jblovestories

Han gav mig en hård kram och jag ville inte släppa. Men jag tvingade mig för att inte ge honom falska förhoppningar.
-Hej då Jake.
-Hej då Gemma.

Jag vände mig om och gick därifrån..

---

Och hur bra jag än hade det med Jake så hade jag bestämt mig. Det var slut. Jag kunde inte vara vän med honom om han ville vara mer än vänner. Jag ville så gärna vara vän med honom, egentligen. Men inte om jag riskerade Justin. Justin betydde för mycket för mig. Jag skulle aldrig lämna Justin för Jake. Och det hade jag inte gjort även om jag fortsatte vara vän med Jake. Men jag kände mig tvungen att avsluta vänskapen. För min, för hans och för Justins skull. Jag ville inte sätta mig i en position där jag ville umgås med båda men bara kunde vara med en, och jag ville inte att Jake skulle få falska förhoppningar. Och Justin, jag skulle nog på ett eller ett annat sätt förlora Justin också.

Det här var bäst. Absolut bäst för oss alla tre. Men det skulle jag inte berätta för varken Justin eller Jake, kanske senare men inte nu. Nu ville jag bara vara med Justin. Jag kände mig lite skakad av mitt beslut även om jag inte hade sagt det högt. Jake trodde nog fortfarande att vi var helt ok med varandra och Justin trodde väl samma sak om mig och Jake. Det kändes jobbigt men jag visste att det var rätt det jag gjorde.

Jag gick hem istället för att ta bussen. Jag ville tänka lite till och klara upp mina trassliga tankar. Jag tänkte på mitt gamla liv i London, på hur det förändrats när jag flyttat till Atlanta. Jag tänkte också på Justin och min relation och på Jake. Till sist kom jag fram till att jag var i ett desperat behov av en tjejkompis som jag kunde snacka om mina problem med. Annars skulle jag nog bli galen. Jag ville ringa Justin men han var ju på sitt tourmöte så jag bestämde mig för att bara chilla framför datorn resten av kvällen. Jag gick in på min twitter och skrev ett tweet som jag tyckte sammanfattade mina tankar bra:
"I didn´t want to but I did make it. But I´m also happy. Happy for us."

Sen kollade jag Justins twitter och han hade skrivit ett tweet strax efter att jag gick därifrån:
"Tourmöte. Fats vi kommer nog snacka om mer än min tour. Hoppas jag..."
Vad det betydde hade jag ingen aning om och jag undrade om det hade något med mig att göra. Fats jag slog bort tanken. Allt kretsar inte runt dig Gemma.

Därefter kollade jag Jakes twitter, mer av en reflex än av egen vilja. och han hade också skrivit ett tweet. Alldeles nyss:
"I´m sorry. But I hope we´re fine!"
Jag tyckte synd om honom men jag stog fast vid mitt beslut och för att styrka det tog jag bort Jake från min lista på vilka jag twittrade med. Jag tog också bort honom från mina kontakter i min lur. Fast det var lite svårare. Jag raderade alla sms, och bilder som vi tagit igår. Jag skulle försöka låtsas som om han inte existerade även om skulle bli sårad. Jag började andas snabbare. Jag raderade en människa ur mitt liv. En männsika som under kort tid kommit att betyda mycket för mig. Jag andades djupt för att sakta ner. Det här var bäst för alla. Vare sig det var schysst eller inte. Innan jag steg in i duschen och lät iskallt vatten rinna över mig skrev jag ner en rad på ett papper.
"Jake, jag är ledsen. Jag vill inte bryta upp men jag måste"
Jag skulle aldrig ge lappen till Jake, det var nog mer för att få mig att må bätter. Som om jag faktiskt bett Jake om ursäkt. Han visste ju egentligen inte om det. I alla fall inte än.

Plötsligt ringer min lur. Jag svarar utan att kolla på skärmen vem det är. Typiskt! Det är Jake, vad ska jag göra?
-Hej det är Gemma!
-Jake här. Ville bara höra om vi är ok med varandra? Förlåt.
Jag visste inte vad jag skulle säga, jag ville helst bara lägga på men det kände fel så jag svarade bara:
-Jake jag kan inte prata nu. Måste gå.
-Ok, ses.
Jag svarade inte med samma fras. Hur skulle jag säga ses om jag inte ville ses igen?
-Hej då Jake!

---

Förlåt för ökningen av antalet kommentarer men ni klarar ju er bra. Eller hur? Vi stannar vid fem. Happy?

"Vill du hänga med till
simhallen idag?
Hör av dig!
XX Jake"
Jag svarade inte eftersom jag inte visste om jag skulle stanna hos Justin längre. Och även om jag ville stanna så ville jag också träffa Jake...

---

Justin såg fortfarande tankspridd ut och eftersom jag visste anledningen så satte jag mig bredvid honom och kysste honom på halsen. Han småstönade lite och svarade med att nafsa i min örsnibb. Jag skrattade och tittade sedan på honom.
-Vad tänker du på?
-Dig! Och hur sjukt lyckligt lottad jag är att ha träffat en så fantastisk tjej som du. Som vill ha mig för mig, och inte för idolen Justin Bieber.
Det värmde om hjärtat när han sa så. Det var sant men att han sa det högt var bara för fint.
-Jag älskar dig!
-Hahha, du skulle bara våga annat. Hur mycket är klockan?
-Halv sju..
-Fan! Förlåt men jag måste köra ut dig. Jag har tourmöte om en halvtimme. Förlåt.
Jag skrattde och pussade honom på kinden sen visade jag honom att ringa mig, sen vände jag mig om för att gå ut. Justin skrek efter mig:
-Älskar dig!
-Älskar dig med, sa jag och blinkade med ena ögat, lite flirtigt. När jag var nere sa jag hejdå till Pattie och gick sen hem. Jag tog bussen och när jag hoppade på så skrev jag ett snabbt sms till Jake.
"Visst, hämta mig om tre kvart"
Svaret lät inte vänta på sig:
"Ok. :)"

Jag sprang runt hemma och packade ihop min väska innan Jake skulle komma.  Jake kom väldigt punktligt och då jag öppnade dörren stod han där och smilade. Han hade en stor ryggsäck på ryggen och jag frågade inte ens om han skulle komma in. Jag satte bara på mig skor och jacka innan vi kutade till busshållplatsen för att hinna med bussen. Vi hann och under halva bussfärden flåsade vi som galna. Vi kunde knappast prata.

Då vi hoppade av så gick vi in i var sitt omkädningrum och bytte om. Vi kom ut ganska samtidigt. Han kom någon minut före mig. Sen gick vi långsamt mot femtio meter bassängen. Jake hoppade i direkt och började simma medan jag stog ett tag vid kanten.
-Fegis!
-Visst inte!
Jag hoppade i med bomben och simmade lugnt 200 meter innan Jake kom med den brillianta (not) idén om att vi skulle tävla. Jag ville ju inte verka feg så jag gick med på det. Vi bad en äldre gubbe starta oss och sen var det igång. Jag märkte snabbt att Jake simmade en bra bit före mig. Jag ökade allt vad jag kunde och märkte att jag började knappa in på honom. Han vann med bara två sekunder.  Jag tänkte att han kanske inte simmat sittt snabbaste men när jag såg att han var lika andfådd som jag så försvann alla tvivel.
-Du är en jäkel på att simma.
-Jag vet, haha. Sa jag mellan mina djupa flåsningar.

Efter att vi fått tillbaka andan så simmade vi ganska lugnt i kanske tjugo minuter till. Vi simmade i tillräckligt långsamt tempo för att Jake skulle fråga det jag inte orkade svara på:
-Vem var killen idag?
-Justin.
-Justin vem?
-Justin min pojkvän.
-Har du pojkvän?
-Se inte så förvånad ut....
-Sorry men...fast det förklarar ju varför han var så konstig.
-Konstig?? Du hade kunnat vara en random kille som Erik...
-Jaja, men det är jag ju inte. Eller hur?
-Jag vet men, det gör ju inte han.

jag orkade inte mer så jag upp.
-Blev du sur?
-Nej jag pallar bara inte med att förklara mig hela tiden.
-Ok, vi skiter i att snacka om honom då.
-tack.
Jag hoppade ändå inte i utan gick istället mot trampolinerna och Jake fattade vart jag skulle så han hängde på.
-Du får visa mig lite tricks!
-Hahaha, det skulle du bra gärna vilja.

Vi simhoppade i över en timme tills Jake kanppt kunde röra sig mer.
-Jag orkar inte mer.
-För många magplask?
-Käften, sa han och skrattade.
-Ok, kom vi sticker hem då.

VI gick för att byta om och tog bussen hem. Jag hoppade av på samma station som Jake även om jag egentligen skulle åka två till men jag var tvungen att fråga en sak, privat.
-Hej då Gemma, jag hade det jättekul idag. Det får vi göra om!
-Vänta Jake, jag måste fråga en sak.
-Fråga på, sa han lite tveksamt.
-Ehm, hur ska jag säga detta... Vi är bara vänenr eller hur? Och du vill väl inte mer?
-Ska jag vara ärlig. Jag nickade långsamt. Jag vet inte. Jag gillar dig Gemma. Jag gillar dig väldigt mycket. Och om det inte varit för din pojkvän så hade jag nog...
-Jake...
-Förlåt men jag kan inte hjälpa det.
-Jag vet, det är jag som ska säga förlåt!
Han gav mig en hård kram och jag ville inte släppa. Men jag tvingade mig för att inte ge honom falska förhoppningar.
-Hej då Jake.
-Hej då Gemma.

Jag vände mig om och gick därifrån..

---

Minst fem kommentarer...

Jag öppnade ögonen och drog ut den filmen jag pekat på. Det var Step Up 3D. Han satte in den och vi satte oss bekvämt i soffan. Och där satt vi och myste genom filmen när alla dansade helt galet. Vi såg aldrig färdigt filmen för mitt under den började vi göra annat...

---

Våra kyssar blev allt intesivare och tills satt i i soffan och grovhånglade. Vi blev avbrutna när justins mamma, Pattie knackade och kom in utan att vänta på svar. Jag vet inte om hon såg något eller inte men jag skämdes ändå lite och jag såg att också Justin var generad.
-Middagen är klar. Kommer ni ner?
Pattie gick ut och jag rättade till mitt linne innan jag drog upp mig själv och Justin ur soffan.

