jblovestories

Han böjde sig ner för att knyta sin sko och när jag satte sig upp igen så trillade hans luva av.
-Är inte du...
-Jo, det är jag.
-Jag menar, är inte du, Jus...
-Shh, inte så högt! Men jo, det är jag. Hahaha. Trodde du skulle märka tidigare.

---

-Vill du ha en autograf..eller??
-Nej, jag är inget riktigt fan. Inget illa menat.
-Men du vet vem jag är?
-Ja, efter att du sjungit Baby, baby babay ooh...på radion ett dusssin gånger så fastnar ditt namn
Han började skratta och jag fnissade lätt. Resten av resan skämtade vi lite med varandra och det kändes som att han flirtade med mig, men jag var inte säker. Vi hade så kul att jag missade busshållplatsen där vi skulle hoppa av och han och jag började hysteriskt trycka på stoppknapparna för att åtminstone hoppa av på hållplatsen därpå.
Jag kollade på klockan och såg att det var sent. Han såg hur jag snörpte på munnen.
-Du är inte jättesen va?
-Nja, nej...eller jo, typ. Och det är ditt fel. Sa jag surt.
-Förlåt det var verkligen inte meningen. Men det var ju lite ditt fel också.
-Jag vet, jag skojade bara.
-Jaha, haha.

Vi gick till simhallen och fortsatte prata under tiden, och började märka hur jag faktiskt gillade honom. Han var snäll och urgullig. Men det hade jag aldrig sagt till honom. Fast han märkte nog att jag stirrade lite då och då.
-Du tycker jag är söt eller?`Eller ful?
-Söt, sa jag lite blygt och började skratta. Han skrattade också.

Vi kom fram till simhallen och jag sa ett snabbt hej då och sprang ner för att byta om, och hinna simma i alla fall lite av den tiden som var kvar. Jag hörde att han ropade något efter mig men jag var redan sen så jag orkade inte vända mig om.

I omklädningrummet som förresten var tomt började jag tänka på hans fina ansikte och söta skratt. Jag letade fram mobilen i min väska och satte på radion. Jag zappade mellan radiokanalerna och hittade till sist en som spelade Justins låt, Love me.

Love me, love me
say that you love me

....

Jag kom på mig själv med att sjunga med och stängde snabbt av. Jag gillade ju faktiskt inte hans musik. Inte egentligen.

Jag låste mitt skåp och sprang till bassängen och började simma in. Tränaren hade redan tidigare sagt att det inte fanns någon som var lika bra som jag så att det inte skulle finnas någon coach till mig heller men att jag skulle få tillgång till alla trampoliner och bassänger som jag ville ha.

Efter insimmet gick jag till simhoppsdelen av simhallen...jag såg att några killar höll på att larva sig där och skulle just gå fram och säga till dem när jag hörde mitt namn.
-GEMMA!!!
Jag vände mig och men jag såg ingen så jag fortsatte gå.
-Gemma, här uppe på "femman".
Det var Justin och han började springa av trampolinen för att säga något, men då snubblade han och föll...
Hur är det än så länge??