Drömmen om dig del 14
-Vem fan gjorde detta mot dig, jag ska döda dem. Nate var vansinnig. Vem fan gjorde dig illa Gem?
-Justin, mamma börjar prata. Justin kan du snälla gå.
Han böjer sig över mig, och viskar:
-Du kommer klara dig Gemma. Annars vet jag inte vad jag ska göra.
Jag blundade och jag llät en tår söka sig ner för min kind. Jag kände hur Justin torkade bort den och jag öppnade ögonen igen. Han la en sista blick på mig innan han vände sig om och gick. Jag tyckte jaghörde honom snyfta men det var så mycket kaos att jag inte var säker att det inte var mamma.
-Ring ambulansen. Nu!
Jag somnade igen och ästa gång jag vaknade låg jag tryggt i en sjukhussäng. Mamma och Nate låg bredvid mig och pappa var inte där för tillfället. Plötsligt kom pappa in i sin sjukhusrock och med en patientjournal i handen. Den var min. Jag visste att en läkare inte kunde ha hand om en patient man hade ett speciellt förhållande till eller kände bra men det verkade som att pappa inte brydde sig.
-Är du vaken Gemma älskling?
-Mmmh..typ
-Hur mår du?
-Huvudet och mina armar värker. Jag känner inte mina ben.
Pappa antecknade något och pussade mig sen på pannan innan han gick ut igen.
Mamma hade blivit väckt av samtalet så hon öppnade ögonen, ruskade liv i Nate och rusade fram för att höra hur det var med mig.
-Jag ska ta en kaffe nu när du är vaken.
-Mamma, åk hem! Jag mår bra och sen är ju pappa här.
-Är du säker?
Jag nickade och hon gick ut.
-Nate?
-Kommer om en stund.
Han satte sig på min säng och pussade även han mig på pannan.
-Vem? Han blev tårögd. Vem gjorde det här mot dig?
-En kille på skolan...Erik tror jag han hette.
-jag ska döda honom.
Jag tog tag i hans arm och tittade allvarligt på honom.
-Nej, det ska du inte.
Sen lade jag till skämtsamt.
-Men du kan bra gärna ge honom en buckla. Eller två. ;)
Han orkade inte se mig mer så här så han vände sig om och gick.
-Älskar dig Gemma. Mest av allt. Hang in there.
Jag satt kvar i rummet och då och då tittade en sjuksköterska in. Vid klockan tre på natten kom Justin in.
Han rusade fram mot sängen pussade mig på kinden och jag kände en av hans tårar falla ner på min kind.
-Är du ok?
-Jag är ok.
Han blev lättad och satte sig bredvid mig. Jag tittade på honom men han stirrade rakt fram.
-Justin.
Jag flyttade på mig och gjorde plats i sängen.
Han log och lade sig brevid mig och där la vi alldeles tyst. Ända tills morgonen var här.
Kommentar??
Förresten: Tack till mina tre Julior och en Lisa som kommenterar flitigt!
-Justin, mamma börjar prata. Justin kan du snälla gå.
Han böjer sig över mig, och viskar:
-Du kommer klara dig Gemma. Annars vet jag inte vad jag ska göra.
Jag blundade och jag llät en tår söka sig ner för min kind. Jag kände hur Justin torkade bort den och jag öppnade ögonen igen. Han la en sista blick på mig innan han vände sig om och gick. Jag tyckte jaghörde honom snyfta men det var så mycket kaos att jag inte var säker att det inte var mamma.
-Ring ambulansen. Nu!
Jag somnade igen och ästa gång jag vaknade låg jag tryggt i en sjukhussäng. Mamma och Nate låg bredvid mig och pappa var inte där för tillfället. Plötsligt kom pappa in i sin sjukhusrock och med en patientjournal i handen. Den var min. Jag visste att en läkare inte kunde ha hand om en patient man hade ett speciellt förhållande till eller kände bra men det verkade som att pappa inte brydde sig.
-Är du vaken Gemma älskling?
-Mmmh..typ
-Hur mår du?
-Huvudet och mina armar värker. Jag känner inte mina ben.
Pappa antecknade något och pussade mig sen på pannan innan han gick ut igen.
Mamma hade blivit väckt av samtalet så hon öppnade ögonen, ruskade liv i Nate och rusade fram för att höra hur det var med mig.
-Jag ska ta en kaffe nu när du är vaken.
-Mamma, åk hem! Jag mår bra och sen är ju pappa här.
-Är du säker?
Jag nickade och hon gick ut.
-Nate?
-Kommer om en stund.
Han satte sig på min säng och pussade även han mig på pannan.
-Vem? Han blev tårögd. Vem gjorde det här mot dig?
-En kille på skolan...Erik tror jag han hette.
-jag ska döda honom.
Jag tog tag i hans arm och tittade allvarligt på honom.
-Nej, det ska du inte.
Sen lade jag till skämtsamt.
-Men du kan bra gärna ge honom en buckla. Eller två. ;)
Han orkade inte se mig mer så här så han vände sig om och gick.
-Älskar dig Gemma. Mest av allt. Hang in there.
Jag satt kvar i rummet och då och då tittade en sjuksköterska in. Vid klockan tre på natten kom Justin in.
Han rusade fram mot sängen pussade mig på kinden och jag kände en av hans tårar falla ner på min kind.
-Är du ok?
-Jag är ok.
Han blev lättad och satte sig bredvid mig. Jag tittade på honom men han stirrade rakt fram.
-Justin.
Jag flyttade på mig och gjorde plats i sängen.
Han log och lade sig brevid mig och där la vi alldeles tyst. Ända tills morgonen var här.
Kommentar??
Förresten: Tack till mina tre Julior och en Lisa som kommenterar flitigt!
Drömmen om dig del 13
Hon log och gick ut från rummet, varpå Nate kom in och satte sig på min säng. Jag tittade allvarligt på honom.
-Äh, chilla. De tycker också det är pinsamt. När de skulle snacka med mig så var det mest jag som snackade.
-Chilla? Nate. Chilla? Skojar du....jag kommer dö. Speciellt eftersom jag har bett Justin komma hit imorgon.
-Så han heter Justin. Visst ok, jag ska snacka med mamma och pappa så de inte skämmer ut dig.
Jag log och kramade honom.
-Framför din lilla älskling.
Jag släppte honom och gav honom en blick som kunde ha dödat.
Resten av kvällen pluggade jag ihjäl min stackars hjärna och till på köpet så var jag tvungen att stå ut med mammas menande blickar vid maten. Jag somnade först vi halv ett och då hade jag ändå inte pluggat in ens hälften av et jag var tvungen att kunna.
Jag vaknade på morgonen, lite tidigare än vanligt för att hinna läsa igenom allt. Jag skippade frukosten för att plugga lite till och på bussen såg jag ut som en riktig nörd, där jag satt med näsan fasttryckt i boken. Dagen gick, segare än vanligt och vid minsta rast pluggade jag och mina nya bekanta i skolan till provet. Det skulle vara den sista lektionen så det fanns mycket tid. Till sist kom provet och jag satte mig ner och krafsade ner mitt namn på pappret. jag läste igenom alla frågor och tack och lov så skulle jag kunna svara på de flesta. Jag skrev färdigt provet och gick ut ur klassrummet mot mitt skåp.
-Hej Gemma!
-Hej...? Erik va?
-Yes, vill du hänga lite ikväll?
-Upptagen....sorry
-kom igen det blir säkert roligare än det du planerat.
-Nej, det är ganska svårt att slå.
Han tog tag i min arm och drog mig bort från skåpet.
-Jo, du kommer inte ångra dig.
-Släpp mig!
-Chilla tjejen.
Han drog bort mig och jag stretade emot.
-För fan...släpp mig idiot!
Han släppte stirrade på mig och gick iväg. Jag gick tillbaka till mitt skåp, tog mina böcker och gick jag också. Jag gick ut från skolområdet och mot busshållplatsen. Jag böjde mig ner för att knyta min converse när jag ser ett par skor framför mig. Så jag tittar upp och får en smäll på kinden. Det är Erik.
-Jävla hora tror du jag inte kan göra dig illa.
Han slog till mig en gång till, i magen den här gången och efter det haglade slagen. När han lämnade mig var jag blåslagen och kunde inte röra mig. Någonstans hör jag min mobil ringa, men jag orkar inte svara. Sen blir allt svart.
När jag vaknar igen är det beckmörkt ute och i gränden där jag ligger är det öde. Jag reser mig mödosamt upp och börjar gå den långa vägen hem. Jag öppnar dörren och snubblar in. Alla vänder sig mot mig, och det blir tyst en sekund, som om världen stannat men sen började alla sprinag emot mig. Nate, mammaa, pappa och Justin. Justin? Vad gör han här?
-Vem fan gjorde detta mot dig, jag ska döda dem. Nate var vansinnig. Vem fan gjorde dig illa Gem?
-Justin, mamma börjar prata. Justin kan du snälla gå.
Han böjer sig över mig, och viskar:
-Du kommer klara dig Gemma. Annars vet jag inte vad jag ska göra.
-Äh, chilla. De tycker också det är pinsamt. När de skulle snacka med mig så var det mest jag som snackade.
-Chilla? Nate. Chilla? Skojar du....jag kommer dö. Speciellt eftersom jag har bett Justin komma hit imorgon.
-Så han heter Justin. Visst ok, jag ska snacka med mamma och pappa så de inte skämmer ut dig.
Jag log och kramade honom.
-Framför din lilla älskling.
Jag släppte honom och gav honom en blick som kunde ha dödat.
Resten av kvällen pluggade jag ihjäl min stackars hjärna och till på köpet så var jag tvungen att stå ut med mammas menande blickar vid maten. Jag somnade först vi halv ett och då hade jag ändå inte pluggat in ens hälften av et jag var tvungen att kunna.
Jag vaknade på morgonen, lite tidigare än vanligt för att hinna läsa igenom allt. Jag skippade frukosten för att plugga lite till och på bussen såg jag ut som en riktig nörd, där jag satt med näsan fasttryckt i boken. Dagen gick, segare än vanligt och vid minsta rast pluggade jag och mina nya bekanta i skolan till provet. Det skulle vara den sista lektionen så det fanns mycket tid. Till sist kom provet och jag satte mig ner och krafsade ner mitt namn på pappret. jag läste igenom alla frågor och tack och lov så skulle jag kunna svara på de flesta. Jag skrev färdigt provet och gick ut ur klassrummet mot mitt skåp.
-Hej Gemma!
-Hej...? Erik va?
-Yes, vill du hänga lite ikväll?
-Upptagen....sorry
-kom igen det blir säkert roligare än det du planerat.
-Nej, det är ganska svårt att slå.
Han tog tag i min arm och drog mig bort från skåpet.
-Jo, du kommer inte ångra dig.
-Släpp mig!
-Chilla tjejen.
Han drog bort mig och jag stretade emot.
-För fan...släpp mig idiot!
Han släppte stirrade på mig och gick iväg. Jag gick tillbaka till mitt skåp, tog mina böcker och gick jag också. Jag gick ut från skolområdet och mot busshållplatsen. Jag böjde mig ner för att knyta min converse när jag ser ett par skor framför mig. Så jag tittar upp och får en smäll på kinden. Det är Erik.
-Jävla hora tror du jag inte kan göra dig illa.