När vi kom ner luktade det gott. Jag fick mig en rejäl överraskning när jag såg att även Usher och Justins manager var där. Scooter hette han va? Usher ställde sig upp och hälsade direkt:
-Tja Gemma. Kul att ses igen.
-Haha, ja det är det.
Justin presenterade mig för Scooter och han verkade schysst. Under maten så var det mest Usher, Scooter och Justin som snackade. Jag var tyst och pratade bara när någon frågade mig eller sa något riktat direkt till mig. Pattie var också tyst så länge hon kände att hon inte behövde kommentera något.

Efter den goda maten sprang jag och Justin upp igen, för att fortsätta "titta på filmen". men innan vi ens hann sätta oss ner så kallade Usher på Justin.
-JB,kan vi snacka utanför? är det ok, Gemma?
-Visst, sa både jag och Justin i kör.
Justin gick ut och även om jag visste att jag inte borde göra det så tjuvlyssnade jag på deras samtal. Jag fick en chock när jag hörde mitt namn nämnas flera gånger.
-Den är jättebra. Gemma måste säkert jobbat med den länge.
-Visst, jag kan låta henne göra det men då måste hon gå med på det.
-Där har vi problemet. Hon tycker inte att hennes röst duger.
-Vi får se. Men om du fixar att hon kommer så fixar jag att hon får spela in den. Ok?
-Visst. Tack Usher. Love ya man.
-Haha, ok. Ses sen. Ska sticka med Scooter för att fixa en grej till touren.
När jag hörde att samtalet skulle avslutas så sprang jag och satte mig i soffan. Jag hann precis innan Justin kom in. Han satte sig bredvid mig men nämnde inget omdet han snackat med Usher om. Jag betsämde mig för att fråga.
-Vad var det där ute om?
-Hörde du?
-Nej, bara undrar.
-Jaha, bara en grej en låt Usher har skrivit.
-Aha. sa jag men jag visste att han ljög. Jag tror att Justin misstänkte att jag fattade för han såg nervös ut men vi fortsatte att kolla på filmen. Jag fattade ingenting men kollade ändå.

Var det min låt de snackade om? Den där låten som jag suttit med sedan London? Shit. Om han ville att jag skulle spela in den så skulle jag säga nej. Jag hatar att sjunga framför andra. Förresten är låten inte ens klar och det var kanske inte ens min låt de snackade om. Men en del av mig kunde inte låta bli att hoppas...

Vi kollade faktiskt färdigt på filmen, utan några kysspauser. Justin tänkte på något och jag tänkte nog på samma sak. Vi höll bara händer och myste där på soffan.

Efter att eftertexterna börjat rulla ställde jag mig upp och tog upp min lur. Jag hade fått ett sms från Jake så jag skyndade mig att öppna det.
"Vill du hänga med till
simhallen idag?
Hör av dig!
XX Jake"
Jag svarade inte eftersom jag inte visste om jag skulle stanna hos Justin längre. Och även om jag ville stanna så ville jag också träffa Jake...

---

Vi kör som förut. Minst fyra kommentarer.

Jag skrattade och log mot Justin.
-Vad?
-Jag älskar dig. Du är så söt när du är avundsjuk.
-Jag är inte avundsjuk!
-Ok, vi säger det, sa jag och kysste honom på munnen och sen viskade jag, Men det är dig jag älskar, inte honom.

---

Justin log och kysste mig igen. Jag avslutade kyssen ganska snabbt och sa allvarligt:
-Justin, du fattar väl att det inte är något mellan mig och Jake va?
-Mmh, men jag gillar honom inte. Ok?
-Visst, du behöver inte gilla honom.

Efter lunchen frågade Justin om jag ville följa med hem till honom. Jag hade aldrig varit där och jag var välsigt nyfiken på hur han bodde så jag svarade entusiastiskt ja. Vi var tvungna att först gå tillbaka hem till mig för att hämta hans bil och från mig var det tjugo minuter till Justins hus.

Hans hus var som hämtat från en saga. Det var enormt och jättefint. Fasaden var vit och när vi kom in såg jag att huset var smakfullt dekorerat. Antagligen hans mamma. Justin höll i min hand och drog mig mot köket där hans mamma stog.
-Hej mamma. Det här är Gemma, en mycket bra vän till mig. Gemma det här är min mamma.
-Hej Gemma, trevligt att träffas- Jag är Pattie.
Hon tog lätt tag i min hand och skakade den försiktigt. Justins mobil började plötsligt ringa så han gick ut från köket för att svara. Nu var det bara jag och Pattie kvar i köket.
-Så Gemma, hur länge har du känt Justin.
-Drygt en vecka kanske.
-Oj, det var inte länge. Men det märks att ni är bra kompisar, sa hon och tittade menande på min hand som jag hade hållit i Justins med. Jag trodde hon skulle bli sur men när jag tittade upp på henne så log hon.
-Stannar du på middag? Frågade hon när hon återgick till matlagningen.
Jag hann inte svara för just då kom Justin in i köket och svarade åt mig.
-Yes, det gör hon. Kom nu Gemma.
-Trevligt att träffas, försökte jag säga när Justin bokstavligt drog mig därifrån. Vi gick upp på andra våningen och han öppnade dörren till sitt rum. Jag blev helt paff, medan Justin gick in stod jag vid gaveln och gapade. Rumemt var ENORMT. Mitt var pyttelitet jämfört med hans. I ena änden fanns en stor säng och i den andra enn stor soffgrupp. Mitt emellan fanns bord, skrivbord, gitarrer och det skulle ta tre timmar att räkna upp allt. på väggarna fanns en hel del hockey affischer och en hel hylla hade också dedikerats sporten. Han måste verkligen älska hockey.
-Ska du komma in eller?
Jag började skratta, jag stod fortfarande utanför hans rum och överblickade rummet. Jag steg långsamt in och satte mig på soffan. Den var väldigt mjuk.
-Du älskar verklligen hockey, va?
-Haha, efter musiken är den mitt liv. Kan du spela?
-Jaja, absolut. Bara det att det är ett mirakel om jag lyckas stå på ett par skridskor längre än fem minuter. Och om du sätter en hockeyklubba i min hand så har du en färdig mördarmaskin. Tro mig. Jag är livsfarlig på is.
Justin började gapflabba och han satte sig bredvid mig. Han tog tag i min ena hand och emd sin andra smekte han mig kind. Jag blundade och våra läppar möttes. Kyssen var perfekt, elelr det var i och för sig alla våra kyssar, men den här kändes lite speciell. Justin tog tag i fjärrkontrollen och satte på TV:n.
-Vilken film vill du se?
-Hmm... har du någon bra film?
-Jag har allt! sa han och pekade på en lång hylla. Sen märkte jag att det var två hyllor till med filmer. När jag läste såg jag att alla nya filmer och gamla klassiker hade en plats på hans hylla. Jag blundade och pekade med fingrer innan jag stannade. Jag öppnade ögonen och drog ut den filmen jag pekat på. Det var Step Up 3D. Han satte in den och vi satte oss bekvämt i soffan. Och där satt vi och myste genom filmen när alla dansade helt galet. Vi såg aldrig färdigt filmen för mitt under den började vi göra annat...

---

Ny regel. Innan jag släpper nästa del så måste jag ha minst tre kommentarer från olika läsare. OK?
För att även om jag har sjukt mycket läsare så tycker jag att ni ska lägga ner tjugo sekunder på att skriva en lite feedback.

Jag log, så snällt av honom, men jag orkade inget så jag gick upp och la mig och somnade nästan direkt.

---

På morgonen vaknade jag av att min mobil ringde och det var Justin:
-Hej baby.
-Hej snygging.
-Är det ok om jag kommer nu?
-Nu?
-Ja, nu...
-Visst, jag vaknade precis men kom.
-Ses då.
-Ses.
*Klick*

Jag orkade inte gå upp så jag la i sängen tjugo minuter till. Sen kom jag på att Justin skulle komma. Jag tog en två minuters dusch och satte på mig ett par jeans med hål i och ett lila linne. Jag hann precis bli klar innan det ringde på dörren. Jag sprang (tro mig, jag sprang faktiskt) ner och öppnade. Och innan Justin hann få ut ett ord hade jag hoppat på honom och kramat honom så hårt jag kunde. Jag hade verkligen saknat honom. Vi kramades ett tag:
-Gud vad jag har saknat dig Justin.
-Jag har saknat dig med. Jag tänkte på dig under hela konserten.
-Jag älskar dig, sa jag och en liten glädjetår föll ner från mitt öga.
Jag släppte Justin och tittade på honom. Han hade på sig ett par svarta byxor och en vit munkjacka, han såg snygg ut som vanligt. Jag kunde inte låta bli. Jag kramade honom igen.
-Någon här var kramsjuk.
JAg släppte och han kysste mig intesivt. Och jag var tvungen att släppa honom för ett ögonblick för att andas. Jag skrattade till. Justin tittade frågande. Jag sket i att svara och kysste honom igen. Efter ett antal kyssar så gick vi in och jag kom på att jag var hungrig.
-Har du käkat frukost?
-Nej, kom hit så fort jag hade vaknat.
-Haha, ska jag göra ägg och bacon.
-Visst, inte till besvär?
-Skojar du? Du räddar mig från anorexia. Jag käkar bara flingor annars.

Jag gjorde ägg och bacon. Jag råkade bränna en bit bacon men det vände jag om och la på min egen tallrik. Justin märkte inget.
-Så gott!
-Jag vet, jag är också överraskad.
-Haha. Är du så dålig?
Jag visade honom min brända baconbit.
-Hur kan man bränna bacon.
Jag ryckte på axlarna.

Efter frukosten ville Justin ut så jag tog min svarta läderjacka och vita converse och stack ut. Han hade sin bil och jag gick automatiskt mot den, men Justin sa att han ville gån en promend om det var ok med mig. Hur skulle jag säga nej? Varför frågade han ens? Klart jag ville. Vi gick hand i hand hela tiden och han berättade om sin konsert och han berättade också att Usher hade blivit väldigt förtjust i mig precis som Alicia Keys och några till. Jag bara skrattade generat när han sa det.

