jblovestories

Boom, jag gick in i en stoppskylt.
Justin kunde inte hålla sig för skratt och dubbelvek sig medan han tog tag i mig.
-Förlåt sa han...men hur lyckas man.
-Ja ,du...det frågar jag mig ofta :)

---

Han fortsatte skratta, hela vägen tillbaka till bilen. När vi nästan var framme kom han på att han inte hade frågat hur det gick:
-Är du ok? Förlåt, det var bara för roligt.
-Tack för omtanken Bieber. Imorgon kommer jag ha en röd kulle på min panna.
-Då kan inte vi ses.
-Nej, du kommer inte undan. Jag kommer hänga efter dig hela dagen så att alla ska se.
-Det var ju inte mitt fel.
-Vem var det jag stirrade på när jag gick in i stolpen?
-Inte mitt fel att du är lite efterbliven. Han log.
-Jag är inte efterbliven...hade du varit ful eller åtminstone halvsnygg så hade jag ju inte stirrat.
-Så jag är snygg?
-Tolka det hur du vill Bieber.
-Förresten, kan du läsa?
-Va? Hur så?
-Det stod liksom stopp på skylten.
-Hahaha, jo de var ju därför jag stannade...fast kanske lite på fel ställe.

Han tog fram sina nycklar och öppnade bilen. Vi båda satte oss i den och han tittade på mig.
-Vad stirrar du på då?
-Vanligtvis för att du är så jävligt söt, men nu har du faktiskt en enorm bula i pannan.
-Va nej! Det har jag inte! Absolut inte. Du skojar! Jag började panikera.
Jag kollade mig i backspegeln och såg en liten röd, svullen bula. Jag pustade ut oc Justin började flabba igen.
-Jättekul. sa jag ironiskt.
-Inte trodde jag att en bula skulle få dig att panikera.
Han satte i nycklarna och vi körde iväg.
-Behöver du åka hem?
-Hur mycket är klockan.
-Halv sju.
-Shit!
-Vadå.
-Jag har historieprov imorgon. Och jag kan...INGET!
-Ta det lugnt, ett IG, kan du väl leva med.
-Nja, jag har redan haft ett, eller rättare sagt flera IG i SO. Så nej, jag kan inte leva med detta.
-Jag kör snabbt då. Vad måste du kunna?
-Hela 1800-talets påverkan av idag...blablabla...och hur det hade kunnat vara och så fucking vidare.
-Sorry, kan inte hjälpa dig.

Vi körde vidare, och den här gången mindes han faktiskt hur han skulle komma hem till mig. Det var egentligen bara en omväg vi blev tvunga att göra men jag sa inget. Han stannade en bit från mitt hus.
-Får jag komma in?
-Inte idag Justin. Jag måste verkligen plugga men om du kommer imorgon så får du träffa min familj. Tror pappa är hemma då också.
-Ok, då säger vi det.
Han kramade mig tvärs över sätet och jag pussade honom på kinden innan jag stängde bildörren och huttrandes sprang in. Halvvägs in i hallen kom jag på att jag fortfarande hade hans jacka på mig så jag sprang ut igen. Han hade hunnit köra en bit men jag sprang allt vad jag kunde för att hinna ikapp. Han stannade, vevade ner rutan och tittade förvånat på mig.
-Kan du verkligen inte hålla dig borta från mig? Sa han leende, han var glad.
-Om du inte vill att jag ska springa efter så kan jag alltid behålla din jacka. Jag tog av mig den och han tog den genom rutan.

---

Sorry för dålig update idag, men kommer mer imorgon.