Han slog till mig en gång till, i magen den här gången och efter det haglade slagen. När han lämnade mig var jag blåslagen och kunde inte röra mig. Någonstans hör jag min mobil ringa, men jag orkar inte svara. Sen blir allt svart.
När jag vaknar igen är det beckmörkt ute och i gränden där jag ligger är det öde. Jag reser mig mödosamt upp och börjar gå den långa vägen hem. Jag öppnar dörren och snubblar in. Alla vänder sig mot mig, och det blir tyst en sekund, som om världen stannat men sen började alla sprinag emot mig. Nate, mammaa, pappa och Justin. Justin? Vad gör han här?
-Vem fan gjorde detta mot dig, jag ska döda dem. Nate var vansinnig. Vem fan gjorde dig illa Gem?
-Justin, mamma börjar prata. Justin kan du snälla gå.
Han böjer sig över mig, och viskar:
-Du kommer klara dig Gemma. Annars vet jag inte vad jag ska göra.
Drömmen om dig del 12
Halvvägs in i hallen kom jag på att jag fortfarande hade hans jacka på mig så jag sprang ut igen. Han hade hunnit köra en bit men jag sprang allt vad jag kunde för att hinna ikapp. Han stannade, vevade ner rutan och tittade förvånat på mig.
-Kan du verkligen inte hålla dig borta från mig? Sa han leende, han var glad.
-Om du inte vill att jag ska springa efter så kan jag alltid behålla din jacka. Jag tog av mig den och han tog den genom rutan.
Han passade på att kyssa mig mitt på munnen innan han än en gång körde iväg. Jag stod kvar och tittade efter honom ett bra tag. Jag var hur glad som helst dagen hade varit helt perfekt. Om man bortser från min bula.
Jag gick långsamt hem igen och när jag kom in såg jag att pappa var hemma. Jag sprang in i hans famn som ett litet barn.
-PAPPA!!!
-Hej gumman. Har saknat dig jättemycket.
Nate var tvungen att retas.
-Men han har saknat mig mer.
-Inbilla dig det...
-Ta det lugnt syrran, du har ju din pojkvän.
-Har du pojkvän, Gemma darling?
-Nej....har ni inte lärt er att allt Nate gör här i livet är retas?
Jag gick upp, jag satte mig på min säng och skickade ett sms till Nate som satt i rummet bredvid.
"Fuck you :("
"Älskar dig med Gems :)"
Jag började skratta. Jag älskade min bror över allt annat, han var min solstråle som jag fick damp på ganska ofta. Justin påminde mig mycket honom ibland.
Mamma kom in i rummet.
-Älskling...var ärlig nu. Du har en pojkvän.
Det var ingen fråga men hon ville ändå ha ett svar.
-Mamma...
-Gemma.
-Jag vet faktiskt inte. Jag gillar honom men vi är nog fortfarande inte mycket mer än vänner.
-Vem är han?
-En schysst kille vars namn är hemligt.
-Är du fem eller?
-Sätt en etta framför. Hihi
-Gemma.
-Okej, okej. Han heter Justin.
-Justin?
-ja, Justin. Något problem.
-Nej då gumman men om du gillar honom så måste vi och papap ha ett snack.
-Åh nej mamma! Aldrig i livet. Förresten så har jag både gilalt och varit ihop med massa killar...
-Du är femton, snart sexton. Tror du det inte blir mer allvarligt nu.
-Ok, vi gör såhär, när jag känner att jag och Justin tänker göra något så säger jag till.
-Vi båda vet att du inte kommer göra det.
-Ja...men inte nu mamma snälla.
Hon log och gick ut från rummet, varpå Nate kom in och satte sig på min säng. Jag tittade allvarligt på honom.
-Äh, chilla. De tycker också det är pinsamt. När de skulle snacka med mig så var det mest jag som snackade.
-Chilla? Nate. Chilla? Skojar du....jag kommer dö. Speciellt eftersom jag har bett Justin komma hit imorgon.
-Så han heter Justin. Visst ok, jag ska snacka med mamma och pappa så de inte skämmer ut dig.
Jag log och kramade honom.
-Framför din lilla älskling.
Jag släppte honom och gav honom en blick som kunde ha dödat.
Kommer mer idag. Men kommentera vet ja
-Kan du verkligen inte hålla dig borta från mig? Sa han leende, han var glad.
-Om du inte vill att jag ska springa efter så kan jag alltid behålla din jacka. Jag tog av mig den och han tog den genom rutan.
Han passade på att kyssa mig mitt på munnen innan han än en gång körde iväg. Jag stod kvar och tittade efter honom ett bra tag. Jag var hur glad som helst dagen hade varit helt perfekt. Om man bortser från min bula.
Jag gick långsamt hem igen och när jag kom in såg jag att pappa var hemma. Jag sprang in i hans famn som ett litet barn.
-PAPPA!!!
-Hej gumman. Har saknat dig jättemycket.
Nate var tvungen att retas.
-Men han har saknat mig mer.
-Inbilla dig det...
-Ta det lugnt syrran, du har ju din pojkvän.
-Har du pojkvän, Gemma darling?
-Nej....har ni inte lärt er att allt Nate gör här i livet är retas?
Jag gick upp, jag satte mig på min säng och skickade ett sms till Nate som satt i rummet bredvid.
"Fuck you :("
"Älskar dig med Gems :)"
Jag började skratta. Jag älskade min bror över allt annat, han var min solstråle som jag fick damp på ganska ofta. Justin påminde mig mycket honom ibland.
Mamma kom in i rummet.
-Älskling...var ärlig nu. Du har en pojkvän.
Det var ingen fråga men hon ville ändå ha ett svar.
-Mamma...
-Gemma.
-Jag vet faktiskt inte. Jag gillar honom men vi är nog fortfarande inte mycket mer än vänner.
-Vem är han?
-En schysst kille vars namn är hemligt.
-Är du fem eller?
-Sätt en etta framför. Hihi
-Gemma.
-Okej, okej. Han heter Justin.
-Justin?
-ja, Justin. Något problem.
-Nej då gumman men om du gillar honom så måste vi och papap ha ett snack.
-Åh nej mamma! Aldrig i livet. Förresten så har jag både gilalt och varit ihop med massa killar...
-Du är femton, snart sexton. Tror du det inte blir mer allvarligt nu.
-Ok, vi gör såhär, när jag känner att jag och Justin tänker göra något så säger jag till.
-Vi båda vet att du inte kommer göra det.
-Ja...men inte nu mamma snälla.
Hon log och gick ut från rummet, varpå Nate kom in och satte sig på min säng. Jag tittade allvarligt på honom.
-Äh, chilla. De tycker också det är pinsamt. När de skulle snacka med mig så var det mest jag som snackade.
-Chilla? Nate. Chilla? Skojar du....jag kommer dö. Speciellt eftersom jag har bett Justin komma hit imorgon.
-Så han heter Justin. Visst ok, jag ska snacka med mamma och pappa så de inte skämmer ut dig.
Jag log och kramade honom.
-Framför din lilla älskling.
Jag släppte honom och gav honom en blick som kunde ha dödat.
Kommer mer idag. Men kommentera vet ja
Drömmen om dig del 11
Boom, jag gick in i en stoppskylt.
Justin kunde inte hålla sig för skratt och dubbelvek sig medan han tog tag i mig.
-Förlåt sa han...men hur lyckas man.
-Ja ,du...det frågar jag mig ofta :)
Han fortsatte skratta, hela vägen tillbaka till bilen. När vi nästan var framme kom han på att han inte hade frågat hur det gick:
-Är du ok? Förlåt, det var bara för roligt.
-Tack för omtanken Bieber. Imorgon kommer jag ha en röd kulle på min panna.
-Då kan inte vi ses.
-Nej, du kommer inte undan. Jag kommer hänga efter dig hela dagen så att alla ska se.
-Det var ju inte mitt fel.
-Vem var det jag stirrade på när jag gick in i stolpen?
-Inte mitt fel att du är lite efterbliven. Han log.
-Jag är inte efterbliven...hade du varit ful eller åtminstone halvsnygg så hade jag ju inte stirrat.
-Så jag är snygg?
-Tolka det hur du vill Bieber.
-Förresten, kan du läsa?
-Va? Hur så?
-Det stod liksom stopp på skylten.
-Hahaha, jo de var ju därför jag stannade...fast kanske lite på fel ställe.
Han tog fram sina nycklar och öppnade bilen. Vi båda satte oss i den och han tittade på mig.
-Vad stirrar du på då?
-Vanligtvis för att du är så jävligt söt, men nu har du faktiskt en enorm bula i pannan.
-Va nej! Det har jag inte! Absolut inte. Du skojar! Jag började panikera.
Jag kollade mig i backspegeln och såg en liten röd, svullen bula. Jag pustade ut oc Justin började flabba igen.
-Jättekul. sa jag ironiskt.
-Inte trodde jag att en bula skulle få dig att panikera.
Han satte i nycklarna och vi körde iväg.
-Behöver du åka hem?
-Hur mycket är klockan.
-Halv sju.
-Shit!
-Vadå.
-Jag har historieprov imorgon. Och jag kan...INGET!
-Ta det lugnt, ett IG, kan du väl leva med.
-Nja, jag har redan haft ett, eller rättare sagt flera IG i SO. Så nej, jag kan inte leva med detta.
-Jag kör snabbt då. Vad måste du kunna?
-Hela 1800-talets påverkan av idag...blablabla...och hur det hade kunnat vara och så fucking vidare.
-Sorry, kan inte hjälpa dig.
Vi körde vidare, och den här gången mindes han faktiskt hur han skulle komma hem till mig. Det var egentligen bara en omväg vi blev tvunga att göra men jag sa inget. Han stannade en bit från mitt hus.
-Får jag komma in?
-Inte idag Justin. Jag måste verkligen plugga men om du kommer imorgon så får du träffa min familj. Tror pappa är hemma då också.
-Ok, då säger vi det.
Han kramade mig tvärs över sätet och jag pussade honom på kinden innan jag stängde bildörren och huttrandes sprang in. Halvvägs in i hallen kom jag på att jag fortfarande hade hans jacka på mig så jag sprang ut igen. Han hade hunnit köra en bit men jag sprang allt vad jag kunde för att hinna ikapp. Han stannade, vevade ner rutan och tittade förvånat på mig.
-Kan du verkligen inte hålla dig borta från mig? Sa han leende, han var glad.
-Om du inte vill att jag ska springa efter så kan jag alltid behålla din jacka. Jag tog av mig den och han tog den genom rutan.
Sorry för dålig update idag, men kommer mer imorgon.
Justin kunde inte hålla sig för skratt och dubbelvek sig medan han tog tag i mig.
-Förlåt sa han...men hur lyckas man.
-Ja ,du...det frågar jag mig ofta :)
Han fortsatte skratta, hela vägen tillbaka till bilen. När vi nästan var framme kom han på att han inte hade frågat hur det gick:
-Är du ok? Förlåt, det var bara för roligt.
-Tack för omtanken Bieber. Imorgon kommer jag ha en röd kulle på min panna.
-Då kan inte vi ses.
-Nej, du kommer inte undan. Jag kommer hänga efter dig hela dagen så att alla ska se.
-Det var ju inte mitt fel.
-Vem var det jag stirrade på när jag gick in i stolpen?
-Inte mitt fel att du är lite efterbliven. Han log.
-Jag är inte efterbliven...hade du varit ful eller åtminstone halvsnygg så hade jag ju inte stirrat.