Efter att ha gått runt i en och en halv timme och pratat så var jag hungrig igen. Justin sa att han visste en jätetbra restaurang som han ville ta mig till så vi gick och när vi kommer närmare så ser jag att det är samma restaurang som jag och Jake åt i igår. Jag fnissade men Justin fattade inget så jag lät bli att berätta. Jag ville men jag ville inte förstöra dagen. Jag visste inte hur Justin skulle reagera.

Jag beställde samma sak som igår. Och en servitris kände igen mig och blinkade mot mig. Justin fatatde fortfarande noll, utom att han tyckte det var konstigt men han sa inget.

Mitt under den tidiga lunchen så hörde jag mitt namn kallas. Både jag och Justin tittade bort där det hade hörts. Det var Jake. Han småsprang emot vårt bord på uteserveringen och kramade mig. Justin mulnade och ännu värre blev det när Jake pussade mig på kinden.
-Hey, vad gör du. Justin hade ställt sig upp.
-Justin, det gör inget. Jag försökte få honom att lyssna men varken han eller Jake lyssnade. Justin kavlade upp sina ärmar och stirrade på Jake.
-Inte som om det är din tjej.
-Det är det faktiskt.
-Sorry man, men det var bara en puss på kinden. Ta det lungt.
Justin skulle slå till Jake men jag ställde mig framför honom och smekte honom på kinden.
-Justin sluta. Snälla. sa jag bedjande och han lyssnade.
Sen vände jag mig om mot Jake och gav honom en blick som var menad som ett förlåt. Han blinkade glatt med ena ögat och gick därifrån. Inget hade hänt, tack och lov för det.

-Vem var det? Justin var fortfarande sur och nu ville han veta.
-Jake, en kille jag träffade första dagen du var i Miami.
-Så när jag är borta så är du med andra killar.
-Justin han är bara en vän. Och det hade du itne sagt om det var en tjej. Snälla släpp det.
-Som du vill. Men om jag ser honom igen....
Jag skrattade och log mot Justin.
-Vad?
-Jag älskar dig. Du är så söt när du är avundsjuk.
-Jag är inte avundsjuk!
-Ok, vi säger det, sa jag och kysste honom på munnen och sen viskade jag, Men det är dig jag älskar, inte honom.

---

Kommentera!!!!

Förlåt att det förra blev så kort men jag råkade trycka på publicera istället för spara i utkast.

---

-Så var vill du käka?
-Jag vet typ två restauranger här utom McDonalds så du får välja.
-Gillar du italienskt?
-Yes.
-Då vet jag ett sjukt bra ställe som vi måste besöka.

---

-Är det ok?
Jag valde att inte svara. Utan jag gick framför honom och sen nickade jag. Lite sent men han fattade i alla fall.

Restaurangen la inte så långt borta så vi gick dit. Vi satte oss på uteserveringen även om det var lite kyligt och beställde båda olika sorters pastarätter. Under tiden som vi väntade på maten berättade Jake att han var elitsimmare som har simmat sen han var fem. Det var då jag också började simhoppa. Han berättade också att han var sexton och gick i samma skola som jag. Skolan var ju i och för sig stor men det var ändå konstigt att jag inte hade sett honom förut. Han gick dessutom i samma årskurs som jag och vi hade två lektioner ihop. Jag kanske inte riktigt brydde mig om vem jag träffade och såg. Han kände också Erik och han sa att hur illa jag än råkade ut så hade hans ex-flickvän fått det ännu värre. När hon gjorde slut med honom våldtog han henne och misshandlade henne så grovt att hon låg i djup koma i tre veckor. Han blev aldrig dömd men alla på skolan visste att han var skyldig. Jag blev helt chockad, var Erik så här mot alla och hela tiden? Jake varnade mig också:
-Du måste hålla dig borta från honom, han är farlig. Men om han stör dig eller gör något så säg till mig. Den jävlen är rädd för mig och med all rätt.
Hans ögon mörknade och han tonfall blev lite hotfullt men snabbt så kom han tillbaka till sitt glada humör igen. Jag rodnade av hans omtanke och blev helt glad över att jag hade sån tur att jag hade träffat två helt underbara killar på mindre än två veckor.

Maten var jättegod men efter att vi ätit oss mätta ( = en extraportion senare) så tog vi bussen hem till honom. Han bodde i ett urgulligt ljustblått radhus ganska nära mig. Hans rum låg precis som mitt på ovanvåningen. Det var ganska stort, lite midre än mitt men mitt var enormt. Det var också lite stökigt men inte men än jag hade förväntat mig. Det här kunde jag klara av. Hans väggar var prydda med simaffischer och medaljer till skillnad från mina som låg i en flyttkartong längst in i garderoben. Rummet var väldigt mysigt och rymligt. Jag satte mig på sängen och precis då kom en lite kille in i rummet. Han var ganska kort och såg jättesöt ut. Han var kanske tio år gammal och han sprang rakt fram till mig och tog min hand och skakade den.
-Hej, mitt namn är Marcus.
-Hej, jag är Gemma.
-Är du Jakes vän?
-Ja, det är jag sa jag lite osäkert.
-Sluta nu Marcus, gå och lek i ditt rum. Jake schasade försiktigt iväg honom.
-Så söt han är. Hur gammal är han?
-Tio och han är inte lika söt efter att ha levt med honom i så länge. Tro mig.
-Haha, tänk mig då. Jag har en storebrorsa på arton år.
-Han som stack till college?
-Ja.

Vi pratade om allt möjligt tills klockan blev mycket och jag tyckte att det var dags för mig att åka hem. Jag ville hinna ta en tur till simhallen innan den stängde. Jag sa hej då till Marcus och till Jake och tackade honom för en rolig dag. Vi båda log när vi kramades innan jag gick mot bussen. Det var så skönt att han bara ville vara vän med mig och inte mer. Jag var tacksam mot honom, och mot Justin, och rätt som det var så ringde min telefon. Det var Justin och jag log glatt när jag hörde hans underbara röst:
-Hej älskling!
-Hej.
-Jag kommer hem ikväll så du skulle kanske vilja hitta på något imorgon?
-Visst. Vad vill du göra?
-Bara hänga med dig.
-Jag saknat dig riktigt mycket Justin.
-Jag vet, sa han kaxigt, men jag har saknat dig mer.
Jag log tyst för mig själv och mitt leende blev bara bredare.
-Hallå, Gemma är du där?
-Oj, haha, jag satt bara och log. Hehe.
-Haha, men då ses vi imorgon då. När ska jag hämta dig?
-När som helst, är ändå helt ensam hemma. Love ya!
-Love ya too. Ses.
*Klick*

Vi la på och jag tog bussen hem och sen sprang jag upp för att hämta min sim väska och sen stack jag än en gång till simhallen. Den här gången gick det mycket bättre, nu var det inte lika pinsamt för nu började min simning likna något.

Efter en timma på simhallen tog jag bussen hem och till min förvåning så var det en lapp på ytterdörren som löd:
"Gemma!
Du glömde din väska hemma hos mig.
Jag ville inte läman den här så
kom förbi och hämta den om du vill,
annars så kan jag lämna den imorgon.
Kram Jake"

Jag log, så snällt av honom, men jag orkade inget så jag gick upp och la mig och somnade nästan direkt.

---

Är ni nöjda? Kommentera!

När han hade gått tackade jag Jake för att ha kommit i precis rätt tid. Jag förklarade vad som hade hänt för honom och han blev riktigt upprörd.
-Va fan är det för fel på killen? Hade jag vetat det tidigare så hade jag fan slått honom.

---

Jag skrattade. Men han såg bara småsur ut.
-Vad fan är det för fel på honom egentligen?
-Det undrar jag också...men kan vi inte gå nu?
-Klart.
-Ska bara byta om snabbt men kom. Jag började gå upp mot mitt rum och öppnade dörren. Han satte sig på min säng och jag rotade fram ett par jeans och en lila T-shirt i min garderob.
-Snyggt rum.
-Jag vet. Sa jag och blinkade med ena ögat. Jag ska bara byta om i badrummet sa jag och gick.

Jag satte på mig kläderna och applicerade lite mascare också. Mina ögon såg så fjuttigt små ut annars. Sen gick jag ut och när jag kom in i mitt rum så var inte Jake där. Jag stack ut huvudet från mitt rum och tittade runt men ingen var där. Helt plötsligt hoppar Jake på mig bakifrån och jag hoppar till.
-Shit så rädd jag blev.
-Hahaha, det syns. Ska vi gå?
-Visst. Vi börjar gå ner och jag känner att han stirrar på mig men jag ignorerar det. No big deal liksom.Jag tar minmunktröja och tar på mig mina converse och sen är vi ute.
-Så var vill du käka?
-Jag vet typ två restauranger här utom McDonalds så du får välja.
-Gillar du italienskt?
-Yes.
-Då vet jag ett sjukt bra ställe som vi måste besöka.

Jag kände mig så lycklig. Kvällen hade varit perfekt. Allt tack vare Justin. Hela han var perfekt. Nu kände jag att jag hade förlåtit honom till 100%. Han var min och bara min.

---

Jag somnade på planet och när limon körde hem till mitt hus så var ingen hemma. Mamma hade åkt och pappa var på jobbet. När jag kom in märkte jag att mamma hade lämnat en fin liten lapp på köksbordet:
"Gemma!
Jag åker nu men jag
hoppas att du klarar dig
ensam hemma.
Pappa kommer om två
dagar och ifall du behöver
hjälp så ring numret nedan
Puss
Mamma"
Jag log men sen sprang jag snabbt upp på mitt rum och tog av mig klänningen. Sen sprang jag in i duschen för fjärde gången idag, eller klockan var snart morgon så igår. Sen gick jag och la mig. Jag somnade på studs men strax innan jag föll i sömn hörde jag att jag hade fått ett sms.

