hoppas att det inte gör så ont i magen längre
-Ja, hoppas :)
Jag gick upp på sjuan och gjorde en enkel sträckt volt ner i vattnet. När jag kom upp till ytan hör jag applåder. Jag ser att det är Justin som sitter vid kanten, och jag rodnar.
Efter ytterligare en halvtimma med applåder tycker jag att jag är nöjd med dagen som den är och börjar gå mot Justin för att säga hej då.
-Du var ju sjukt duktig! Kan man kanske få lite privatlektioner?
-Menar du verkligen det? Jag vet inte.
Vi börjar gå mot omklädningsrummet och hittar en bläckpenna på marken.
-Nu kan du äntligen ge mig ditt nummer!
-Vad ska jag skriva på, sa jag lite blygt
-Hmm...vi kör på handen och hoppas att det inte går bort, annars vet jag ju var du håller till, sa han och blinkade med sitt ena öga.
Jag tog tag i hans lena hand och skrev ner mitt nummer. När jag tittade upp på honom såg jag att han lyste med hela ansiktet.
-Hej då, då! sa jag och började gå
-Va? Får jag inte ens en kram?
Jag log och gav honom en lätt kram. Sen gick jag.
Efter att jag hade duschat så jag att jag hade fått ett sms...
Vad tycker ni om novellen så länge?
Kommentarer
Trackback