-Så jag är snygg?
-Tolka det hur du vill Bieber.
-Förresten, kan du läsa?
-Va? Hur så?
-Det stod liksom stopp på skylten.
-Hahaha, jo de var ju därför jag stannade...fast kanske lite på fel ställe.
Han tog fram sina nycklar och öppnade bilen. Vi båda satte oss i den och han tittade på mig.
-Vad stirrar du på då?
-Vanligtvis för att du är så jävligt söt, men nu har du faktiskt en enorm bula i pannan.
-Va nej! Det har jag inte! Absolut inte. Du skojar! Jag började panikera.
Jag kollade mig i backspegeln och såg en liten röd, svullen bula. Jag pustade ut oc Justin började flabba igen.
-Jättekul. sa jag ironiskt.
-Inte trodde jag att en bula skulle få dig att panikera.
Han satte i nycklarna och vi körde iväg.
-Behöver du åka hem?
-Hur mycket är klockan.
-Halv sju.
-Shit!
-Vadå.
-Jag har historieprov imorgon. Och jag kan...INGET!
-Ta det lugnt, ett IG, kan du väl leva med.
-Nja, jag har redan haft ett, eller rättare sagt flera IG i SO. Så nej, jag kan inte leva med detta.
-Jag kör snabbt då. Vad måste du kunna?
-Hela 1800-talets påverkan av idag...blablabla...och hur det hade kunnat vara och så fucking vidare.
-Sorry, kan inte hjälpa dig.
Vi körde vidare, och den här gången mindes han faktiskt hur han skulle komma hem till mig. Det var egentligen bara en omväg vi blev tvunga att göra men jag sa inget. Han stannade en bit från mitt hus.
-Får jag komma in?
-Inte idag Justin. Jag måste verkligen plugga men om du kommer imorgon så får du träffa min familj. Tror pappa är hemma då också.
-Ok, då säger vi det.
Han kramade mig tvärs över sätet och jag pussade honom på kinden innan jag stängde bildörren och huttrandes sprang in. Halvvägs in i hallen kom jag på att jag fortfarande hade hans jacka på mig så jag sprang ut igen. Han hade hunnit köra en bit men jag sprang allt vad jag kunde för att hinna ikapp. Han stannade, vevade ner rutan och tittade förvånat på mig.
-Kan du verkligen inte hålla dig borta från mig? Sa han leende, han var glad.
-Om du inte vill att jag ska springa efter så kan jag alltid behålla din jacka. Jag tog av mig den och han tog den genom rutan.
Sorry för dålig update idag, men kommer mer imorgon.
Drömmen om dig del 10
Han tittade länge på mig och lutade sig över bordet och kysste mig.
-Du är fantastisk, vet du.
Jag kände hur jag rodnade...
Efter maten, som hade varit jättegod, gick vi ut på en promenad i de mer folktomma delarna av stan. Vi höll varandras händer och skämtade och skrattade om allt möjligt. Plötsligt började det ösregna, och allt jag hade på mig var ju en T-shirt. Jag huttrade där vi stod.
-Fryser du?
-Typ, jag svettas inte direkt.
Han log och tog av sig sin munkjacka och satte den runt mina axlar. Han tog tag om min midja och vi fortsatte gå en bit.
-Tack.
Så omtänksam han var. Jag såg att han nu också frös och jag skulle precis fråga om vi kanske skulle hämta bilen. Men han stannade istället och jag förblev tyst.
-Du är verkligen vacker Gem!
Jag log, nej jag log inte. Jag grimaserade. För det kunde inte varit ett leende om mina mungipor gick upp mot öronen.
Han smekte min kind och sen tog han mitt ansikte mellan sina lena händer och tittade in i mina ögon. Sen sträckte jag försiktigt på mig så att våra läppar möttes. Vi började kyssas och jag tog tag i hans mjuka hår medan vi kysstes. Den här gången var kyssen intensivare och jag flyttade min hand mot hans hals. Han i sin tur drog mig närmare honom. Jag slutade kyssa för ett ögonblick bara för att andas men han drog snabbt tillbaka mig i kyssen.
Plötsligt hör jag ett bil tuta från ingenstans. Jag slutar kyssas och tittar på bilen som står precis bakom oss och i den sitter en sur gubbe som tutar åt oss.
-Flytta på er!
Oj, då. Jag hade glömt att vi stod mitt på gatan. Jag tog tag i Justins hand och drog honom bort från gatan.
-Jävla skitungar, kyssas kan de men inte se.
Jag började skratta hysteriskt och men det gjorde inte Justin. Vi började gå igen, men nu hade det slutat ösregna. Det regnade bara en droppe då coh då så vi var okej.
-Han kunde faktiskt be snällt....Justin var lite småsur.
-Mmmh, fast det var ju vårt fel. Alltså egentligen.
-Men han behöver ju inte tuta för det.
Jag tog tag i min T-shirt, tog bak ena benet och neg.
-Of course Mr Bieber. Everything for you.
Han började gapflabba. Jag skrattade också. Nu såg jag blixten och Justin tog tag i min hand och han sprang så snabbt han kunde. Det trodde jag i alla fall.
-Tävling då. Först tills stolpen där borta.
Han började springa ännu snabbare och jag tog sats och kutade allt vad jag kunde. Jag hann kanske en halv sekund före honom.
-Du är den snabbaste tjejen jag har träffat.
-Och jag som trodde du hade träffat många tjejer.
-Ja, men alla utmanar mig inte på springtävling.
Vi började andfått gå vidare och jag tittade på Justins fina ansikte.
-Vad stirrar d...
Boom, jag gick in i en stoppskylt.
Justin kunde inte hålla sig för skratt och dubbelvek sig medan han tog tag i mig.
-Förlåt sa han...men hur lyckas man.
-Ja ,du...det frågar jag mig ofta :)
Är det bra?
-Du är fantastisk, vet du.
Jag kände hur jag rodnade...
Efter maten, som hade varit jättegod, gick vi ut på en promenad i de mer folktomma delarna av stan. Vi höll varandras händer och skämtade och skrattade om allt möjligt. Plötsligt började det ösregna, och allt jag hade på mig var ju en T-shirt. Jag huttrade där vi stod.
-Fryser du?
-Typ, jag svettas inte direkt.
Han log och tog av sig sin munkjacka och satte den runt mina axlar. Han tog tag om min midja och vi fortsatte gå en bit.
-Tack.
Så omtänksam han var. Jag såg att han nu också frös och jag skulle precis fråga om vi kanske skulle hämta bilen. Men han stannade istället och jag förblev tyst.
-Du är verkligen vacker Gem!
Jag log, nej jag log inte. Jag grimaserade. För det kunde inte varit ett leende om mina mungipor gick upp mot öronen.
Han smekte min kind och sen tog han mitt ansikte mellan sina lena händer och tittade in i mina ögon. Sen sträckte jag försiktigt på mig så att våra läppar möttes. Vi började kyssas och jag tog tag i hans mjuka hår medan vi kysstes. Den här gången var kyssen intensivare och jag flyttade min hand mot hans hals. Han i sin tur drog mig närmare honom. Jag slutade kyssa för ett ögonblick bara för att andas men han drog snabbt tillbaka mig i kyssen.
Plötsligt hör jag ett bil tuta från ingenstans. Jag slutar kyssas och tittar på bilen som står precis bakom oss och i den sitter en sur gubbe som tutar åt oss.
-Flytta på er!
Oj, då. Jag hade glömt att vi stod mitt på gatan. Jag tog tag i Justins hand och drog honom bort från gatan.
-Jävla skitungar, kyssas kan de men inte se.
Jag började skratta hysteriskt och men det gjorde inte Justin. Vi började gå igen, men nu hade det slutat ösregna. Det regnade bara en droppe då coh då så vi var okej.
-Han kunde faktiskt be snällt....Justin var lite småsur.
-Mmmh, fast det var ju vårt fel. Alltså egentligen.
-Men han behöver ju inte tuta för det.
Jag tog tag i min T-shirt, tog bak ena benet och neg.
-Of course Mr Bieber. Everything for you.
Han började gapflabba. Jag skrattade också. Nu såg jag blixten och Justin tog tag i min hand och han sprang så snabbt han kunde. Det trodde jag i alla fall.
-Tävling då. Först tills stolpen där borta.
Han började springa ännu snabbare och jag tog sats och kutade allt vad jag kunde. Jag hann kanske en halv sekund före honom.
-Du är den snabbaste tjejen jag har träffat.
-Och jag som trodde du hade träffat många tjejer.
-Ja, men alla utmanar mig inte på springtävling.
Vi började andfått gå vidare och jag tittade på Justins fina ansikte.
-Vad stirrar d...
Boom, jag gick in i en stoppskylt.
Justin kunde inte hålla sig för skratt och dubbelvek sig medan han tog tag i mig.
-Förlåt sa han...men hur lyckas man.
-Ja ,du...det frågar jag mig ofta :)
Är det bra?
Drömmen om dig del 9
"Godmorgon gorgeus! Glöm inte att jag hämtar dig klockan 3."
Svaret kom en minut senare.
"Jag hade varit mer gorgeus om jag fick min skönhetssömn :)"
"Förlåt"
"Det är lugnt, hade inte hunnit göra mig klar annars"
"Tar det verkligen fyre timmar?"
"Tror du verkligen att jag är så snygg i verkligheten?"
"Tjejer...."
"Jag vet, haha, men vi ses"
Jag kunde se henne framför mig sitta framför sin BlackBerry och svara på mina sms.
"Längtar"
"Jag med"
Jag satte mig i limon och körde hem igen...
Gemmas perspektiv igen:
Justin hade just messat mig och jag kände mig taggad som in i för dagen. Det var fyra timmar kvar men jag var tvungen att duscha, byta, om, äta och allt annat innan Justin skulle hämta mig så tiden skulle ändå bli knapp. Jag hade fortfarande inte kommit över gårkvällens kyss, och jag längtade tills klockan var 3.
Jag ringde allra först till min bästis i London och pratade en lång stund. Ämnet killar kom upp ganska snabbt och jag sa att jag hade träffat en kille och att vi hade kysst men jag nämnde ingenting om att han hette Justin Bieber.
Sedan jag tog en lång dusch med skållhett vatten bara för att bli riktigt ren. Mitt under duschen började min mobil plinga. Jag hade fått ett sms. Vanligtvis hade jag ignorerat det men nu kanske det var Justin så jag steg ut, helt blöt tog tag i en handduk och kollade min mobil. Mycket riktigt, det stod Justin på skärmen och jag började läsa.
"Jag börjar åka nu...ses"
"Va nu?"
"Kolla klockan Gemma!"
Den var tjugo över två.
"Oups! Ska skynda mig"
Jag sprang ut ur badrummet, bytte om. Tog på mig ett par svarta tights och ett långt vitt linne med en kort T-shirt över. Helt okej. Jag fönade håret och satte upp det i en boll. Sen sprang jag tillbaka till badrummet och applicerade lite mascara och kajal. Sen var jag klar. Det var fortfarande en kvart kvar så jag satte på datorn för att fördriva tiden. Automatiskt kollade jag upp Justins twitter och där stod det:
"Meeting up with an awesome person today"
Så sött, jag gick in på min egen twitter och skulle skriva något, men så ringde min mobil. Jag blev irriterad att de måste ringa just nu när Justin skulle komma men jag svarade i alla fall. Jag kollade inte ens på skärmen vem det var som ringde.