Jag vaknade klockan halv två och var ännu inte helt pigg men jag ville inte ligga kvar i sängen eftersom jag ändå inte skulle somna. Så jag steg upp och tog på mig mjukis byxor octt linne efter att jag duschat snabbt. Sen gick jag ner och gjorde frukost. Inget speciellt, bara flingor eftersom jag inte orkade göra något annat. Jag kom på att jag hade fått ett sms igårkväll så jag kollade min mobil och såg att det nu var tre sms. Ett från Justin, innan jag lade mig, och ett från Jake och ett från mamma medans jag sov.
Det från Justin löd:
"Hej sweetie!
Du sover väl antagligen
nu men jag måste bara säga
att jag hade det skitkul igår.
Eller idag? Tack!
XX Din, Justin"
Leendet på mina läppar gick inte av för hackor. Han hade bjudit mig på världens bästa fest och så tackar han mig? Han var inte klok. Jag tänkte skriva tillbaka men ångrade mig när jag kom på att hans ena dansare faktiskt hade haft han mobil igår. Jakes sms var också roligt att läsa:
"Ringde dig igår,
men du svarade aldrig.
Hur som helst. Skulle du
vilja käka lunch på stan
idag? Det är ju trots allt söndag.
//Jake ;)"

Jag hade ändå inget annat för mig så jag tackade ja och vi kom överens om att han skulle hämta mig om två timmar. Det var sent för lunch men jag hade precis käkat fukost så det var inte lönt att gå nu. Jag förklarade för honom att han kunde ta bussen och hoppa av två stationer senare och att jag bodde mitt emot busshållplatsen. Mammas sms var dock sjukt tråkigt. Ni vet den gamla visan: Är du ok? Klarar du dig? Blablabla. Visst älskade jag min mamma sjukt mycket men snacka om att överdriva.

Efter min lilla frukost packade jag min simväska för jag tänkte att jag skulle simma efter att ha varit ute på stan med Jake. Det gick snabbt och efter det så satt jag och hade tråkigt tills jag kom på att Justins intervju skulle sändas nu. Jag slog på tv:n oh jag hade redan missat början men jag tittade ändå intresserat. mannen som intervjuade honom var en lång, medelålder man som verkade ganska intresserad av Justin. Justin å andra sidan försökte se entusiastisk ut men det gick sådär. Man såg på honom att han tyckte det hela var tråkigt. Det tyckte jag med, men jag tittade på hela. De pratade om hans turne och skiva och såklart kom de in på ämnet tjejer. Justin svarade att han var singel och blinkade med ögat. Svaret var ju förväntat men det stack ändå till i hjärtat när han sa det. Fast jag kunde inte klaga, han hade sagt att jag var hans flickvän sjuttio gånger igår.

Ytterligare en kvart efter intervjun ringde det på dörren och jag öppnade glatt i tron att det var Jake. Men det var det inte. Det var Erik. Jag ville stänga dörren men han hade satt sin fot där.
-Jävla hora, du har fan skickat polisen på mig nu. Tro inte att det är över.
-Vad fan är ditt problem...
-Hallå! Jag hörde en röst någonstans och den blev allt starkare. Det var Jake.
-Är det något problem här?
Jake var mycket muskulösare än Erik så klart att han blev lite skraj. Rätt åt honom.
-Nej. Han vände sig om för att gå men gav mig en mördande blick innan.
När han hade gått tackade jag Jake för att ha kommit i precis rätt tid. Jag förklarade vad som hade hänt för honom och han blev riktigt upprörd.
-Va fan är det för fel på killen? Hade jag vetat det tidigare så hade jag fan slått honom.

---

KOMMENTERA!!!

Jag gick ut. När jag kom ut såg jag att Justin stirrade på mig.
-Du ser fantastisk ut.
-Tack, jag rodnade och satte mig tillbaka i sätet.
Nu var vi framme.

---

Planet landade hyfsat mjukt och jag och Justin gick ut. Utanför stod en limousine som vi snabbt hoppade in i.
-Nu är det bara en kvart kvar.
Under bilresan pratade ingen av oss, jag var helt spänd och tills sist var vi framme.
Justin steg ut på en liten kort röd matta. Inga paparazzis eller fans syntes till men det tyckte jag bara var skönt. Vi gick in och så fort vi är inne slås jag av musiken som spelas. Det är Ushers Dj got us falling in love. Lokalen är ENORM och det är massa folk där. Justin tar tag i min hand och börjar gå mot en grupp människor men på vägen stannas vi av en massa människor som vill hälsa på Justin. Han hälsar artigt och presenterar mig för alla som hans flickvän. Jag ler varje gång jag hör ordet. Det känns så bra helt enkelt. När vi kommer fram till de personer vi först skulle till vänder sig en kille om och jag ser att det är Usher himself. Jag blir helt starstruck och gapar och står där som en idiot. Justin hälsar honom med ett handslag och sen tittar de båda på mig.
-Hej, jag är Usher.
-Ehm...Jag är Gemma.
-Det är min väldigt fina tjej som antagligen är LITE starstruck just nu. Haha. Både Justin och Usher började skratta, jag skrattade lite nervöst också. Det kom en massa människor som ville gratulera Usher så vi började dra oss tillbaka.
-Hur som helst, man. Grattis.
-Tack, ha det så kul och trevligt att träffas Gemma. Han blinkade mot mig.
Vi gick därifrån och jag var fortfarande lite skakad efter att ha träffat Usher, personligen. Justin skrattade och retades lite med mig.
-Förresten, jag har inget till honom.
-Haha, ta det lugnt Gems. Redan fixat. Köpte en snygg rolex till honom. Den killen har inte orkat köpa klocka i snart två månader.
Vi dansade och käkade av den oerhört goda maten. Vi gratulerade Usher igen efter att en jättestor tårta serverats. Justin hade också presenterat mig för sjukt mycket folk som jag beundrat förut. Hela kvällen var sjukt lyckad och jag kunde inte vara gladare över att Justin bjudit dit mig. Vi bröt upp klockan halv tre men de flesta skulle nog hålla på och festa bra mycket längre.

Jag och Justin tog en promenad i månljuset och efter ett tag stannade jag.
-Tack Justin.
-För vad?
-För ikväll, det har varit fantastikt. Sagolikt...
-Allt för dig. Tänkte väl att du skulle gilla det.
Han böjde sig fram mot mig och kysste mig. Vi hade säkert kyssts femtio gånger på festen men här när det var så lugnt och tyst kändes det mer äkta på något vis. Jag drog handen genom hans hår och vi avslutade kyssen.
-En perfekt avslutning på en perfekt kväll, sa jag och började gå.
-Jag håller med. Hey, förresten, dina kryckor?
-Shit. Jag skrattade till. Jag har inte ens märkt att jag går utan dem.
-Är du ok?
-Jaja, men nu när jag tänker på det så gör det lite ont. Fast som vi dansade så...
Vi gick tillbaka till bilen och jag hoppade in. Justin stod kvar.
-Ska inte du följa med?
-Nej, konserten är imorgon ju. Han kysste mig genom bilrutan och sen körde vi iväg. Jag vinkade och jag såg att Justin stod kvar ända tills det han var en liten prick långt borta.

Jag kände mig så lycklig. Kvällen hade varit perfekt. Allt tack vare Justin. Hela han var perfekt. Nu kände jag att jag hade förlåtit honom till 100%. Han var min och bara min.

---

Kommentera så kanske det blir en del till idag!

-Han sa nåt om ett sms också...
-Mmh, jag tänkte liksom när han kom tillbaka.
-Asså jag fattar inte nåt men du ska i alla fall vara klar sju. Ok?
-Ok. Hälsa Justin.
-Visst. Hej då!
*Klick*

---

Jag började springa runt i huset. Eller springa och springa det var mer halta men vi säger springa. Jag duschade i en halvtimme och valde kläder i en halvtimme innan jag valde en fin röd spetsklänning som jag bara hade haft en gång på någon fest ett tag sen. Till det tog jag ett par svarta högklackade pumps som jag egentligen inte kunde gå i men jag skulle bita ihop. Jag hade bestämt mig. Klockan var halv sju när jag hade plattat mitt hår och satt på mascara, kajal och läppglans. Jag var alltså klar. I rekordtid dessutom. Jag satte på datorn och kollade in en av Justins fansidor för några ledtrådar på vart vi skulle. Om någon vanlig dödlig människa skulle veta så borde det vara hans fans. Eller så tänkte jag i alla fall. Men det stod inget. Snopet gick jag ner och informerade mamma om vad jag skulle göra resten av kvällen. Hon ville veta när jag skulle hem men hur skulle jag svara på det? Jag svarade att jag skulle vara med Justin och det räckte visst som svar. Klockan tickade på men långsammare än vanligt. När den äntligen var sju sprang jag ut och visst, där stod en lång limousine och det ena fönstret var nervevat. Vems face skulle flina mig rakt i ansiktet om inte Justin. Jag log tillbaka och han öppnade bildörren. Jag satte mig bekvämt och han kysste mig passionerat.
-Gud vad jag har saknat dig.
-Jag med. Var ska vi?
-Över...
-Raskning. Nej det visste jag inte. Sa jag och log överdrivet mycket. Jag var bara glad att vara med Justin.
-Ska du inte vara i Miami?
-Inte nu, men jag ska tillbaks.
Han hade på sig en sjukt snygg kostym och han såg riktigt sexig ut i den. Vi pratade glatt som om vi inte hade sett varann på flera månader. Men strax sa Justin att vi skulle hoppa ut.
jag blev helt shockad ner jag såg att det stod ett litet privatflyg utanför limon. Jag gapade och min haka var säkert nere vid knäna.
-Du ska se din min.
-Men..men...va?
-Du ska följa med mig till Miami.
-Va? Du skojar!
-Hehe, aldrig i livet. Kom nu vi blir sena.
-Till vad?
-Jag berättar på planet.
Jag hoppade in och Justin kom in efter mig, det såg ut som ett litet mini plan med mycket lyxigare säten ohc inredning.
-Sätt dig, sa Justin och pekade på ett säte vid fönstret.
Han satte sig bredvid mig och jag la mitt huvud på hans axel.
-Var ska vi?
-Till Usher!
-Usher? Han bor väl inte i Miami?
-Nej men han födelsedag ska firas där.
-Va? Är jag bjuden på Ushers födelsedags fest?
-Yes.
-Oh My God!
Resten av resan som i och för sig var ganska kort berättade Justin om hans och Ushers relation och det kändes nästan som om Usher var hans typ extra pappa/storebror. När piloten berättade att det var tio minuter kvar så gick jag på toaletten för att fräscha upp mig. Jag tvättade bort allt smink och applicerade nytt för att det skulle se bättre ut. Jag hade fortfarande på mig min cardigan så man såg inte min klänning. Jag tog av den och betraktade mig i spegeln. Helt ok. Jag gick ut. När jag kom ut såg jag att Justin stirrade på mig.
-Du ser fantastisk ut.
-Tack, jag rodnade och satte mig tillbaka i sätet.
Nu var vi framme.

---

Kommentera kära läsare!

"Hej, jag har sjukt tråkigt,
vill du hänga med och
bowla med några vänner?
// Jake"

---

Jag var snabb med att svara Jake och ville egentligen inte skriva det jag skrev.
"Min brorsa ska till college
idag så tyvärr"
Till Justin skrev jag bara:
"Saknar dig sjukt mkt <3"

Än en gång kom sms med några sekunders mellanrum:
"Synd, nästa gång då!"
och
"I´m gonna make it up to you.
Du ska se ;)"

Jag svarade inte på något av dem och log. Jag kände mig jätteglad. Jag skulle nog få det bra i Atlanta trots allt. Jag hade ju träffat Justin och om jag hade tur så skulle Jake också visa sig vara en bra kille. Inte som Erik... Och undrar vad Justin skulle göra? Jag hatade att vänta på överraskningar. Men han skulle ju ändå komma tillbaka först om 1-2 dagar. Jag saknade honom.

Jag gick in på datorn och uppdaterade min twitter:
"Världen snurrar på i Atlanta också. Vem kunde tro det?"
Till min förvåning märkte jag att Jake hade börjat följa min twitter. Jag kollade in hans och allt verkade helt lugnt. Han hade uppdaterat den för tio minuter sen.
"Ska bowla med polarna. Too bad you could´t come."
Det var mig han menade eller?

Jag ville ringa Justin men han var ju på intervju så det var ingen ide. Och jag ville inte verka stalker-ish så jag struntade i att ringa Jake. Istället stack jag ner och spenderade resten av timmen med Nate som jag inte skulle se på flera månader. Han skulle nog komma och hälsa på men det räknas ju knappast. Vi pratade lite och skämtade men jag såg att han såg lite för glad ut.
-Är du så glad att du ska sticka eller vad har hänt?
-Det första!
-Nate...
-Det är bara ett jävla sammanträffande. Du vet min flickvän Jane. Hon är lite småkär i din pojkvän om vi nu kan kalla honom det och när jag berättade att ni var ihop så...
-Du ska ju inte berätta sånt!
-Hon säger inget. Trust me.
-I don´t. hihi.
-Men ja. Hon har bokat konserbiljetter och jag...liksom sa att hon skulle få träffa honom personligen också...
-Hmm...och det är en viss syster som ska fixa detta möta kan jag tänka mig?
-Jepp!
-Sure, men jag kan inte lova nåt.
-Känn ingen press, hon kommer bara döda oss båda om det inte blir av.
Jag himlade med ögonen och sen var det dags för honom att åka. Bussen hade kommit och jag gav honom en stor kram. Mamma hade också vaknat och började till på köpet gråta. Mammor alltså...

Sen skulle mamma packa för sin affärsresa så jag drog mig tillbaka till mitt rum och började av tråkighet plugga mina läxor. Jag kunde redan tillräckligt för ett G men ett VG är väl inte sämre.

Plötsligt ringer min lur och det står Justin på skärmen. Jag svarar glatt.
-Hej sweetheart!
-Gemma, det var en okänd röst i andra änden av luren.
-Eh...vem är det.
-Therese, en av Justins dansare. Han kör genrep nu men han ville hälsa att det kommer en överraskning ikväll. En limo kommer och hämtar dig klockan sju. Ta på dig något fint.
-Vänta! Va?
-Lim...
-Nej jag hörde, jag bara...
-Han sa nåt om ett sms också...
-Mmh, jag tänkte liksom när han kom tillbaka.
-Asså jag fattar inte nåt men du ska i alla fall vara klar sju. Ok?
-Ok. Hälsa Justin.
-Visst. Hej då!
*Klick*

---

Vad kan det vara? Kommentera så får ni veta!

Jag gav honom en passionerad kyss och jag hade hållt på i en evighet om inte han skulle iväg. Jag tvingade mig att avsluta kyssen och steg ut. Jag vinkade efter honom tills det att hans range Rover inte syntes längre.

---

Jag kände mig fånig som stod där och vinkade så länge men med Justin gjorde det inget. Med Justin kunde jag vara mig själv. Jag gick in i simhallen och tog ett skåp. Jag bytte om och och låste mitt skåp. Sen gick jag mot femtiometers bassängen. Det var ganska tomt sånär på kankse ett dussin pensionärer och några ungsomar inte långt från min ålder antog jag. jag hoppade i och började simma lite lugnt. Det gjorde ganska ont i benen men jag bet ihop. Jag skulle klara det. Jag var ju tvungen. Vad skulle jag annars göra. Jag simmade i kanske i tio minuter när en kille stannade mig. Han var ganska lång med fint brunt hår och ljusbruna ögon. Han såg väldigt söt ut.
-Hej, jag känner igen dig. Kommer du hit ofta?
-Inte så ofta som jag skulle vilja.
-Ska jag visa dig hur man simmar snabbare?
Jag började gapflabba och han tittade oförstående på mig.
-Förlåt men det behövs inte. Jag kan simma snabbt nog. Han tittade skeptiskt på mig.
-Är du säker, det går ganska segt.
Jag pekade på mina kryckor på kanten.
-Aha, så du simmar snabbt annars?
-Ja. Fast jag simhoppar mycket mer. Och bättre!
-Så du är simhopperska! Nu vet jag vem du är. Du är Gemma Richards.
Jag nickade glatt.
-Trevligt att träffas. Jag visste inte att du hade flyttat till Atlanta. Mitt namn är Jake. Eller Jacob men säg Jake.
-Ok...
-Hur går det med simhoppningen?
-Det gick bättre i London men det går väl helt ok.
-Haha. Men du kan inte ha varit här så länge va?
-Nej jag har bott här i snart två veckor.
-Då känner du nog inte till allt här. Vill du att jag ska visa dig runt någon gång?
-Haha, visst.
Jag fortsatte simma och märkte att Jake simamde bredvid mig.
-DU är ingen stalker va?
-Nej då.
Jag fnissade och simmade vidare.

Efter simningen hade jag och Jake bytt nummer och hoppat på samma buss hem. Det visade sig att han bara bodde två busshållplatser ifrån mig. Han var jättetrevlig och så men det kändes lite konstigt att prata med honom sådär. Och det berodde på Justin. Undrar vad han hade tyckt om det. Men vi pratade ju bara, inget annat. Och jag kunde faktiskt behöva mer än en riktig vän här i Atlanta, den enda jag faktiskt annars umgicks med var ju Justin. Och han skulle väl åka till andra städer bra mycket oftare än hittills.

När jag kom hem packade jag upp min väska och märkte att Nate redan var uppe. Mamma sov.
-Tjena syrran. Whats up?
-Ok, du låter inte mycket som en bror när du pratar sådär, men ok. Själv då?
-Haha, du är krävande men allt är bra. Medan du latade dig på simhallen har jag packat allt inför nästa halvår och till och med hunnit käka frukost.
-Så duktig man kan vara då. När åker du?
-Om en timma typ. Bussen kommer då.
Jag hade tagit ett äpple och mumlade ett aha.
-Men klarar du dig här hemma ensam utan någon.
-Jag är sexton, inte sju.
-Fel! Du är 15 och din mentala ålder är kanske högst tio.
-Käften, sa jag och skrattade. Jag skulle sakna honom.

Medan jag sprang, *host* haltade, upp till mitt rum fick jag ett sms. Och sen ett till direkt efter.

"Saknar dig redan.
Har en intervju om fem minuter,
men jag ringer dig sen.
Love ya.
XX Justin"

"Hej, jag har sjukt tråkigt,
vill du hänga med och
bowla med några vänner?
// Jake"

---

Nu bli det kanske lite konstigt men det är ju allt större anledning för er att kommentera vad ni tycker!

Jag ställde mig i duschen och hällde skållhettvatten över mig i flera minuter innan jag bytte till ljummet. Jag tänkte på Justin och vad som hänt under den här långa, jobbiga dagen. Han hade varit otrogen men sen sagt att han älskade mig. Jag var förvirrad men kunde ändå inte hålla mig borta från honom.