-Hallå? sa jag lite halvsurt
-Hej, det är Justin.
-Justin?
-The one and only, haha
-Skulle inte du komma?
-Jo, men jag har problem. Det är lite pinsamt men..
-Du kan inte komma...jag fattar
-Nej nej. Utan jag har åkt vilse.
Jag började gapflabba.
-Ärligt, jag har åkt vilse.
-Var är du?
Han sa att han var på en plats som jag genast kände igen. Det låg bara några kvarter bort och jag sa att han skulle vänta där. Så att jag skulle komma till honom istället.
Jag halvsprang tills jag såg hans bil. Jag började sakta ner och smyga mot honom. Han stod med ryggen mot mig så jag sprang fram och höll för hans ögon bakifrån.
-Guess who?
-Gemma, du hittade mig! Han verkade uppspelt.
-Hur lyckas man åka vilse? Jag trodde du visste alla vägar. sa jag och kramade honom hårt.
Han lyfte upp mig. Tänk att han faktiskt var så stark.
-Ta det lugnt!
Han satte ner mig och gav mig en lätt kyss och jag kysste honom tillbaka.
-Ska vi åka?
-Visst, var vill du åka?
-Jag känner för att äta något.
-Precis mina tankar, kom så ska jag visa dig en fantastisk restaurang.
Vi satte oss i bilen och vi började prata om allt möjligt.
-Förresten, såg din bror oss, kyssas igår? Han bet sig i läppen.
-Hahaha, ja det gjorde han men det är lugnt. Jag har varit tvungen att se på när han kysser massa tjejer så vi är kvitt.
-Så bra då.
-Yes.
Vi hoppade ut ur bilen och han tog tag i min hand. Jag kände hur jag blev helt varm i kroppen. Plötsligt började en massa tjejer stirra på oss, jag kollade på Justin och han märkte inget. Visserligen hade han solglasögon men man kunde se vem han var i alla fall. Jag drog upp hans luva över hans huvud och han tittade frågande.
Jag pekade på tjejerna.
-Tack. Han log.
Vi gick in i restaurangen och där satt mycket människor men vi valde ett bord i hörnet så att vi inte skulle bli sedda.
-Är det ok för dig med allt det här hemlighetshålleriet.
-Jag klarar mig.
-Förlåt.
-Det är ju inte ditt fel.
-Jo, jag hade ju faktiskt kunnat visa mig med...
-Sch, Justin det är lugnt. Det är säkert. Ha inte dåligt samvete.
Han tittade länge på mig och lutade sig över bordet och kysste mig.
-Du är fantastisk, vet du.
Jag kände hur jag rodnade...
Hur blir det nu? Kommer fler delar imorgon.
Svaret kom en minut senare.
"Jag hade varit mer gorgeus om jag fick min skönhetssömn :)"
"Förlåt"
"Det är lugnt, hade inte hunnit göra mig klar annars"
"Tar det verkligen fyre timmar?"
"Tror du verkligen att jag är så snygg i verkligheten?"
"Tjejer...."
"Jag vet, haha, men vi ses"
Jag kunde se henne framför mig sitta framför sin BlackBerry och svara på mina sms.
"Längtar"
"Jag med"
Jag satte mig i limon och körde hem igen...
Gemmas perspektiv igen:
Justin hade just messat mig och jag kände mig taggad som in i för dagen. Det var fyra timmar kvar men jag var tvungen att duscha, byta, om, äta och allt annat innan Justin skulle hämta mig så tiden skulle ändå bli knapp. Jag hade fortfarande inte kommit över gårkvällens kyss, och jag längtade tills klockan var 3.
Jag ringde allra först till min bästis i London och pratade en lång stund. Ämnet killar kom upp ganska snabbt och jag sa att jag hade träffat en kille och att vi hade kysst men jag nämnde ingenting om att han hette Justin Bieber.
Sedan jag tog en lång dusch med skållhett vatten bara för att bli riktigt ren. Mitt under duschen började min mobil plinga. Jag hade fått ett sms. Vanligtvis hade jag ignorerat det men nu kanske det var Justin så jag steg ut, helt blöt tog tag i en handduk och kollade min mobil. Mycket riktigt, det stod Justin på skärmen och jag började läsa.
"Jag börjar åka nu...ses"
"Va nu?"
"Kolla klockan Gemma!"
Den var tjugo över två.
"Oups! Ska skynda mig"
Jag sprang ut ur badrummet, bytte om. Tog på mig ett par svarta tights och ett långt vitt linne med en kort T-shirt över. Helt okej. Jag fönade håret och satte upp det i en boll. Sen sprang jag tillbaka till badrummet och applicerade lite mascara och kajal. Sen var jag klar. Det var fortfarande en kvart kvar så jag satte på datorn för att fördriva tiden. Automatiskt kollade jag upp Justins twitter och där stod det:
"Meeting up with an awesome person today"
Så sött, jag gick in på min egen twitter och skulle skriva något, men så ringde min mobil. Jag blev irriterad att de måste ringa just nu när Justin skulle komma men jag svarade i alla fall. Jag kollade inte ens på skärmen vem det var som ringde.
-Hallå? sa jag lite halvsurt
-Hej, det är Justin.
-Justin?
-The one and only, haha
-Skulle inte du komma?
-Jo, men jag har problem. Det är lite pinsamt men..
-Du kan inte komma...jag fattar
-Nej nej. Utan jag har åkt vilse.
Jag började gapflabba.
-Ärligt, jag har åkt vilse.
-Var är du?
Han sa att han var på en plats som jag genast kände igen. Det låg bara några kvarter bort och jag sa att han skulle vänta där. Så att jag skulle komma till honom istället.
Jag halvsprang tills jag såg hans bil. Jag började sakta ner och smyga mot honom. Han stod med ryggen mot mig så jag sprang fram och höll för hans ögon bakifrån.
-Guess who?
-Gemma, du hittade mig! Han verkade uppspelt.
-Hur lyckas man åka vilse? Jag trodde du visste alla vägar. sa jag och kramade honom hårt.
Han lyfte upp mig. Tänk att han faktiskt var så stark.
-Ta det lugnt!
Han satte ner mig och gav mig en lätt kyss och jag kysste honom tillbaka.
-Ska vi åka?
-Visst, var vill du åka?
-Jag känner för att äta något.
-Precis mina tankar, kom så ska jag visa dig en fantastisk restaurang.
Vi satte oss i bilen och vi började prata om allt möjligt.
-Förresten, såg din bror oss, kyssas igår? Han bet sig i läppen.
-Hahaha, ja det gjorde han men det är lugnt. Jag har varit tvungen att se på när han kysser massa tjejer så vi är kvitt.
-Så bra då.
-Yes.
Vi hoppade ut ur bilen och han tog tag i min hand. Jag kände hur jag blev helt varm i kroppen. Plötsligt började en massa tjejer stirra på oss, jag kollade på Justin och han märkte inget. Visserligen hade han solglasögon men man kunde se vem han var i alla fall. Jag drog upp hans luva över hans huvud och han tittade frågande.
Jag pekade på tjejerna.
-Tack. Han log.
Vi gick in i restaurangen och där satt mycket människor men vi valde ett bord i hörnet så att vi inte skulle bli sedda.
-Är det ok för dig med allt det här hemlighetshålleriet.
-Jag klarar mig.
-Förlåt.
-Det är ju inte ditt fel.
-Jo, jag hade ju faktiskt kunnat visa mig med...
-Sch, Justin det är lugnt. Det är säkert. Ha inte dåligt samvete.
Han tittade länge på mig och lutade sig över bordet och kysste mig.
-Du är fantastisk, vet du.
Jag kände hur jag rodnade...
Hur blir det nu? Kommer fler delar imorgon.
Drömmen om dig del 8
Jag vaknade mitt på natten av att jag slogg i mitt huvud i något. Väggen. Jag sprang tyst ner på undervåningen för att hämta lite is till min snart enorma bula. Sen gick jag upp igen och kollade igenom min skolväska inför imorgon, tvätatde bort mitt smink som runnit ut och borstaade håret. Sen gick jag och lade mig igen. Imorgon skulle jag se Justin igen...
Justins perspektiv:
På morgonen vaknade jag av att min väckarklocka ringde, men som typiskt var kunde jag inte nå snooze-knappen och jag orkade verkligen inte flytta på mig. Istället kom mamma in och ruskade i liv i mig. Inget uppskattat.
-Vakna nu, du har en intervju om en och en halv timme.
-Var inte det i morgon?
-Idag och imorgon, Justin. Seså upp med dig.
Jag orkade verkligen inte men jag visste att den här intervjun var viktig, både för ig själv och för mina trogna fans. Utan dem var jag ingenting. Jag sprang ner för att äta frukost, orkade inte byta om först. Jag åt lite ägg med bacon och sen tog jag en dusch. Jag hällde kallt vatten över mig för att vakna till ordentligt. Vems ide var det att ha en intervju klockan halv elva egentligen? Jag satte på mig en lila T-shirt, svart munkjacka och ett par vita byxor till. Jag fixade håret och sprang sedan ner, pussade mamma på kinden och hoppade in i limousinen.
Vi körde i en kvart innan vi kom fram, jag såg genom fönstret att ett stort gäng tjejer hade samlats utanför ingången. Jag steg ut och de började skrika mitt namn. Jag log, för fastän det var jobbigt med alla fans så älskade jag det. Jag gick fram till tjejerna på ena sidan och de fotade några bilder. Sen skrev jag ett dussin autografer. Borta Vid ingången stod en tjej med nedböjt huvud, jag gick fram till henne:
-Gemma?
-Va?
Hon lyfte huvudet och jag såg att det inte var Gemma. Jag måste få bort henne från mitt huvud, men jag tänkte bara på henne efter gårdagen.
-Inget
Jag gick in och reportern började genast ställa frågor som jag svarade så ärligt som jag kunde på. Sen kom frågan jag hatade, speciellt efter igår.
-Är du ihop med någon? Eller är du helt enkelt på gång med någon?
Jag ville säga att jag har träffat Gemma, men jag visste inte hur det var mellan oss och förresten så kunde jag ändå inte säga det. Jag hoppades att hon inte skulle käna sig dissad eller ledsen. Jag kunde bara inte säga det. Jag hoppades att hon skulle förstå.
-Nej, jag klarar mig som jag är. Jag behöver ingen tjej som så.
Reportern fortsatte ställa närgångan frågor tills en halvtimme gått. Då var den intervjun slut. Äntligen.
Intervjun fick mig återigen att tänka på Gemma. När våra läppar möttes. Jag blev så glad när hon kysste mig där i bilen. Det var helt perfekt. Undrar om hennes bror såg oss. Jag betsämde mig för att messa henne.
"Godmorgon gorgeus! Glöm inte att jag hämtar deig klockan 3."
Svaret kom en minut senare.
"Jag hade varit mer gorgeus om jag fick min skönhetssömn :)"
"Förlåt"
"Det är lugnt, hade inte hunnit göra mig klar annars"
"Tar det verkligen fyre timmar?"
"Tror du verkligen att jag är så snygg i verkligheten?"
"Tjejer...."
"Jag vet, haha, men vi ses"
Jag kunde se henne framför mig sitta frmaför sin BlackBerry och svara på mina sms.