---

Efter duschen gick jag och la mig igen. Jag vaknade klockan halv nio för att bege mig till simhallen. Även om jag inte skulle kunna simhoppa så skulle jag nog förhoppningsvis kunna simma i alla fall lite grann. Jag gjorde i ordning min simväska och allt som behövdes. Jag kollade min BlackBerry för sms men jag hade inte fått något, istället gick jag in på twitter på den och Justin hade uppdaterat sin. Han hade skrivit:
"Going to Miami, gonna be a great couple days. But I´m gonna miss YOU back home."
Var det mig han menade? Jaja, jag stängde min väska och hoppade ner med mina kryckor. Nate sov fortfarande och jag skulle hinna tillbaka innan han skulle åka. Mamma skullevförst åka på kvällen och pappa var på jobbet så jag var helt ensam vaken hemma. Jag släckte alla ljusen och tog mina nycklar och busskort innan jag låste dörren och hoppade mot busshållplatsen. Halvvägs dit hör jag mitt namn skrikas.
-Gemma! Vänta, Gemma! Det är Justin. Vem annars skulle skrika efter mig klockan nio en lördagsmorgon? Jag stannade och väntade in honom.
-What´s up Gemma?
-Inget ska simma och du ska vara i Miami.
-Vi åker först om två timmar och jag kom på att du är skyldig mig två kyssar. Du kommer inte undan.
-Jaja, en deal är en deal. Eller hur?
jag släppte väskan och kysste honom, jag höll med båda händerna runt hans hals och han höll med sina på mina höfter. Plötsligt ser jag bussen köra förbi, jag avslutar kyssen occh stirrar på den.
-Vad?
-Fan! Bussen!
Han får sig ett skratt och erbjuder sig att skjutsa mig.
-Du missar inget plan eller något va?
-Nej då. Jag hinner.
Han hjälpte mig in i bilen. Så gullig han var! Sen körde vi iväg mot simhallen.
-Du vet låten du skriver..?
jag himlade överdrivet med ögonen men jag log glatt.
-Nej det gör jag inte.
-Den är faktiskt sjukt bra. Jag menar riktigt bra.
-Sluta fjäska, du får ingen kyss.
-Jag är ärlig. Jag skojar inte. Jag började spela på den...
-va?
-bli inte sur, jag kommer inte stjäla den.
-Jag är inte sur bara jäkligt förvånad över att du kom ihåg den efter att ha tittat på den i kankse en halv minut.
-Jag har jättedåligt minne till allt utom noter.
-Hahaha, bra att veta. Och du får gärna stjäla den. Jag skulle aldrig spela upp den.
-Jag skulle aldrig ta någon annas låt, och du bör faktiskt spela upp den.
Jag sa inget men gav honom en menande blick och han log bara. resten av vägen pratade vi om hans resa i Miami och han berättade att han skulle ha några intervjuer förutom konserten och sen också signera sin nya skiva, My worlds acoustic.
-Förresten, på tal om skivan. Här!
Justin räckte mig skivan med ett fint rött band runt om. Jag gav honom en hård kram och pussade honom, han ville kyssa mig tillbaka.
-Eyes on the road.
Han skrattade.
-Glömde! Du distraherade mig.
-Tack! Men typiskt er superstjärnor med ert ego att ge bort något sånt. Tur för dig att jag gillar din musik.
-Så du gillar den?
Jag nickade.
-Jag menar, hur kan man inte gilla min musik men jag ville ändå fråga. Han log ett av sina överlägsna leenden. Jag smälte och sen stannade Justin utanför ingången till simhallen.
-Kommer sakna dig shawty. Älskar dig.
-Älskar dig med.
Jag gav honom en passionerad kyss och jag hade hållt på i en evighet om inte han skulle iväg. Jag tvingade mig att avsluta kyssen och steg ut. Jag vinkade efter honom tills det att hans range Rover inte syntes längre.

---

Kommentera så blir det roligare för mig attt skriva!

Kyssarna övergick i hångel och till sist så var jag för trött för att fortsätta så jag slutade och la mitt huvud på hans bröst och somnade lyckligt.

---

Nästa gång jag vaknade var när Justin pussade mig på kinden. Jag öppnade långsamt ögonen men jag var fortfarande sjukt trött.
-Skit, jag väcker dig varje gång, sa han och log.
-Ska du gå?
-Mamma ringde och sa att jag borde hem. Imorgon ska jag till Miami. Jag blir borta ett par dagar.
-Och när tänkte du berätta detta? Efter att jag desperat ringt dig på mobilen sisådär femtioelva gånger?
-Nej, nu :). Han skrattade.
-Nej du, du kommer inte undan. Du ville ju inte väcka mig sa du.
-Sluta nu Gemma. Han kysste mig på munnen och blev liggande kvar i sängen. Jag höll på att somna igenn och mina ögon stängde sig automatiskt.
-Är jag verkligen så tråkig att du somnar? Han skrattade åt sitt dåliga skämt.
-Den var dålig, sa jag men skrattade själv.
-Jaha, varför skrattar du då?
-För att den var så dålig sa jag och räckte ut tungan en liten bit.
Jag satte mig upp i sängen, och märkte att jag fortfarande hade på mig mina dyngsura kläder. Så jag försökte ta mig upp ur sängen för att ta en dusch och byta om.
-Var är dina kryckor?
Jag tänkte och tittade runt mig.
-Jag vet inte. Jag bet mig i läppen. Inte bra!
-Oh, så Justin plötsligt. Jag vet, men vad får jag för det.
-Vad sägs om en kyss?
-Om vi säger två så har vi en deal.
-Deal! Var är de.
-Utanför huset, du slängde ju ifrån dig dem när du så tvunget behöde kyssa mig.
Jag himlade med ögonen innan jag började halta mot dörren för att hämta dem.
-Relax sweetie. Jag hämtar dem.
Han sprang ner och under tiden tittade jag efter min pyjamas att ha på mig. Jag hittade den inte så jag tog fram mina gamla, Nalle Puh byxor och en svart T-shirt och la dem på mitt skrivbord. Justin kom tillbaka och gav mig mina kryckor. Sen vände han sig om och såg min fina pyjamas.
-Hahaha, så gulliga byxor.
-Jag vet, är de inte förtjusande?
Sen såg han ett papper som la under dem och drog fram det. Det var mina notblad som jag hade skissat på ett tag.
-Skriver du låtar?
-Nej, det gör jag inte sa jag och försökte ta dem ifrån honom. Men han var för stark för mig, i alla fall i mitt handikappade tillstånd.
-Det låter bra.
-Käften Bieber. Sa jag lite smått irriterad.
Han skrattade och kysste mig passionerat igen.
-Jag måste verkligen gå nu och jag hoppas vi ses snart igen. Kommer sakna dig baby.
-saknar dig redan!
-Haha...älskar dig Gemma.
-Älskar dig med.
Han gav mig en sista kyss och stack sen ifrån mitt rum. Jag kunde höra hur dörren smällde igen, men snart öppnades den igen, på nedanvåningen. Justin skrek:
-Förlåt...det var en vindpust!
Sen stängde han den igen.

Jag ställde mig i duschen och hällde skållhettvatten över mig i flera minuter innan jag bytte till ljummet. Jag tänkte på Justin och vad som hänt under den här långa, jobbiga dagen. Han hade varit otrogen men sen sagt att han älskade mig. Jag var förvirrad men kunde ändå inte hålla mig borta från honom.

---

Kommentera! Gillar ni det?

Jag sjönk ihop där, med ryggen mot dörren. Jag ville förlåta honom men det gick inte. Men kyssen vi hade precis var perfekt. Ett perfekt avslut på vår lilla romans. Jag hoppade upp till mitt rum och och twittrade:
"I thought I meant something. Now I see I didn´t"
Sen kollade jag Justins twees och för bara trettio sekunder sen hade han twittrat genom sin mobil:
"My heart is shattered into a thousand pieces. You´re the reason"

---

Jag lät en tår rinna ner för min redan våta kind och övervägde om jag skulle ringa honom eller inte. Han hade ju sagt att han älskade mig. Och jag älskade också honom. Jag tittade ut genom fönstret och där stod fortfarande hans bil. Jag sprang ner och var helt säker nu, men ändå tvekade jag när jag skulle öppna dörren. Jag tog ett djupt andetag och hoppade fram med mina kryckor, mot Justins bil. Han tittade ner i sin mobil i förarsätet. Han såg sorgsen ut och det var inte det jag ville. Jag ville bara att han skulle förstå att han hade sårat mig jäkligt mycket. Jag tog mod till mig och öppnade bildörren till passagerarsätet. Han tittade snabbt upp för att se vem det var. Han såg förvånad ut men sen kom han ut ur bilen, gick runt den och ställde sig mitt emot mig. Han tog båda mina händer och tittade djupt i mina ögon.
-För...
-Shh, jag vill inte höra.
Det ville jag inte. Jag gick närmre honom, släppte kryckorna och gav honom en hård kram. Han besvarade kramen och han ville inte släppa. Till sist släppte han och tittade ner. Jag tog tag i hans nacke med mina kalla fingrar och jag kände hur han rös men jag släppte inte. Sen lutade jag mig ännu närmare och kysste honom. Kyssen var inte som någon vi hade haft förut, den var passionerad och intensivare än våra förra. Han började kyssa mig vilt, och en tår från min kind hamnade på hans. Jag slutade kyssas och skrattade lite sorgset. Han skrattade också till.
-Jag älskar dig Justin...
-Jag älsk...han stannade mitt i meningen och stirrade ner på mina fötter.
-Har du inga skor. För fan Gemma dina fötter är blå och du har heller ingen jacka.
-Sånt händer, sa jag och skrattade till.
Han bar mig försiktigt upp och bar hem mig. Sen lade han ner mig på soffan i vardagsrummet. Han hämtade en filt och satte sig sen ner bredvid mig. Jag kurade ihop mig i hans famn och där somnade jag till slut. Men innan jag somnade kände jag att min kropp var fylld med en känsla. Det var lycka.

Jag vaknade av att Justin snubblade lite på trapporna.
-Hej sömntuta. sa han och kysste mig, samtidigt som han bar mig lite vingligt upp för trapporna.
-Vad gör du?
-Du kan inte sova på soffan.
-Jag har inget emot det om du är där du också, sa jag lite flirtigt.
Han skrattade och pussade mig på pannan. Vi kom fram till dörren till mitt rum och jag puttade till den med foten så att den skulle öppnas. Han la ner mig i sängen och la sig bredvid mig. Jag kysste gnast honom på munnen och flyttade mig ner mot hans hals. Han började småstöna och började kyssa mig han också. Kyssarna övergick i hångel och till sist så var jag för trött för att fortsätta så jag slutade och la mitt huvud på hans bröst och somnade lyckligt.

---

Hur är det??? Är det bra?? Eller kanske dåligt??
Berätta, jag vill veta och bli bättre!

Jag tittade på honom och han log lite sorgset men han hade gråtit.
-Ska jag hjälpa dig upp? Han sträckte fram sin hand och jag tog den. Han drog snabbt upp mig och räckte mig mina kryckor och mobil. Sen satte jag mig ner på bänken. Han tittade ett tag på mig innan han satte sig bredvid mig. Och där satt vi...

---

Han vände sig mot mig ett par gånger och öppnade munnen som för att säga något men lät bli för varje gång.
-Du behöver inte sitta här hos mig. Det gör du inte.
-Gemma, du måste förstå...
-Vad finns att förstå som jag inte fattat?
-Anledningen.
-Justin, förlåt men håll käften.. Jag orkar inte lyssna. Jag vill bara vara ifred.
Han tog min hand i sin men jag drog tillbaka den. Jag ville inte vara så nära honom.
-Låt mig åtminstone köra hem dig. Och säg inte att du klarar dig för det gör du inte.
Jag sa ingenting. Justin hjälpte mig upp och jag skuttade fram bredvid honom. Han mumlade något men jag orkade inte bry mig. Jag ville inte bry mig. Så jag gjorde inte det.