"Längtar"
"Jag med"
Jag satte mig i limon och körde hem igen...
Tycker ni det blir bar att skriva från Justins perspektiv såhär? Eller ska jag hålla mig till att bara skriva Gemmas?
Justins perspektiv:
På morgonen vaknade jag av att min väckarklocka ringde, men som typiskt var kunde jag inte nå snooze-knappen och jag orkade verkligen inte flytta på mig. Istället kom mamma in och ruskade i liv i mig. Inget uppskattat.
-Vakna nu, du har en intervju om en och en halv timme.
-Var inte det i morgon?
-Idag och imorgon, Justin. Seså upp med dig.
Jag orkade verkligen inte men jag visste att den här intervjun var viktig, både för ig själv och för mina trogna fans. Utan dem var jag ingenting. Jag sprang ner för att äta frukost, orkade inte byta om först. Jag åt lite ägg med bacon och sen tog jag en dusch. Jag hällde kallt vatten över mig för att vakna till ordentligt. Vems ide var det att ha en intervju klockan halv elva egentligen? Jag satte på mig en lila T-shirt, svart munkjacka och ett par vita byxor till. Jag fixade håret och sprang sedan ner, pussade mamma på kinden och hoppade in i limousinen.
Vi körde i en kvart innan vi kom fram, jag såg genom fönstret att ett stort gäng tjejer hade samlats utanför ingången. Jag steg ut och de började skrika mitt namn. Jag log, för fastän det var jobbigt med alla fans så älskade jag det. Jag gick fram till tjejerna på ena sidan och de fotade några bilder. Sen skrev jag ett dussin autografer. Borta Vid ingången stod en tjej med nedböjt huvud, jag gick fram till henne:
-Gemma?
-Va?
Hon lyfte huvudet och jag såg att det inte var Gemma. Jag måste få bort henne från mitt huvud, men jag tänkte bara på henne efter gårdagen.
-Inget
Jag gick in och reportern började genast ställa frågor som jag svarade så ärligt som jag kunde på. Sen kom frågan jag hatade, speciellt efter igår.
-Är du ihop med någon? Eller är du helt enkelt på gång med någon?
Jag ville säga att jag har träffat Gemma, men jag visste inte hur det var mellan oss och förresten så kunde jag ändå inte säga det. Jag hoppades att hon inte skulle käna sig dissad eller ledsen. Jag kunde bara inte säga det. Jag hoppades att hon skulle förstå.
-Nej, jag klarar mig som jag är. Jag behöver ingen tjej som så.
Reportern fortsatte ställa närgångan frågor tills en halvtimme gått. Då var den intervjun slut. Äntligen.
Intervjun fick mig återigen att tänka på Gemma. När våra läppar möttes. Jag blev så glad när hon kysste mig där i bilen. Det var helt perfekt. Undrar om hennes bror såg oss. Jag betsämde mig för att messa henne.
"Godmorgon gorgeus! Glöm inte att jag hämtar deig klockan 3."
Svaret kom en minut senare.
"Jag hade varit mer gorgeus om jag fick min skönhetssömn :)"
"Förlåt"
"Det är lugnt, hade inte hunnit göra mig klar annars"
"Tar det verkligen fyre timmar?"
"Tror du verkligen att jag är så snygg i verkligheten?"
"Tjejer...."
"Jag vet, haha, men vi ses"
Jag kunde se henne framför mig sitta frmaför sin BlackBerry och svara på mina sms.
"Längtar"
"Jag med"
Jag satte mig i limon och körde hem igen...
Tycker ni det blir bar att skriva från Justins perspektiv såhär? Eller ska jag hålla mig till att bara skriva Gemmas?
Drömmen om dig del 7
I bilen blev det återigen tyst förutom när jag skulle berätta var han skulle köra. När vi väl var framme sa jag hej då och öppnade bildörren.
-När ska vi ses igen? Jag är ledig imorgon...
-Visst, men jag har lust att sova hela förmiddagen, så vid 3,4?
-3, jag hämtar dig
-Ok då säger vi det.
Jag vände mig om men han tog tag i min arm och lutade sig över mitt säte och kysste mig försiktigt...
Jag visste inte vad jag skulle göra, under de där två kanske tre sekunderna var det enda jag tänkte på Justin Bieber kysser mig. Sen var kyssen slut ochhan såg lite ledsen ut, men han försökte dölja det. Jag hade inte kysst honom tillbaka. Jag bet mig i läppen och log, sen tog jag lutade jag mig fram och kysste honom igen. Jag såg att han log ögonblicket innan våra läppar återigen möttes. Kyssen blev inte den heller lång efetrsom någon öppnade min ytterdörr. Jag slutade kvickt och sa högt och tydligt:
-Vi ses, tack för ikväll!
Justin började skratta.
Sen viskade jag till honom:
-Ses imorgon.
-Ses sweetheart
Jag gick mot dörren och han körde snabbt därifrån.
-Du vet att inte alla vill se dig kyssa någon random kille.
-Shut up Nate. Jag började gå. Och inte ett ord till mamma, eller pappa för den delen.
-Om du låter bli att kyssas framför fönstret.
-Haha, jätteroligt, sa jag och himlade leende med ögonen.
Jag gick upp till mitt rum och satte på datorn. Öppnade direkt spotify och började lyssna på Justins album på högsta volym. Sen klickade jag fram Google och letade fram bilder på Justin. På flera av dem hade galna fans skrivit saker som "Justin, I love you". Som om han någonsin skulle läsa det. Jag tryckte sen på en länk till en skvallersida som var helt tillägnad Justin. Hade folk verkligen inget annat att göra än att spionera på honom. Var han verkligen så viktig för dem? Jag skulle nog inte säga något för jag höll också på att bli besatt av honom.
Jag skrev i min twitter:
"Perfect day today, perfect day tomorrow"
Justins tweet från tio minuter sen löd:
"You made my day :)"
Jag log med mitt antagligen fånigaste face. Hade någon sett mig så hade de aldrig glömt det. Men just nu var allt jag brydde mig om Justin. Justin och hans läppar. Justins läppar och mina läppar. I en kyss. Jag kunde bara inte fatta det. Jag ville berätta för hela världen men vem skulle tro mig? Dessutom så skulle Justin döda mig. Eller hata mig, vilket var nästan samma sak för mig nu.
Jag gick och la mig, jag struntade i att tvätta bort mitt smink, jag glömde borsta tänderna eller bortsta mitt nu ganska rufsiga hår. Allt jag gjorde var att ligga där och stirra upp på mitt blåa tak och tänka på Justin. Och sen somnade jag.
Jag vaknade mitt på natten av att jag slogg i mitt huvud i något. Väggen. Jag sprang tyst ner på undervåningen för att hämta lite is till min snart enorma bula. Sen gick jag upp igen och kollade igenom min skolväska inför imorgon, tvätatde bort mitt smink som runnit ut och borstaade håret. Sen gick jag och lade mig igen. Imorgon skulle jag se Justin igen...
Hur är den?? Kommer en ny snart
Förresten, ni är lite snåla med kommentarer.
-När ska vi ses igen? Jag är ledig imorgon...
-Visst, men jag har lust att sova hela förmiddagen, så vid 3,4?
-3, jag hämtar dig
-Ok då säger vi det.
Jag vände mig om men han tog tag i min arm och lutade sig över mitt säte och kysste mig försiktigt...
Jag visste inte vad jag skulle göra, under de där två kanske tre sekunderna var det enda jag tänkte på Justin Bieber kysser mig. Sen var kyssen slut ochhan såg lite ledsen ut, men han försökte dölja det. Jag hade inte kysst honom tillbaka. Jag bet mig i läppen och log, sen tog jag lutade jag mig fram och kysste honom igen. Jag såg att han log ögonblicket innan våra läppar återigen möttes. Kyssen blev inte den heller lång efetrsom någon öppnade min ytterdörr. Jag slutade kvickt och sa högt och tydligt:
-Vi ses, tack för ikväll!
Justin började skratta.
Sen viskade jag till honom:
-Ses imorgon.
-Ses sweetheart
Jag gick mot dörren och han körde snabbt därifrån.
-Du vet att inte alla vill se dig kyssa någon random kille.
-Shut up Nate. Jag började gå. Och inte ett ord till mamma, eller pappa för den delen.
-Om du låter bli att kyssas framför fönstret.
-Haha, jätteroligt, sa jag och himlade leende med ögonen.
Jag gick upp till mitt rum och satte på datorn. Öppnade direkt spotify och började lyssna på Justins album på högsta volym. Sen klickade jag fram Google och letade fram bilder på Justin. På flera av dem hade galna fans skrivit saker som "Justin, I love you". Som om han någonsin skulle läsa det. Jag tryckte sen på en länk till en skvallersida som var helt tillägnad Justin. Hade folk verkligen inget annat att göra än att spionera på honom. Var han verkligen så viktig för dem? Jag skulle nog inte säga något för jag höll också på att bli besatt av honom.
Jag skrev i min twitter:
"Perfect day today, perfect day tomorrow"
Justins tweet från tio minuter sen löd:
"You made my day :)"
Jag log med mitt antagligen fånigaste face. Hade någon sett mig så hade de aldrig glömt det. Men just nu var allt jag brydde mig om Justin. Justin och hans läppar. Justins läppar och mina läppar. I en kyss. Jag kunde bara inte fatta det. Jag ville berätta för hela världen men vem skulle tro mig? Dessutom så skulle Justin döda mig. Eller hata mig, vilket var nästan samma sak för mig nu.
Jag gick och la mig, jag struntade i att tvätta bort mitt smink, jag glömde borsta tänderna eller bortsta mitt nu ganska rufsiga hår. Allt jag gjorde var att ligga där och stirra upp på mitt blåa tak och tänka på Justin. Och sen somnade jag.
Jag vaknade mitt på natten av att jag slogg i mitt huvud i något. Väggen. Jag sprang tyst ner på undervåningen för att hämta lite is till min snart enorma bula. Sen gick jag upp igen och kollade igenom min skolväska inför imorgon, tvätatde bort mitt smink som runnit ut och borstaade håret. Sen gick jag och lade mig igen. Imorgon skulle jag se Justin igen...
Hur är den?? Kommer en ny snart
Förresten, ni är lite snåla med kommentarer.
Drömmen om dig del 6
-Är du ok?
-Jag dör! Du kunde väl messa eller nåt? Jag börjar skratta. Det var verkligen inte värt det att springa ihjäl mig sådär.
-Hahaha, men det tycker jag. Du ser urgullig ut just nu.
-Eh...tack?
Han tar tag i min arm och tar den under sin och vi börjar gå mot hans svarta range rover....
-Jag måste erkänna, du springer sjukt snabbt.
-Jag vet, helt i onödan för den delen också.
Han började skratta
Han öppnade bildörren och jag satte mig i passagerarsätet innan han satte sig i förarsätet.
-Är du ens tillräckligt gammal för att köra bil?
-Jag är 16, inte 10 haha
-Haha, jag vet men i London måste man vara 18.
-Barnungar!
Jag tittade lite småsurt på honom men han genomskådade mig.
-Då blir jag den som kör...snygg bil förresten. Eller hur?
-Nja, sett snyggare
-Klart du har, sa han sarkastiskt
-Nej, men ärligt. Min bror kör en Porche.
-Hur gammal är han då. 40?
-Tro mig ibland känns det så, hehe. Han är 18.