Väl framme vid bilen tog han mina kryckor och slänggde in dem i baksätet och öppnade dörren till passagerarsätet och hjälpte mig in. Han höll om min midja och arm medan han gjorde det. Jag tyckte att han sölade medvetet bara för att hålla om mig, för sen så var han tvungen att sätta på mig säkerhetsbältet. Vanligtvis hade jag sagt emot men jag ville inte prata med honom, så jag lät honom göra det.

Under hela resan tillbaka var vi tysta. Inget prat, ingen musik, allt som hördes var mina och Justins andetag. När han körde in på min gata så stannade han mitt på den. Han brydde sig inte om att ingen skulle kunna köra förbi eller att han skulle kunna få böter.
-Gemma, för helvete. Säg något. Jag bryr mig inte om vad, bara säg något.
-Vad ska jag säga. Att jag förlåter dig? Att jag vill bli ihop igen?
-Helst men snälla, prata med mig. Berätta vad du känner.
-VILL DU VETA VAD JAG KÄNNER? VILL DU VERKLIGEN DET? Jag skrek för full hals och jag började gråta. JAG ÄR SÅRAD SOM IN I HELVETE JUSTIN. JAG ÄR SÅ JÄVLA ARG PÅ DIG. Jag...jag...trodde jag betydde mer för dig. Men det spelar ingen roll nu, sa jag betydligt mer sansat. Det spelar ingen roll. Inte längre. det är slut.
-Det spelar visst roll. Och det kan inte vara slut. Det kan det bara inte.
Jag glodde på honom och öppnade bildörren. Men jag vände mig om och sa med ett spydigt tonfall:
-Nähe, och varför inte det?
-För att jag älskar dig Gemma. Jag pallar inte med att vara utan dig. Varje sekund utan att jag hör din röst eller känner din närhet så känner jag mig tom. Fattar du det? Tom, Gemma, tom. Jag älskar dig så mycket. Han snyftade och jag kunde bara inte låta bli. Jag flyttade mig närmre honom och gav honom en hård kram. Jag snyftade nu också och när jag skulle dra mig bort igen så viskade Justin i mitt öra:
-Jag älskar dig verkligen. Snälla.
Jag viskade tyst tillbaka.
-Jag älskar dig med.
Men jag ville ändå tillbaka, hem alltså. Jag ville inte vara med Justin, inte efter det här. Inte efter hans stora svek. Han öppnade dörren från sin sida, tog fram mina kryckor och hjälpte mig ut ur bilen. Han gav mig kryckorna och gick med mig mot min dörr. Sedan titatde han mig djupt i ögonen, helt allvarligt och sa:
-Älskar du mig verkligen?
Jag kunde inte svara, jag bara nickade.
Han drog min haka upp mot sitt ansikte med sitt finger och kysste mig ömt. Men han avslutade snabbt kyssen, innan jag hade chansen till det. Han öppnade dörren och jag gick in. Innan jag låste dörren hörde jag honom:
-Förlåt.
Jag sjönk ihop där, med ryggen mot dörren. Jag ville förlåta honom men det gick inte. Men kyssen vi hade precis var perfekt. Ett perfekt avslut på vår lilla romans. Jag hoppade upp till mitt rum och och twittrade:
"I thought I meant something. Now I see I didn´t"
Sen kollade jag Justins twees och för bara trettio sekunder sen hade han twittrat genom sin mobil:
"My heart is shattered into a thousand pieces. You´re the reason"

---

KOMMENTERA!

Jag vände mig om och där satt Gemma med ett par aviators i handen.
-Ta dem.
-Läser du tankar?
Jag tog dem och satte på mig dem.
-Hur ser jag ut?
-Snygg som alltid :)

---

Gemmas perspektiv:

Han såg sjukt söt ut i mina aviators. Han såg ju alltid söt ut men... Han hade sett lite sorgsen ut på sistone, kanske var det för att jag hamnade på sjukhus, kanske var för något annat. Jag ville veta, men inte fråga. Han kanske skulle säga det själv.  Jag hoppade på honom bakifrån och han släppte inte taget.
-Gemma, jag trodde du inte kunde gå. Han var jätteförvånad.
-Det är bara en ursäkt för att skippa skolan.
Han började springa och hoppa runt i parken och jag skrattade hjärtligt. Till sist så stannade han men han släppte inte mig.
-Vad är det? Justin?
Han skakade på huvudet.
-Jag försökte vända på hans huvud från hans rygg och kysste honom på munnen.
-Du kan berätta för mig. Du kan berätta allt.
Han skakade på huvudet igen och jag såg att en tår bildades i hans öga. Jag hoppade av på ett ben och kollapsade ihop på marken. Justin vände sig snabbt om och satte sig på huk för att se vad som hade hänt.
-Justin? Snälla... berätta för mig. Jag kan inte hjälpa dig om du inte berättar.
-Ååhh Gemma, sa han och kramade om mig så hårt att jag knappt kunde andas men jag lät honom eftersom han snyftade så mycket. Efter ett tag så släppte han och jag tog ett djupt andetag. Han log sorgset mot mig.
-Justin vad är det?
-Du kommer hata mig...
Nu började jag blir riktigt orolig. Vad kunde ha hänt egentligen?
-Jag..jag..
Jag tog tag i hans hand så att ha skulle kunna berätta det för mig.
-Jag..jag har...kysst en annan tjej...inte bara kysst. Liksom...strulat...fast...mer...me den tjejen därborta. Sa han och pekade på en jättesöt tjej jag inte kände igen sen förut.
Jag vände mig om och släppte hans hand. Jag lät tårarna flöda.
-Gemma...? Förlåt! Jag menade det verkligen inte. Jag förstår ifall du aldrig vill prata med mig igen men du måste veta att jag ångrar det mer än något annat i mitt liv. Jag skulle gjort vad som helst för att få det ogjort!
Han tog tag i min arm och vände försiktigt på mig. Han började också gråta och vi båda grät där mitt i parken. Han tog mig i sina armar och jag grät ut i hans famn. Jag som hade litat på honom. Vad skulle jag förväntat mig? Vi har känt varann i en vecka. Jag hade brytt mig för mycket, jag måste glömma honom. Vad fan. Gemma!
-Gemma...förlåt. Jag vet inte vad jag ska göra nu.
Jag torkade mina tårar med ärmen och släppte honom. Jag svalde klumpen i halsen och försökte resa mig upp även om det inte gick. Justin hjälpte mig upp. Jag harklade mig och började prata:
-Du behöver inte säga eller göra något. Det är ok.
-Är det sant?
-Mmh...
Han lutade sig glatt fram för att kyssa mig. Jag vände mig bort.
-Men det betyder inte att jag vill fortsätta vara med dig.
Han tittade sorgset på mig. Jag tog mina kryckor, gav honom en sista blick och sen hoppade jag iväg. Jag fortsatte hoppa på mina kryckor tills jag såg att det var mörkt och jag satte mig på en bänk. Jag började gråta igen och kastade bort mina kryckor. Min mobil pep till så jag tog upp den. Jag såg att jag hade 12 meddelanden. Ett från Nate, ett från Kahlen och tio från Justin. Jag öppnade alla. I Nates stod det att han skulle till sin flickvän och jag skulle ringa om något var fel. Kahlens var om hur jag mådde och alla Justins om hans bekännelse. I vart och ett av dem stod:
"Gemma. Jag vet att jag gjorde fel.
Förlåt! Jag ångrar det djupt.
Jag förstår dig...förlåt.
Jag kommer sakna dig shawty.
XX Justin"

De hade kommit med exakt en halvtimmas mellanrum. Jag kunde inte hjälpa det. Jag log. Och sen när jag kom på mig så blev jag så arg igen att jag slängde min lur på marken, brevid mina kryckor. Sen började det ringa. Jag hasade mig av bänken och satt där i mörkret på marken och trevade efter min mobil. Jag hann inte svara men jag brydde mig inte, jag fortsatte sitta där jag satt och stirrade på min mobil. Den började ringa efter ett tag igen, jag skulle precis svara när jag hörde någon säga:
-Ska du inte svara?
Jag kände igen rösten allt för väl, den var perfekt, mjuk och öm. Den var Justins.
Jag tittade inte åt hans håll. Jag fortsatte titta på min mobil utan att svara.
-Fick du mina sms. Jag nickade. Jag menar varje ord jag skrev i dem. Förlåt.
Jag tittade på honom och han log lite sorgset men han hade gråtit.
-Ska jag hjälpa dig upp? Han sträckte fram sin hand och jag tog den. Han drog snabbt upp mig och räckte mig mina kryckor och mobil. Sen satte jag mig ner på bänken. Han tittade ett tag på mig innan han satte sig bredvid mig. Och där satt vi...

---

Tror ni de blir ihop igen??
KOMMENTERA!!!

-Är vi mer än vänner.
-Jag tvivlar på att vänner strular som vi gör.
-Så ja?
Jag svarade inte utan kysste honom istället. Han lyste med hela ansiktet och hans leende gick från ena örat till det andra.

---

Jag log också och han ställde sig upp och tog tag i mig och drog mig försiktigt upp ur sängen.
-Var ska vi?
-Ska vi ruttna här inne eller?
-Haahha, aldrig i livet men då får du hämta min kryckor därborta sa jag och pekade mot min garderob.
Han sprang fram och hämtade dem och gav dem till mig.