Han satte igång bilen och vi började köra. Det blev en lite pinsam tystnad så han satte på lite radio och är det inte typiskt att en av hans låtar ska börja spela just då?
-Jag kan den här låten, sa han och började sjunga med. Han sjöng lika bra i verkligheten som på radio.
-Nej, det säger du inte? Haha. Bra låt förresten.
-Tack jag vet. Sa han flirtigt
Han körde in på parkeringplatserna och parkerade smidigt med sin stora, och tyvärr lite klumpiga bil. Jag såg hur han bet sig i tungan när han gjorde det. Han såg riktigt söt ut. Han såg hur jag stirrade och stirrade tillbaka. Jag började skratta nervöst. Vi gick ut ur bilen och han tog tag i min hand och började småspringa mot glassbaren. Vi köpte varsin frozen yoghurt. Han i hallon jag i jordgubbssmak. Vi satte och i ett bås som var lite avskilt. Det fanns ändå bara två personer som var där. Helt från ingenstans började de kyssas, så stämningen var en aning pinsam. Och helt plötsligt började Justin skratta från ingenstans. Jag tittade frågande men han fortsatte bara skratta.
-Vad?
-Alla stirrar på dig. Och butiksägaren pekar på dig.
Mycket riktigt och butiksbiträdet kom plötsligt fram till mig.
-Kan jag få din autograf?
-Min autograf? Du menar inte honom eller? Sa jag och pekade på Justin.
-Nej, din..du är väl Gemma Dawn Richards?
-Ja, hur visste du?
-Jag är ett stort fan, följt dig sedan du vann ditt första mästerskap.
-Jaha, jag tog hans anteckningsblock skrev mitt namn och ritade till någon krussidull för att det skulle se finare ut. Sen log jag mot honom och han vände sig om och gick.
Det blev tyst och jag käkade upp min Frozen yoghurt och bad Justin att ta med sig sin ut.
Väl ute:
-Vad var det där om? Justin var chockad, men road.
-De kände väl igen mig från Storbrittanien...
-Men de ville inte ens ha min autograf, de ville ha din!
-Så förvånad då! Jag började sjunga "Jag är kändare än Justin Bieber" om och om igen.
Han började skratta och slog till mig lätt på armen. Min mobil ringde plötsligt.
-Gemma? Var är du?
-På stan med en vän. Jag sa ju till dig.
-Klockan är halv tio.
-Ja...?
-Mamma börjar bli orolig.
-Jaja, jag är hemma snart.
Jag lade på
-Måste du hem?
-Nej, egentligen inte men mamma...jag himlade med ögonen.
-Jag kör dig.
I bilen blev det återigen tyst förutom när jag skulle berätta var han skulle köra. När vi väl var framme sa jag hej då och öppnade bildörren.
-När ska vi ses igen? Jag är ledig imorgon...
-Visst, men jag har lust att sova hela förmiddagen, så vid 3,4?
-3, jag hämtar dig
-Ok då säger vi det.
Jag vände mig om men han tog tag i min arm och lutade sig över mitt säte och kysste mig försiktigt...
Nu börjar det komma igång på allvar, men jag har fastnat lite, några tips?
-Jag dör! Du kunde väl messa eller nåt? Jag börjar skratta. Det var verkligen inte värt det att springa ihjäl mig sådär.
-Hahaha, men det tycker jag. Du ser urgullig ut just nu.
-Eh...tack?
Han tar tag i min arm och tar den under sin och vi börjar gå mot hans svarta range rover....
-Jag måste erkänna, du springer sjukt snabbt.
-Jag vet, helt i onödan för den delen också.
Han började skratta
Han öppnade bildörren och jag satte mig i passagerarsätet innan han satte sig i förarsätet.
-Är du ens tillräckligt gammal för att köra bil?
-Jag är 16, inte 10 haha
-Haha, jag vet men i London måste man vara 18.
-Barnungar!
Jag tittade lite småsurt på honom men han genomskådade mig.
-Då blir jag den som kör...snygg bil förresten. Eller hur?
-Nja, sett snyggare
-Klart du har, sa han sarkastiskt
-Nej, men ärligt. Min bror kör en Porche.
-Hur gammal är han då. 40?
-Tro mig ibland känns det så, hehe. Han är 18.
Han satte igång bilen och vi började köra. Det blev en lite pinsam tystnad så han satte på lite radio och är det inte typiskt att en av hans låtar ska börja spela just då?
-Jag kan den här låten, sa han och började sjunga med. Han sjöng lika bra i verkligheten som på radio.
-Nej, det säger du inte? Haha. Bra låt förresten.
-Tack jag vet. Sa han flirtigt
Han körde in på parkeringplatserna och parkerade smidigt med sin stora, och tyvärr lite klumpiga bil. Jag såg hur han bet sig i tungan när han gjorde det. Han såg riktigt söt ut. Han såg hur jag stirrade och stirrade tillbaka. Jag började skratta nervöst. Vi gick ut ur bilen och han tog tag i min hand och började småspringa mot glassbaren. Vi köpte varsin frozen yoghurt. Han i hallon jag i jordgubbssmak. Vi satte och i ett bås som var lite avskilt. Det fanns ändå bara två personer som var där. Helt från ingenstans började de kyssas, så stämningen var en aning pinsam. Och helt plötsligt började Justin skratta från ingenstans. Jag tittade frågande men han fortsatte bara skratta.
-Vad?
-Alla stirrar på dig. Och butiksägaren pekar på dig.
Mycket riktigt och butiksbiträdet kom plötsligt fram till mig.
-Kan jag få din autograf?
-Min autograf? Du menar inte honom eller? Sa jag och pekade på Justin.
-Nej, din..du är väl Gemma Dawn Richards?
-Ja, hur visste du?
-Jag är ett stort fan, följt dig sedan du vann ditt första mästerskap.
-Jaha, jag tog hans anteckningsblock skrev mitt namn och ritade till någon krussidull för att det skulle se finare ut. Sen log jag mot honom och han vände sig om och gick.
Det blev tyst och jag käkade upp min Frozen yoghurt och bad Justin att ta med sig sin ut.
Väl ute:
-Vad var det där om? Justin var chockad, men road.
-De kände väl igen mig från Storbrittanien...
-Men de ville inte ens ha min autograf, de ville ha din!
-Så förvånad då! Jag började sjunga "Jag är kändare än Justin Bieber" om och om igen.
Han började skratta och slog till mig lätt på armen. Min mobil ringde plötsligt.
-Gemma? Var är du?
-På stan med en vän. Jag sa ju till dig.
-Klockan är halv tio.
-Ja...?
-Mamma börjar bli orolig.
-Jaja, jag är hemma snart.
Jag lade på
-Måste du hem?
-Nej, egentligen inte men mamma...jag himlade med ögonen.
-Jag kör dig.
I bilen blev det återigen tyst förutom när jag skulle berätta var han skulle köra. När vi väl var framme sa jag hej då och öppnade bildörren.
-När ska vi ses igen? Jag är ledig imorgon...
-Visst, men jag har lust att sova hela förmiddagen, så vid 3,4?
-3, jag hämtar dig
-Ok då säger vi det.
Jag vände mig om men han tog tag i min arm och lutade sig över mitt säte och kysste mig försiktigt...
Nu börjar det komma igång på allvar, men jag har fastnat lite, några tips?
Drömmen om dig del 5
Jag skrev själv ett tweet om dagen:
"Första passet idag, träffade någon som jag ska se imorgon"
Jag stängde av datorn och tog fram min spanskabok. Jag var halv från Chile så jag kunde redan läsa allt och hade förresten läst boken flera gånger, men nu had jag inget att göra. Men jag kunde inte koncentrera mig, jag tänkte bara på Justin...
Jag läste ut sidan och tog fram min mobil och tänkte om jag skulle messa eller inte, jag ville inte vara klängig men jag ville se honom, redan idag. Klockan var redan halv 8 men om jag inte träffade honom snart så skulle jag explodera. Så kändes det i alla fall. Jag bestämde mig för att fråga:
"Vet att det är sent, men skulle du vilja ses? Ikväll?"
Jag väntade i fem minuter och det kom inget svar. Han kanske var på en konsert eller så kanske han inte ville vara taskig och säga nej. Vi hade ju träffats idag, så det var lite konstigt. Men så plingade mobilen till:
"Du läser mina tankar, ska vi ses vid glasskiosken på stortorget om en halvtimme?"
Jag sken upp och började bli lite pirrig i magen. Visste inte vad jag skulle svara så jag skrev bara:
"Visst"
Jag tog på mig en ny fräsch T-shirt och mina slitna jeans. Jag kammade håret och satte på lite mascara och kajal. Jag tittade mig en sista gång i spegeln men sprang snabbt till byrålådan och tog fram en hårsnodd för att sätta upp håret i en hästsvans. Sådärja!
Jag sa till Nate att jag skulle ut och se en kompis, eftersom mamma var och handlade och sen tog jag min munktröja och gula converse innan jag stack till busshållplatsen.
Bussen hade gått 2 minuter sen och nästa skulle komma om en kvart så jag började gå mot nästa hållplats. Efter ca 5 minuter ser jag bussen bakom mig och jag springer för livet för att hinna till nästa hållplats kanske 200 meter bort. Bussen stannar och väntar, men precis när jag ska på hör jag en bekant gapflabb. Justins.
-Du kan alltid köra med mig.
Jag är hur andfådd som helst och börjar bli lite generad. Jag säger till chaffissen att jag inte ska på och bussen åker iväg. Justin börjar gå mot mig, fortfarande skrattandes. Jag sträcker på mig och börjar skratta jag också, men jag säckar ihop igen. Jag kan inte andas.
-Är du ok?
-Jag dör! Du kunde väl messa eller nåt? Jag börjar skratta. Det var verkligen inte värt det att springa ihjäl mig sådär.
-Hahaha, men det tycker jag. Du ser urgullig ut just nu.
-Eh...tack?
Han tar tag i min arm och tar den under sin och vi börjar gå mot hans svarta range rover....
Glöm inte att kommentera! :)
"Första passet idag, träffade någon som jag ska se imorgon"
Jag stängde av datorn och tog fram min spanskabok. Jag var halv från Chile så jag kunde redan läsa allt och hade förresten läst boken flera gånger, men nu had jag inget att göra. Men jag kunde inte koncentrera mig, jag tänkte bara på Justin...
Jag läste ut sidan och tog fram min mobil och tänkte om jag skulle messa eller inte, jag ville inte vara klängig men jag ville se honom, redan idag. Klockan var redan halv 8 men om jag inte träffade honom snart så skulle jag explodera. Så kändes det i alla fall. Jag bestämde mig för att fråga:
"Vet att det är sent, men skulle du vilja ses? Ikväll?"
Jag väntade i fem minuter och det kom inget svar. Han kanske var på en konsert eller så kanske han inte ville vara taskig och säga nej. Vi hade ju träffats idag, så det var lite konstigt. Men så plingade mobilen till:
"Du läser mina tankar, ska vi ses vid glasskiosken på stortorget om en halvtimme?"
Jag sken upp och började bli lite pirrig i magen. Visste inte vad jag skulle svara så jag skrev bara:
"Visst"
Jag tog på mig en ny fräsch T-shirt och mina slitna jeans. Jag kammade håret och satte på lite mascara och kajal. Jag tittade mig en sista gång i spegeln men sprang snabbt till byrålådan och tog fram en hårsnodd för att sätta upp håret i en hästsvans. Sådärja!
Jag sa till Nate att jag skulle ut och se en kompis, eftersom mamma var och handlade och sen tog jag min munktröja och gula converse innan jag stack till busshållplatsen.
Bussen hade gått 2 minuter sen och nästa skulle komma om en kvart så jag började gå mot nästa hållplats. Efter ca 5 minuter ser jag bussen bakom mig och jag springer för livet för att hinna till nästa hållplats kanske 200 meter bort. Bussen stannar och väntar, men precis när jag ska på hör jag en bekant gapflabb. Justins.
-Du kan alltid köra med mig.
Jag är hur andfådd som helst och börjar bli lite generad. Jag säger till chaffissen att jag inte ska på och bussen åker iväg. Justin börjar gå mot mig, fortfarande skrattandes. Jag sträcker på mig och börjar skratta jag också, men jag säckar ihop igen. Jag kan inte andas.
-Är du ok?
-Jag dör! Du kunde väl messa eller nåt? Jag börjar skratta. Det var verkligen inte värt det att springa ihjäl mig sådär.
-Hahaha, men det tycker jag. Du ser urgullig ut just nu.
-Eh...tack?
Han tar tag i min arm och tar den under sin och vi börjar gå mot hans svarta range rover....
Glöm inte att kommentera! :)
Drömmen om dig del 4
Jag tog tag i hans lena hand och skrev ner mitt nummer. När jag tittade upp på honom såg jag att han lyste med hela ansiktet.
-Hej då, då! sa jag och började gå
-Va? Får jag inte ens en kram?
Jag log och gav honom en lätt kram. Sen gick jag.
Efter att jag hade duschat så jag att jag hade fått ett sms...
"Hej Gemma sweetie! Det är Justin, tänkte att du ville spara mitt nummer."
Jag var snabb med att svara:
"Klart. Hur mår du?"
Svaret kom nästan direkt:
"Förutom att min mage är rödare än en tomat så är jag väl ok."
"Haha, sätt på något kallt, det brukar hjälpa"
"Ok, tack för tipset"
Jag satt nu på bussen och tittade ut genom fönstret. Det var mulet och det hade börjat skymma. Jag satte på min ipod, jag satte på Lady Gaga, men ändrade mig snabbt och bytade snabbt till Maroon 5. Gaga gjorde mig deppig och det ville jag absolut inte känna mig. Jag ville vara glad! Och det var jag. Jag satt där i bussen och log för mig själv tills jag hoppade av. Jag gick in genom ytterdörren hem och hälsade på mamma. Pappa jobbade som kirurg och var ofta borta flera dygn i rad. Min brorsa Nate var också hemma och han kom fram och rufsade till mitt hår.
-Tack för att du sabbade en halvtimmas slit framför spegeln.
-Det var så lite så...du vet att jag gör allt för dig, sa han och skrattade.
Jag stämde in i skrattet och mitt i började min mobil vibrera.
-Jag ska nog skriva tillbaks...
Jag gick upp och ställde ifrån min simväska innan jag läste sms:et.
Det var från Justin:
"Jag har tänkt på dig och undrar om du vill ses imorgon?"
Jag läste sms:et flera gånger om innan jag bestämde mig för skriva tillbaka.
"Ok, men var och när?"
"Sms:ar dig senare"
Jag satte mig framför datorn och letade upp Justins twitter. Jag hade aldrig förut känt att jag ville läsa den men nu ville jag veta mer om honom. Han hade skrivit två tweets för en timma sen.
"Var och simmade med polaren idag"
och
"Tänk vad kul man kan ha om man skippar bilen"
Jag tänkte direkt att han menade vår bussresa, men jag var inte säker.
Jag skrev själv ett tweet om dagen:
"Första passet idag, träffade någon som jag ska se imorgon"
Jag stängde av datorn och tog fram min spanskabok. Jag var halv från Chile så jag kunde redan läsa allt och hade förresten läst boken flera gånger, men nu had jag inget att göra. Men jag kunde inte koncentrera mig, jag tänkte bara på Justin...
Berätta hemskt gärna vad ni tycker!
-Hej då, då! sa jag och började gå
-Va? Får jag inte ens en kram?
Jag log och gav honom en lätt kram. Sen gick jag.
Efter att jag hade duschat så jag att jag hade fått ett sms...
"Hej Gemma sweetie! Det är Justin, tänkte att du ville spara mitt nummer."
Jag var snabb med att svara:
"Klart. Hur mår du?"
Svaret kom nästan direkt:
"Förutom att min mage är rödare än en tomat så är jag väl ok."
"Haha, sätt på något kallt, det brukar hjälpa"
"Ok, tack för tipset"
Jag satt nu på bussen och tittade ut genom fönstret. Det var mulet och det hade börjat skymma. Jag satte på min ipod, jag satte på Lady Gaga, men ändrade mig snabbt och bytade snabbt till Maroon 5. Gaga gjorde mig deppig och det ville jag absolut inte känna mig. Jag ville vara glad! Och det var jag. Jag satt där i bussen och log för mig själv tills jag hoppade av. Jag gick in genom ytterdörren hem och hälsade på mamma. Pappa jobbade som kirurg och var ofta borta flera dygn i rad. Min brorsa Nate var också hemma och han kom fram och rufsade till mitt hår.
-Tack för att du sabbade en halvtimmas slit framför spegeln.
-Det var så lite så...du vet att jag gör allt för dig, sa han och skrattade.
Jag stämde in i skrattet och mitt i började min mobil vibrera.
-Jag ska nog skriva tillbaks...
Jag gick upp och ställde ifrån min simväska innan jag läste sms:et.
Det var från Justin:
"Jag har tänkt på dig och undrar om du vill ses imorgon?"
Jag läste sms:et flera gånger om innan jag bestämde mig för skriva tillbaka.
"Ok, men var och när?"
"Sms:ar dig senare"
Jag satte mig framför datorn och letade upp Justins twitter. Jag hade aldrig förut känt att jag ville läsa den men nu ville jag veta mer om honom. Han hade skrivit två tweets för en timma sen.
"Var och simmade med polaren idag"
och
"Tänk vad kul man kan ha om man skippar bilen"
Jag tänkte direkt att han menade vår bussresa, men jag var inte säker.
Jag skrev själv ett tweet om dagen:
"Första passet idag, träffade någon som jag ska se imorgon"
Jag stängde av datorn och tog fram min spanskabok. Jag var halv från Chile så jag kunde redan läsa allt och hade förresten läst boken flera gånger, men nu had jag inget att göra. Men jag kunde inte koncentrera mig, jag tänkte bara på Justin...
Berätta hemskt gärna vad ni tycker!
Drömmen om dig del 3
Efter insimmet gick jag till simhoppsdelen av simhallen...jag såg att några killar höll på att larva sig där och skulle just gå fram och säga till dem när jag hörde mitt namn.
-GEMMA!!!
Jag vände mig och men jag såg ingen så jag fortsatte gå.
-Gemma, här uppe på "femman".
Det var Justin och han började springa av trampolinen för att säga något, men då snubblade han och föll...
Jag började skrika åt honom att vända sig så att han inte skulle hamna på magen men förgäves. Det blev världens magplask och han kom inte upp ur vattnet på ett tag, jag började bli orolig. Men så kom det äntligen lite luftbubblor och sen kom hans huvud upp ur vattnet. Han stönade något om att hans mage hade spruckit men sen började han bara skratta. Jag hoppade i vattnet och simmade till honom.
-Hur är det?
-Det gör...
-Ont som in i helvete, jag vet, men annars.
-Jag vet inte....hehehe, tänker med magen just nu.
-Du vet väl att första regeln på simhallar är att man inte ska springa, speciellt inte från en höjd?
-Och vet du att min första regel är att alltid fråga en snygg tjej om hennes nummer? sa han flirtigt
- Nej det visste jag inte, sa jag och fnissade
Vi gick upp ur vattnet och jag gav honom min handduk.
-Men får jag det?
-Får du vad?
-Ditt nummer?
-Oj, jaha. Visst
Han började titta omkring sig.
-Fast inte nu, min mobil är i skåpet.
-Haha, jag måste börja simhoppa nu men hoppas att det inte gör så ont i magen längre
-Ja, hoppas :)
Jag gick upp på sjuan och gjorde en enkel sträckt volt ner i vattnet. När jag kom upp till ytan hör jag applåder. Jag ser att det är Justin som sitter vid kanten, och jag rodnar.
Efter ytterligare en halvtimma med applåder tycker jag att jag är nöjd med dagen som den är och börjar gå mot Justin för att säga hej då.
-Du var ju sjukt duktig! Kan man kanske få lite privatlektioner?
-Menar du verkligen det? Jag vet inte.
Vi börjar gå mot omklädningsrummet och hittar en bläckpenna på marken.
-Nu kan du äntligen ge mig ditt nummer!
-Vad ska jag skriva på, sa jag lite blygt
-Hmm...vi kör på handen och hoppas att det inte går bort, annars vet jag ju var du håller till, sa han och blinkade med sitt ena öga.
Jag tog tag i hans lena hand och skrev ner mitt nummer. När jag tittade upp på honom såg jag att han lyste med hela ansiktet.
-Hej då, då! sa jag och började gå
-Va? Får jag inte ens en kram?
Jag log och gav honom en lätt kram. Sen gick jag.
Efter att jag hade duschat så jag att jag hade fått ett sms...
Vad tycker ni om novellen så länge?
-GEMMA!!!
Jag vände mig och men jag såg ingen så jag fortsatte gå.
-Gemma, här uppe på "femman".
Det var Justin och han började springa av trampolinen för att säga något, men då snubblade han och föll...
Jag började skrika åt honom att vända sig så att han inte skulle hamna på magen men förgäves. Det blev världens magplask och han kom inte upp ur vattnet på ett tag, jag började bli orolig. Men så kom det äntligen lite luftbubblor och sen kom hans huvud upp ur vattnet. Han stönade något om att hans mage hade spruckit men sen började han bara skratta. Jag hoppade i vattnet och simmade till honom.
-Hur är det?
-Det gör...
-Ont som in i helvete, jag vet, men annars.
-Jag vet inte....hehehe, tänker med magen just nu.
-Du vet väl att första regeln på simhallar är att man inte ska springa, speciellt inte från en höjd?
-Och vet du att min första regel är att alltid fråga en snygg tjej om hennes nummer? sa han flirtigt
- Nej det visste jag inte, sa jag och fnissade
Vi gick upp ur vattnet och jag gav honom min handduk.
-Men får jag det?
-Får du vad?
-Ditt nummer?
-Oj, jaha. Visst
Han började titta omkring sig.
-Fast inte nu, min mobil är i skåpet.
-Haha, jag måste börja simhoppa nu men hoppas att det inte gör så ont i magen längre
-Ja, hoppas :)
Jag gick upp på sjuan och gjorde en enkel sträckt volt ner i vattnet. När jag kom upp till ytan hör jag applåder. Jag ser att det är Justin som sitter vid kanten, och jag rodnar.
Efter ytterligare en halvtimma med applåder tycker jag att jag är nöjd med dagen som den är och börjar gå mot Justin för att säga hej då.
-Du var ju sjukt duktig! Kan man kanske få lite privatlektioner?
-Menar du verkligen det? Jag vet inte.