Justins perspektiv:

Vi började gå mot trappan och jag såg att hon hade svårt att komma ner för dem så jag tog tag i hennes rygg och ben och bar ner henne. Hon började skratta och jag försökte hålla mig för att inte tappa henne. Det gick väldigt klumpigt hela vägen ner. Sen satte jag ner henne på golvet för att springa upp igen och hämta hennes kryckor. Hon tog tag i dem och jag fick dra upp henne men jag drog lite för hårt så hon trillade över mig istället och jag snubblade bakåt och trillade ner på rygg. Hon började gapflabba. Hon var så söt när hon gjorde det. Jag försökte resa på mig men hon la på mig.
-Tänker du ligga här hela dagen, sa jag.
-Nej då. Sa hon glatt innan hon gav mig en snabb kyss på munnen. Sen rullade hon av mig och jag reste mig upp och hjälpte henne också komma upp.  Vi gick ut genom ytterdörren men så fort vi var ute så hoppade hon in igen.
-NATE!!
Han sprang snabbt ut ur sitt rum och var lite sur när han såg henne stå där helt ok. Men hon lyste så gulligt att både han och jag blev smittade och log vi också.
-Vad?
-Vi ska ut. Hon log fortfarande.
Nate gav mig en blick innan han vände sig om och gick tillbaka. Då var Gemma reda ute och ett par meter framför mig.
-Juuustiin!
Hon var så gullig att jag sprang fram och tog henne runt midjan och började gå mot bilen.
-Bilen? Aldrig i livet, Biebs. Kan vi inte gå istället?
Biebs? Hade hon kallat mig Biebs? Det var sött men riktigt konstigt. Hela hon var konstig men jag älskade henne för det. Ni hörde rätt, jag älskar henne. Men det tänker jag inte säga.
-Jaha, jag tänkte inte att jag skulle bli barnvakt menmen. Visst.
Vi började gå och kom fram till en park, hon satte sig på en bänk. Jag vände mig om och satte på mig min hoodie för att ingen skulle se mig, ett par solglasögon hade inte skadat, men nu hade jag inte ett par till hands.
-Här.
-Va?
Jag vände mig om och där satt Gemma med ett par aviators i handen.
-Ta dem.
-Läser du tankar?
Hag tog dem och satte på mig dem.
-Hur ser jag ut?
-Snygg som alltid :)

---

Kortare än vanligt men ni får stå ut! Kommenterar ni så blir det fler imorrn.

Jag vaknade av att någon smekte mig på kinden...

---

Jag öppnade ögonen och där stod Justin. Min fina Justin och log emot mig.
-Hej sunshine! Hur mår du?
-Jag har mått bättre menmen, jag ska inte klaga.
-Klaga hur myckket du vill, det är ok.
Jag log och han pussade mig ömt på kinden.
-Så, vad vill du göra?
-Jag är handikappad, kan nog bara sitta i sängen. Sa ju att jag var tråkig.
Han tog fram en ryggsäck och öppnade den och drog fram sjukt många filmer.
-Vad vill du se? Action, romantik, skräck...you name it. Jag har allt. Eller så kan vi chilla och snacka eller vara på datorn. Im up for anything. Han fyrade av sitt sötaste leende mot mig och jag smälte på plats.
-Du är bäst, Justin. Jag älskar dig...
Jag menade inte att säga det sista även om det var sant så jag började prata om annat.
-Vad har du för skräckfilmer då?
Han räckte mig dem, det var kanske  fem stycken.
-SAW!! Jag har sett alla förutom femman. Vill du se den?
Han svarade inte och satte in den i TV:n sen vände han sig om och satte sig bredvid mig i sängen. Han tog tag i min hand med sin ena och med sin andra arm höll han mig om axlarna. Jag kände mig trygg och glad på samma gång. Jag tittade upp på honom.
-Det är oartigt att stirra sa han och började kittla mig. Jag kiknade av skratt. Och där la vi medan förtexterna på filmen rullade  och stirrade in i varandras ögon. Jag började fnissa. Sen började filmen. Han skrattade till och hjälpte mig sätta mig upp. Under filmen kom en sen där jag kände för att skrika och jag började nästan men mitt under så blev det till en grimas istället. Jag kände Justins hand tryckas mot min, fast han fortfarande hade ögonen på TV:n.
-Du, Justin. Jag är verkligen glad att du kom. Och att du tänkte på allt.
-Allt för dig Gems. sa han och smekte mig på armen.
Efter filmen tog vi fram laptopen och tittade på massa roliga videos.
Sen kom jag tänka på att vi inte hade kysst sen innan jag hamnade på sjukhuset. Jag tog tag i han hals och drog honom mot mig. Han gjorde resten. Våra läppar möttes i en underbar kyss men mitt den började min mobil ringa. Jag slutade kyssas.
-Ska jag svara?
-Hahaha, gör det.
-Hej, det är Gemma.
-GEMMA!!! Vad fan är det för fel på di? Du hamnar på sjukhus och du slår inte ens en signal.
-Du skojar, efter dina reaktioner när jag stukar ett finger så vågar man ju inte berätta något., sa jag skämtsamt. Det var Kahlen, en av mina bästisar borta i London. Jag älskade henne med hela mitt hjärta, utan henne skulle jag dö. Men så var hon överbeskyddande också...
-Du Kahlen, kan jag ringa dig senare?
-Vem sippar du mig för? sa hon och skrattade.
Justin tog min lur och sa hej.
-Shoo.
-Du är Justin va?
-Absolut.
-Har inte Gemma lyckats skrämma iväg dig.
-Inte än.
Jag tog luren ifrån Justin.
-Hey, Kahlen, nu räcker det med dina psykningar.
-älskar dig med :) Glöm inte att ringa.
-Sure. Om du kommer ihåg att ha din mobil på...
*klick* Hon lade på.
-Rolig tjej...eller?
-Absolut, den roligaste, men hon har sjuk humor.
-Så var va vi?
Jag skrattade och kysste honom mitt på munnen. Han lutade sig över mig som lade på rygg och vi började kyssas intensivare. Han förde in sin tunga i min mun och nu strulade vi på riktigt.
-AJJ!
-Skit, shit Gemma, förlåt. Jag glömde.
Han hade tryckt lite för hårt på min arm.
-Det är ok.
-Gemma...
-Ja?
-Jag vill bara veta en sak.
-Ok.
-Är vi mer än vänner.
-Jag tvivlar på att vänner strular som vi gör.
-Så ja?
Jag svarade inte utan kysste honom istället. Han lyste med hela ansiktet och hans leende gick från ena örat till det andra.

---

---

Kommer mer ifall ni kommenterar kära läsare.

-Justin.
Jag flyttade på mig och gjorde plats i sängen.
Han log och lade sig brevid mig och där la vi alldeles tyst. Ända tills morgonen var här.

---

-Du vet, jag blev jätteorolig för dig när du inte kom hem när vi skullle ses hemma hos dig.
-Så det var därför du var hemma hos mig. Vad tycker du om min familj.
-Dina föräldrar är jättesnälla men din bror gjorde det klart och tydligt vad som kommer hända ifall...du vet...
-Ja, jag vet. Ifall du sårar mig. Shit, så pinsamt. Han måste då alltid hålla på.
-Du ska vara glad att du har honom. Han är cool, men ärligt så skrämmer han mig.
-Hahaha. Man kan inte bli rädd för Nate.
-Hmm, antagligen inte. Men jag är.
Klockan var halv sju på morgonen och vi hade suttit i samma säng med hans arm runt mina axlar sedan tre. Han var jättegullig som stannat hos mig i natt. Jag hade fått klartecken att lämna sjukhuset nu på morgonen. Justin skulle fotas för en tidning så han var tvungen att gå men han ville vänta tills mamma och Nate skulle hämta mig.
-Du har varit så allvarlig hela natten Justin, vad är det?
-Du skrämde livet ur mig när du kom hem sådär.Jag blev helt chockad, jag vet inte vad jag skulle ha gjort om du inte klarade dig. Jag vet att det är konstigt att känna så efter att ha känt dig i mindre än en vecka men Gemma, sweetheart. Jag är kär i dig. Jag skulle berättat för dig igårkväll men sen kom du hem sådär. Jag blev livrädd Gemma...
-Shh...Justin.
Jag satte mitt finger mot hans läppar och torkade bort hans tårar, för han hade börjat gråta. Jag vände mitt ansikte mot hans och kysste honom för att förmedla alla mina känslor till honom. Jag hade inte vågat säga det då, även om det var sant men jag älskade honom. Jag älskade honom efter tre dagar tillsammans. Jag avslutade kyssen och tittade honom djupt i ögonen precis innan Nate öppnade dörren till min sal.
-Gems!! Han pussade mig på kinden och hjälpte mig upp ur sängen. Jag såg att han gav Justin en blick, men det var ingen håll-dig-borta-blick. Det var en tack-för-att du-är-här-men-du-kan-gå-nu-blick. Justin pussade mig på kinden och jag tittade efter honom när han gick ut.

Vi gick mot bilen, jag var hela tiden lutad mot Nate. Tack och lov för honom. Hade trillat flera gånger annars. Han satte mig i bilen och satte på mig ett säkerhetsbälte inna vi körde hemåt.
-Mamma måste åka imorgon.
-Varför?
-Till New York...affärsresa. Hon kan inte missa den.
-Jag vet Nate, vi har redan pratat om det förut.
-Men nu är saker och ting annorlunda. Du kan knappast gå och jag måste till universitetet imorgon. Hur ska du vara hemma själv?
-Jag klarar mig.
Han mumlade något.
-Kanske ska ringa han Justin.
-Nej, inte Justin. Han har mycket som det är. han är...typ känd.
-Jag vet Gem. Tror du inte jag håller koll på vem du är ihop med?
-Du är 18, det är inte din uppgift.
Vi körde vidare. Han hjälpte mig in i mitt rum och jag bytte om och lade mig i sängen. Nate hämtade sin laptop och lade den på ett sidobord han hämtat från gästrummet. Sen stack han ner och hämtade ett glas vatten och ett äpple.
-Säg till ifall du behöver något.
Jag log och han gick men innan han hann stänga dörren helt ropade jag:
-Älskar dig Nate.
Sen gick han och började packa till sitt college imorgon.

Min mobil pep till och jag kollade att det stod Justin på skärmen.
-Hej.
-Hej Gemma. Kan jag hälsa på idag?
-Är inte du upptagen?
-Inte längre.
-Visst kom när du vill men bara så du vet så är jag världens tråkigaste att vara med nu. Kommer ligga i sängen hela dagen.
-Jag vill bara vara med dig. Det spelar ingen roll vad vi gör. Sen lade han på.
jag sken upp i hela ansiktet och tog en klunk av mitt vatten. Justin, Justin Bieber, Justin Drew Bieber ville vara med mig. Med mig. Inte med någon annan. Jag såg hans vackra ansikte framför mig innan jag somnade.

Jag vaknade av att någon smekte mig på kinden...

---

Inga mer idag. Men nu får ni allt kommentera annars så är det ju inte lönt att skriva!

---