Vi börjar gå mot omklädningsrummet och hittar en bläckpenna på marken.
-Nu kan du äntligen ge mig ditt nummer!
-Vad ska jag skriva på, sa jag lite blygt
-Hmm...vi kör på handen och hoppas att det inte går bort, annars vet jag ju var du håller till, sa han och blinkade med sitt ena öga.
Jag tog tag i hans lena hand och skrev ner mitt nummer. När jag tittade upp på honom såg jag att han lyste med hela ansiktet.
-Hej då, då! sa jag och började gå
-Va? Får jag inte ens en kram?
Jag log och gav honom en lätt kram. Sen gick jag.
Efter att jag hade duschat så jag att jag hade fått ett sms...
Vad tycker ni om novellen så länge?
Drömmen om dig del 2
Han böjde sig ner för att knyta sin sko och när jag satte sig upp igen så trillade hans luva av.
-Är inte du...
-Jo, det är jag.
-Jag menar, är inte du, Jus...
-Shh, inte så högt! Men jo, det är jag. Hahaha. Trodde du skulle märka tidigare.
-Vill du ha en autograf..eller??
-Nej, jag är inget riktigt fan. Inget illa menat.
-Men du vet vem jag är?
-Ja, efter att du sjungit Baby, baby babay ooh...på radion ett dusssin gånger så fastnar ditt namn
Han började skratta och jag fnissade lätt. Resten av resan skämtade vi lite med varandra och det kändes som att han flirtade med mig, men jag var inte säker. Vi hade så kul att jag missade busshållplatsen där vi skulle hoppa av och han och jag började hysteriskt trycka på stoppknapparna för att åtminstone hoppa av på hållplatsen därpå.
Jag kollade på klockan och såg att det var sent. Han såg hur jag snörpte på munnen.
-Du är inte jättesen va?
-Nja, nej...eller jo, typ. Och det är ditt fel. Sa jag surt.
-Förlåt det var verkligen inte meningen. Men det var ju lite ditt fel också.
-Jag vet, jag skojade bara.
-Jaha, haha.
Vi gick till simhallen och fortsatte prata under tiden, och började märka hur jag faktiskt gillade honom. Han var snäll och urgullig. Men det hade jag aldrig sagt till honom. Fast han märkte nog att jag stirrade lite då och då.
-Du tycker jag är söt eller?`Eller ful?
-Söt, sa jag lite blygt och började skratta. Han skrattade också.
Vi kom fram till simhallen och jag sa ett snabbt hej då och sprang ner för att byta om, och hinna simma i alla fall lite av den tiden som var kvar. Jag hörde att han ropade något efter mig men jag var redan sen så jag orkade inte vända mig om.
I omklädningrummet som förresten var tomt började jag tänka på hans fina ansikte och söta skratt. Jag letade fram mobilen i min väska och satte på radion. Jag zappade mellan radiokanalerna och hittade till sist en som spelade Justins låt, Love me.
Love me, love me
say that you love me
....
Jag kom på mig själv med att sjunga med och stängde snabbt av. Jag gillade ju faktiskt inte hans musik. Inte egentligen.
Jag låste mitt skåp och sprang till bassängen och började simma in. Tränaren hade redan tidigare sagt att det inte fanns någon som var lika bra som jag så att det inte skulle finnas någon coach till mig heller men att jag skulle få tillgång till alla trampoliner och bassänger som jag ville ha.
Efter insimmet gick jag till simhoppsdelen av simhallen...jag såg att några killar höll på att larva sig där och skulle just gå fram och säga till dem när jag hörde mitt namn.
-GEMMA!!!
Jag vände mig och men jag såg ingen så jag fortsatte gå.
-Gemma, här uppe på "femman".
Det var Justin och han började springa av trampolinen för att säga något, men då snubblade han och föll...
Hur är det än så länge??
-Är inte du...
-Jo, det är jag.
-Jag menar, är inte du, Jus...
-Shh, inte så högt! Men jo, det är jag. Hahaha. Trodde du skulle märka tidigare.
-Vill du ha en autograf..eller??
-Nej, jag är inget riktigt fan. Inget illa menat.
-Men du vet vem jag är?
-Ja, efter att du sjungit Baby, baby babay ooh...på radion ett dusssin gånger så fastnar ditt namn
Han började skratta och jag fnissade lätt. Resten av resan skämtade vi lite med varandra och det kändes som att han flirtade med mig, men jag var inte säker. Vi hade så kul att jag missade busshållplatsen där vi skulle hoppa av och han och jag började hysteriskt trycka på stoppknapparna för att åtminstone hoppa av på hållplatsen därpå.
Jag kollade på klockan och såg att det var sent. Han såg hur jag snörpte på munnen.
-Du är inte jättesen va?
-Nja, nej...eller jo, typ. Och det är ditt fel. Sa jag surt.
-Förlåt det var verkligen inte meningen. Men det var ju lite ditt fel också.
-Jag vet, jag skojade bara.
-Jaha, haha.
Vi gick till simhallen och fortsatte prata under tiden, och började märka hur jag faktiskt gillade honom. Han var snäll och urgullig. Men det hade jag aldrig sagt till honom. Fast han märkte nog att jag stirrade lite då och då.
-Du tycker jag är söt eller?`Eller ful?
-Söt, sa jag lite blygt och började skratta. Han skrattade också.
Vi kom fram till simhallen och jag sa ett snabbt hej då och sprang ner för att byta om, och hinna simma i alla fall lite av den tiden som var kvar. Jag hörde att han ropade något efter mig men jag var redan sen så jag orkade inte vända mig om.
I omklädningrummet som förresten var tomt började jag tänka på hans fina ansikte och söta skratt. Jag letade fram mobilen i min väska och satte på radion. Jag zappade mellan radiokanalerna och hittade till sist en som spelade Justins låt, Love me.
Love me, love me
say that you love me
....
Jag kom på mig själv med att sjunga med och stängde snabbt av. Jag gillade ju faktiskt inte hans musik. Inte egentligen.
Jag låste mitt skåp och sprang till bassängen och började simma in. Tränaren hade redan tidigare sagt att det inte fanns någon som var lika bra som jag så att det inte skulle finnas någon coach till mig heller men att jag skulle få tillgång till alla trampoliner och bassänger som jag ville ha.
Efter insimmet gick jag till simhoppsdelen av simhallen...jag såg att några killar höll på att larva sig där och skulle just gå fram och säga till dem när jag hörde mitt namn.
-GEMMA!!!
Jag vände mig och men jag såg ingen så jag fortsatte gå.
-Gemma, här uppe på "femman".
Det var Justin och han började springa av trampolinen för att säga något, men då snubblade han och föll...
Hur är det än så länge??
Drömmen om dig del 1
Jag ska börja skriva min första novell nu då. Den heter "Drömmen om dig2 och kommer handla om Gemma som är 16 år och bor i Atlanta, Usa. Allt kommer nog inte stämma men det får bli som det blir.
-Gemma!!!
-Ja, mamma jag är på väg! En sekund bara!
Jag var redan sen och hade missat första bussen men jag kom precis på att jag hade glömt min mobil. Jag var på väg till simhallen för mitt första pass, sedan jag hade flyttat till Usa. Innan bodde jag i London och var en av stadens bästa simhopperskor. Simhopp var mitt liv och jag kände mig mer hemma i vattnet än på land.
-Andra bussen har precis stannat utanför korsningen. Du får allt springa om du ska hinna med.
Jag sprang ner för trapporna och pussade mamma på kinden innan jag började springa för allt som mina ben orkade. Min kondition var inte den en gång varit men jag hann ändå hoppa på bussen...mycket tack vare den snälla busschaffören som väntat på mig.
-Tack, du räddade precis mitt liv!
Jag gick in, men glömde att betala för min biljett.
-Du....
-Oj, förlåt, jag är bara lite andfådd.
Jag satte mig ner i första tomma säte och satte på min ipod på högsta volym. Låten som spelades var någon ny låt av Ke$ha som jag inte riktigt kände igen.
Efter två stationer hoppade en kille med luva på. Jag la inte märke till honom föränn han satte sig bredvid mig. Han började genast prata.
-Hej. Han vände sig om mot mig och jag stirrade in i hans vackra ögon.
-Hej..är du säker på att du ska sitta här?
-Vad menar du? Ska jag flytta?
-Nej, jag bara undrar eftersom det finns fler lediga platser och de flesta brukar vilja sitta för sig själva.
-Inte jag, jag vill ha sällskap.
-Jaha, ok.
Det blev en lite pinsam tystnad...
-Var är du på väg då?
-Simhallen
-Simma?
-Simhoppa faktiskt. Första passet, sedan flytten från London.
-London? Du pratar ju amerikanska!
-Min pappa är amerikan, från Californien. Vart är du på väg då?
-Samma, ska träffa en kompis som jag inte har sett på evigheter.
Han böjde sig ner för att knyta sin sko och när jag satte sig upp igen så trillade hans luva av.
-Är inte du...
-Jo, det är jag.
-Jag menar, är inte du, Jus...
-Shh, inte så högt! Men jo, det är jag. Hahaha. Trodde du skulle märka tidigare.
Vad tycker ni?
-Gemma!!!
-Ja, mamma jag är på väg! En sekund bara!
Jag var redan sen och hade missat första bussen men jag kom precis på att jag hade glömt min mobil. Jag var på väg till simhallen för mitt första pass, sedan jag hade flyttat till Usa. Innan bodde jag i London och var en av stadens bästa simhopperskor. Simhopp var mitt liv och jag kände mig mer hemma i vattnet än på land.
-Andra bussen har precis stannat utanför korsningen. Du får allt springa om du ska hinna med.
Jag sprang ner för trapporna och pussade mamma på kinden innan jag började springa för allt som mina ben orkade. Min kondition var inte den en gång varit men jag hann ändå hoppa på bussen...mycket tack vare den snälla busschaffören som väntat på mig.
-Tack, du räddade precis mitt liv!
Jag gick in, men glömde att betala för min biljett.
-Du....
-Oj, förlåt, jag är bara lite andfådd.
Jag satte mig ner i första tomma säte och satte på min ipod på högsta volym. Låten som spelades var någon ny låt av Ke$ha som jag inte riktigt kände igen.
Efter två stationer hoppade en kille med luva på. Jag la inte märke till honom föränn han satte sig bredvid mig. Han började genast prata.
-Hej. Han vände sig om mot mig och jag stirrade in i hans vackra ögon.
-Hej..är du säker på att du ska sitta här?
-Vad menar du? Ska jag flytta?
-Nej, jag bara undrar eftersom det finns fler lediga platser och de flesta brukar vilja sitta för sig själva.
-Inte jag, jag vill ha sällskap.
-Jaha, ok.
Det blev en lite pinsam tystnad...
-Var är du på väg då?
-Simhallen
-Simma?
-Simhoppa faktiskt. Första passet, sedan flytten från London.
-London? Du pratar ju amerikanska!
-Min pappa är amerikan, från Californien. Vart är du på väg då?
-Samma, ska träffa en kompis som jag inte har sett på evigheter.
Han böjde sig ner för att knyta sin sko och när jag satte sig upp igen så trillade hans luva av.
-Är inte du...
-Jo, det är jag.
-Jag menar, är inte du, Jus...
-Shh, inte så högt! Men jo, det är jag. Hahaha. Trodde du skulle märka tidigare.
Vad tycker ni?
